Vad utgör medvetandets referens?

[Illusionen]

Vår representation av världen i vår hjärna/vårt medvetande via våra sinnesrapporter är just en bild. Kan vi säga något med säkerhet om världens i sig egenskaper innan våra sinnen förmedlar de impulser till hjärnan som är grunden för vår personliga och subjektiva bild eller representation? Det enda vi kan säga är att den är något som är som vi sannolikt tilldelar egenskaper i vår representation av detta något som är. Kan man veta i vilken grad representationen överensstämmer med det som denna representerar?

För att ge er en liknelse för att förklara vad jag menar:

Sinnena och medvetandet kan sägas unzippa den i sig zippade något som är-världen.

Eller tänk er en DVD (världen i sig) som spelar i upp en film via en laserläsare (sinnena) som sedan syns upp på din skärm (representationen i medvetandet).

Ditt inlägg fick mig att inse att beskrivningen av balanskriteriets, 2∆Ø, roll behövde förtydligas.
Har därför kompletterat mitt senaste inlägg (18 mar 2019 08:13) . I övrigt tror jag vi är överens.
Jag återkommer när du haft tid att begrunda citat,
"Det är m a o 2∆Ø som med hjälp av MP och DRP individuellt och selektivt "fixerar" verkligheten."

A: Kan man veta i vilken grad representationen överensstämmer med det som denna representerar?
I: ”Representationen” beskrivs via våra atomära begrepp, medan ”det som denna representerar”
sannolikt ej kan beskrivas i atomära termer öht. Det rör sig alltså ej enbart om skillnader i begrepp
utan innefattar även andra komplexa ”transmissions-samband” (så som beskrivs i konceptet).
När Kant ansåg att vi ”inte kan nå åt tinget i sig”, förefaller det ha sin förklaring i detta.

Du kanske kommer ihåg att jag i ett tidigare inlägg skrev något i stil med,
Det är ”transmissions-sambanden ” som på här beskrivet sätt, möjliggör att i atomära termer förklara
hur vårt medvetande inkl jaget, ej är att betrakta som autonomt, utan via den "hyperboliska
balansrelationen" ingår i, och samverkar med, universum. Det resulterar i hisnande perspektiv,
och visar på svårigheten att ge ett bra och uttömmande svar på din fråga.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=J-PuyWhzKMw

[Illusionen]

Fråga med anledning av Esthers senaste inlägg i tråden Rumtiden 3.
Anses filosofin vara ”gränslös” i sin tillämpning, eller finns det någon inneboende begränsning att beakta ?

[Pilatus]

Fråga med anledning av Esthers senaste inlägg i tråden Rumtiden 3.
Anses filosofin vara ”gränslös” i sin tillämpning, eller finns det någon inneboende begränsning att beakta ?

Är inte standardsvaret att all vetenskap utgått från filosofin. Det som återstår är områden som gränsar till ett eller flera områden som religion, politik, medicin, kosmologi, estetik, etik mm.

[Esther]

Fråga med anledning av Esthers senaste inlägg i tråden Rumtiden 3.
Anses filosofin vara ”gränslös” i sin tillämpning, eller finns det någon inneboende begränsning att beakta ?

Lite Wiki: Historically, "philosophy" encompassed any body of knowledge. From the time of Ancient Greek philosopher Aristotle to the 19th century, "natural philosophy" encompassed astronomy, medicine, and physics. For example, Newton's 1687 Mathematical Principles of Natural Philosophy later became classified as a book of physics. In the 19th century, the growth of modern research universities led academic philosophy and other disciplines to professionalize and specialize In the modern era, some investigations that were traditionally part of philosophy became separate academic disciplines, including psychology, sociology, linguistics, and economics.

Other investigations closely related to art, science, politics, or other pursuits remained part of philosophy. For example, is beauty objective or subjective? Are there many scientific methods or just one? Is political utopia a hopeful dream or hopeless fantasy? Major sub-fields of academic philosophy include metaphysics ("concerned with the fundamental nature of reality and being"),epistemology (about the "nature and grounds of knowledge [and]...its limits and validity"), ethics, aesthetics, political philosophy, logic and philosophy of science.

