Immanuel Kant

[Illusionen]

Matematik är ett elegant verktyg för att beskriva verkligheten, och inget annat.
Man kan uttrycka det som att matematiken ”återspeglar” verkligheten.

/ Illusionen

[Pilatus]

Matematik är ett elegant verktyg för att beskriva verkligheten, och inget annat.
Man kan uttrycka det som att matematiken ”återspeglar” verkligheten.

Du menar sådant som Lantmäteriet sysslar med, Geometri?

[Anders]

Det här skulle jag säga är en fråga om ambitionsnivå, det här med att matematiken speglar verkligheten. Till att börja med måste man nå de kombination av begåvning och intresse som för personen matematiken från att vara ett random verktyg som funkar ibland till att verkligen kunna använda den för ett mer godtyckligt problem. Pratade faktiskt med en god vän och mycket duktig gymnasielärarare i matematik nu i kväll till lite fotboll och öl. Han har nått den nivå där man inte "letar lämpligt matematiskt verktyg" för ett problem utan kan se mer förutsättningslöst. Men han hade både begåvningen OCH intresset. Jag klarade tentor ganska galant upp på rätt bökig högskolenivå, men kan inte säga att jag ens kunde direkt nåt. För mej var det inte att spegla verklighet, för mej var det sudokuar som gav mig nödvändiga högskolepoäng, roliga små klurigheter där jag oftare än inte turade in att hitta den här knepigheten i uppgiften. Men inget ämne har innehållit så mycket tur, slump, som att lösa matematiska uppgifter. Och jag har glömt det mesta. Men jag märker att du Illusionen har nått den här djupare nivån, som jag nog mycket väl kunde nått om jag haft en enda lärare som kunde uppehållit sig länge, länge på nivån efter att grundläggande ha förklarat det matematiska verktygets funktion men innan man skall börja räkna på det. Vad är det för nåt egentligen. Ta sig tid att låta alla fatta, och de som fattar fort får jobba med att bygga in bilden av hur t.ex. derivata passar in bland alla andra verktyg, vad det används till, verkligen begripa hur det löses, inklusive gränsvärden. Få en ORDENTLIG känsla för det innan man börjar med sudokuarna. De riktigt duktiga angrep ofta nya delar i matematiken så. Men man borde uppmuntra folk till det här. Turen skall bort. Allt tänkande skall vara strukturerat. Lite som med programmering. Chefer och duktiga hackers vill väldigt gärna komma till kodning fort. Men man skall vara i det där första tveksamma länge. Det finaste man borde kunna säga i all aktivitet som kräver mer än 100 i IQ är - Det här är svårt! Det man fick höra från snorkiga mattelärare på högskolan var - Det här är lätt!

Finns det överhuvudtaget någon i funktion i att säga till någon annan att "det här är lätt?".

[Esther]

Finns det överhuvudtaget någon i funktion i att säga till någon annan att "det här är lätt?".

Dina inlägg är ofta präglade av en uppfriskande ärlighet... det gillar jag . Detta sagt, ja... som jag tolkar din lärare ser jag saken så att de flesta har en förutfattad mening om att matte ÄR svårt, därmed inre spärrar som gör att de på ett nästintill omedvetet plan lägger ner det - innan de ens börjat. Därmed, att säga "det här är lätt" kan vara en uppmaning att våga.
Man kan säga samma sak till någon som inte vågar gå i vattnet för att man tror det är kallt - och man går ut, ställer sig där och säger "kom du, det är inte så kallt".

Att se en sådan kommentar som vore det skryt är ju felaktigt --- då. Att ta udden av saker som andra är rädda för eller har respekt för till den milda grad att de inte ens vågar försöka - är ju vänlighet och godhet från motparten.

[David H]

Någon som har synpunkt om detta som Nietzsche skrev om Kant?

