Medvetandet, en transformerad illusion ?

[Illusionen]

Hej!

Motivet till detta inlägg är att förklara de bakomliggande funderingarna till min senaste kommentar under rubriken "Universums lagar".
Då inlägg berör flera av de inlägg som redan är publicerade, har jag valt att skriva detta inlägg fristående.
Inlägget är i vissa delar hämtat från kapitel 3, Medvetandet, i en uppsats jag är i färd med att slutföra.
Uppsatsen i sin helhet finns att tillgå för nedladdning via min hemsida.

Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har sysselsatt och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskad intensitet in i vår tid. Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras troligen via komplicerade och komplexa elekrokemiska processer, i vilka information från våra sinnen lagras och bearbetas. Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken, t ex i pannloben och i hjässloben, som bl a integrerar signaler från olika känslosystem, som syn, hud, muskler och balansorgan. Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott, har dock någon bra förklaring på vad "jaget" representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats.
Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade neuroforskare försökt börja undersöka det mänskliga medvetandets väsen. Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen i första hand inriktad på hjärnan ur ett atomärt perspektiv, utan egentlig påvisbar koppling till universum och de reella och imaginära strukturella fältsamband jag hävdar borde inkluderas.
Väljer vi att som i denna forskning se på medvetandet som en typ av process är redan det dock en förenkling, då process underförstått här syftar på en funktion av tid, vilket utgör en omotiverad begränsning. Med målsättningen att försöka förstå medvetandets mer grundläggande mekanismer framstår kravet på definition av fenomenet TID, och komplettering av tidsbegreppet ofrånkomligt. Så vitt jag känner till har ingen ännu lyckats med den bedriften. Det förefaller även vara helt okänt vad som utgör REFERENS för medvetandets processer, och hur detta berör "jaget".

Hur medvetandet, inkl "jaget", uppkommer/genereras och dess relation till universum, är således av stort intresse i detta sammanhang, då medvetandet och dess koppling till universum rimligen bör vara av fundamental betydelse för förståelsen av filosofin, liksom av fysiken och universum på ett djupare plan.
Trots detta har jag inte kunnat finna någon bra och välgrundad förklaring till vad som utgör medvetandets verkliga grund.
Det har visserligen skrivits mycket om medvetandet, ur olika aspekter, men inget trovärdigt om det som berör dess basala förankring och mekanismer. Personligen anser jag det nödvändigt att förstå de elektromagnetiska fältens bakgrund och principiella strukturer och växelverkan för att kunna fördjupa sig i medvetandets och "jagets" funktioner.
Detta har ingen ännu lyckats med, även om många tror sig veta.

För att styrka denna uppfattning vill jag citera en professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, som tidigare skrev följande i SVD. Metzinger och Rochat presenterar två väsentligen skilda teorier om jaget. De ger två olika perspektiv på läget inom den aktuella forskningen om hur vi upplever oss själva. Diskrepansen mellan dem visar hur undflyende jag-begreppet är. Vi har långt kvar till en förståelse av oss själva. Metzingers påstående att jaget inte finns utan bara är en konstruktion i våra medvetanden kan verka radikalt. Men han säger att vår förståelse av våra medvetanden fortfarande är mycket naiv och ovetenskaplig. Den nya forskningen om medvetandets funktioner och hur de förverkligas av våra hjärnor kommer att slå hål på många av illusionerna om jaget. Han säger också att vi därför kommer att få omvärdera många av våra moraliska föreställningar – men han talar inte om hur.

Mitt konceptet innefattar och kommenterar dessa filosofiska frågeställningar utifrån ett resonemang baserat på kombinationen, filosofi och fältteori, där "jaget" innefattas.
Fält och materia/partikel är här samma fenomen sett ur olika strukturella perspektiv. Vad är då "jaget" och är det över huvud taget möjligt att definiera? Det är onekligen en svår frågeställning.

Jaget kan definitionsmässigt sannolikt ha flera betydelser, men här intresserar sig konceptet i första hand för frågan om jaget har en utsträckning utanför vår hjärnas fysiska begränsningar. Vår, via "jaget", förnimbara verklighet och dess "rum" kan beskrivas utifrån rummets koordinater. Dessa koordinater utgår t ex från punktformade referenser i rummet. Enligt mitt konceptet besitter universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet.
Utan kännedom och insikt om denna överordnade struktur förefaller utforskandet av det mänskliga medvetandets väsen svårbemästrat. Skälet till detta är att den överordnade strukturen ej enkelt kan beskrivas/definieras via vår verklighet, med dess punktreferens-relaterade regelverk, där matematiken utgör en del av regelverket.
En sådan beskrivning förefaller tvärt om närmast osannolikt, då det rör sig om relativt varandra "transformerade" strukturer, där transformeringen involverar vår egen interna "egenstruktur". Det vi förnimmer är således en "egengenererad" transformerad "verklighet" och/eller "illusion". Begreppet oändlighet är ett exempel på paradox som har sin grund i denna referensskillnad, Big Bang en annan.

