Algotezza skrev:Kärlek är väl relationell - den finns i relationen mellan en själv och något, ett ting, en levande varelse, universum. Det gäller ju även kärlek till sig själv, eftersom man kan ha en relation till sig själv, som subjekt och objekt. En relation grundad i attraktion. Eller?
Sedan finns det förstås förälskelse - erotik - egenkörlek/egoism - altruism/nästankärlek. Kristna talar om Guds faderskärlek, agape, och körleken mellan människor, eros. Kärlek som ger sig själv och av sig själv och "kärleken" som vill få och äga. Kärleken som evig princip och något i vardagen.
Kärleksfullhet är att se någons inre som värdefullt. Handlingar, känslor och tankar visar oss om vi ser det så. Förälskelse, sexuell attraktion och passion med dessa ingredienser är inte nödvändigtvis kärleksfullhet. Man kan exempelvis fara förblindad av en ytlig del av en annan och så kan detta trigga någon av dessa saker men när man sedan tittar närmre på relationen så värdesätter man inte personen för den den är och är därför inte kärleksfull.
Jag skulle även säga att kärleksfullhet inte innefattar kontroll. Om man vill kontrollera någon annan avslöjar det en annan relation än kärleksfullhet.
"Love does not claim possession, but gives freedom." -Tagore