Filosofi :
Bildning för att bli duktiga på att tänka;
våra urgamla filosofiska traditioner och våra urgamla tankesystem, har gjort det möjligt för oss att ge oss ut i rymden och tillägna oss den mest fulländade teknologi.
Nästan alla grunläggande vetenskaper har sitt ursprung i filosofin. vi måste lära känna och utförska världen, som ett värld där allting hänger samman, en värld där människan måste vara mycket försiktigt i sitt handlande.
Det filosofiska tänkandet hos varje individ, låter oss förstå meningen med människans existens här i världen och det är ju mycket viktigt att man förstår meningen med det man gör, varför man gör det och orsakerna till de processer som pågår i världen i dag.
Så lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
I undervisningen berättar man om hur någon tänkte vid en viss tid, det har man hjälp av bara när man själv söker ett svar på de frågorna. Annars blir det bara historia, ett dött undervisningsämne och inte ett försök att definera sin egen unika existens i världen.
Därför är det inte så konstigt att ämnet kanske inte lockar. Men alla måste någon gång komma fram till vem man är och varför man finns. Annars leder det till självmord, kriminalitet och allt annat slags asocialt beteende; uppror mot samhället, mot de närstående, och mot allt levande.
Filosofi? - Varför så lite intresse för filosofi?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Patrizia
Prekognitivo:
En gång i tiden filosofin utspelade sig på torg och gator. Det fanns inga gränser för den. Inga tankar diskriminerades. "Fel" existerade inte. Människor kunde knappt skriva och läsa. Men var genialiska filosofer. Hur ser det ut idag? Var befinner sig den gränslösa tänkandet? Idag ska du ha en hel diplom innan du släpps in för att delta i filosofiska diskussioner. Inte tala om vad de kräver för att kunna lära sig filosofin i de högre skolorna. Lärarna idag har knappt tid att tänka. De stackarna försöker skapa filosofer av eleverna och glömmer bort sig själva i sammanhanget. De kallas ibland för talande lexikoner. Och det är inte konstigt när man kräver så omänskligt mycket av dem. Miljön i det gamla filosofiska världen var full av individer med olika tankegrammatik. Idag är miljön näst intill homogen. Passar du inte in i miljön så kommer du inte in. Situationen idag, olyckligt nog, har blivit så att den kreativa miljön inte är fulländad. Vilket är A och O i ett filosofiskt torg. Tankarna genereras inte av meriter utan av misstagen. Inte av lyckliga människor utan av de olykliga. Inte av de kloka utan av de dumma. Filosofins generator behöver både plus och minus. Men så fungerar det inte idag. Alla ska vara plus i torget. Och det är inte lärarnas fel. Det är den mänskliga misstagets fel. Det är inte konstigt att intresset sjunker. Så tragiskt är filosofins status idag över hela världen. Håller med att filosofin har stagnerat.
Så lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
En gång i tiden filosofin utspelade sig på torg och gator. Det fanns inga gränser för den. Inga tankar diskriminerades. "Fel" existerade inte. Människor kunde knappt skriva och läsa. Men var genialiska filosofer. Hur ser det ut idag? Var befinner sig den gränslösa tänkandet? Idag ska du ha en hel diplom innan du släpps in för att delta i filosofiska diskussioner. Inte tala om vad de kräver för att kunna lära sig filosofin i de högre skolorna. Lärarna idag har knappt tid att tänka. De stackarna försöker skapa filosofer av eleverna och glömmer bort sig själva i sammanhanget. De kallas ibland för talande lexikoner. Och det är inte konstigt när man kräver så omänskligt mycket av dem. Miljön i det gamla filosofiska världen var full av individer med olika tankegrammatik. Idag är miljön näst intill homogen. Passar du inte in i miljön så kommer du inte in. Situationen idag, olyckligt nog, har blivit så att den kreativa miljön inte är fulländad. Vilket är A och O i ett filosofiskt torg. Tankarna genereras inte av meriter utan av misstagen. Inte av lyckliga människor utan av de olykliga. Inte av de kloka utan av de dumma. Filosofins generator behöver både plus och minus. Men så fungerar det inte idag. Alla ska vara plus i torget. Och det är inte lärarnas fel. Det är den mänskliga misstagets fel. Det är inte konstigt att intresset sjunker. Så tragiskt är filosofins status idag över hela världen. Håller med att filosofin har stagnerat.
Re: Filosofi? - Varför så lite intresse för filosofi?