It seems to me that there is everywhere an attempt at present to divert attention from the actual influence which Kant exercised on German philosophy, and especially to ignore prudently the value which he set upon himself. Kant was first and foremost proud of his Table of Categories; with it in his hand he said: ‘This is the most difficult thing that could ever be undertaken on behalf of metaphysics.’ Let us only understand this ‘could be’! He was proud of having DISCOVERED a new faculty in man, the faculty of synthetic judgment a priori. Granting that he deceived himself in this matter; the development and rapid flourishing of German philosophy depended nevertheless on his pride, and on the eager rivalry of the younger generation to discover if possible somethingat all events ‘new faculties’—of which to be still prouder!—But let us reflect for a moment—it is high time to do so. ‘How are synthetic judgments a priori POS-SIBLE?’ Kant asks himself—and what is really his answer? ‘BY MEANS OF A MEANS (faculty)’—but unfortunately not in five words, but so circumstantially, imposingly, and with such display of German profundity and verbal flour-ishes, that one altogether loses sight of the comical niaiserie allemande involved in such an answer. People were beside themselves with delight over this new faculty, and the ju-bilation reached its climax when Kant further discovered a moral faculty in man—for at that time Germans were still moral, not yet dabbling in the ‘Politics of hard fact.’ Then came the honeymoon of German philosophy. All the young theologians of the Tubingen institution went imme-diately into the groves—all seeking for ‘faculties.’

[Illusionen]

Matematik är ett elegant verktyg för att beskriva verkligheten, och inget annat.
Man kan uttrycka det som att matematiken ”återspeglar” verkligheten.

Du menar sådant som Lantmäteriet sysslar med, Geometri?

Ursäkta ett senkommet svar, har tyvärr missat din fråga.

Återspeglingen avser betydligt mer än ren geometri. Inledningen till kapitel 4 ger en fingervisning.
Matematikens grundläggande regelverk är enligt konceptet förankrat i den tillämpade modellens
växelverkan-mekanism, baserad på reproduktionen av balanskriteriet ∆Ø. Det är m a o den
underliggande modellens växelverkan-mekanism, som ger verkligheten inkl begrepp dess egenskaper.
Enkelt uttryckt innefattar matematiken och dess regelverk DOLDA samband, som kräver någon form av
komplettering, t ex "modell", för att det bakomliggande beroendet/sambandet skall framträda tydligt.
Det gäller i mitt fall bl a att förstå hur Eulers PRODUKT och KVOT relationer fås att passa in i modellen.
Modellen (som söks) skall inkludera de matematiska uttrycken, genom att motivera och förklara dessa.
Svårigheten här ligger i att kreativt finna/skapa aktuella principer, som får modellen att överensstämma
med matematiken. När man väl funnit modellen faller bitarna på plats.

Som exempel har formerna LINJÄRT och CIRKULÄRT en framträdande roll i synen på balans,
varför en lämplig första ansats kan vara att begrunda vad naturkonstanterna, εο och μο, representerar,

εο = 10ⁿ / 4 π c² n=7
μο = 4 π / 10ⁿ n=7

Tänk dig att εο och μο, indirekt symboliserar de olika (via MP och DRP) perspektivberoende ”strukturer”,
som ömsesidigt (ur resp förankringsperspektiv) balanserar varandra.
Dessa strukturer/perspektiv kan vi, för att göra det enkelt att förstå, något förenklat betrakta som
symboliserande de rumsliga begreppen, LINJÄRT och CIRKULÄRT.
De elektromagnetiska fälten har sin grund i dessa olika strukturer/perspektiv.
BALANSEN/REPRODUKTIONEN, lagringsformerna emellan, symboliserade av 2∆Ø inkl resonansförutsättningar,
stipulerar att PRODUKTEN mellan εο och μο är konstant, vilket ger, μο ∙ εο = konstant, varför vi skriver,

εο ∙ μο = (10ⁿ / 4 π c²)∙ ( 4 π / 10ⁿ) = 4 π / 4 π c² = 1 / c² vilket ger, c = 1/√(εο∙ μo)

Relationen/förhållandet mellan naturkonstanterna, εο och μο, i form av konstanten, c²,
symboliserar PRODUKT-RELATIONEN mellan varandra balanserande perspektivberoende ”strukturer”,
refererande till aktuella MP-förankringar i G. c², representerar därigenom (enligt konceptet) en av MP
beroende relationskonstant, vars rot är fälthastigheten, ±c. Notera det negativa tecknet, som i
förlängningen indirekt verifierar DRP-växelverkan mellan MP-förankringar i G. Hur vi förnimmer vår
atomära verklighet inkl dess RUM-TID, är således bl a en funktion av G, MP och därav beroende ±c.

