Perspektiv på självmord

[holoteist]

Som vanligt vill jag göra ett enkelt moraliskt argument mot någonting, denna gång självmord.

Vi befinner oss i en gemensam verklighet och eftersom vi inte väljer vilka vi är så måste vi acceptera varandra och samarbeta. Betänk då ett argument för självmord, att ett sådant argument fördes någonstans av någon. Ett sådant argument eller debatt snarare skulle involvera flera personer. Tanken på självmord har därmed planterats, säger jag med ett mått ironi, in i systemet. Är inte det väldigt allvarligt fel?

Vad kan hindra den tanken från att löpa amok i hela befolkningen? Självmord måste vara haram. Allt annat än ett förbud blir ett godkännande av det.

Tyvärr finns det en ful motsatt sida på myntet. riktigt mord. Kan man verkligen sära på moralen i och kring självmord från moralen i och kring mord? På vilka sätt skiljer sig dessa, egentligen?

[Plecto]

Vad bra att du kan argumentera emot, jag vill argumentera för.

Ordet självmord innefattar orden själv och mord. Mord innefattar döden, ett slut. Själv innefattar ens egna jag, ens vara.

Att begå självmord är att ta kål på ens egna vara, fysiskt. Vari i detta ligger felet? Diskussionens brännpunkt verkar ligga mer åt hållet för ansvar och plikt. Människans vara är förankrad i andra människors. Fysiskt, ekonomist, emotionellt osv.

Har inte var människa rätt att göra slut på denna förankring? Vem ligger bördan på? Livet är ett förhållande till andra, man väljer att göra slut på förhållandet. Man talar om samhällsskada. Men detsamma gäller alla skeenden av livet. Säga upp sig från jobbet, göra slut med sin partner etc är en samhällsskada. Var drar vi gränsen?

Du kan säkerligen inte likställa mord med självmord, det finns en distinkt skillnad mellan dessa två skeenden.

[reflex]

Undrar om det finns någon människa som aldrig snuddat vid tanken.
Jag vet att det finns människor som förföljs av tanken hela livet.(känner sådana)
Vad som gör att de flesta aldrig skulle kunna realisera denna tanke, är troligtvis människans empatiska förmåga. Man inser den smärta och sorg man skulle försorsaka hos sina närmaste.
Annars kan väl tanken betraktas som ett sjukdomstillstånd. Det ligger i naturens "manual" att alltid försöka undvika fara och risken att förlora livet.
Brist på vissa ämnen i hjärnan vet man kan framkalla obalanser som ger svår depression. Även människor som lever ett aktivt liv och motionerar, äter och sover bra kan ändå drabbas av självmordstankar.
För egen del så är jag så gott som helt förskonad. Det är nog också lättare att se realistiskt på problemet "utifrån". Är man inne i det själv är det troligen svårt att få perspektiv på det hela eller att se lösningar.

[reflex]

Undrar om det finns någon människa som aldrig snuddat vid tanken.
Jag vet att det finns människor som förföljs av tanken hela livet.(känner sådana)
Vad som gör att de flesta aldrig skulle kunna realisera denna tanke, är troligtvis människans empatiska förmåga. Man inser den smärta och sorg man skulle försorsaka hos sina närmaste.
Annars kan väl tanken betraktas som ett sjukdomstillstånd. Det ligger i naturens "manual" att alltid försöka undvika fara och risken att förlora livet.
Brist på vissa ämnen i hjärnan vet man kan framkalla obalanser som ger svår depression. Även människor som lever ett aktivt liv och motionerar, äter och sover bra kan ändå drabbas av självmordstankar.
För egen del så är jag så gott som helt förskonad. Det är nog också lättare att se realistiskt på problemet "utifrån". Är man inne i det själv är det troligen svårt att få perspektiv på det hela eller att se lösningar.

[förstår mig själv]

Vår hjärnas uppgift är ju att se till att vi mår så bra som möjligt. När vi tex har en depression eller är "drabbade" av starka olustkänslor tex panik, eller ångest.
Ja då uppstår teorin/tanken om självmord.
Den som mår bra får inte dessa teorier.
Vårat "undermedvetna" är inställt på liv. Vi andas i morgon med oavsett vilka olyckor vi drabbas av, det sker automatiskt utan att "medvetandet" kopplas in. Det är komplicerade rörelser i naturen extremt långt i från "slump" som vi måste "förstå" för överlevnad.