[quote="Prekognitivo"]
Så lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
quote]
Vad är filosofi för andra?? Jag tror (eller rättare sagt har gjort den erfarenheten) att inte alla bryr sig om just dem sakerna du nämde! Inte bryr sig eller inte tänker på samma sätt, vilket av det det än är så är det många som inte går runt och tänker, eller så tänker de på annat.
Så lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
quote]
Vad är filosofi för andra?? Jag tror (eller rättare sagt har gjort den erfarenheten) att inte alla bryr sig om just dem sakerna du nämde! Inte bryr sig eller inte tänker på samma sätt, vilket av det det än är så är det många som inte går runt och tänker, eller så tänker de på annat.
-
Prekognitivo
Att tänka eller inte tänka är ironin i människans nuvarande livssituation här i världen, vem tänker nu för tiden av de stora frågorna?. det är inte många som gör det på riktigt, och de som gör det, är de som är annorlunda och alltid tänkt på ett annat sätt och alltid sett det andra inte ser och märkt det omärktbara genom helheter oberoende av tidrum.
tyvär lever dessa filosofer i tysnadens värld, för att världen utanför gör att de inte passar in i de olika system och anpassning är den enda utvägen för att kunna överleva som mänskligt varelse i detta indoktrinerande värld som gör att man glömmer sig själv, sin identitet och sin kapacitet att tänka själv.
sjävklart finns många lärda som tänker på de stora frågorna men deras medvetande hindrar de att filosofera fritt utan politiska fördomar, utan begränsningar av någons slags hemlighet eller rädsla för konsekvenser.
var är de som tänker och de som inte tänker?
det är frågan.
tyvär lever dessa filosofer i tysnadens värld, för att världen utanför gör att de inte passar in i de olika system och anpassning är den enda utvägen för att kunna överleva som mänskligt varelse i detta indoktrinerande värld som gör att man glömmer sig själv, sin identitet och sin kapacitet att tänka själv.
sjävklart finns många lärda som tänker på de stora frågorna men deras medvetande hindrar de att filosofera fritt utan politiska fördomar, utan begränsningar av någons slags hemlighet eller rädsla för konsekvenser.
var är de som tänker och de som inte tänker?
det är frågan.
Re: Filosofi? - Varför så lite intresse för filosofi?
Prekognitivo skrev:Så lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
Är intresset för filosofi litet? Jag är inte så säker på det. Visst det känns kanske inte som om världen är fylld av filosofer, av människor som utövar filosofi. Men desto större är intresset för filosofisk literatur, tv-progra eller liknande. Har populärfilosofin någonsin varit större?
-
Prekognitivo
för lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
Men desto större är intresset för filosofisk literatur, tv-progra eller liknande. Har populärfilosofin någonsin varit större?
prek- det är inte så mycket ett undervissningsämne.
självklart är populärfilosofi större än någonsin med alla sina möjligheter för inhämtande av information i den filosofiska värld, men för en djupare intresse för detta Sublima Metafysik som är Filosofi är dessa intresse inte större än viljan av de flesta människorna, att ta reda på vad egentligen menas med relativitetsteorin. för de flesta blir bara historia, en dött ämne, som försvinner i samma ögonblick som du stänger boken, eller byter kanal program.
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
Men desto större är intresset för filosofisk literatur, tv-progra eller liknande. Har populärfilosofin någonsin varit större?
prek- det är inte så mycket ett undervissningsämne.
självklart är populärfilosofi större än någonsin med alla sina möjligheter för inhämtande av information i den filosofiska värld, men för en djupare intresse för detta Sublima Metafysik som är Filosofi är dessa intresse inte större än viljan av de flesta människorna, att ta reda på vad egentligen menas med relativitetsteorin. för de flesta blir bara historia, en dött ämne, som försvinner i samma ögonblick som du stänger boken, eller byter kanal program.
-
Prekognitivo
Varför, så lite intresse för filosofi?
som sagt: att det är inte så konstigt för att filosofi är en ställningstagande i människans liv, och det är inte så mycket ett undervissningsämne.
vad menar jag egentligen med detta? ställningstagande i människans liv är när man vill hitta sig själv i någon momment i sitt liv när allt känns meningslös och förvirringen som familje och samhällsvarelse gör att man vill förstå bättre vad som är problemet med sig själv eller världen, eller sin lila värld omkring sig,.
Man kan nästan känna intuitiv, att det är något som inte stämmer, att alla problem och missförstånd har blivit så förvirrande att allt verkar så motsägandefull inom många sammanhang: skolan, jobbet, vänner, familjen, intitutioner, i politiken, mellan stater och nationer.
Hitta sig själv eller känns dig själv som det stod skrivet i en tempel i antikens grekland.