I kontrast till den pågående forskningen hävdar jag att det mänskliga "jaget" ej enbart kan beskrivas ur ett renodlat atomärt perspektiv. Det innebär att svar på nedanstående obesvarade frågor, med koppling till det överordnade universella perspektivet, är en lämplig grund, om vi önskar fördjupa vår kunskap om "jaget".
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS?
- VAD ÄR TID?
- VAD ÄR VÄG?
- VAD ÄR KRAFT?

Notera att ingen av dessa frågor är besvarad på ett trovärdigt sätt, såvitt jag känner till.

Vid besvarandet av aktuella frågor involveras, via en fältteori, universum i medvetandets mekanismer. Via denna fältteori finner konceptet att fundamentala fenomen som TID och KRAFT kan betraktas som SKALÄRA BALANSSUBSTITUT som länkar samman olika skalfaktorberoende fältstruktur-projektioner till varandra.
Här behöver man tänka till för att se sambanden, men den förenklade kontentan är att den "verklighet" vi förnimmer är resultatet av skilda fältprojektioner, vars växelverkan beskrivs av skalfaktor substituten TID och KRAFT. ”Gravitationsvågen” blir med detta betraktelsesätt imaginär i koordinatriktningen.

En sammanfattande förenkling av konceptets syn på medvetandets mekanism är att medvetandet är en transformerad illusion genererad via våra sinnens egenstrukturers maskerande egenskaper, "nyckelkod", i relation till universums grundtillstånd, G. Sinnets egenstruktur sätter därigenom "sin egen referens".
Den subjektiva obalans, inkl referens, i G, nyckelkoden ger upphov till, utgör grund för vår verklighet. Svaren på ovanstående frågor blir härigenom en funktion av det våra sinnen inte förnimmer, därav benämningen substitut, vilket är likvärdigt med "nyckelkodens" maskeringsfunktion. Den subjektiva obalansen ger upphov till varierande strukturella skalfaktorvariationer i G, ur sinnets perspektiv. Dessa obalanser kompenseras via "balanssubstitut". Fenomenet tid är alltså ett exempel på sådant substitut.
I förlängningen medför detta att vi "atomer" inkl vårt medvetande, är involverade i genererandet av fenomenet tid.

Mitt koncept redogör för hur våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums i grunden balanserade abstrakta grundstruktur. Sinnets interna struktur kan ej "förnimma" sin egen struktur i G. Den interna strukturen introducerar därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt "jag" och fälten till denna strukturobalans. För att balansera, av strukturobalans genererad skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G, krävs en typ av "balanssubstitut". Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.

Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld, inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss "atomer", själva introducerade strukturobalans. Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild, men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv. Det går att formulera detta som att, vårt s k RUM atomärt är ett substitut för den kontraktion som vår interna egenstruktur döljer/maskerar. För att göra det än mer fascinerande, får detta balansfenomen till konsekvens att vårt medvetande, via sin egenstruktur, "färdas" i ett TIDLÖST universum.
Att då, som vissa gör, hävda att universum startade som en s k Big Bang får mig att tro att experterna tagit ut svängarna ordentligt, utan att först begrunda medvetandets och "jagets" mekanismer och roll.

Min personliga slutsats blir därför att det ej existerar någon sann rättvisande atomär verklighet som kan göra anspråk på att utgöra livets referens.
Livets referens bör således ligga "bortom" den självgenererade illusion som vi är delaktiga i skapandet av.

