Vad är rikedom?

[reflex]

Det står i dagens DN att somliga hävdar att Putin är världens rikaste man.
Man vad är egentligen rikedom?

[Jörgen]

Motsatsen av fattigdom.

Men vad är då fattigdom?

Att inte kunna tillgodose sin existentielle behov.
Att inte kunna tillgodose sin inbillade behöv,
det man begär men inte behöver för sin överlevnad.

Ju mer man kan tillgodose sina inbillade behov ju rikare torde man vara.
Olika individer har olika krav på vad de tycker de ska ha.

Du kan köpa en hamburgare för 10 spänn, men det erbjuds även hamburgare för 1000 spänn.
Du kan äga en bil som inte används 99% av tiden, du kan äga hundra bilar.

Du kan konsumera på en dag ett penningvärde det en annan ska klara sig på ett helt år.

En annan kan påstå att du är andligt fattig om du lyckas roffa åt dig av resurserna,
men det kanske du skrattar åt.

Hellre rik och frisk än fattig och sjuk.

Skulle du vara rik men sjuk så har du råd med bra sjukvård till dig själv,
fattig och sjuk innebär ett kort liv.

Rik innebär ett längre liv.
Om den rike ger den fattige så bli han sig mindre rik.

[Plecto]

Monetära rikedomar pratar vi om här va?

Ordet rikedom insinuerar ett överflöd, överskott av ett specifikt medium. Men det som måste förstås är att epitet fattig och rik, då de i grund används som gradbeteckningar i kvantitet av samtliga medium(pengar, andlighet, skönhet), har även kvalitativa förankringar, då de i grund är endast relativa epitet(som till exempel kort, lång). Detta är kärnan i osämjan, då debatten egentligen inte omfattar omfånget av den kvantitativa delen(för den är lättare mätbar), utan omfånget i värderingen av den kvalitativa delen. Epitet ”rik” och ”fattig”, i de fall då de används som övergripande tillskrivningar av en person, är en kommentar på det som anses vara väsentligt, byggt på ens egna värderingsbasis, och därmed oundvikligen diskriminerar den ena eller andra attributen. I de plurala sociala kretsarna människan infinner sig i så byggs det upp konventioner kring epiteten rik och fattig. Då ordet rik i den kyrkliga miljön har en annan betoning än den på banken. Därmed så blir vi bekväma i att ej behöva adressera omfånget i epiteten rik och fattig då konventionerna sköter det åt oss. Problemet uppstår när olika värderingsbasis möts i hopp om att dechiffrera konventionerna, som så ofta sker när man har en debatt om vad det innefattar att vara ”rik”.

Ett exempel bara som illustrerar det sagda ovan.

En vuxen människas kropp innehar omkring 25 biljoner röda blodkroppar. Epitet ”rik på blodkroppar” är en kvantitativ värdering som är relativ till det konventionella antalet röda blodkroppar en vuxen människa bör ha. Där redan förstår vi relativiteten i ordet rik. Fortsättningsvis så kan vi ej tillskriva epitet rik till varje frisk vuxen människa då våran värderingsbasis ej betonar väsentligheten i ”överflödet av röda blodkroppar” samt att nästintill varje vuxen människa innehar samma kvantitativa andel och därmed inte har en fördel till andra. Men i ett samhälle där dess samtliga medlemmar lider av blodbrist så faller det naturligt att mannen eller kvinnan med ett högre antal röda blodkroppar kan tituleras med epitet rik. Ur detta exempel kan vi derivera att två huvudkriterier åläggs för epitet rik(eller fattig för den delen vilket är den rena motsatsen). Första kriteriet är att den kvantitativa delen bör ligga över medel(även här historiskt om man innehar en historisk relativism) och det andra kriteriet är att den kvalitativa värderingen bör vara densamma i debatten för alla parter.

När det kommer till den monetära rikedomen(som oftast är konventionen när någon tituleras ”rik”) så är det oftast en anspelning på deras grad av makt, för det är det pengar är i grund och botten till största grad. Ett medel till makt. Herr Putin i det här fallet innehar både den monetära makten(indirekt såklart) och den politiska. Rik är han definitivt. Hur mycket rik? Och vems ”rik” använder vi? Det är en svårare fråga.

[förstår mig själv]

Alla använder ju sina pengar ganska fritt och man använder ju pengarna till något som man med sina känslor värderar som gott. Genom att känna kan man förstå och värdera pengar. Ja huvudteorin säger ju att det är enda sättet att förstå/värdera.