Men det är inte lätt att känna sig själv eller hitta sig själv, inners inne är vi alla barn, det är bara utseendet som förändras och själva kroppen som åldras. Men inners inne i våran tankar är vi egentligen intellektuella barn som leker bara att veta bättre och spela en identitetspel i sanhället för att själva systemet tvingar oss att bli vuxa fort och att kunna anpassa sig så gott man kan så länge man är bara igång hela tiden utan tid att stanna och reflektera över allt omkring sig.
Jag ska berätta en historia om en barn som levde i en mans kropp och blev filosof på egen hand över 3 månader: han gjorde en övergång från analfabetism till filosofism på en mycket kortare tid än man kan tänka sig.
Jag tror att han upplevde detta ställningstagande i hans liv och väckte honnom till ett verkligare verklighet:
Hans liv var hård och samtidigt lungt, han var adopterad när han var bara 4 månader, hans nya föräldrar hade ett bra ekonomisk situation och deras miljö var mycket lungt och fin för detta barn. Men han hade alltid kontakt med sina biologiska föräldrar som levde i en annat stad, han besökte de varje år när det blev semester eller skollov.
Hans biologiska mamman ägde en horhus och andra små affärer och hans biologiske far var knarkkung i den staden där de levde. både föräldrarna bodde inte ihop, farsan hade ett annat familje och morsan levde som hon levde. Han såg 2 olika världar, det undervärlden och den lugnande världen tills han var 17 år, skolan var ett helvete för honnom, han fattade inte någonting i skolan, han var mycket smart men själva skolsystemet var inte gjort för honom, han tyckte att han inte lärde sig någonting där och att alla lärare var idioter och inte kunde lära ut ordentligt och att man bara memorerade allt inlärning för sedan glömma det. till sist trodde han själv att han var dum och ointelligent.
Men själva problemet var att han var dyslektiker men han visste inte om det, han visste inte ens att det ordet existerade.
Efter sina 17 år i den situation i dessa två världar i dessa stad och land. Han var tvungen att flytta från sitt land till ett annat land, från en kontinent till ett annat komtinent, från en fattig del av världen till en rik del av världen.
Han var tvungen att se andra världar, han hade redan sett 2 världar i den lilla värld han levde som ung, och nu skulle han se intuitiv andra världar i den stora värld, han hittade sin partner i den nya landet, detta kvinna var mycket posesiv och hade mycket energi i sin kropp, liksom han inte visste att han hade dyslexi, så visste han inte heller att kvinnan han levde med hade damp (adhd), och inte heller själva kvinnan visste det.
man skulle bara tänka sig vilken kombination: båda var egentligen dyslektiker men mannen var hyper lugnt och gjorde allt i en sakta tempo, och kvinnan var hyper aktiv, hon behövde mycket uppmärksamhet och allt skulle vara stressigt och hon skulle vara igång hela tiden.
De fick 2 barn tillsammans, en flicka och en pojke, den lilla flickan var som pappan, hon hade också dyslexi och var mycket lugnt, skolan var ett helvete för henne som väntad, men fortfarande omedvetet om själva problem, pappan brukade säga att flickan var som pappa bara att hon också var lite konstigt bara.
När flickan var i 9 klass kom den stora chocken, efter att hennes lärare hade sagt till pappan att hans dotter var en idiot med andra ord. att flickan hade bara IG nästan i alla ämne, och läraren nämde ordet dyslexi för pappan, i samma momment som läraren sa det, fick pappan en stor intuition chock, han visste på direkten att svaret på allt hans uppväxt och alla situationer med dottern och allt sittn liv var i dessa ord (Dyslexi).
Innan detta hände hade hans dottern skrivit en självmord brev till mamman, att hon var trött på allt, att ingen fattade något.
Mannen i detta berättelse, efter detta intuition chock, gick till biblioteket och lånade alla böcker om själva ämnet dyslexi och andra böcker om hjärnans funtioner, han hade alldrigt satt ett fot på en bibliotek förut. han stängde sig i sitt hem i 3 månader, och läste om allt möjligt och fick sin bekräftelse efter sin intuiotiva chock, och det vart en större chock att få veta intuitiv att hela sitt liv vart ett stor lögn. att han var en analfabet som inte visste någonting.
Och här börjar den filosofiska chocken, att erkänna sin ignorans och okunnighet och börjar älska visheten, och begären att få veta allt.
han började tänka i andra banor helt enkelt. han tänkte resa tillbaka i historien och skulle använda intuitinen som sin 6 sinne:
-Han läste om egyptens mytologier och kände igen sig med Osiris, dem dödas gud, han upplevde en rennässans från de dödas värld dvs från analfabetism till upptåelse värld (föddas på nytt) dvs till filosofism.