[Esther]

Fråga med anledning av Esthers senaste inlägg i tråden Rumtiden 3.
Anses filosofin vara ”gränslös” i sin tillämpning, eller finns det någon inneboende begränsning att beakta ?

Lite Wiki: Historically, "philosophy" encompassed any body of knowledge. From the time of Ancient Greek philosopher Aristotle to the 19th century, "natural philosophy" encompassed astronomy, medicine, and physics. For example, Newton's 1687 Mathematical Principles of Natural Philosophy later became classified as a book of physics. In the 19th century, the growth of modern research universities led academic philosophy and other disciplines to professionalize and specialize In the modern era, some investigations that were traditionally part of philosophy became separate academic disciplines, including psychology, sociology, linguistics, and economics.

Other investigations closely related to art, science, politics, or other pursuits remained part of philosophy. For example, is beauty objective or subjective? Are there many scientific methods or just one? Is political utopia a hopeful dream or hopeless fantasy? Major sub-fields of academic philosophy include metaphysics ("concerned with the fundamental nature of reality and being"),epistemology (about the "nature and grounds of knowledge [and]...its limits and validity"), ethics, aesthetics, political philosophy, logic and philosophy of science.

Till detta kan då läggas --- att alltsedan Kant delas (i Sverige) filosofins studier upp i två huvudområden: praktisk och teoretisk. Den praktiska kan jag inte lika mycket om då jag bara läste den en termin - däremot är teoretisk min gren.
I den teoretiska filosofin studerar man på universitetet (i alla fall vid Lund) : ontologi, metafysik, logik, semantik, matematisk filosofi (bla Dedekind och Frege mm), vetenskapsteori, epistemologi (kunskapsteori), --- mm.

Dessa ämnen är grunden för all vetenskap och därmed även fysiken mm - under mina studieår hade jag en kompis som doktorerade på "spinn" vid fysikum och vi hade ofta diskussioner kring teori (han är också en religiösidiot som jag, och professorer på bla Chalmers som jag känner - som också är lika knäppa och tror på Gud och går i Kyrkan och är katoliker ...eller kvantfysiker som min kompis Mathew som dessutom är katolsk präst denna information är inte till dig Illusionen utan till de andra "kollegorna" som är så högintelligenta att de lämnat sådant barnsligt som gudstro för sin höga kunskaps skull) - eftersom det tangerar i så många områden --- läser man Einsteins förklaringar på sina teorier känner man igen allt --- tex.
Detta innebär att fysiken som är mer uträkningar och matte - bär sina fördjupningar inom filosofin.

[Illusionen]

Esther och Pilatus, tack för information!

Ni har förstått att fälten har följt mig genom livet, så detta är viktigt för mig.
Jag har m a o i stort dagligen utvecklat och konstruerat utrustningar baserade
på fälten och deras säregna egenskaper.
De elektromagnetiska fälten, E och B, beskrivs av/via Maxwells ekvationer.
Maxwell kombinerade via en matris, olika verifierade elektriska samband,
och kunde därigenom utveckla ekvationerna ifråga1873 .
Dessförinnan saknade sannolikt filosoferna vetskap om fälten.
Beskrivning av ekvationernas strukturella bakgrund saknas fortfarande.
Följande fyra ekvationer, beskriver de elektromagnetiska fältens egenskaper,
ur det atomära perspektivet, och benämns kollektivt, Maxwells ekvationer.

Gauss ∫ E • dA = Q / εο
Gauss ∫ B • dA = 0
Faraday ∫ E • dl = - dØB / dt
Ampere – Maxwell ∫ B • dl = μο(I + εο dØE /dt)

De elektromagnetiska fälten, E och B, är inte direkt förnimbara.

Är det rätt uppfattat att filosofin täcker in effekterna av de dolda/abstrakta
underliggande samband som Maxwells ekvationer beskriver ?

/ Illusionen

[Pilatus]

De elektromagnetiska fälten, E och B, är inte direkt förnimbara.

Är det rätt uppfattat att filosofin täcker in effekterna av de dolda/abstrakta
underliggande samband som Maxwells ekvationer beskriver ?

Kanske är det så att filosoferna har lämnat de ontologiska spekulationerna till vetenskapsteoretikerna. Man tar inte direkt ställning, man talar t ex om neutral monism så slipper man ändlösa diskussioner om hur världen ytterst är beskaffad. På kvantnivå blir sådant som materia besvärligt. Och hur gravitation skall beskrivas är en obesvarad fråga, gravitoner finns de?