Mitt koncepts fältteori innefattas i medvetandets och jagets processer, vilket får till följd att medvetandet i någon form är beroende av sin externa omgivning. Konceptet ger, p g a den externa kopplingen, därigenom visst stöd för Metzingers påstående att jaget inte finns utan bara är en konstruktion. Involverar vi även vad som utgör referens för medvetandet, blir frågan som framgår genast mer komplex till sin natur, och svaret inte lika distinkt. Professorns åsikt att vi har långt kvar till en förståelse av oss själva bekräftar den bilden.
De fenomen vi atomärt förnimmer som t ex tid och kraft, härrör från obalanser som kan beskrivas atomärt som funktion av kontraktion och expansion i det abstrakta grundtillståndet, G. Fenomenen utgör effekter av växelverkan/samverkan mellan grundtillståndets obalans i form av strukturella "orienteringsriktningar".
Det "jag" som medvetandet genererar är därigenom förankrat universellt, utanför våra dimensioner. En sammanfattning av ovanstående blir att vår "verklighet" är att betrakta som en begränsad fiktiv atomär spegling av den sanna verkligheten, en spegling med sin grund i vår tredimensionella materia.
Det är när jag kommer till insikt om att de fenomen vi upplever via våra sinnen, enbart existerar med referens till atomens struktur. Det får till konsekvens att andra från atomens struktur avvikande strukturer upplever universum på ett annorlunda sätt, som vårt medvetande sannolikt saknar förmåga att registrera, vilket ger upphov till substitutfenomen. Man kan här därför med fog tala om en typ av, i tid och rum, transformerad verklighetsuppfattning, där atomen med sin för oss unika struktur har en central funktion.Till detta bör läggas att våra sinnens egenstruktur har en relation till ett överordnat universum.
Den transformerade verklighetsuppfattningen, avviker därigenom från det universella perspektivet.

Lorentz-transformationen och Einsteins relativitetsteori baseras på förutsättningar som utgår från det vi atomärt förnimmer och anser vara sann verklighet, men som alltså enligt detta koncept är en transformerad skenbild. Båda dessa teorier saknar adekvat referens, och är därför ofullständiga. Det tenderar till att bli något filosofiskt, men tyvärr verkar den absoluta sanningen, enligt konceptets förmenande och sätt att se på problemet, vara något som ej existerar i det atomära perspektivet.

När universum av fysiker tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär, finns det därför goda skäl till att förhålla sig något skeptisk.

Hälsar
Illusionen
delta@maticweb.com

[reflex]

Jag förvåner mig själv med att tycka att jag nästan halvt förstår vad du vill ha sagt.
Tidigare förstod jag nästan ingenting av det du skrev.
Endera har du börjat skriva mer begripligt eller också börja jag "vänja mig".
Det är i alla fall intressanta frågor du ställer och på ett intressant sätt som tvingar tanken att börja "rotera".

[Illusionen]

Jag förvåner mig själv med att tycka att jag nästan halvt förstår vad du vill ha sagt.
Tidigare förstod jag nästan ingenting av det du skrev.
Endera har du börjat skriva mer begripligt eller också börja jag "vänja mig".
Det är i alla fall intressanta frågor du ställer och på ett intressant sätt som tvingar tanken att börja "rotera".

Hej Reflex,
och tack för positiv kommentar!

Det tar lite tid att vränga till "vårt rum" och se det ur ett perspektiv med andra referenser, så "startsträckan är lång",
men när det väl lyfter är resultatet fascinerande.
Det är extra svårt att skriva om abstrakta fenomen, så när jag läste det Zokrates skrev den 26 mars, (Universums lagar)
och insåg att han självständigt/opåverkad beskrev det jag benämner universums grundtillstånd, G, blev jag riktigt glad.
Det skulle kunna tyda på att vi är på rätt spår.

Hälsar
Illusionen

[freddemalte]

Hej Illusionen

Jag rekommenderar varmt Center for consciousness studies YouTube-kanal där det återfinns mängder med spännande och intressanta föredrag av såväl filosofer som neurofysiologer gällande de senaste rönen och tankegångarna kring medvetandet: http://www.youtube.com/channel/UCmmObUi8Fq9g1Zcuzqbt0_g

Alltid kan det finnas några tankar och idéer som kan vara till glädje för dig gällande dina teorier och frågeställningar.

http://www.consciousness.arizona.edu

Hälsar Fredrik

[Anders]

Kan du göra en sammanfattning av ditt första inlägg, Illusionen?

Då jag skummade kom jag att tänka på Leibnitz nomader, men det var då jag skummade.

[Illusionen]

Kan du göra en sammanfattning av ditt första inlägg, Illusionen?
Då jag skummade kom jag att tänka på Leibnitz nomader, men det var då jag skummade.

Hej Anders!

Mitt första inlägg på detta forum tror jag var, "Vad är Jaget ?" inlägg av Illusionen » 06 mar 2013 18:57,
men jag misstänker att du syftar på "Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund ?
Om du ger mig datum på inlägget ska jag försöka svara.