-Han läste sedan Antiken: försokratikerna och alla de stora filosoferna och alla deras teorier och filosofi, han kännde igen sig i Sokrates och Platon, och i deras idévärld.
-Han läste om medeltiden och alla grymheter och maktmissbruk människorna upplevde på dessa tid, han kännde igen sig i deras ignorans i dessa människors liv.
-Han läste om alla rennässans filosoferna och deras teorier och idéer.
han kännde igen sig i Voltare, shakespeare.
-Han läste om alla upplyssning och romantikens filosofernas teorier, han kännde igen sig i Descartes,Defoe, Roseeau, Zola.
-han läste om de moderna filosoferna som Poper, Wittgenstein, Dderrida, Foucault, Kirkegard, Heidegger, Gödel, Netzsche, Marx, Russel.
och övriga filosofer som Darwin, Einstein, Leonardo da vinci, och många andra.tom. bibel läste han fast med mycket försiktighet för att inte hamna i dessa banor.
detta var historien om detta barn som levde i en mans kropp och fick uppleva dessa ställningstagande i hans liv från analfabetism till filosofism på så kort tid genom böckerna värld, men det var nödvändigt att något skulla hända eller väcka dennes intution som man skulle kalla för ställningstagande i hans liv och sedan dess blev självlärd filosof.
Detta historia om denna mans liv är min historia.
Det var Prekognitivos liv jag berättade för er, ni undrar varför jag gör detta, det är för att ge ett exempel på att filosofi är inte så mycket ett undervissningsämne
I undervisningen berättar man om hur någon tänkte vid en viss tid, det har man hjälp av bara när man själv söker ett svar på de frågorna. Annars blir det bara historia, ett dött undervisningsämne och inte ett försök att definera sin egen unika existens i världen.
-och för själva trådenskull:
Så lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
som sagt: att det är inte så konstigt för att filosofi är en ställningstagande i människans liv, och det är inte så mycket ett undervissningsämne.
vad menar jag egentligen med detta? ställningstagande i människans liv är när man vill hitta sig själv i någon momment i sitt liv när allt känns meningslös och förvirringen som familje och samhällsvarelse gör att man vill förstå bättre vad som är problemet med sig själv eller världen, eller sin lila värld omkring sig,.
Man kan nästan känna intuitiv, att det är något som inte stämmer, att alla problem och missförstånd har blivit så förvirrande att allt verkar så motsägandefull inom många sammanhang: skolan, jobbet, vänner, familjen, intitutioner, i politiken, mellan stater och nationer.
Hitta sig själv eller känns dig själv som det stod skrivet i en tempel i antikens grekland.
Men det är inte lätt att känna sig själv eller hitta sig själv, inners inne är vi alla barn, det är bara utseendet som förändras och själva kroppen som åldras. Men inners inne i våran tankar är vi egentligen intellektuella barn som leker bara att veta bättre och spela en identitetspel i sanhället för att själva systemet tvingar oss att bli vuxa fort och att kunna anpassa sig så gott man kan så länge man är bara igång hela tiden utan tid att stanna och reflektera över allt omkring sig.
Jag ska berätta en historia om en barn som levde i en mans kropp och blev filosof på egen hand över 3 månader: han gjorde en övergång från analfabetism till filosofism på en mycket kortare tid än man kan tänka sig.
Jag tror att han upplevde detta ställningstagande i hans liv och väckte honnom till ett verkligare verklighet:
Hans liv var hård och samtidigt lungt, han var adopterad när han var bara 4 månader, hans nya föräldrar hade ett bra ekonomisk situation och deras miljö var mycket lungt och fin för detta barn. Men han hade alltid kontakt med sina biologiska föräldrar som levde i en annat stad, han besökte de varje år när det blev semester eller skollov.
Hans biologiska mamman ägde en horhus och andra små affärer och hans biologiske far var knarkkung i den staden där de levde. både föräldrarna bodde inte ihop, farsan hade ett annat familje och morsan levde som hon levde. Han såg 2 olika världar, det undervärlden och den lugnande världen tills han var 17 år, skolan var ett helvete för honnom, han fattade inte någonting i skolan, han var mycket smart men själva skolsystemet var inte gjort för honom, han tyckte att han inte lärde sig någonting där och att alla lärare var idioter och inte kunde lära ut ordentligt och att man bara memorerade allt inlärning för sedan glömma det. till sist trodde han själv att han var dum och ointelligent.