Tunnlande elektroner är spännande, men vi kan inte beskriva dem i materiella termer. Heisenberg och Schrödinger beskriver osäkerheten med att bestämma hur materien är, partikeln är en vågfunktion, inte ett punktliknande objekt, som inte både kan ha en väldefinierad position och rörelsemängd.

Så den "atomistiska" beskrivningen av världen är övergiven, åtminstone av fysiker.

[Illusionen]

De elektromagnetiska fälten, E och B, är inte direkt förnimbara.

Är det rätt uppfattat att filosofin täcker in effekterna av de dolda/abstrakta
underliggande samband som Maxwells ekvationer beskriver ?

Kanske är det så att filosoferna har lämnat de ontologiska spekulationerna till vetenskapsteoretikerna. Man tar inte direkt ställning, man talar t ex om neutral monism så slipper man ändlösa diskussioner om hur världen ytterst är beskaffad. På kvantnivå blir sådant som materia besvärligt. Och hur gravitation skall beskrivas är en obesvarad fråga, gravitoner finns de?

Tunnlande elektroner är spännande, men vi kan inte beskriva dem i materiella termer. Heisenberg och Schrödinger beskriver osäkerheten med att bestämma hur materien är, partikeln är en vågfunktion, inte ett punktliknande objekt, som inte både kan ha en väldefinierad position och rörelsemängd.

Så den "atomistiska" beskrivningen av världen är övergiven, åtminstone av fysiker.

Det du skriver är i linje med min egen uppfattning, och då förändras inte min syn på filosofins begränsning.

Senaste tidens turbulens och språkbruk har fått mig fundersam till om FF är rätt forum för mig.
Jag skulle därför vilja runda av med att påminna om upprinnelsen till min medverkan.

Konceptet är genomgående baserat på egna resonemang, fristående till etablerade teorier.
Då konceptet inte är skrivet utifrån några akademiska normer, och innehållet antagligen
saknar motsvarighet i facklitteraturen, uppfattas konceptet förmodligen av några som både säreget och udda.
Den nu aktuella etappen rör i första hand fenomen associerade till fältteori, en s k ”eter”.

Den ursprungliga avsikten var aldrig att publicera Delta-konceptet, utan att patentsöka principerna MP och DRP
för tillämpningar inom området virvelströmsprovning.
Vid virvelströmsprovning som t ex vid sprickdetektering på tusengradiga stålämnen, förorsakar sprickor variation
i givarimpedansens komplexa ”effektiva permeabilitet”.
Det är via dessa variationer i effektiva permeabiliteten som sprickorna detekteras.
Med hjälp av principerna MP och DRP går det att på ett sofistikerat sätt förbättra detekteringsegenskaperna.
Under resans gång insåg jag att MP och DRP även (via referensberoende resp referensneutral betraktelse)
kunde användas för att förklara det jag beskriver här på FF. Att ändra min hemsnickrade terminologi bedömde
jag dock som alltför arbetskrävande, så ”båtbyggarprägeln” fick leva kvar.

För mig är det inte så viktigt vad omgivningen anser och tycker om mitt koncept.
Grunden finns dokumenterad i patentansökan, och det räcker för min del.
Skulle jag mot förmodan ha rätt i något avseende, så kommer det att visa sig med tiden.
Jag hävdar inte att jag har rätt, det överlåter jag till andra att ta ställning till.

/ Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Senaste tidens turbulens och språkbruk har fått mig fundersam till om FF är rätt forum för mig.

Ja, men en del gillar en mer eller mindre självreglerande ordning. Andra anser att en något striktare moderering kunde behövas. Hur skulle en hygglig ordning se ut och vara som kunde locka fler att delta aktivt? Vilken är din inställning?

[Illusionen]

Senaste tidens turbulens och språkbruk har fått mig fundersam till om FF är rätt forum för mig.

Ja, men en del gillar en mer eller mindre självreglerande ordning. Andra anser att en något striktare moderering kunde behövas. Hur skulle en hygglig ordning se ut och vara som kunde locka fler att delta aktivt? Vilken är din inställning?