Maskerings-förankringen, via MP, medför alltså att medelvärdet √c² = ±c refererar till MP-förankringar.
Matematikens tecken (+ och -) är som exempel m a o förankrade i modellen.
Fälthastigheten c kan därigenom beskrivas som en typ av skalär perspektiv-relation, kopplad till
respektive maskeringsförankring och G. Den dolda information som innefattas i ovanstående
samband (bl a via reproduktionen av 2∆Ø) går troligen mot oändligheten..

4
NÅGRA MATEMATISKA SAMBAND

Det som skrivs om universum och fysik i allmänhet handlar i stor utsträckning om matematik.
Har man inte studerat matematik i tillräcklig omfattning är det svårt, och för många sannolikt
omöjligt, att förstå de resultat och slutsatser forskare vill göra gällande.
En intressant frågeställning för mig som novis inom området är, kan jag lita på matematiken ?
Frågan blev inte mindre intressant efter att funderingarna kring medvetandet i kapitel 3 tagit form.
Själv är jag ingen matematiker, så jag ber om överseende om följande framställningen är svår att följa.

Matematiken med dess regelverk är utformad för att överensstämma med den logik som kännetecknar
vårt medvetande. Att hävda att man till fullo förstår därför att man via matematik lyckats härleda ett
resultat behöver därför inte nödvändigtvis vara sant och/eller beskriva helheten. Det är därför viktigt
att förstå att matematiken återspeglar den ”atomära” verklighet vi tycker oss förnimma.
Det vi ej förnimmer, vilket är en viktig del av konceptet, beskrivs ej av matematikens reella regelverk.
De imaginära talen, som symboliserar det vi ej förnimmer, är t ex en konsekvens av detta.
För mig personligen ter det sig därför absurt och manipulerat att, som vissa gör, näst intill betrakta
matematiken som den Gud, via vilken universum och dess uppkomst kan förklaras.
Enligt föregående kapitel är därför resultat erhållna via matematik inte likvärdigt med att förstå de
underliggande mekanismerna, om man inte samtidigt förstår matematikens ursprung och begränsning.

Det ursprung vi syftar på här har inget med matematiska härledningar att skaffa, utan måste enligt
konceptet härledas till mekanismer i underliggande strukturer, kompletterat med medvetandets
mekanismer. För detta krävs det att vi förstår skillnaden mellan atomärt respektive universellt perspektiv,
och då måste medvetandets struktur och mekanismer inkluderas i resonemanget.
Matematik, i den form vi känner till och tillämpar, är enbart baserat på ett ensidigt atomärt perspektiv.
Det som i litteraturen beskrivs som ”rumtid” kan därför ses som en förenkling, som tillgrips när matematiken,
p g a sin begränsning inte förmår ge den sanna helhetsbilden av universum.
-.-
För att kunna förklara ΔØ, och i synnerhet i formen 2ΔØ, krävs kunskap om i första hand Eulers ekv.
DRP och Eulers formel hör enligt konceptet principiellt samman, och är av fundamental betydelse.
Problemet för mig är att jag ser detta samband, men inser att jag inte kan beskriva allt.
Det skulle helt enkelt ta alltför mycket plats. Se därför det följande mer som personliga minnesnoteringar,
för att kunna förankra aktuella principer. De fältmekanismer som uppsatsen söker och beskriver,
bör kunna återspeglas i det matematiska regelverket, vilket också visar sig bli fallet.
Viktigt här är Eulers PRODUKT och KVOT relationer. Det är fascinerande att se sambanden,
och inse att vår verklighet egentligen är en sidställd säregen projektion av något ofattbart.
Poängen är alltså inte att kunna tillämpa det matematiska regelverket, utan att förstå varför det ser
ut som det gör, och koppla det till aktuella hypoteser.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=BxgmorK61YQ

[förstår mig själv]

Hej!
Om det nu finns ett ”ting i sig själv”, vilket jag betvivlar så utformas det till största del av betraktaren av tinget i fråga alltså inte av ”tinget i sig självt” Som en funktion av betraktaren och av ”tinget i sig självt alltså.Tex om den (Betraktaren) är mygga, hund, människa eller tex en utomjording mer ”avancerad” än vi. Transformationen/funktionen/upplevelsen av tinget i sig själv beror ju på om tex Den subjektiva upplevelsen hos betraktaren som ju skiljer sig tex mellan olika arter. Därmed sagt att tinget i sig som det upplevs är en funktion av jaget och av tinget i sig. Det enklaste är att jaget är en funktion av jaget och att tinget i sig själv inte finns; en tanke som alltså är psolipsistisk.
Jag tror att vi skapar världen och tingen i sig själva och att det ”yttre” skapas av det inre.