Men själva problemet var att han var dyslektiker men han visste inte om det, han visste inte ens att det ordet existerade.
Efter sina 17 år i den situation i dessa två världar i dessa stad och land. Han var tvungen att flytta från sitt land till ett annat land, från en kontinent till ett annat komtinent, från en fattig del av världen till en rik del av världen.
Han var tvungen att se andra världar, han hade redan sett 2 världar i den lilla värld han levde som ung, och nu skulle han se intuitiv andra världar i den stora värld, han hittade sin partner i den nya landet, detta kvinna var mycket posesiv och hade mycket energi i sin kropp, liksom han inte visste att han hade dyslexi, så visste han inte heller att kvinnan han levde med hade damp (adhd), och inte heller själva kvinnan visste det.
man skulle bara tänka sig vilken kombination: båda var egentligen dyslektiker men mannen var hyper lugnt och gjorde allt i en sakta tempo, och kvinnan var hyper aktiv, hon behövde mycket uppmärksamhet och allt skulle vara stressigt och hon skulle vara igång hela tiden.
De fick 2 barn tillsammans, en flicka och en pojke, den lilla flickan var som pappan, hon hade också dyslexi och var mycket lugnt, skolan var ett helvete för henne som väntad, men fortfarande omedvetet om själva problem, pappan brukade säga att flickan var som pappa bara att hon också var lite konstigt bara.
När flickan var i 9 klass kom den stora chocken, efter att hennes lärare hade sagt till pappan att hans dotter var en idiot med andra ord. att flickan hade bara IG nästan i alla ämne, och läraren nämde ordet dyslexi för pappan, i samma momment som läraren sa det, fick pappan en stor intuition chock, han visste på direkten att svaret på allt hans uppväxt och alla situationer med dottern och allt sittn liv var i dessa ord (Dyslexi).
Innan detta hände hade hans dottern skrivit en självmord brev till mamman, att hon var trött på allt, att ingen fattade något.
Mannen i detta berättelse, efter detta intuition chock, gick till biblioteket och lånade alla böcker om själva ämnet dyslexi och andra böcker om hjärnans funtioner, han hade alldrigt satt ett fot på en bibliotek förut. han stängde sig i sitt hem i 3 månader, och läste om allt möjligt och fick sin bekräftelse efter sin intuiotiva chock, och det vart en större chock att få veta intuitiv att hela sitt liv vart ett stor lögn. att han var en analfabet som inte visste någonting.
Och här börjar den filosofiska chocken, att erkänna sin ignorans och okunnighet och börjar älska visheten, och begären att få veta allt.
han började tänka i andra banor helt enkelt. han tänkte resa tillbaka i historien och skulle använda intuitinen som sin 6 sinne:
-Han läste om egyptens mytologier och kände igen sig med Osiris, dem dödas gud, han upplevde en rennässans från de dödas värld dvs från analfabetism till upptåelse värld (föddas på nytt) dvs till filosofism.
-Han läste sedan Antiken: försokratikerna och alla de stora filosoferna och alla deras teorier och filosofi, han kännde igen sig i Sokrates och Platon, och i deras idévärld.
-Han läste om medeltiden och alla grymheter och maktmissbruk människorna upplevde på dessa tid, han kännde igen sig i deras ignorans i dessa människors liv.
-Han läste om alla rennässans filosoferna och deras teorier och idéer.
han kännde igen sig i Voltare, shakespeare.
-Han läste om alla upplyssning och romantikens filosofernas teorier, han kännde igen sig i Descartes,Defoe, Roseeau, Zola.
-han läste om de moderna filosoferna som Poper, Wittgenstein, Dderrida, Foucault, Kirkegard, Heidegger, Gödel, Netzsche, Marx, Russel.
och övriga filosofer som Darwin, Einstein, Leonardo da vinci, och många andra.tom. bibel läste han fast med mycket försiktighet för att inte hamna i dessa banor.
detta var historien om detta barn som levde i en mans kropp och fick uppleva dessa ställningstagande i hans liv från analfabetism till filosofism på så kort tid genom böckerna värld, men det var nödvändigt att något skulla hända eller väcka dennes intution som man skulle kalla för ställningstagande i hans liv och sedan dess blev självlärd filosof.
Detta historia om denna mans liv är min historia.
Det var Prekognitivos liv jag berättade för er, ni undrar varför jag gör detta, det är för att ge ett exempel på att filosofi är inte så mycket ett undervissningsämne
I undervisningen berättar man om hur någon tänkte vid en viss tid, det har man hjälp av bara när man själv söker ett svar på de frågorna. Annars blir det bara historia, ett dött undervisningsämne och inte ett försök att definera sin egen unika existens i världen.