[Plecto]

Alla använder ju sina pengar ganska fritt och man använder ju pengarna till något som man med sina känslor värderar som gott. Genom att känna kan man förstå och värdera pengar. Ja huvudteorin säger ju att det är enda sättet att förstå/värdera.

Värderar som gott i vilket syfte då? Du menar att det finns en korrelation mellan ens känslouttryck och värderingar av pengar?

[förstår mig själv]

Alla använder ju sina pengar ganska fritt och man använder ju pengarna till något som man med sina känslor värderar som gott. Genom att känna kan man förstå och värdera pengar. Ja huvudteorin säger ju att det är enda sättet att förstå/värdera.

Värderar som gott i vilket syfte då? Du menar att det finns en korrelation mellan ens känslouttryck och värderingar av pengar?

Ja. Tex äter du mat(köper) kanske för att det är gott(känsla),och mätt(känsla). Jag menar att det går att förstå att känsla är slutprodukten/resultatet/meningen med vad vi gör.Denna tanke uppstår som teori när man observerar naturen.

[Plecto]

Är det inte en plattityd att påstå detta dock?

Jag menar, all uttryck av mänsklig natur är ju i grund inneboende i våra reaktiva fakulteter. Människan är en reaktiv varelse i grunden, och reaktiviteten må byggas på vår centra av känslor och emotioner men är ej endast begränsad till den, inte sant? Vi människor har förmågan att välja att avsäga oss våra känslor mot rationalitet till exempel.

Såvida du inte menar ”känslor” i dess flyktigare benämning där emotioner och rationalitet innesluts. I så fall är det ju diffust och intetsägande.

[reflex]

Monetära rikedomar pratar vi om här va?

Ordet rikedom insinuerar ett överflöd, överskott av ett specifikt medium. Men det som måste förstås är att epitet fattig och rik, då de i grund används som gradbeteckningar i kvantitet av samtliga medium(pengar, andlighet, skönhet), har även kvalitativa förankringar, då de i grund är endast relativa epitet(som till exempel kort, lång). Detta är kärnan i osämjan, då debatten egentligen inte omfattar omfånget av den kvantitativa delen(för den är lättare mätbar), utan omfånget i värderingen av den kvalitativa delen. Epitet ”rik” och ”fattig”, i de fall då de används som övergripande tillskrivningar av en person, är en kommentar på det som anses vara väsentligt, byggt på ens egna värderingsbasis, och därmed oundvikligen diskriminerar den ena eller andra attributen. I de plurala sociala kretsarna människan infinner sig i så byggs det upp konventioner kring epiteten rik och fattig. Då ordet rik i den kyrkliga miljön har en annan betoning än den på banken. Därmed så blir vi bekväma i att ej behöva adressera omfånget i epiteten rik och fattig då konventionerna sköter det åt oss. Problemet uppstår när olika värderingsbasis möts i hopp om att dechiffrera konventionerna, som så ofta sker när man har en debatt om vad det innefattar att vara ”rik”.

Ett exempel bara som illustrerar det sagda ovan.

En vuxen människas kropp innehar omkring 25 biljoner röda blodkroppar. Epitet ”rik på blodkroppar” är en kvantitativ värdering som är relativ till det konventionella antalet röda blodkroppar en vuxen människa bör ha. Där redan förstår vi relativiteten i ordet rik. Fortsättningsvis så kan vi ej tillskriva epitet rik till varje frisk vuxen människa då våran värderingsbasis ej betonar väsentligheten i ”överflödet av röda blodkroppar” samt att nästintill varje vuxen människa innehar samma kvantitativa andel och därmed inte har en fördel till andra. Men i ett samhälle där dess samtliga medlemmar lider av blodbrist så faller det naturligt att mannen eller kvinnan med ett högre antal röda blodkroppar kan tituleras med epitet rik. Ur detta exempel kan vi derivera att två huvudkriterier åläggs för epitet rik(eller fattig för den delen vilket är den rena motsatsen). Första kriteriet är att den kvantitativa delen bör ligga över medel(även här historiskt om man innehar en historisk relativism) och det andra kriteriet är att den kvalitativa värderingen bör vara densamma i debatten för alla parter.