Hälsar
Illusionen

[Algotezza]

Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, som du, Illusionen Bengt, refererar till, var min lärare i metalogik och matematikens filosofi när jag läste filosofi i Lund på 70-talet. Jag har brevväxlat med honom om begreppen tid och medvetande under årens lopp och läst de flesta av hans böcker. Han menar, om jag tolkat honom rätt, att medvetandet och jaget/jagkänslan är ett emanensfenomen som emanerar ur den fysiska kroppens processer, eftersom dessa innebär en tillräckligt komplex struktur för att jag/jagkänsla och medvetande/självmedvetande ska uppkomma. När det gäller tid menar han, enligt vad jag erfarit via mailkontakt med honom, att det är fysikens definition som gäller, "tid är det vi mäter med klockor". Jag skrev och undrade om man inte kunde definiera tid som "den faktor som möjliggör rörelse i ett 3D-rum" och då svarade han att det kunde fungera som definition i en vardaglig kontext.

Angående ditt inledande inlägg på denna tråd, Illusionen Bengt, ser jag det som ett teknikaliserat och mystifierande sätt att uttrycka sig som inte direkt förklarar något. Jag undrar också vad slags empiri du kan stödja dina resonemang på.

Jag får intryck att din förkortning G står för Gud och att syftet är att lägga fram ett gudsbevis på ett något kryptiskt sätt. Men jag kan ju ha fel.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Ta tex en känsla. Är den=de mollekylreaktioner som sker i hjärnan? Är känslan en annan observation/registrering av naturen. Att en händelse kan registreras med flera stationer, med andra enheter än SI enheter? Vad anser illusionen om detta?

[freddemalte]

Ta tex en känsla. Är den=de mollekylreaktioner som sker i hjärnan? [...]

Det verkar åtminstone inte vara någon som haft några känslor utan en hjärna. Eller finns det några sådana exempel?

Hälsar Fredrik

[reflex]

Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, som du, Illusionen Bengt, refererar till, var min lärare i metalogik och matematikens filosofi när jag läste filosofi i Lund på 70-talet. Jag har brevväxlat med honom om begreppen tid och medvetande under årens lopp och läst de flesta av hans böcker. Han menar, om jag tolkat honom rätt, att medvetandet och jaget/jagkänslan är ett emanensfenomen som emanerar ur den fysiska kroppens processer, eftersom dessa innebär en tillräckligt komplex struktur för att jag/jagkänsla och medvetande/självmedvetande ska uppkomma. När det gäller tid menar han, enligt vad jag erfarit via mailkontakt med honom, att det är fysikens definition som gäller, "tid är det vi mäter med klockor". Jag skrev och undrade om man inte kunde definiera tid som "den faktor som möjliggör rörelse i ett 3D-rum" och då svarade han att det kunde fungera som definition i en vardaglig kontext.

Angående ditt inledande inlägg på denna tråd, Illusionen Bengt, ser jag det som ett teknikaliserat och mystifierande sätt att uttrycka sig som inte direkt förklarar något. Jag undrar också vad slags empiri du kan stödja dina resonemang på.

Jag får intryck att din förkortning G står för Gud och att syftet är att lägga fram ett gudsbevis på ett något kryptiskt sätt. Men jag kan ju ha fel.

/Algotezza

Jag tror tvärtom: Att det är rörelsen som möjliggör tiden, för om alltt stod stilla, vad skulle vi då mäta?

[Algotezza]

Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, som du, Illusionen Bengt, refererar till, var min lärare i metalogik och matematikens filosofi när jag läste filosofi i Lund på 70-talet. Jag har brevväxlat med honom om begreppen tid och medvetande under årens lopp och läst de flesta av hans böcker. Han menar, om jag tolkat honom rätt, att medvetandet och jaget/jagkänslan är ett emanensfenomen som emanerar ur den fysiska kroppens processer, eftersom dessa innebär en tillräckligt komplex struktur för att jag/jagkänsla och medvetande/självmedvetande ska uppkomma. När det gäller tid menar han, enligt vad jag erfarit via mailkontakt med honom, att det är fysikens definition som gäller, "tid är det vi mäter med klockor". Jag skrev och undrade om man inte kunde definiera tid som "den faktor som möjliggör rörelse i ett 3D-rum" och då svarade han att det kunde fungera som definition i en vardaglig kontext.