-och för själva trådenskull:
Så lite intresse för filosofi varför?
Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
Re: Filosofi? - Varför så lite intresse för filosofi?
Prekognitivo skrev:Våra urgamla filosofiska traditioner och våra urgamla tankesystem, har gjort det möjligt för oss att ge oss ut i rymden och tillägna oss den mest fulländade teknologi.
Jag skulle nog vilja precisera det något mer. Vissa filosofiska traditioner och urgamla tankesystem har gjort det möjligt för oss att resa i rymden och nå en hög teknologisk utveckling. Andra filosofiska traditioner har kanske påverkat oss kulturellt, våra värderingar, o.s.v. Jag håller helt med dig om filosofins betydelse, som jag tror att det är du vill understryka, men jag tror att det är viktigt att poängtera att filosofin erbjuder olika riktningar som nödvändigtvis inte har samma påverkan och leder till samma resultat. Exempelvis har Platon knappast bidragit till den materialistiska traditionen, som man nog måste hävda har lett fram till vår högteknologiska nivå. Å andra sidan har inte Aristoteles varit tongivande för den idealistiska traditionen som kanske påverkat oss mer kulturellt. Tror du själv att skillnaderna mellan de olika filosofiska riktningarna spelar någon roll eller att de är oväsentliga, förutsatt att vi gör skillnad mellan vetenskapsteori och t.ex kultur?
Prekognitivo skrev:Nästan alla grunläggande vetenskaper har sitt ursprung i filosofin. vi måste lära känna och utförska världen, som ett värld där allting hänger samman, en värld där människan måste vara mycket försiktigt i sitt handlande.
Jag tror till och med att man kan gå så långt att man konstaterar att alla grundläggande vetenskaper har sitt ursprung i filosofin. Men jag förstår inte inte riktigt det senare; att allting hänger samman och att människan måste vara mycket försiktig i sitt handlande har jag inte sett någonstans. Aristoteles talade om den gyllene medelvägen som ideal i etiken och Platon använde rättrådigheten, men dessa var snarare kardinaldygder och inte sprungna ur att man måste vara försiktig. Varför menar du att man måste vara försiktig och på vilket sätt? Och att allting i världen hänger samman -- menar du verkligen allting? Vilka kausala samband ser du mellan allting?
Prekognitivo skrev:Det filosofiska tänkandet hos varje individ, låter oss förstå meningen med människans existens här i världen och det är ju mycket viktigt att man förstår meningen med det man gör, varför man gör det och orsakerna till de processer som pågår i världen i dag.
Här hänger jag inte riktigt med. Menar du att varje individs filosofiska tänkande leder till samma slutsats, meningen med människans/mänsklighetens existens, eller menar du att en individs filosofiska tänkande leder till just den individens existensiella mening? Vidare måste jag fråga om du menar att filosofiskt tänkande leder till att man förstår, inte bara sitt eget handlande, utan alla de processer som pågår i världen? Är inte det lite farligt? Jag menar, om man med sitt filosofiska tänkande kommer fram till något så är det ju fullt möjligt att komma fram till något helt felaktigt och då har man rimligen inte ökat sin förståelse varken för sitt eget handlande eller för världens alla processer. Men eftersom man har tänkt "filosofiskt" och anser att det i sig leder till någon sanning så blir ju vad man än kommit fram till sanning, inte därför att det kan verifieras i verkligheten, utan därför att man har tänkt. Förstår du dilemmat? Alla filosofer har ju inte heller tänkt likadant och inte kommit fram till samma saker så det verkar vara lite tokigt att hävda att enbart tänkande leder till förståelse, framför allt i ett perspektiv så stort som världens alla processer.
Prekognitivo skrev:Så lite intresse för filosofi varför? Det är nog inte så konstigt, för filosofin är ett ställningstagande i människans liv, det är inte så mycket ett undervissningsämne.
Jag har svårt att se att det skulle vara anledningen. Vi människor gör mer eller mindre ofta små och stora ställningstaganden under vår livstid och dessutom är filosofi definitivt ett undervisningsämne -- filosofihistoria likväl som praktisk filosofi. Snarare skulle jag tro att filosofin har "sig själv" att skylla i och med att den distansierar sig från vardagen så kraftigt -- många filosofer hävdar att verkligheten är en illusion men frågar man en kompis om "den här ölflaskan verkligen existerar eller om den är en produkt av mitt medvetande" så byter någon ämne rätt snabbt. Min högst personliga uppfattning är att filosofin har blivit en domän för verklighetsflykt och så länge man inte anstränger sig för att föra ned filosofierandet på en "vardagsnivå" -- i Sokrates anda! -- kommer filosofi att bli än mer obskyrt. Är det en helt vansinnig teori i enligt din mening?
