Algotezza skrev:Vilken modell vi än använder oss av för att beskriva verkligheten eller delar av den förenklar vi och även när vi påstår att något är komplext är det en förenkling. Verkligheten är dynamisk och levande och det finns alltid något kvar att erfara, Den går därför inte helt att fånga enbart via ord och begrepp. Hur noggrant vi än försöker beskriva verkligheten finns det alltid någon aspekt vi missar, det finns alltid något att tillägga.
Så den intressanta frågan tycker jag inte är om en viss beskrivning är komplett eller ej för det är den aldrig, utan om en viss beskrivning eller ett visst synsätt är intressant och att den förklarar något och att den säger oss något, att vi har nytta av det för att förstå en viss aspekt av verkligheten och om den stämmer överens med ens egen erfarenhet.
Det är ju lätt att avfärda en beskrivning eller en modell med att verkligheten är mer komplex än så, för det är den som sagt alltid.
Verkligheten är en men det kan anläggas många perspektiv på den och vi måste göra det för att förstå den och varje perspektiv belyser en aspekt. Även om vi är ontologiska och axiologiska pluralister så hänger de "olika saker" verkligheten består av samman på något sätt, de samverkar på något sätt, och den verkligt svåra och intressanta frågan är hur detta sker, hur denna synergetiska helhet blir verklighet.
Sedan återstår frågan: vad är direkt felaktigt i det jag skrev?
Med att "det är komplext" tänker jag just att det inte finns någon komplett modell utan att värdet av att se saker ur olika vinklar är filosofiskt intressant just därför.
Just därför är det viktigt att experimentera med olika perspektiv och exempelvis tänka sig att vi har externa och interna som inte kan "förklara varandra" eftersom det helt enkelt är mer komplext än att "verkligheten är sak x" eller "verkligheten är det man ser ur perspektiv x" osv.
Vi kan tänka oss att "värde existerar inte" och att "värde existerar" och mena saker som är relevanta och syftar på saker som är användbara och sanna ur perspektiven vi använder. Om vi tänker oss att verkligheten är just "en komplett fast sak" menar jag att vi gör ett filosofiskt och psykologiskt misstag eftersom vi utesluter fler perspektiv och deras värde.
Jag uppskattar Whiteheads lösning i detta som är en slags workaround runt insikterna om våran kunskap och våra modellers gränser/möjligheter. Han utgår ifrån att ingen "komplett verklighet" existerar och börjar med att just invända mot alla förslag om en för att sedan utveckla en som han kallar det "spekulativ filosofi".
För om vi tänker oss att syfte, värde och mening existerar som kreativa värden som ingår i existensens natur, som en organisk kreativ process som innehåller dem, och vi är medvetna om att vi inte kan göra en "komplett modell" så menar Whitehead att vi ändå kan göra en som "fungerar så bra som möjligt".
Whitehead strävade efter att skapa en metafysik som är så sammanhängande och användbar som möjligt, även om den aldrig kan vara helt komplett eller slutgiltig. Hans mål var att erbjuda ett ramverk som kan hjälpa oss att förstå verklighetens komplexitet och dynamik på ett meningsfullt sätt.
När jag läser det du skriver om evolution verkar det för mig som att du endast har ett perspektiv och inte inkluderar en mer komplex modell?