När det kommer till den monetära rikedomen(som oftast är konventionen när någon tituleras ”rik”) så är det oftast en anspelning på deras grad av makt, för det är det pengar är i grund och botten till största grad. Ett medel till makt. Herr Putin i det här fallet innehar både den monetära makten(indirekt såklart) och den politiska. Rik är han definitivt. Hur mycket rik? Och vems ”rik” använder vi? Det är en svårare fråga.

Jag läste någonstans en mer filosofisk definition på rikedom/fattigdom.
"Fattigdom är att vilja ha mer."
Rikedom blir med denna måttstock att vara nöjd med det man har.

[Plecto]

Jag läste någonstans en mer filosofisk definition på rikedom/fattigdom.
"Fattigdom är att vilja ha mer."
Rikedom blir med denna måttstock att vara nöjd med det man har.

Om jag förstår dig rätt reflex så använder du ordet rik som en gradbeteckning på förnöjsamhet. Den som nöjd är, är rikare på köpet? Jag har absolut ingen motsättning att ordet rik används så.

En till intressant sak om beteckningen "rikedom". Den används i andra syften än att kvantisera vad personen i fråga är rik på. Att någon kan ha ett "rikt liv" verkar denotera djupare mening, ett fylligare syfte, än att säga att någon har ett "lyckligt liv".

Epitet rikedom har kanske sen länge, av rent historiskt evolutionära skäl, associerats med beteckningen glädje. Av det skälet har epitet muterats lingvistiskt i att denotera "lycklig" fast med ett annat ord. Och av den stigmatiserade associationen ordet rik har haft med monetära medel, har de fattiga i majoritet valt vända hela ordleken i ett försök att förminska deras svidande tillkortakommande rent monetärt. Där de rika är fattiga, är de fattiga rika.

En parallell i historien är hur den Kristna teologin har lyckats omkullkasta tidigare värderingar om fattigdom och misär. I kristendomen så strävar man efter att göra allt de jordiska mindre; strävan mot kyskheten, fattigdomen, mindre njutningar, allt detta är inte ett försök att rädda den rikes själ - utan ett försök att balsamera den fattiges.

Har jag fel?

[reflex]

Jag läste någonstans en mer filosofisk definition på rikedom/fattigdom.
"Fattigdom är att vilja ha mer."
Rikedom blir med denna måttstock att vara nöjd med det man har.

Om jag förstår dig rätt reflex så använder du ordet rik som en gradbeteckning på förnöjsamhet. Den som nöjd är, är rikare på köpet? Jag har absolut ingen motsättning att ordet rik används så.

En till intressant sak om beteckningen "rikedom". Den används i andra syften än att kvantisera vad personen i fråga är rik på. Att någon kan ha ett "rikt liv" verkar denotera djupare mening, ett fylligare syfte, än att säga att någon har ett "lyckligt liv".

Epitet rikedom har kanske sen länge, av rent historiskt evolutionära skäl, associerats med beteckningen glädje. Av det skälet har epitet muterats lingvistiskt i att denotera "lycklig" fast med ett annat ord. Och av den stigmatiserade associationen ordet rik har haft med monetära medel, har de fattiga i majoritet valt vända hela ordleken i ett försök att förminska deras svidande tillkortakommande rent monetärt. Där de rika är fattiga, är de fattiga rika.

En parallell i historien är hur den Kristna teologin har lyckats omkullkasta tidigare värderingar om fattigdom och misär. I kristendomen så strävar man efter att göra allt de jordiska mindre; strävan mot kyskheten, fattigdomen, mindre njutningar, allt detta är inte ett försök att rädda den rikes själ - utan ett försök att balsamera den fattiges.

Har jag fel?

