Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?

[Vertumnus]

"As far as the laws of mathematics refer to reality, they are not certain, and as far as they are certain, they do not refer to reality."

Jämför Platons ideala cirkel.

[Pilatus]

"As far as the laws of mathematics refer to reality, they are not certain, and as far as they are certain, they do not refer to reality."

Jämför Platons ideala cirkel.

Visst, bra Vertumnus! Jag citerar Richard Langéen som utvecklar denna tanke:

Det exempel som ofta tas för att närmare förklara Platons idévärld, är en cirkel. I sinnevärlden finns det cirklar, men ingen som är perfekt. Den perfekta cirkeln finns bara i idévärlden. Den är perfekt rund, utan minsta lilla fel. Men detta gäller alltså alla ting. De finns perfekt avbildade i idévärlden, medan sinnevärlden består av mer eller mindre dåliga kopior av tingets sanna form eller idé. Det perfekta kan alltså bara existera som en abstraktion och kan aldrig vara materiellt, men vi kan förstå det perfekta tack vare vårt förnuft, menar Platon. Idéerna tillhör alltså en egen värld, och våra sinnen en annan. ”Idéerna är något vi ser med tankens öga”, som Ambjörnsson uttrycker det. (Människors undran, s. 105) Denna idé fick Platon troligen av pytagoréernas naturfilosofi, vars idévärld motsvarades av matematiken. Matematiken sågs som en högre stående och evig värld, likt Platons ideala värld. Matematiken följer ett regelverk där problem går att lösa, vilket ju kan ses som idealiskt. Sinnevärlden består däremot av brister och motsägelser, till exempel lögn och sanning.

[Illusionen]

Du har startat en tråd med rubriken, ”Ett försök till kritik av deltakonceptet”.
I den tråden bekräftar du att du inte förstår mitt koncept.
Nu frågar du mig, Vad är det som är svårt, Illusionen?

Jodå, jag har i likhet med andra inte förstått deltakonceptet. Men i denna tråden har vi begränsat oss till de elektromagnetiska fälten, hur de bildas av subatomära partiklar och deras laddningar. Jag frågar efter perspektiv, i vilken skala sätter du in dessa fält? Om rubrikens fråga skall ha någon mening måste det ju bestämmas hur objektet för dina studier ser ut.

Det fetmarkerade. Titeln för tråden är - vad representerar fälten? Om man stannar vid den mer handfasta fysiken, på gymnasienivå, missar man inte det intressanta?

Ja, så kan man se på detta.

Eulers ekv är fascinerande i sin enkelhet, och fick mig tidigt intresserad.
Efter att ha begrundat varianter av ekvationen, började jag ana att det krävdes
något ytterligare för att erhålla den komplexa typ av ”balans” som jag eftersträvade.
Det var så jag fick uppslaget till DRP.

Det som ev vållar problem för vissa, är tolkningen av Eulers formel (sid 22 i konceptet).
Det är många bollar att hålla reda på när det som här rör sig om komplex balans.
Man bör här vara observant på att balanskriteriet refererar till effekten av
kombinationer av Eulers formel och DubbelReferensPrincipen, DRP.
De individuella MP-förankringarna medför att DRP har att hantera olika perspektiv.
Detta får till följd att perspektivvarianterna kan uppträda med olika tecken.
Rumtiden kan ses som en typ av ”differens” mellan de individuella MP-förankringarna
i aktuella perspektivvariantkomplex. Det symboliseras av 2∆Ø ("dubbla sfärer").
Begreppet "balans" skall här m a o inte likställas med en balanspunkt.
Här skulle begreppet resonans tas med i beskrivningen, liksom G:s egenskaper och roll,
men risken blir då att det blir i svåraste laget, så vi avvaktar med det.

Studera och begrunda därför gärna som exempel följande ekv och notera tänkbara
kombinationseffekter av/vid skiftade tkn.