Angående ditt inledande inlägg på denna tråd, Illusionen Bengt, ser jag det som ett teknikaliserat och mystifierande sätt att uttrycka sig som inte direkt förklarar något. Jag undrar också vad slags empiri du kan stödja dina resonemang på.

Jag får intryck att din förkortning G står för Gud och att syftet är att lägga fram ett gudsbevis på ett något kryptiskt sätt. Men jag kan ju ha fel.

/Algotezza

Jag tror tvärtom: Att det är rörelsen som möjliggör tiden, för om alltt stod stilla, vad skulle vi då mäta?

Även om vi inte rör oss, kan vi mäta tiden. Vi kan mäta någots existenstid även om det inte rör sig.

/Algotezza

[reflex]

{quote]Även om vi inte rör oss, kan vi mäta tiden. Vi kan mäta någots existenstid även om det inte rör sig.

/Algotezza {/quote]

Mwn varifrån ska vi hämta tidens referens om allting står stilla?

[Algotezza]

{quote]Även om vi inte rör oss, kan vi mäta tiden. Vi kan mäta någots existenstid även om det inte rör sig.

/Algotezza {/quote]

Mwn varifrån ska vi hämta tidens referens om allting står stilla?

Jag säger inte att allt står stilla. Det gör det ju inte. Men även om något står stilla kan vi mäta dess existenstid. Det som står stilla rumsligt kan förändras i sitt tillstånd. Så allt id en fysiska världen är i rörelse. Vad som möjliggör vad, om tid möjliggör rörelse eller om rörelse möjliggör tidmätning, beror på vilket perspektiv man anlägger. Om man utgår från tid eller rörelse som det primära. Bevisligen finns både rörelse och tidmätning i världen.

/Algotezza

[Illusionen]

Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, som du, Illusionen Bengt, refererar till, var min lärare i metalogik och matematikens filosofi när jag läste filosofi i Lund på 70-talet. Jag har brevväxlat med honom om begreppen tid och medvetande under årens lopp och läst de flesta av hans böcker. Han menar, om jag tolkat honom rätt, att medvetandet och jaget/jagkänslan är ett emanensfenomen som emanerar ur den fysiska kroppens processer, eftersom dessa innebär en tillräckligt komplex struktur för att jag/jagkänsla och medvetande/självmedvetande ska uppkomma. När det gäller tid menar han, enligt vad jag erfarit via mailkontakt med honom, att det är fysikens definition som gäller, "tid är det vi mäter med klockor". Jag skrev och undrade om man inte kunde definiera tid som "den faktor som möjliggör rörelse i ett 3D-rum" och då svarade han att det kunde fungera som definition i en vardaglig kontext.

Angående ditt inledande inlägg på denna tråd, Illusionen Bengt, ser jag det som ett teknikaliserat och mystifierande sätt att uttrycka sig som inte direkt förklarar något. Jag undrar också vad slags empiri du kan stödja dina resonemang på.

Jag får intryck att din förkortning G står för Gud och att syftet är att lägga fram ett gudsbevis på ett något kryptiskt sätt. Men jag kan ju ha fel.

/Algotezza

Hej Algot,
trevligt att du är intresserad!

Låt mig först citera det jag skriver inledningsvis i mitt koncept, ”Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,

- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?

Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är besvarade kan vara omtumlande !
Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och fullständig uppfattning om universum och dess innebörd. När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras, styrker det min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR fysiken och universum, på ett djupare plan.
Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl a inriktning på sökandet efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken på att skriva en uppsats i ämnet, är befängd ?
Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen är egentligen ointressant i mitt perspektiv, då ju målsättningen är att, av rent egenintresse, logiskt och enkelt, försöka ge svar på aktuella frågor, inkl några existentiella frågeställningar, som ingen, trots mina enträgna vädjanden, kunnat förklara för mig.
Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett trovärdigt sätt, vad vore annars alternativet ?”

Min målsättning är alltså inte att försöka ”dyvla på” människor något de är skeptiskt inställda till.

Du skriver citat, ”Han menar, om jag tolkat honom rätt, att medvetandet och jaget/jagkänslan är ett emanensfenomen som emanerar ur den fysiska kroppens processer, eftersom dessa innebär en tillräckligt komplex struktur för att jag/jagkänsla och medvetande/självmedvetande ska uppkomma.”
Med all respekt för professor Gärdenfors, men är inte detta en typ av svepande och intetsägande formulering om vi vill försöka gå på djupet och verkligen förstå mekanismerna ?
Hur förklarar/vidarutvecklar du t ex ”tillräckligt komplex struktur” ?