Bli inte förvånad nu Pilatus, men jag tror du skulle bli utmärkt som moderator om du är intresserad.
Det är låg kvalitet på inläggen i dagsläget, så det är den striktare versionen som krävs.

[Pilatus]

Bli inte förvånad nu Pilatus, men jag tror du skulle bli utmärkt som moderator om du är intresserad. Det är låg kvalitet på inläggen i dagsläget, så det är den striktare versionen som krävs.

Tack, Illusionen!

[Illusionen]

Vackert och hisnande landskap !
https://www.youtube.com/watch?v=1l3uA-lQFS4

[Illusionen]

Detta inlägg är ett förtydligande (ang rum och tid) med anledning av mitt svar till Algotezza 20 mar 2019 10:30,
samt några funderingar kring effekterna av (p g a MP) dolda/abstrakta underliggande fält-samband.
När 2∆Ø med hjälp av MP och DRP individuellt och selektivt "fixerar" verkligheten, ger oss detta i förlängningen
vår förnimbara rumtid vilket beskrivs i konceptet/patentansökan med hjälp av balanskriteriet, ΔØ.

För att beskriva bakgrunden till balanskriteriet, ΔØ, knyter vi an till Eulers formel i kapitel 4.
Eulers formel är en elegant omskrivning av komplexa tal, och representerar det sannolikt mest fascinerande
och vackra samband som går att finna inom matematiken, nämligen kopplingen mellan talen, e, π, i och -1.
Eulers formel beskriver sambandet mellan exponentialfunktionen e^ix och de trigonometriska funktionerna
cosinus och sinus.
e^jx = cos x + j sin x

Balanskriteriet, ΔØ, formas av växelverkan, VXV, via interferens-kombinationseffekten av individuellt
förankrade MaskeringsPrinciper, MP, och DubbelReferensPrincipen, DRP.
Vid VXV mellan t ex A och B påverkas interferensen av ev variationer i relationen A – B.
Relativitet utgör ett exempel på detta.
Detta beskrivs i konceptet som reversibel reproduktion av balanskriteriet, ΔØ.
Detta sammantaget resulterar i att det krävs att växelverkan är komplex till sin natur.
För att beskriva ΔØ matematiskt räcker det därför inte med att tillämpa Eulers formel i dess grundvariant ovan.
Det som krävs är att x (reell) ersätts med z (imaginär).
Funktionerna e^x, cos(x) och sin(x) där x alltså är ett reellt tal, kan taylor-utvecklas runt noll.
För komplexa tal z, definieras (förutsatt att vissa villkor är uppfyllda) var och en av dessa funktioner
av respektive serie genom att x ersätts med z (där x är ett reellt och z är ett komplext tal).
Notera att z är ett komplext tal, och att e^jz = cos z + jsin z därigenom täcker in ett generellt samband.
Det GENERELLA sambandet är viktigt, då reproduktionen av det balanskriterie konceptet använder sig av,
förutsätter att z kan vara komplext. Det komplexa får till följd att det är möjligt att överordnat skalärt
balansera reellt och imaginärt, så som konceptet beskriver. Förutsättningar skapas därmed för det jag valt
att benämna, ”imaginärt nav”, det är här bakgrunden till rum-tid är att söka.
Det innebär att den komplexa exponenten får till konsekvens att Δ-reproduktionens imaginära egenskaper
beaktas och kan beskrivas. Eulers formel ger oss i dess komplexa form m a o det verktyg som krävs för att
beskriva balanskriteriet, ΔØ, inkl dess komplexa och reversibla reproduktionsegenskaper.

Min personliga slutsats är att det vår egenstruktur för all evighet döljer/maskerar för oss, p g a den komplexa VXV,
skapar förutsättningar för att vi atomärt ”färdas” som en av vår egenstruktur förorsakad dold strukturobalans,
i ett tidlöst överordnat universum.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes

[Illusionen]

Text flyttad från tråden: Finns Gud?

531bts skrev: Går det att tänka sig Gud som EN, osynlig överordnad, helhet?
ETT bestående Vara med ett immanent förhållande till sina lika bestående, osynliga delar: det
medvetna sinnet hos människan. Både helheten Gud, o delen människan, har samma kvalitet: om
sig själv medveten samt förmåga att erfara o uttrycka behov (analogt med Bibelns "Gud skapade
människan till sin avbild...").


