Idealism/Utopism är hyckleri

[Pilatus]

Jag vill påstå att det där är ett narrativ likt många andra.

Narrativ betyder berättande, framför allt om texter som framställer händelserna i en tidsordning.

Istället kan jag säga att det finns det mer neutrala begrepp som "individuella strävanden" och "tävlan" istället för "konflikter" och "konkurrens".

Varför det?

Det är kärnan i nihilismen att se detta och kunna forma sina egna värden.

Brukar inte nihilister anse att det inte existerar några moraliska värden?

[Wince]

Wince

Detta blir ett väldigt långt svar, hoppas du orkar läsa hela!

Hej Sceptisk ledsen att jag inte svarat tidigare, jag hade helt enkelt glömt bort tråden. När jag säger subjektiv moral menar jag snarare att alla behöver olika hjälp dvs att man inte kan hjälpa mig på samma sätt som man kan hjälpa någon i Uganda. Ett perfekt exempel på detta är när Carola åker ner till något land i Afrika och ger ett barn en dyr parfym, barnet blir föga glatt.

Det du säger om en resiprok moral stämmer, men du glömmer det Marxistiska slagordet "ta efter förmåga men ge efter förtjänst" och på så sätt hjälper man alla genom att hjälpa sig själv när man kan samt inte belasta samhället med alla sina olägenheter.

Du drar mitt argument längre än jag vill dra det, jag vill inte att alla blint ska få hur mycket hjälp när som helst oavsett vad, att alla ligger på rygg och gnäller. Att säga att det är fint att hjälpa när man vill är endast ett sätt att konsumera och leva i överflöd med gott samvete. I en liberalistisk värld blir argumentet snart att man inte bör hjälpa människor, att skit händer de som skit förtjänar. När man titulerar människor som "dom" och att det är "dom" som är fattiga, stjäl och är bölder på samhället, var tror du man hamnar då?

Det är alltid enklare att argumentera för att avstå någonting än att argumentera för det.

[SandraMy]

Nja alltså. Marxismen och korna har väl inget direkt samband? Det hela handlar om att människan måste bli mer medveten om vad som sker i andra delar av världen när du gör något som gynnar dig. Jag tror och hoppas innerst inne att vi är på väg åt rätt håll.

Jag håller med om kommunismen inte fungerar, och den är även moraliskt förkastlig. Den ser till den stora massan och inte till individen. Vi ansvarar alla för våra egna liv, till att börja med. Staten bör ju endast finnas för att skydda individen och de enda lagar som förbjuder något bör endast förbjuda sådant som har med andra tar skada av någon annans handlingar.

Det borde vara en högre prio att leva moraliskt, och inte "men vi har alltid gjort så" eller "men det är ju så gott". Vi borde ansvara över våra pengar, som vi arbetar för och förtjänar att få (i alla fall nästan allt, en liten del kan gott gå till skatt, men definitivt inte i den utsträckningen som idag). Det är upp till var och en vart du spenderar dina pengar på. Det är upp till var och en om du stoppar i dig knark eller vad det nu kan vara, så länge du inte tvingar i någon annan det.

Ett välfungerande samhälle är också ett samhälle där man försöker minimera fattigdom. Därför anser jag att det även är en egoistist handling att lyfta ett finger för folk omkring dig som är i nöd. Genom att ge lite, får du tillbaka i ett hälsosammare samhälle. (Fattigdom leder enkelt till kriminalitet, som kan drabba dig eller någon du håller kär).

Ayn Rand förespråkade en rationell egoism. Om jag förstått det rätt, så skall du alltid handla i ditt egenintresse, MEN ta hänsyn till konskevenserna för andra. Det är heller inte ett moraliskt imperativ det vill säga, det tillåter handlingar som är av annan natur, dvs. utilitaristiska eller altruistiska. MEN där är det väl svårt att dra en gräns. Jag tror att det gäller att själv överväga vissa mer omfattande situationer om det är OK att utför en handling där dina egen intressen sätts åt sidan.

Jag exempelvis är vegetarian. På ett vis har jag satt mina egenintressen åt sidan, för djurens skull. Men å andra sidan, skulle jag inte mått särskilt bra heller av att tugga i mig djur när jag vet vilket lidande många går igenom. Så detta är väl en utilitaristisk handling egentligen, jag mår bättre av inte äta djuren, och det gör även djuren. (Eller jag bidrar inte till deras lidande i vart fall). Anledningen djurens lidande gick före en god köttbit, var följande: 1) Människor konsumerar löjliga mängder kött, mer än någonsin i människans historia 2) vilket leder till försämrad livskvalitet hos många djur (milt sagt) 3) Det är inte hälsosamt verkan för människor, natur eller djur.