Prekognitivo skrev:I undervisningen berättar man om hur någon tänkte vid en viss tid, det har man hjälp av bara när man själv söker ett svar på de frågorna. Annars blir det bara historia, ett dött undervisningsämne och inte ett försök att definera sin egen unika existens i världen.
Här har du faktiskt helt fel. Det finns faktiskt en ganska stor variation på undervisningsmetodik, även den med grund i olika filosofiska riktningar. Den typ av undervisning jag tror att du menar skulle jag t.ex. vilja placera rötterna hos Platon. Sedan kan jag inte hålla med dig om att historia är ett dött ämne, inte ens filosofisk historia. Men man kanske ska ha en balans mellan att se historiska företeelser i sitt sammanhang och vad de kan ha för betydelse för oss. Är det ett vettigt resonemang?
Prekognitivo skrev:Därför är det inte så konstigt att ämnet kanske inte lockar. Men alla måste någon gång komma fram till vem man är och varför man finns. Annars leder det till självmord, kriminalitet och allt annat slags asocialt beteende; uppror mot samhället, mot de närstående, och mot allt levande.
Jag undrar om man kan se ett sådant samband som du menar. Om intresset för filosofi minskar eller har minskat, torde ju alla dessa hemskheter ha ökat i paritet med filosofins minskning -- framför allt kommer vi att få en ökning av dessa när filosofi helt tas bort från gymnasiet. Men så är knappast fallet. Det är nog fullt möjligt att vara en bra människa, leva ett gott liv och bli gammal utan att ha intresserat sig explicit för filosofi. Håller du inte med?
Man berättade att han en gång spärrats in på Bedlams dårhus. Man hade gjort honom hedern att ta honom för vansinnig, men man släppte honom igen när man upptäckte att han bara var poet.
Hm, om jag ser rätt så har du bara kopierat ditt förra inlägg som svar på mitt inlägg. Anser du att mina frågor var förolämpande, trakasserande eller något åt det hållet?
Man berättade att han en gång spärrats in på Bedlams dårhus. Man hade gjort honom hedern att ta honom för vansinnig, men man släppte honom igen när man upptäckte att han bara var poet.
-
Prekognitivo
hej Hovnarr,
Jag trode att du skulle hjälpa mig, med detta problem. men istället gick du emot mig, och säger att du inte ser några trakaserier.
jag gjorde som jag gjorde för att undvika problem och få en chans att fortsätta med den ursprungliga tråden på alla mina inlägg.
men du Hovnarr säger att du inte märker någon trakaseri, eller gör du narr av mig bara för skojskull.
alla märker vad det handlar om, vad några gör mot mig. Och du som värkar klokast här på filosofi rummet ser ingenting eller ger bara lov att stoppa mig, förfölja mig, och trakasera mig fritt.
tack
Jag trode att du skulle hjälpa mig, med detta problem. men istället gick du emot mig, och säger att du inte ser några trakaserier.
jag gjorde som jag gjorde för att undvika problem och få en chans att fortsätta med den ursprungliga tråden på alla mina inlägg.
men du Hovnarr säger att du inte märker någon trakaseri, eller gör du narr av mig bara för skojskull.
alla märker vad det handlar om, vad några gör mot mig. Och du som värkar klokast här på filosofi rummet ser ingenting eller ger bara lov att stoppa mig, förfölja mig, och trakasera mig fritt.
tack
Varför så lite intresse för filosofi?
Givetvis därför att det är ointressant för de flesta. Ny fråga hur ska man skapa ett större intresse? (intresse för vem? Pöbeln?)
Ska jag svara som säljare (vad ska jag sälja in åt er? Teoretisk filosofi, mattekurser för allmänheten, esoteoretiska kurser angånde Witten. Jag kan sälja in det. Jag vet.Varför har ingert betalt mig för det? Synd
) och alla kommer spy galla eller ska jag svara det ni vill höra?
Givetvis därför att det är ointressant för de flesta. Ny fråga hur ska man skapa ett större intresse? (intresse för vem? Pöbeln?)