[Pilatus]

Hej!
Om det nu finns ett ”ting i sig själv”, vilket jag betvivlar så utformas det till största del av betraktaren av tinget i fråga alltså inte av ”tinget i sig självt” Som en funktion av betraktaren och av ”tinget i sig självt alltså.

Världen vimlar av olika ting. Kant ville utforska vad vi kan veta om dem, hur vi får kunskap om tingen. Så han gjorde ett antagande att vi ser dem i tid och rum som han kallade åskådningsformer, det är så de fattas av oss. Han utvecklade ett antal förståndskategorier för att kunna bestämma vad slags ting han betraktade. Men tinget i sig ingick inte i den kunskapsteori han utvecklade. Tror jag, men jag har inte studerat Kant mer än så här.

Det var ett slag sedan du var här fms. Välkommen tillbaks!

[förstår mig själv]

I och för sig, rent subjektivt kan det vara av intresse att studera tinget i sig självt.

[Pilatus]

I och för sig, rent subjektivt kan det vara av intresse att studera tinget i sig självt.

Kant funderade inte över verkligheten som sådan, hur den egentligen är, utan över verkligheten som vi uppfattar den. Med tinget i sig menar Kant inte att det finns någon dold verklighet, eller något för oss oåtkomligt. De förståndskategorier han tyckte sig kunna urskilja var: enhet, mångfald, totalitet, realitet, negation, begränsning, ting, orsak, gemenskap, möjlighet, tillvaro och nödvändighet.

[David H]

Hej!
Om det nu finns ett ”ting i sig själv”, vilket jag betvivlar så utformas det till största del av betraktaren av tinget i fråga alltså inte av ”tinget i sig självt” Som en funktion av betraktaren och av ”tinget i sig självt alltså.

Världen vimlar av olika ting. Kant ville utforska vad vi kan veta om dem, hur vi får kunskap om tingen. Så han gjorde ett antagande att vi ser dem i tid och rum som han kallade åskådningsformer, det är så de fattas av oss. Han utvecklade ett antal förståndskategorier för att kunna bestämma vad slags ting han betraktade. Men tinget i sig ingick inte i den kunskapsteori han utvecklade. Tror jag, men jag har inte studerat Kant mer än så här.

Det var en intressant beskrivning, tycker jag. Jag har inte heller studerat Kant noggrannare, men jag misstänker att han tyvärr trasslade in sig en del i onödiga resonemang om tinget i sig. Om jag själv försökte mig på Kant igen skulle jag försöka rikta uppmärksamheten mer åt annat. Jag vet att Carl Jung ägnade mycket tid åt att läsa Kant, och att han fann utbyte av det, och Jung är en person som jag i mångt och mycket respekterar. Jag läste någon artikel som argumenterade för att det finns en direkt korrelation mellan Kants kategorier och Jungs typologi... Kan inte säga att jag fann detta helt övertygande, men likväl en intressant parallell

“Jung’s four functions (sensation, intuition, thought, and feeling) correspond directly to Kant’s four main categories (quantity, quality, relation, and modality), while Jung’s three ways of experiencing each function(introvert, extravert, and their combination in the integrated personality) correspond directly to Kant’s three manifestations of each category (e.g., the three moments of quantity: unity, plurality, and totality)”

Referens: Synchronicity and Intellectual Intuition in Kant, Swedenborg, and Jung

[Anders]

Är kärleken ett ”ting”?

[Pilatus]

Är kärleken ett ”ting”?

Ja visst är det. Abstrakta substantiv kan vara namn på egenskaper, känslor, eller tillstånd. Du kan ge din kärlek till en sköldpadda eller en institution, eller testa med att sätta en eller ett framför ordet.

[Anders]

Är kärleken ett ”ting”?

Ja visst är det. Abstrakta substantiv kan vara namn på egenskaper, känslor, eller tillstånd. Du kan ge din kärlek till en sköldpadda eller en institution, eller testa med att sätta en eller ett framför ordet.

"Tinget i sig kärlek" - vad skulle det ens kunna vara? Någon slags absolut uttömmande beskrivning av den? Någon slags telepatisk insikt?

[Anders]

Och om man uppfinner ett begrepp, till exempel en meter efter nån arkivmeter i paris. Känner man då inte tinget meter i sig?