Folk bör vakna upp ur sitt slummer där man alltid gör det man alltid gjort, där man altid hör samma jävla sexfixerade skitmusik på radion, där man alltid gör som alla andra för annars är det ju lite konstigt. Nu ragar jag kankse lite i den typiska mainstream-människan, men det är ju det som syns mest och det är skrämmande. Jag känner en del smarta människor, men de väljer bort sin hjärna och låter sig försvinna i omotivationen och sin bristande disciplin. Jag är knappast den perfekta människan men någon fiktiv gud skall veta att jag bättrat mig själv och på god väg. Jävlars!

[SandraMy]

Wince

Detta blir ett väldigt långt svar, hoppas du orkar läsa hela!

I en liberalistisk värld blir argumentet snart att man inte bör hjälpa människor, att skit händer de som skit förtjänar. När man titulerar människor som "dom" och att det är "dom" som är fattiga, stjäl och är bölder på samhället, var tror du man hamnar då?

.

Hur väl fungerande blir samhället om man skiter i alla som har det kasst? Läs gärna mitt inlägg jag nyss skrev... Jag förstår att det är mycket möjligt att det skulle bli så, och det är för att människan är girig och egoistiskt i många fall utan att ta någon hänsyn till andra. Men om man tänker efter så gynnar det alltid dig själv att motverka fattigdom och misär, för det leder till kriminalitet, vilket leder till ett otryggare samhälle.

[Joakim Grundh]

Jag håller med om kommunismen inte fungerar, och den är även moraliskt förkastlig. Den ser till den stora massan och inte till individen. Vi ansvarar alla för våra egna liv, till att börja med. Staten bör ju endast finnas för att skydda individen och de enda lagar som förbjuder något bör endast förbjuda sådant som har med andra tar skada av någon annans handlingar.

Många gånger har den realpolitik som kommunismen stått för varit en stark stat som inte tar hänsyn till individen. Och därför är det så viktigt att skilja på kommunism, som politisk kategori, och de teorier den baserar sig på, som ju främst är Marx tänkande.

Marx och Engels sammarbetade med anarkisterna. Varför gjorde man det? Anledningen var att man delade samma mål. Statens upphörande och individens frihet. Varför de bröt med anarkisterna var alltså inte för att man inte delade samma ideal. Utan det var för att Marx/Engels tyckte det var en naiv metodologi som förespråkades av anarkisterna, Bakunin mfl. Och här kommer de stora missförstånden om vad den politiska teorin säger (dvs marxism) inom den politik som förts (kommunism).

Marx och Engels, och sedan Stalin, talade om behovet av en stark stat för att använda staten för att ta bort de privilegium och strukturer som samhället har som förtrycker en klass till fördel för en annan. Men ingen av dem hade den starka staten som ett mål i sig utan såg det bara som instrumentellt för att nå målet av individens frihet och frånvaron av staten.

Så jag tycker att du bör fråga dig SandraMy om kommunismen måste ha den form du omtalar. Om så inte är fallet så är det förhastat att säga att kommunism inte fungerar. Det måste specificeras till att kommunismen inte fungerar om den ser till den stora massan och inte till individen. Men då har du lämnat det öppet för att det kan fungera om än i en annan form.

Så bör vi såklart göra med alla politiska teorier eller praktiker. Som att man kan säga att socialdemokratin kan vara bra om den inte är auktoritär och våldsverkande samt mytbildande.

[Joakim Grundh]

Jag vill påstå att det där är ett narrativ likt många andra.

Narrativ betyder berättande, framför allt om texter som framställer händelserna i en tidsordning.

Istället kan jag säga att det finns det mer neutrala begrepp som "individuella strävanden" och "tävlan" istället för "konflikter" och "konkurrens".

Varför det?

Det är kärnan i nihilismen att se detta och kunna forma sina egna värden.

Brukar inte nihilister anse att det inte existerar några moraliska värden?

Det första du säger här förstår jag inte. Vad menar du med konstaterandet?