Du skriver vidare citat, ”När det gäller tid menar han, enligt vad jag erfarit via mailkontakt med honom, att det är fysikens definition som gäller, "tid är det vi mäter med klockor".”
Så kan man givetvis definitionsmässigt uttrycka saken, om man vill göra det enkelt för sig.
Frågan som återstår att besvara är fortfarande, VAD ÄR TID ? Jag efterlyser m a o , den bakomliggande mekanism som förklarar fenomenet.
Det jag hävdar och beskriver är att fenomenet tid har sitt ursprung i en abstrakt struktur, skild från våra atomära dimensioner.

Du skriver vidare citat, ”Angående ditt inledande inlägg på denna tråd, Illusionen Bengt, ser jag det som ett teknikaliserat och mystifierande sätt att uttrycka sig som inte direkt förklarar något.”
Du är tydligen störd av mitt sätt att formulera mig, men tyvärr jag kan inte bättre.
Refererande till min målsättning igen, kan jag bara konstatera att jag tycker mig förstå det jag beskriver, och då är jag egentligen nöjd så här långt.
Tänk så här Algot, hur ofta förekommer det att någon presenterar något som kan göra anspråk på nytänkande ?
Ärligt talat är det mesta som skrivs i ämnet variationer på samma gamla tema.
Jag har lämnat mitt bidrag, och sedan överlåter jag till andra att avgöra om det finns något av värde att hämta.

Du skriver vidare citat, ” Jag undrar också vad slags empiri du kan stödja dina resonemang på.”
Det jag beskriver hör sannolikt hemma under rubriken ”meta-fysik”, då det rör sig om ej detekterbara abstrakta strukturer.

Du skriver vidare citat, ” Jag får intryck att din förkortning G står för Gud och att syftet är att lägga fram ett gudsbevis på ett något kryptiskt sätt.”
Jag har inga sådana ambitioner, symbolen G har jag valt då det syftar på G i Grundtillstånd.

Hälsar
Bengt / Illusionen

[Illusionen]

Kan du göra en sammanfattning av ditt första inlägg, Illusionen?

Då jag skummade kom jag att tänka på Leibnitz nomader, men det var då jag skummade.

Hej Anders!

Kanske jag missförstod dig, är det något i stil med följande koncentrat du önskar ?
Punkterna skall uppfattas som min personliga åsikt, och inget annat.

1 Antag att universum består av en abstrakt grundstruktur, G, skild från våra dimensioner.
2 Vår förnimbara verklighet med dess punktreferens och koordinater skiljer sig från G:s ”multireferens”.
3 G:s ”multireferens” beskriver jag som dubbelreferens-princip, DRP.
4 En konsekvens av DRP är att atomens vxv-värde (dess betydelse för förnimmelsen) ej är ”statisk”.
5 Referensskillnaden får en spegling till följd, mellan atomens INTERNA och EXTERNA strukturer.
6 Allt i vår ”verklighet” emanerar från kombinationer av olika strukturprojektioner av G.
7 Tilldela grundstrukturen en balanserad ”G-densitet” = ”normerad densitet”.
8 Kommunikationen/växelverkan i universum sker via G.
9 Vårt medvetande har en ”egen-struktur”, varigenom jaget ”sätter sin egen referens” (i centrum).
10 Medvetandet förnimmer ej sin egenstruktur, vilket benämns maskeringsprincip, MP.
11 Maskerad struktur finns logiskt som imaginär, i överensstämmelse med matematikens regelverk.
12 MP medför ”förskjutningseffekt” i G, i form av densitetsvariation = ”ej normerad” densitet.
13 Det är denna förskjutningseffekt som bl a ger upphov till de elektromagnetiska fälten och Eulers ekv.
14 NORMERAT: Den balanserad G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
15 FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
16 FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”).
Beroende av hur definitionerna utformas kan pkt 15 t ex resultera i,
17 VÄG: funktion av diff-relation mellan +G och −1/G
18 TID: funktion av diff-relation mellan −G och +1/G
19 KRAFT: funktion av diff-relation mellan ± jG och ±1/jG

Det är viktigt att förstå att det inte är G vi förnimmer, utan avvikelser från G:s normerade värde.
Ibland får jag känslan av att även G är fiktiv till sin natur.
Avvikelserna förekommer inte universellt utan de är en självgenererad effekt av vår egenstruktur.
När man börjar förstå dessa, i grunden enkla samband, inser man att universum är något helt annorlunda än det medvetandet vill få oss att tro.

Hälsar
Illusionen