Empirismen och poesi

[Caasi]

Att poesin går hand i hand med de sensuella upplevelser sinnet framkallar är enligt mig en självklarhet. Du upplever, läser och drar sedan en parallell till en viss känsla som går innanför ramen till texten. Med risk för att stämpla konstformen som lågvattenmärke vill jag påstå att det liknar horoskopen i tidningen. Beskrivningen är universal och läsaren trevar efter något att hänga fast vid men nära skjuter ingen hare.

Med det här kommer en följdfråga.

Kan man medvetet kalkylera ut något som träffar så många människor som möjligt? Hur går man tillväga?

[klorofyll]

Man kanske ska skriva om något vanligt (eller?), något som de flesta varit med om, men som dessutom lär någonting, vilket får mig att tänka på klassiska sagor...

[Caasi]

Man kanske ska skriva om något vanligt (eller?), något som de flesta varit med om, men som dessutom lär någonting, vilket får mig att tänka på klassiska sagor...

En dikt om att födas kanske?

[klorofyll]

Man kanske ska skriva om något vanligt (eller?), något som de flesta varit med om, men som dessutom lär någonting, vilket får mig att tänka på klassiska sagor...

En dikt om att födas kanske?

Nej, mer om vanliga problem, typ, "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket"...

[Anders]

Jag kan inte skriva poesi, får inte till det. Kan bara skriva låttexter och de är väl för det mesta typ empiriska, bygger på erfarenheten. Typ den här bluestolvan som jag skrev till en kräftskiva, funkade, tror ackorden är rätt självklara
Vi är rynkiga jävla gubbar
Och kärringar utan mens
Vi är lata, vi är feta
Och har tappat vår potens

refr.
Vi dricker sprit
Det smakar skit
akvavit
Det är vår Dynamit

Men vi dricker sprit
och det hör inte hit
om det smakar skit
Det är fan en rit

Osv. Ren empiri. Är bara i början, men kommer bara få mer och mer empiri på det där. Om jag inte dör.

[Pilatus]

Vi dricker sprit, Det smakar skit, akvavit

Herrgårds smakar fint till sillen och färskpotatisen och nästan all norsk akvavit är bättre än svenska nubbar. Till julen blir det en Aalborg Jule Akvavit. När jag var yngre tyckte jag Skåne Akvavit var hemsk. Om det fanns Gammel Dansk i rummet var jag beredd att göra mig ett ärende till ett annat, det var mer än jag klarade. Och vid ännu yngre år ansåg jag att pilsner luktade vedervärdigt. Vi är känsligare för vissa dofter och smaker som yngre. Så frågan är vad som återstår att pröva av räliga smaker. Det skulle vara T-röd då, en doft av aceton och andra vidrigheter. Men jag studerade vid tillfälle hur man skulle rena T-röd. Det visade sig bli dyrare och vida mer besvärligt än att köpa någon fullt drickbar akvavit på Systembolaget.

[Anne]

Läs förgrundsfiguren inom renässansen - Petrarca. Bergsbestigningen av Mont Ventoux. Kanske går upp ett ljus?

[Caasi]

Läs förgrundsfiguren inom renässansen - Petrarca. Bergsbestigningen av Mont Ventoux. Kanske går upp ett ljus?

Tack för tipset!

[Anders]

Läs förgrundsfiguren inom renässansen - Petrarca. Bergsbestigningen av Mont Ventoux. Kanske går upp ett ljus?

Men om man inte orkar läsa honom, kan du ge en snabb sammanfattning?

[Anne]

Läs förgrundsfiguren inom renässansen - Petrarca. Bergsbestigningen av Mont Ventoux. Kanske går upp ett ljus?

Men om man inte orkar läsa honom, kan du ge en snabb sammanfattning?

Kan kan jag väl, men jag vill hellre att du upplever det själv. Det är en ganska kort text, finns den inte på svenska så finns den iaf på engelska på nätet. Ledtråd Petrarch.

[Anders]

Läs förgrundsfiguren inom renässansen - Petrarca. Bergsbestigningen av Mont Ventoux. Kanske går upp ett ljus?

Men om man inte orkar läsa honom, kan du ge en snabb sammanfattning?

Kan kan jag väl, men jag vill hellre att du upplever det själv. Det är en ganska kort text, finns den inte på svenska så finns den iaf på engelska på nätet. Ledtråd Petrarch.

Då skall vi googla lite, återkommer!

[Anders]

Hittade en PDF och läste igenom Ventoux.

Alltså en ung herre som beslutar sig för att tillsammans med sin bror att bestiga ett icke-trivialt berg. Hur själva bestigningen går är aningen oklart, men det finns en tuff rak väg som funkar, Petrarca försöker hitta någon snällare fegväg, typ grön pist, men lyckas inte med det. Sen blir han lite filosofisk där han går och tänker på lite det ena och det andra. Vad som verkar vara centralt är att man skall få kontakt med sitt inre. Och att man inte skall ta fegvägar, utan typ utmana livet för att komma närmare sig själv, kanske.

Första intrycket, skall läsa om det i morgon

[Anders]

Läs förgrundsfiguren inom renässansen - Petrarca. Bergsbestigningen av Mont Ventoux. Kanske går upp ett ljus?

Läst, men ser du någon direkt koppling till poesin?

[Anne]

Japp . Den här texten är startskottet för renässansen. Förstår man den, så förstår man epoken. De allegoriska undermeningarna förenklar förståelsen för poesi och poesi är som Petrarca sa teologi.

[Anders]

Japp . Den här texten är startskottet för renässansen. Förstår man den, så förstår man epoken. De allegoriska undermeningarna förenklar förståelsen för poesi och poesi är som Petrarca sa teologi.

Kom igen nu. Han sitter och flummar efter promenaden, i och för sig lite coolt att han skriver så till farsan, bra far-son-relation där. Men det är ju lite reflektioner över, i princip, att man inte skall söka det stora i världen utan inom sig, leva förståndigt och inte sträva efter bergstoppar, samtidigt som man skall kämpa för det man vill ha. Lite blandning av wellness och framgångsfilosofi. Nog för att man fattar att det är vackert där uppe och så men...

Men du Lynx som verkar mer insatt, hjälp en stackars tvångsingenjör som fick läsa sina första humanistiska poäng som 45 åring, och inte är det många... Vart mellar raderna står det om poesi?