Vem ska avgöra huruvida jag är rik eller fattig. Är det min egen måttstock som är viktigast eller är det omgivningens. Ordet "rik" anser jag är knutet till "mängd" av något slag.
Ett rikt liv kan också knytas till ordet mängd, genom att livet i så fall troligen innehåller många komponenter (som man kan glädjas åt) och som gör det mångfacetterat och inte så sårbart. Om någon del faller bort så finns det fortfarande mycket att glädjas åt.
Om jag själv anser att jag har allt jag behöver (materiellt sett) och inte känner någon önskan att få mer, så måste jag väl därmed kunna betrakta mig som rik.
Om jag däremot trots att jag kanske i mångas ögon ses som rik men ändå vill ha mer trots att jag i så fall måste "flytta upp ribban" hela tiden så att det ska finnas behov att fylla, så skulle jag ändå kunna ses som fattig. När det gäller rikedom på ägodelar så finns det knappast någon bestämd gräns varken neråt eller uppåt. Det finns för det mesta någon som är rikare eller fattigare som man kan jämföra sig med.
Att enbart se rikedom som mängden av omsättningsbara tillgångar (pengar, guld, aktier m.m.) tycker jag är för begränsande. Upplevelsen måste vara det viktigaste.
Den strävan efter förnöjsamhet som t.ex. Seneca beskriver, ser jag som synnerligen eftersträvansvärd. Att inte alltför starkt låta sig berusas av framgång och inte låta sig nedslås av motgång i den förvissningen livet växlar och i allmänhet innehåller båda, ger livet ett slags lugn och oberörbarhet som möjliggör att se alla händelser i ett större perspektiv.

[Plecto]

Jag förstår fullständigt din definition av rik reflex, fastän jag motvilligt vill instämma för rädslan att urvattna ordet rik. Rik för dig betonar en subjektiv upplevelse. Var människa har makten att göra sig själv rik eller fattig? Det förstår jag.

Problemet uppstår när du inte kan kvantisera ordet rik, oavsett vilka parametrar du tillhandahåller. Och det är just det jag försöker få ur dig just nu. Inte vad rik är för något. Utan vad kan man(eller skall man) vara rik på?

Vi kan inte förneka att det monetära korrelerar med lycka. Debatten centrar mer kring hur mycket av det monetära som gör en lycklig. Du får däremot inte begå misstaget att ge någon epitet rik när denne är klart monetärt fattig. Vi har definitioner och klassifikationer av en anledning, de gör debatten begriplig.

Det du gör, vilket jag förklarat tidigare, är att använda ordet "rik" som en övergripande beskrivning(och därmed diskriminerar du det ena eller andra) för att framhålla det du anser väsentligt i ens "rikedom". Inget fel med det. Men accepterar du att ordet rik ej kan vara en objektiv parameter så som du använder det? Eller kan du se skillnad på min rikedom och din(och då pratar jag om flyktigare rikedomar, själslig, kunskapsmässig etc.)?

[klorofyll]

Om ni frågar mig, att vara rik, det är att ha goda kontakter. Men jag vet inte om kvaliteten på kontakterna är så viktig, för jag syftar inte på aktiva relationer, snarare är kvantiteten eller variationen viktig. Jag tror att man kan sammanfatta detta med att den som har goda kontakter har kvalitativ erfarenhet. Erfarenhet blir vad man gör den till, det finns egentligen inget som heter kvalitativ erfarenhet, den blir kvalitativ om du bearbetar den tillräckligt, lär dig av den, lär dig uppskatta den kunskap den gav dig.

[reflex]

Jag förstår fullständigt din definition av rik reflex, fastän jag motvilligt vill instämma för rädslan att urvattna ordet rik. Rik för dig betonar en subjektiv upplevelse. Var människa har makten att göra sig själv rik eller fattig? Det förstår jag.

Problemet uppstår när du inte kan kvantisera ordet rik, oavsett vilka parametrar du tillhandahåller. Och det är just det jag försöker få ur dig just nu. Inte vad rik är för något. Utan vad kan man(eller skall man) vara rik på?

Vi kan inte förneka att det monetära korrelerar med lycka. Debatten centrar mer kring hur mycket av det monetära som gör en lycklig. Du får däremot inte begå misstaget att ge någon epitet rik när denne är klart monetärt fattig. Vi har definitioner och klassifikationer av en anledning, de gör debatten begriplig.

Det du gör, vilket jag förklarat tidigare, är att använda ordet "rik" som en övergripande beskrivning(och därmed diskriminerar du det ena eller andra) för att framhålla det du anser väsentligt i ens "rikedom". Inget fel med det. Men accepterar du att ordet rik ej kan vara en objektiv parameter så som du använder det? Eller kan du se skillnad på min rikedom och din(och då pratar jag om flyktigare rikedomar, själslig, kunskapsmässig etc.)?

Nu var det väl inte min avsikt att definiera ordet "rik".
Det är ju bara att titta i ordlistan.
Ett ord kan ha en eller flera betydelser, men det går även att se bortom själva ordet.
I ett filosofiforum bör man mer intressera sig för själva begreppet och vad det står för och försöka se det ur fler aspekter än det direkt definitionsmässiga.