Vertumnus skrev:Illusionen skrev:Vertumnus skrev: Electromagnetisk strålning befinner sig bortom tid och rum.
Texten du refererar till förefaller ligga nära min uppfattning.
Slutsatsen följer direkt ur Einsteins relativitetsteori: ljuset mäter ingen tid.
Ur det perspektivet lämnar det solen och träffar jorden i samma ögonblick.
Jag förstår inte vad du syftar på, blev nyfiken, kan du förklara ?
Naturkonstanterna ger ljushastigheten.
εο ∙ μο = (10ⁿ / 4 π c²) ∙ ( 4 π / 10ⁿ) = 4 π / 4 π c² = 1 / c² vilket ger, c = 1/√(εο∙ μo) m/s
Ljushastigheten C, anses vara absolut konstant, oavsett ljuskällans hastighet, V, relativt observatören.
Det mest berömda experimentet, som anses bevisa att ljushastigheten är absolut konstant, utfördes
av Michelson-Morley 1887. Menar du att detta inte stämmer ?
Ljusets hastighet ges även av balanskriteriet, ∆Ø.
Eller är det följande (taget från tidigare inlägg i tråden, Vad utgör medvetandets referens ?)
du har i tankarna ?
De tankeexempel Einstein använde i arbetet med ESR baseras på ATOMÄRA ej normerade mätdata,
alltså det vi förnimmer via vårt medvetande. Då det saknas viktiga definitioner i relativitetsteorin är
det svårt att hävda att relativitetsteorin är fel, p g a att aktuella fenomen kan tolkas olika beroende
av hur definitionerna utformas. Däremot anser jag att det finns skäl att misstänka att teorin feltolkas,
då den inte är komplett i sin nuvarande form.
För att mer detaljerat förstå LT och ESR, väljer vi att utgå från följande exempel.
Exemplet överensstämmer i stort med exempel universiteten använder i undervisningen,
och kräver inga matematiska kunskaper utöver enkel trigonometri.
Låt oss först betrakta två koordinatsystem XYZ respektive X´Y´Z´.
Systemen rör sig relativt varandra längs X-axeln, med relativrörelsen v.
Två observatörer, O respektive O´, befinner sig i origo i respektive koordinatsystem.
Initialt synkroniseras observatörernas klockor när systemen inledningsvis sammanfaller, så t = t´= 0.
Vid t = 0 sänds en ljuspuls som enligt O når punkten P vid tiden t.
Vi betraktar, rätt eller fel, ljuset i våra vanliga rumskoordinater, varför ljusets sträcka kan skrivas,
för O som x² + y² + z² = c²t² och för O´ som x´² + y´² + z´² = c²t´²
P g a att O´ rör sig längs X-axeln ger symmetrin mellan de två koordinatsystemen att y = y´ och z = z´.
För x´= 0 är x = vt bör relationen för x´ vara x´= k(x – vt) , där k är en konstant.
Enligt Einsteins postulat är ljushastigheten, c, konstant i båda koordinatsystemen, varför tiden t inte
kan vara lika med t´, alltså t t´.
Antag att t = a(t – bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´.
Vi erhåller då, k²(x² + v²t² - 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² - 2bxt) som kan skrivas om som,
(k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t²
Genom att jämföra denna ekvation med termerna i ekvationen för O inses att,
k² - a²b²c² = 1 och k²v - ba²c² = 0 samt a² - k²v²/c² = 1
Vi har nu tre ekvationer och tre obekanta. Löser vi ut de obekanta erhålls,
k = a = 1 / √ 1 - v²/c² vilket brukar skrivas g =1 / √ 1 - v²/c²
Låt oss anta att t = a(t + bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´,
varvid vi erhåller den inversa transformationen, k²(x² + v²t² + 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² + 2bxt).
Detta kan skrivas om som, (k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t² ,
och ger samma resultat som ovan.
Ovanstående visar i korthet principen för Lorentz-transformationen, LT, och ger sambandet,
TV = TO √(1 – (v/c)²).
TV är den långsammare egentid som anses gälla internt för det iakttagna systemet enl ESR.
Varför Einstein och inte Lorentz fått äran av den speciella relativitetsteorin kan man fråga sig.
I konceptet redovisas därefter hur införandet av det jag benämner det "imaginära navet" påverkar resultatet.
Betecknas fälthastigheten med ±c kännetecknas den överordnade vxv av de imaginära uttrycken, ±jc,
Ur ATOMÄRT perspektiv, refererande till en observatör, ger relativrörelse, V, upphov till följande,
ΔVXV "RE": √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C)² / jC .. = ±√(1 – (V/C)²) re
ΔVXV "IM": √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C² + V²) / C = C√1+ (V/C)² / C ... = ±√(1+ (V/C)²) im
Den överordnad referensneutrala vxv verifieras m a o av relativitetsteorin, och vice versa.
/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom
Pax vobiscum
https://www.youtube.com/watch?v=KDJ6Wbzgy3E