Det andra här är för att jag vill påstå att begreppet tävlan konnoterar andra värden än konkurrens. Begreppet tävlan är mer öppet än begreppet konkurrens.

Nihilism brukar vara att det inte finns några naturgivna värdet och att vi därför måste vara kritiska mot sådana, och all form av värdegivande från grupper och liknande. Istället bör värdena vi rör oss med "väljas".

[Pilatus]

Jag vill påstå att det där är ett narrativ likt många andra.

Narrativ betyder berättande, framför allt om texter som framställer händelserna i en tidsordning.

Det första du säger här förstår jag inte. Vad menar du med konstaterandet?

Det var du som kommenterade vad Sceptisk skrev den 15 maj: Livet är fyllt av konflikter och konkurrens, våld och död. Ibland tänker jag att idén om att det skulle finnas en kärleksfull intelligens bakom detta universum bara gör alltihopa ännu grymmare, för den som tror på det blir på många sätt försvarslös och svarslös.
Det framstår som att Skeptisk ifrågasätter en idé om att det skulle existera en kärleksfull intelligens. Din kommentar förklarar inte riktigt på vad sätt detta skulle vara en tillräcklig grund för "ett narrativ likt många andra"?

[Joakim Grundh]

Då förstår jag dig Pilatus.

"Livet är fyllt av konflikter och konkurrens, våld och död"

Detta var vad jag främst kommenterade. Alltså, varför talar vi om konflikter och konkurrens, varför väljer vi att kalla det så och varför väljer vi att presentera "livet" som något som är fullt av det?
Livet är snarare en totalitet av möjligheter och ingenting i sig självt. Vi kan ju hypotetiskt ställa upp en person som sitter ensam i en stuga hela livet. Eller en planet täckt av en enda organism som ensam tronar. I dessa världar är livet inte fyllt av våld och konkurrens.
Mot det här hypotetiska resonemanget kan man säga att "jamen jag talar om våra liv". Och till det säger jag bara att livet också är fullt av kärlek, symbioser, synteser, altruism, medlidande osv osv.
Vad vi väljer att presentera livet som är vår berättelse, vårt narrativ.

Jag ville alltså bara poängtera att vi kan byta begreppen om konflikt och konkurrens mot liknande men mindre värdeladdade ord och ändå behålla meningen.

Man brukar ju säga att japanska har samma ord för katastrof som möjlighet (eller hur det nu är). Och är det inte så med död och kamp, och våld. Dessa är bara beskrivningar av våra värdegivanden. Någots död är en annans liv. Kampen stärker kämparna.

Det handlar bara om vad vi identifierar oss med. Idag dör vi för det platonska goda så som det tolkas av de politiska prästerna ledda av de ekonomiska oken. Den här diskussionen är rätt larvig eftersom ingen har koll på marxismen vad jag kan se. Och kommunismen definieras historiskt (gjorde vi det samma med socialismen, eller demokratin och placerade den vid den tiden så var den också mer våldsam än idag).

Idealism är hyckleri säger tråden. Allt är idealism. Det är ingen skillnad att tro på "marknadskrafter" eller som matematikerna "koden som styr universum" och rätta sig efter det. Lika gärna kan jag tro på "den kärleksfulla principen" eller what not.

Uttryck likt den här tråden kommer sig i min mening av "obama effekten" på politiken. Helt plötsligt blev det uppenbart hur kraftfullt internet är för att manipulera människor. Och i Sverige idag är det gott om manipulerande sidor. Både vänster och högervridna. Både humanistiska och rasistiska.

Internet har blivit gravt politiserat och är förädiskt som fan idag. Ofta så anges källor så att det framstår som seriösa slutsatser, men slutsatsen om man synar den visar sig vara viktad eller rent förljugen om man bara kollar vad källorna säger. Men vem gör det idag? Alldeles för få i alla fall.

[Joakim Grundh]

För att förtydliga en sak.

Det är inte så att jag direkt kritiserar Sceptisk för att lyfta fram kritik mot idén om en kärleksfull kraft, eller "allt är ett".
Men när man använder begrepp normerar man dem. Användandet av "utopi", "marxism", "idealism" och en del andra jag inte kommer ihåg är gravt missvisande i min mening. Och definitionen av begreppen gör att vi får en begränsad språklig rymd att uttrycka oss genom. Där är min kritik. Därför har jag involverat mig i diskussion här.