531bts : Går det att tänka sig Gud som en, osynlig överordnad, helhet?
Illusionen: Enligt min personliga uppfattning är det en korrekt beskrivning.

531bts: ETT bestående Vara med ett immanent förhållande till sina lika bestående,
osynliga delar: det medvetna sinnet hos människan.
Illusionen: Om du med immanent enbart syftar på, internt rumtiden = ”det atomära perspektivet”
är jag tveksam, då Guds närvaro i världen inkluderar det ”universella perspektivet”.
Men du skriver ”osynliga delar", och då kan det ifrågasättas om du avser enbart det ”det atomära perspektivet”.
För mig är ”vara”/”varat” associerat med vår förnimbara verklighet (rumtiden), det är dock möjligt att här
tillämpa en vidare betydelse, men det bör då förtydligas.
Om ”förhållande” skall anses inkludera ”perspektivgränsöverskridande” förefaller vi dock ha ett likartat synsätt.

Då man inte kan tillämpa av rumtiden formad ”matematik”, för att dra balans-slutsatser, vid den här typen av
perspektivgränsöverskridande resonemang, blir konsekvensen att jag har svårt att förstå och bedöma vad du avser med
"lika bestående osynliga delar".

531bts : Både helheten Gud, o delen människan, har samma kvalitet: om sig själv medveten samt förmåga
att erfara o uttrycka behov.
Illusionen: Begreppet Gud, i min tappning, kan ej likställas och/eller förklaras via våra atomära begrepp, därav slutsatsen,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”. Såvitt jag förstår skiljer sig här våra åsikter åt.


Tidigare skrev jag följande som direkt berör det du beskriver,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras,
är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid,
alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”),
alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara), är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den
dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.

Det kan ifrågasättas om våra atomära begrepp och storheter räcker för att mer uttömmande besvara frågan.
Det perspektivgränsöverskridande går då, i förlängningen, att associera med det vi lägger i begreppet "själ",
vilket gör frågeställningen än mer fascinerande. ”

Frågan är m a o, vad avses och innefattas i detta fall med ”immanent förhållande”.

Immanens kan syfta på:

• Immanensfilosofin – en världsåskådning begränsad till det inomvärldsliga, där människan kan få
kunskap endast om det som ligger innanför medvetandets och erfarenhetens gränser
(enligt mitt koncept: internt rumtiden = ”det atomära perspektivet”)

• Guds immanens – inom religionsfilosofi och teologi Guds närvaro i världen
(Guds närvaro i världen behöver ej likställas med en beskrivning via våra atomära begrepp
utan refererar som överordnad helhet till det ej förnimbara "universella perspektivet")

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=p3iYnHx8P0s

[531bts]

Illusionen: ja min tro att Gud införlivade sina likasinnade delar i skapelsen som kvinnor o män, är för att motsvara Guds ENDA o med människans gemensamma behov kräver att delen, människan kan förstå o spegla sig i det behovet. Det skiljer sig avsevärt från de religiösas självstympande inställning att man inte kan förstå Gud. Jag ställer motfrågan: hur kan man fullt ut, älska det man inte förstår? Jag menar att Gud är medveten om sina delar, människan o har försett henne med ed ALLA möjligheter att förverkliga en förnufts- o verklighetsbaserad Gudstro. Vi kan som delar naturligtvis aldrig få en objektiv förståelse av Gud men vi kan som likasinnade delar förnuftsbaserat sätta oss in i Guds situation som ingående delar. Jag tror inte på en cynisk Gud som via skapelsen försett oss med förnuft o möjlighet till filosofisk insikt o ett heltäckande språk, inte alls eller nästan kan förstå Gud. Självklart kan människan förstå Gud. Varför inte? Jag har aldrig förstått varför de religiösa så gärna vill ha ett outgrundligt, mystiskt förhållande till Gud. Ngt slags utfall av falsk ödmjukhet, feghet eller vad? För så fort man tar " älska din Fader av hela ditt hjärta, kraft o FÖRSTÅND på allvar, börjar helvetet: du tar på dig ett ansvar som i mötet i människornas värld inte är någon dans på rosor