+e^+jφ = +cos φ + j sin φ
–e^–jφ = –cos φ + j sin φ
Produkt = –(cos^2 + sin^2) = –1


+je^+jφ = –sin φ + j cos φ
–je^–jφ = –sin φ – j cos φ
Produkt = +(cos^2 + sin^2) = +1


/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=dd_2D9Rg_Tk

[Vertumnus]

Några ord om Eulers formel för den som eventuellt inte är insatt. Formeln fastställer ett samband mellan den naturliga logaritmbasen e den imaginära enheten i och talet pi och det gör den genom att sammanföra logaritmer med trigonometri. Formeln i sig är utan tvivel ett kraftprov av Euler men kan enkelt härledas av den som så vill med en Maclaurin- utveckling. De räkneövningar på formeln som lämnats till begrundan erhålls som framgår med hjälp av Pytagoras sats.

[Illusionen]

Några ord om Eulers formel för den som eventuellt inte är insatt. Formeln fastställer ett samband mellan den naturliga logaritmbasen e den imaginära enheten i och talet pi och det gör den genom att sammanföra logaritmer med trigonometri. Formeln i sig är utan tvivel ett kraftprov av Euler men kan enkelt härledas av den som så vill med en Maclaurin- utveckling. De räkneövningar på formeln som lämnats till begrundan erhålls som framgår med hjälp av Pytagoras sats.

Det du tar upp här var inledningsvis en annan viktig pusselbit i mitt sökande.
Serieutvecklingen, som det refereras till i konceptet, var en intressant och viktig bekräftelse
(för mig personligen) på att den atomära reproduktionsmodell jag tillämpar för ∆Ø, är trolig.
Det är kanske svårt att här hänga med i mina ”udda” tankar, men för mig framstår detta som det
som, i kombination med DRP, ligger till principiell grund för matematikens ”kvantifieringspotential”,
(ursäkta båtbyggarens terminologi).
Även matematikens begrepp, produkt och kvot, verifieras indirekt av reproduktionsmodellen.

Det kan inte ha undgått någon att jag utan större framgång under längre tid har skrivit ett stort
antal förklarande inlägg. Det har varit både tidskrävande, och i viss mån påfrestande.
Vart efter nya inlägg tillkommit har det blivit allt rörigare och nu har det gått så långt att jag t o m
själv börjat få svårt att finna det jag söker.
Jag vill därför avvakta med ytterligare inlägg den närmaste tiden, men avser att följa tråden.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

[Smisk]

Om svaren på frågorna jag nämner saknas, hur bevisas då att verkligheten inte är en illusion?

https://www.youtube.com/watch?v=oYp5XuGYqqY

https://www.youtube.com/watch?v=4HFFr0-ybg0

Han verkar argumentera för och forska på att "verkligheten" troligtvis är något vi evolutionsmässigt inte erfar.
Intressant tanke och fina argument, lätt och trevlig att lyssna på.

Det är intressant att forska på en sådan sak då det går att använda analytisk och empirisk kunskap att göra det men det är svårt att komma fram till något. Det visar lite att den vetenskapliga metoden har gränser och pekar lite åt var några finns.

Evolutionen som idé är en som både är väldigt användbar som vetenskaplig teori och som begränsar hur vi ser på naturen, livet och människan något enormt. På ett sätt förklarar den mycket och på ett sätt förklarar den inget alls.

[hakkapeliitta]

Det du tar upp här var inledningsvis en annan viktig pusselbit i mitt sökande.
Serieutvecklingen, som det refereras till i konceptet, var en intressant och viktig bekräftelse
(för mig personligen) på att den atomära reproduktionsmodell jag tillämpar för ∆Ø, är trolig.
Det är kanske svårt att här hänga med i mina ”udda” tankar, men för mig framstår detta som det
som, i kombination med DRP, ligger till principiell grund för matematikens ”kvantifieringspotential”,
(ursäkta båtbyggarens terminologi).
Även matematikens begrepp, produkt och kvot, verifieras indirekt av reproduktionsmodellen.

Det kan inte ha undgått någon att jag utan större framgång under längre tid har skrivit ett stort
antal förklarande inlägg. Det har varit både tidskrävande, och i viss mån påfrestande.
Vart efter nya inlägg tillkommit har det blivit allt rörigare och nu har det gått så långt att jag t o m
själv börjat få svårt att finna det jag söker.
Jag vill därför avvakta med ytterligare inlägg den närmaste tiden, men avser att följa tråden.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

Vet inte säkert om jag har förstått dej rätt ang. reproduktion men om man med reproduktion i matematik avser att skapa nya element från redan existerande element så är ju detta väldigt grundläggande inom matematiken.

Enklast är en binär operation.

Förutsättningarna är en icke-tom mängd M och en operator, operatorn kan symboliseras med t ex Ҩ.

Operatorn måste uppfylla vissa villkor. Dessa villkor är rätt så godtyckliga men kravet är att systemet är konsistent (logiskt motsägelsefritt).

Vi kan t.ex. ha kravet, om a och b är element i M så är a Ҩ b ett element i M. På detta sätt producerar vi ett nytt element a Ҩ b i M.

Vanlig addition uppfyller detta krav, vi ersätter Ҩ med ”+” och M med reella tal, om a och b är reella tal så är a + b också ett reellt tal.

Läste en gång Douglas R. Hofstadters kultbok GÖDEL, ESCHER, BACH. Han var fascinerad av reproduktion, rekursivitet, och som exempel tar han Gödel (matematik), Escher (måleri), Bach (musik). Det nya som skapas bygger på det gamla men är ändå något unikt och nytt.

I matematik är rekursivt definierade funktioner bra exempel. Dessa anropar sej själv i varje nytt steg. Som exempel en enkel rekursivt definierad talföljd. Rekursiv definition kräver ett startvärde, här A(1) = 1.

A(1) = 1
A(n) = A(n-1) +1

Detta ger

A(1) = 1
A(2) = A(2 -1) + 1 = A(1) + 1 = 1 + 1 = 2
A(3) = A(3 – 1) + 1 = A(2) +1 = 2 + 1 = 3
.
.
o s v

[Pilatus]

Han verkar argumentera för och forska på att "verkligheten" troligtvis är något vi evolutionsmässigt inte erfar.

Om det verkligen är vad han säger så har han fel. Naturligtvis är det vi ser verkligt. Vad jag uppfattar är det jag behöver för att göra en tolkning av världen som ger mig ett någorlunda säkert liv. Det jag uppfattar med mina sinnen är vare sig falskt eller en illusion. Naturligtvis är det en tolkning av världen, men den passar oss bra och den är lika sann som någon annan arts förmåga att uppleva världen. Vilken upplevelse av världen skulle vara mer sann än vår?

[Anders]

Han verkar argumentera för och forska på att "verkligheten" troligtvis är något vi evolutionsmässigt inte erfar.

Om det verkligen är vad han säger så har han fel. Naturligtvis är det vi ser verkligt. Vad jag uppfattar är det jag behöver för att göra en tolkning av världen som ger mig ett någorlunda säkert liv. Det jag uppfattar med mina sinnen är vare sig falskt eller en illusion. Naturligtvis är det en tolkning av världen, men den passar oss bra och den är lika sann som någon annan arts förmåga att uppleva världen. Vilken upplevelse av världen skulle vara mer sann än vår?

Hela det här med subjektivt och objektivt bygger väl på att det är en bit ifrån det som registreras av ögonen till att det lagras som fakta i hjärnan?

[Illusionen]

https://www.youtube.com/watch?v=4Tr0otuiQuU
När jag var 6 år och just börjat första klass frågade lärarinnan klassen vem vi tyckte bäst om.
En efter en svarade mamma, tills lärarinnan kom fram till mig och ställde frågan,
Beethoven svarade jag.

[Pilatus]

Vilken upplevelse av världen skulle vara mer sann än vår?

Hela det här med subjektivt och objektivt bygger väl på att det är en bit ifrån det som registreras av ögonen till att det lagras som fakta i hjärnan?

Det visuella minnet av vad vi skådat skiljer sig markant åt mellan individer. Här handlar det om vad vi faktiskt har i blickfånget och hur vi uppfattar och reagerar på det. Har vi gått i skolan och har en hygglig kunskap om vad vi kan möta så bortfaller en del av det subjektiva i upplevelsen.

[Vertumnus]

Några ord om Eulers formel för den som eventuellt inte är insatt. Formeln fastställer ett samband mellan den naturliga logaritmbasen e den imaginära enheten i och talet pi och det gör den genom att sammanföra logaritmer med trigonometri. Formeln i sig är utan tvivel ett kraftprov av Euler men kan enkelt härledas av den som så vill med en Maclaurin- utveckling. De räkneövningar på formeln som lämnats till begrundan erhålls som framgår med hjälp av Pytagoras sats.

+e^+jφ = +cos φ + j sin φ
–e^–jφ = –cos φ + j sin φ
Produkt = –(cos^2 + sin^2) = –1


+je^+jφ = –sin φ + j cos φ
–je^–jφ = –sin φ – j cos φ
Produkt = +(cos^2 + sin^2) = +1

Några ord till om formlerna. Att siffran 1 återkommer har att göra med att ekvationerna kan tolkas som uttryck för enhetscirkeln dvs en cirkel med centrum i origo och med radien 1, vänstersidan i exponentiell form och högersidan i trigonometrisk.

Väljer man ett koordinatsystem med axlarna φ, y och z där z är imaginära axeln fås ur formlerna den vanliga framställningen av electromagnetisk strålning där det elektriska och det magnetiska fälten ligger dels vinkelräta mot varandra och dels med 90 graders fasförskjutning.

[Pilatus]

Några ord till om formlerna. Att siffran 1 återkommer har att göra med att ekvationerna kan tolkas som uttryck för enhetscirkeln dvs en cirkel med centrum i origo och med radien 1, vänstersidan i exponentiell form och högersidan i trigonometrisk.

Väljer man ett koordinatsystem med axlarna φ, y och z där z är imaginära axeln fås ur formlerna den vanliga framställningen av elektromagnetisk strålning där det elektriska och det magnetiska fälten ligger dels vinkelräta mot varandra och dels med 90 graders fasförskjutning.

Utmärkt bra förklarat.

[Illusionen]

Han verkar argumentera för och forska på att "verkligheten" troligtvis är något vi evolutionsmässigt inte erfar.

Om det verkligen är vad han säger så har han fel. Naturligtvis är det vi ser verkligt.
Vad jag uppfattar är det jag behöver för att göra en tolkning av världen som ger mig ett någorlunda säkert liv.
Det jag uppfattar med mina sinnen är vare sig falskt eller en illusion. Naturligtvis är det en tolkning av världen,
men den passar oss bra och den är lika sann som någon annan arts förmåga att uppleva världen.
Vilken upplevelse av världen skulle vara mer sann än vår?

Hela det här med subjektivt och objektivt bygger väl på att det är en bit ifrån det som registreras av ögonen till att det lagras som fakta i hjärnan?

Vänder mig här till er, Anders och Smisk, då ni verkar vara mer öppna för andra/alternativa tolkningar.

Talet i (imaginära enheten)

Plagieras Eulers formel enbart från läroboken eller Wikipedia, och betraktas isolerat, förefaller formeln
sannolikt för flertalet vara ganska så intetsägande.
Frågan många säkert ställer sig är VARFÖR gäller detta, och för VAD ?
För att tolka Eulers formel korrekt krävs att bakgrunden till den imaginära enheten i förklaras och definieras.
Här skall det visa sig att även tecknen har stor betydelse för tolkningen. Detta är extra viktigt för
förståelsen av konceptet, då den imaginära enheten, i, är en av huvudnycklarna till konceptet.
Förstår man inte innebörden hos symbolen i, kan man ej heller trovärdigt göra anspråk på att förstå
Eulers formel och de elektromagnetiska fälten.
Talet i definieras som ett tal vars kvadrat är -1, vilket alltså innebär att i^2 = −1.
Imaginära enheten i kan även skrivas j, för att undvika sammanblandning med det ”i” som vi
vanligtvis använder för att beteckna en elektrisk ström. I konceptet används ofta beteckningen j.

Talet benämns den imaginära enheten då det inte förekommer några reella tal vars kvadrat är negativ.
Man säger då att talet är imaginärt. Om då den imaginära enheten, i, krävs för att atomärt och matematiskt
förklara vissa fenomen och samband, vad drar ni för slutsatser av det ?
Hur säkra är ni på att det ni uppfattar med era sinnen inte är en illusion ?
Det ligger nära till hands att misstänka att ateister ser med oblida ögon på att detta öppnar upp för att
det finns/existerar något ”bortom verkligheten”. Illusionen blir då ant något av ateistens mardröm.

Det intressanta här är att imaginära enheten kan användas som verktyg för att beskriva lösningarna till en
ekvation om de innehåller kvadratrötter ur negativa tal. För att tolka Eulers formel korrekt (ur konceptets
synvinkel) och vad de negativa talen representerar, krävs m a o att innebörden av symbolen i behärskas.
Detta utgör inkörsporten till DubbelReferensPrincipen, DRP.
För att via matematikens regelverk verifiera de i konceptet beskrivna principerna MP och DRP finns det behov
av att räkna med en storhet, som har från varandra i vissa avseenden oberoende kännetecken/egenskaper.
Det är här imaginära enheten, i, gör sitt inträde.
Inom matematiken beskrivs ortogonalitet som en egenskap hos par av bland annat vektorer och funktioner,
som enklast kan beskrivas som att de är vinkelräta mot varandra.

Ett komplext tal består av en real del och en imaginär del. Med hjälp av komplexa tal går det exempelvis att
samtidigt behandla en storhets amplitud och fas. I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, beskrivs som
exempel i ett inlägg den s k j-omega-metoden.

Jag påstår inte att jag har rätt, men om så likväl skulle vara fallet, innebär det bl a att,
• Einsteins speciella relativitetsteori troligen är korrekt, men ofullständig.
• Big bang är en illusion.

Jag tror det räcker med detta för tillfället.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=P0YCWZnpoO0

[Vertumnus]

Om det verkligen är vad han säger så har han fel. Naturligtvis är det vi ser verkligt.
Vad jag uppfattar är det jag behöver för att göra en tolkning av världen som ger mig ett någorlunda säkert liv.
Det jag uppfattar med mina sinnen är vare sig falskt eller en illusion. Naturligtvis är det en tolkning av världen,
men den passar oss bra och den är lika sann som någon annan arts förmåga att uppleva världen.
Vilken upplevelse av världen skulle vara mer sann än vår?

Hela det här med subjektivt och objektivt bygger väl på att det är en bit ifrån det som registreras av ögonen till att det lagras som fakta i hjärnan?

Vänder mig här till er, Anders och Smisk, då ni verkar vara mer öppna för andra/alternativa tolkningar.

Talet i (imaginära enheten)

Plagieras Eulers formel enbart från läroboken eller Wikipedia, och betraktas isolerat, förefaller formeln
sannolikt för flertalet vara ganska så intetsägande.
Frågan många säkert ställer sig är VARFÖR gäller detta, och för VAD ?
För att tolka Eulers formel korrekt krävs att bakgrunden till den imaginära enheten i förklaras och definieras.
Här skall det visa sig att även tecknen har stor betydelse för tolkningen. Detta är extra viktigt för
förståelsen av konceptet, då den imaginära enheten, i, är en av huvudnycklarna till konceptet.
Förstår man inte innebörden hos symbolen i, kan man ej heller trovärdigt göra anspråk på att förstå
Eulers formel och de elektromagnetiska fälten.
Talet i definieras som ett tal vars kvadrat är -1, vilket alltså innebär att i^2 = −1.
Imaginära enheten i kan även skrivas j, för att undvika sammanblandning med det ”i” som vi
vanligtvis använder för att beteckna en elektrisk ström. I konceptet används ofta beteckningen j.

Talet benämns den imaginära enheten då det inte förekommer några reella tal vars kvadrat är negativ.
Man säger då att talet är imaginärt. Om då den imaginära enheten, i, krävs för att atomärt och matematiskt
förklara vissa fenomen och samband, vad drar ni för slutsatser av det ?
Hur säkra är ni på att det ni uppfattar med era sinnen inte är en illusion ?
Det ligger nära till hands att misstänka att ateister ser med oblida ögon på att detta öppnar upp för att
det finns/existerar något ”bortom verkligheten”. Illusionen blir då ant något av ateistens mardröm.

Det intressanta här är att imaginära enheten kan användas som verktyg för att beskriva lösningarna till en
ekvation om de innehåller kvadratrötter ur negativa tal. För att tolka Eulers formel korrekt (ur konceptets
synvinkel) och vad de negativa talen representerar, krävs m a o att innebörden av symbolen i behärskas.
Detta utgör inkörsporten till DubbelReferensPrincipen, DRP.
För att via matematikens regelverk verifiera de i konceptet beskrivna principerna MP och DRP finns det behov
av att räkna med en storhet, som har från varandra i vissa avseenden oberoende kännetecken/egenskaper.
Det är här imaginära enheten, i, gör sitt inträde.
Inom matematiken beskrivs ortogonalitet som en egenskap hos par av bland annat vektorer och funktioner,
som enklast kan beskrivas som att de är vinkelräta mot varandra.

Ett komplext tal består av en real del och en imaginär del. Med hjälp av komplexa tal går det exempelvis att
samtidigt behandla en storhets amplitud och fas. I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, beskrivs som
exempel i ett inlägg den s k j-omega-metoden.

Jag påstår inte att jag har rätt, men om så likväl skulle vara fallet, innebär det bl a att,
• Einsteins speciella relativitetsteori troligen är korrekt, men ofullständig.
• Big bang är en illusion.

Jag tror det räcker med detta för tillfället.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=P0YCWZnpoO0

Jag skulle tro att få personer som satt sig in i saken uppfattar Eulers formel som intetsägande. Formeln visar samband mellan områden av matematiken som innan dess tillkomst betraktades som åtskilda.

Bäst och enklast förstår man nog den imaginära enheten i om man går till dess autentiska ursprung. Termen imaginär är olyckligt vald och tenderar att leda tankarna i fel riktning.

Talet i kom till för att beskriva talplan och är i sig inte konstigare än de negativa talen. Med endast positiva och negativa tal ( bortsett från användningen av talpar) befinner vi oss på en linje. Med talet i = roten ur minus 1 inordnat under gällande räkneregler kan vi spänna upp och utföra beräkningar i ett talplan.

On vi betraktar talen som vektorer så ser vi hur vektorn 1 ändrar riktning varje gång den multipliseras med talet eller vektorn -1. Opertionen kan också uppfatts som en vridning av vektorn med 180 grader. Vill vi nu i stället stanna vridningen vid 90 grader och på så vis peka ut en punkt i planet så faller det helt naturligt att skapa och multiplicera 1 med ett tal sådant att ytterligare en multiplikation fullföljer vridningen till 180 grader dvs vi måste skapa ett tal sådant att det vid varje multiplikation vrider vektorn 90 grader. På så vis härleder vi talet i till värdet roten ur -1.