Ska jag svara som säljare (vad ska jag sälja in åt er? Teoretisk filosofi, mattekurser för allmänheten, esoteoretiska kurser angånde Witten. Jag kan sälja in det. Jag vet.Varför har ingert betalt mig för det? Synd
) och alla kommer spy galla eller ska jag svara det ni vill höra?-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Filosofin kom på mellanhand när alla specialvetenskaperna, naturvetenskaperna, matematiken, samhällsvetenskaperna tog över.
Inte mycket att säga om. Filosofin försöker hitta sin nisch, bl.a. med moralfilosofi....lite tafatta försök, akterseglad som den är.
Nå, vad återstår?
Här på forumet är det mycket prat om religion. Detta ämne tangerar moralfilosofin med nöd å näppe.
Sen kan vi söka efter tingens innersta väsen, tråden om "determenism" är ett bra exempel. Allt ändar ändå i akademiskt nonsenssnack.
Vad är kriteriet på vad som är filosofi?
Jag själv är pragmatiker; allt som inte har praktisk nytta är onödigt, tv.
Så även alla diskutioner om tingens "innersta väsen".
Påstår inte att jag har rätt, men sådan är min utgångspunkt.
När jag började läsa matte&fysik så kände jag att någonting fattades, en dimension i vår uppfattning om verkligheten. Detta fick mej att läsa ett par kurser i filosofi (filosofi&mängdteori inom filosofiska instutionen). Men inte blev jag klokare av detta. Jag törstade efter riktlinjer om kunskapsinhämtning; vilka kriterier gäller, har vi någon allmän teori om detta? Vem har rätt? Och isåfall varför? Hur motiveras detta? Kommer allmänna moralfrågor in? Eller ska vi alla köra vårt eget race och skita i alla andra?
Inte mycket att säga om. Filosofin försöker hitta sin nisch, bl.a. med moralfilosofi....lite tafatta försök, akterseglad som den är.
Nå, vad återstår?
Här på forumet är det mycket prat om religion. Detta ämne tangerar moralfilosofin med nöd å näppe.
Sen kan vi söka efter tingens innersta väsen, tråden om "determenism" är ett bra exempel. Allt ändar ändå i akademiskt nonsenssnack.
Vad är kriteriet på vad som är filosofi?
Jag själv är pragmatiker; allt som inte har praktisk nytta är onödigt, tv.
Så även alla diskutioner om tingens "innersta väsen".
Påstår inte att jag har rätt, men sådan är min utgångspunkt.
När jag började läsa matte&fysik så kände jag att någonting fattades, en dimension i vår uppfattning om verkligheten. Detta fick mej att läsa ett par kurser i filosofi (filosofi&mängdteori inom filosofiska instutionen). Men inte blev jag klokare av detta. Jag törstade efter riktlinjer om kunskapsinhämtning; vilka kriterier gäller, har vi någon allmän teori om detta? Vem har rätt? Och isåfall varför? Hur motiveras detta? Kommer allmänna moralfrågor in? Eller ska vi alla köra vårt eget race och skita i alla andra?
suchanother skrev:.....Sen kan vi söka efter tingens innersta väsen, tråden om "determenism" är ett bra exempel. Allt ändar ändå i akademiskt nonsenssnack.
Vad är kriteriet på vad som är filosofi?
Jag själv är pragmatiker; allt som inte har praktisk nytta är onödigt, tv.
Så även alla diskutioner om tingens "innersta väsen".
Påstår inte att jag har rätt, men sådan är min utgångspunkt....
Håller faktiskt i stort med dig! När jag läste in en fil kand i teoretisk och praktisk filosofi, gjorde jag det medan jag jobbade heltid och för att det var något jag tänkt göra som riktigt ung. Man är väl så funtad att man inte mår bra om man inte 'filosoferar' lite ibland. Men om jag skall sammanfatta teoretisk filosofi 60 p så blir det 'att bättre förstå sitt eget tänkande', och 60 p i praktisk filosofi skulle bli 'man kan inte leva utan skuld'. Jag såg många s.k sökare första terminerna, som blev besvikna över att inte få sina existentiella frågor besvarade. Och några som tog 40 p skulle bli lärare och satt och pinade sig igenom. Och sedan var det en handfull som blev doktorander på någon 'konstlad' detalj i vad någon känd filosof publicerat. Jag kan fortfarande förvånas lite över att vissa alltid tycks ignorera 'barriärer' i filosofihistorien. T.ex Hume, Kant, senare Wittgenstein m.fl. Min 'filosofi' numera är en ständig opposition mot vetenskapare som uttalar sig i frågor som inte rör deras vetenskap och mot mystiker som inte nöjer sig med att tro, utan vill förklara världen.
Jag trivs faktiskt bäst i naturen med hunden.....
hej so long
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster