Vad är Ego?

[531bts]

Två frågor till dig: vad är pan-syn? Varför är männens sexualitet särskilt problematisk?

Pan-syn är väl en syn (så skriver jag fram detta) att allt levande är sammanflätat (vilket det är) men där det även finns en önskan av uppgåendet i detta allmänna genom att förlora sin särart eller sin egen identitet (sådant görs ofta medvetet med Psykodelika, eller via olika former av mediation eller liknande tillstånd som är inducerade - inte kommande "inifrån i ett naturligt flöde". Vilket kallas för mysticism.

Mannen - till skillnad från kvinnan - verkar dragen till avarter av sexuellt beteende oftare. Kvinnor kan också ha detta men inte i samma omfattning som män. Det finns knappast hos djur eller i djurvärlden att djur väljer att ha sexuella akter med döda, nästan nyfödda, med andra arter än sin egen, i grupper och samtidigt, med maskiner, med plastdockor osv.
Detta är däremot mer vanligt hos människan som därmed har en slags problematisk sexualitet.

Jag är inte drabbad av pan-syn enligt den definition du gav. Jag tror på EN om sig själv o sina delar, medveten, levande orsak bakom skapelsen: den man i alla tider namngivit som Gud.

Kvinnor o män har olika naturliga funktioner o roller i sexualiteten: naturen reglerar kvinnans ägglossning o kvinnan reglerar mannens. När det medfödda kärleksbehovet inte ges utrymme att tillfredsställas i dialog o förträngs, ökar trycket o desperationen på ett slags existentiell bekräftelse. Hon klär av sig naken o gnider genitalierna tillsammans med en partner o för några ögonblick bjuder naturen på ett endorfinrus som inte kan ersättas med ngn annan aktivitet. Trycket lättar för ett tag. Nu är hon fast! Livet ut tolkar hon detta rus som den yttersta bekräftelsen på kärlek. Efter detta börjar en lustiger dans o charad som pågår livet ut, om hon inte tänker om. Jag menar att erotiken utan ett helhetsperspektiv blir "problematisk" oavsett kön. För vad ska man säga om kvinnor som lockar till sig män dom egentligen inte gillar, parar sig med dom, blir gravid o begår abort, flera gånger. Är inte det också problematiskt?

[iris]

Jag är inte drabbad av pan-syn enligt den definition du gav. Jag tror på EN om sig själv o sina delar, medveten, levande orsak bakom skapelsen: den man i alla tider namngivit som Gud.

Kvinnor o män har olika naturliga funktioner o roller I sexualiteten: naturen reglerar kvinnans ägglossning o kvinnan reglerar mannens. När det medfödda kärleksbehovet inte ges utrymme att tillfredsställas i dialog o förträngs, ökar trycket o desperationen på ett slags existentiell bekräftelse. Hon klär av sig naken o gnider genitalierna tillsammans med en partner o för några ögonblick bjuder naturen på ett endorfinrus som inte kan ersättas med ngn annan aktivitet. Trycket lättar för ett tag. Nu är hon fast! Livet ut tolkar hon detta rus som den yttersta bekräftelsen på kärlek. Efter detta börjar en lustiger dans o charad som pågår livet ut, om hon inte tänker om. Jag menar att erotiken utan ett helhetsperspektiv blir "problematisk" oavsett kön. För vad ska man säga om kvinnor som lockar till sig män dom egentligen inte gillar, parar sig med dom, blir gravid o begår abort, flera gånger. Är inte det också problematiskt?

ah...Gud, ja bra definition.

Det finns något märkligt med oxitycinet som produceras när en kvinna ammar sitt barn. Det är samma hormon som hannar och honor (med förmågan att göra detta - då det krävs något för att det ska ske) tillförs vid akten.
Detta hormon är tänkt - (vilket försvinner när insatserna varierar, för vinsten) - att skapa band som inte går att lösa. Ska kunna generera hos båda parter något. Men vi är komplexa varelser. Som sagt.
Ja en del gillar döda avkomma om och om igen, andra gillar att bli förnedrade och slagna. För mig är allt sådant problematiskt men de som går igång på det anser ju det är något att vara stolt över.

Kvinnan kanske tolkar mannens behov av utlösning som en egen förlösning utan upplösning - vad vet jag. Det är svårt att förstå sig på kvinnor . Jag har aldrig lyckats speciellt väl - varande en.
Tror att människan är problematisk då vi inte (vissa klarar det) kan kontrollera vårt känsloliv. Jag har inte haft problem och har inte, däremot har en en slags pragmatisk syn på detta också. Tillgivenhet kräver ärlighet, och den kräver mod, och mod och ärlighet skapar just tillit. Den är däremot skör då den baserar sig på reciprocitet. Tror att i grunden är män och kvinnor lika i behovet att bli sedda som de är och älskade för det. Vi vill det redan som barn och jag tror inte att vi förändras.

[iris]

Ego, det vi i dagligt tal kallar för jaget. Ett jag som både uppfattar sig själv varande ett jag och som uppfattas vara en enskild individ kan byggas upp till ett själv eller förbli ett förkrympt jag som aldrig förmår ingå äkta sanna relationer med sin omvärld eller andra människor.
De som är i majoritet - förkrympta förgivna barn-egon - som lever i en självcentrerat ego kan inte ha relationer med någon.

Det som är tänkt för samvaro blir därmed dömt till undergång i grupp men där alla är enskilda och inkrökta.

[iris]

Ego, det vi i dagligt tal kallar för jaget. Ett jag som både uppfattar sig själv varande ett jag och som uppfattas vara en enskild individ kan byggas upp till ett själv eller förbli ett förkrympt jag som aldrig förmår ingå äkta sanna relationer med sin omvärld eller andra människor.
De som är i majoritet - förkrympta förgivna barn-egon - som lever i en självcentrerat ego kan inte ha relationer med någon.

Det som är tänkt för samvaro blir därmed dömt till undergång i grupp men där alla är enskilda och inkrökta.

Denna typ av människa blir en substans utan essens och därmed utan livskraft, vilka blir stadda i förfall och dränerade på allt liv.

[Smisk]

Jag är inte drabbad av pan-syn enligt den definition du gav. Jag tror på EN om sig själv o sina delar, medveten, levande orsak bakom skapelsen: den man i alla tider namngivit som Gud.

Kvinnor o män har olika naturliga funktioner o roller I sexualiteten: naturen reglerar kvinnans ägglossning o kvinnan reglerar mannens. När det medfödda kärleksbehovet inte ges utrymme att tillfredsställas i dialog o förträngs, ökar trycket o desperationen på ett slags existentiell bekräftelse. Hon klär av sig naken o gnider genitalierna tillsammans med en partner o för några ögonblick bjuder naturen på ett endorfinrus som inte kan ersättas med ngn annan aktivitet. Trycket lättar för ett tag. Nu är hon fast! Livet ut tolkar hon detta rus som den yttersta bekräftelsen på kärlek. Efter detta börjar en lustiger dans o charad som pågår livet ut, om hon inte tänker om. Jag menar att erotiken utan ett helhetsperspektiv blir "problematisk" oavsett kön. För vad ska man säga om kvinnor som lockar till sig män dom egentligen inte gillar, parar sig med dom, blir gravid o begår abort, flera gånger. Är inte det också problematiskt?

Du verkar argumentera för att naturen är problematisk? Indeed indeed.

Även jag tänker mig ibland skapelsen som en "levande orsak". Fördelen med det är att jag tänker att levande är ett begrepp som säger mer än gud.
Någon har sagt att man kan byta ut begreppet gud mot liv och om man gör det förstår man bägge bättre.

Jag vill gärna kritisera hela grejen med att man har en "förklaring till liv" när man enbart talar om fysiska fundamentala saker som av nödvändighet verkar leda i en förutsägbar riktning där konsekvensen ibland är liv. Även om källan till liv inte i sin natur är liv så förklarar det inte vad liv är när liv nu existerar. Det är ett felslut att någontings källa har samma egenskaper som konsekvenserna av innehållet och effekterna av den. Ett annat felslut är att någontings sammansatta natur har samma egenskaper som delarna som sätter samman den.

Naturalism och fysikalism är tveksamt.

[iris]

Jag är inte drabbad av pan-syn enligt den definition du gav. Jag tror på EN om sig själv o sina delar, medveten, levande orsak bakom skapelsen: den man i alla tider namngivit som Gud.

Kvinnor o män har olika naturliga funktioner o roller I sexualiteten: naturen reglerar kvinnans ägglossning o kvinnan reglerar mannens. När det medfödda kärleksbehovet inte ges utrymme att tillfredsställas i dialog o förträngs, ökar trycket o desperationen på ett slags existentiell bekräftelse. Hon klär av sig naken o gnider genitalierna tillsammans med en partner o för några ögonblick bjuder naturen på ett endorfinrus som inte kan ersättas med ngn annan aktivitet. Trycket lättar för ett tag. Nu är hon fast! Livet ut tolkar hon detta rus som den yttersta bekräftelsen på kärlek. Efter detta börjar en lustiger dans o charad som pågår livet ut, om hon inte tänker om. Jag menar att erotiken utan ett helhetsperspektiv blir "problematisk" oavsett kön. För vad ska man säga om kvinnor som lockar till sig män dom egentligen inte gillar, parar sig med dom, blir gravid o begår abort, flera gånger. Är inte det också problematiskt?

Du verkar argumentera för att naturen är problematisk? Indeed indeed.

Även jag tänker mig ibland skapelsen som en "levande orsak". Fördelen med det är att jag tänker att levande är ett begrepp som säger mer än gud.
Någon har sagt att man kan byta ut begreppet gud mot liv och om man gör det förstår man bägge bättre.

Jag vill gärna kritisera hela grejen med att man har en "förklaring till liv" när man enbart talar om fysiska fundamentala saker som av nödvändighet verkar leda i en förutsägbar riktning där konsekvensen ibland är liv. Även om källan till liv inte i sin natur är liv så förklarar det inte vad liv är när liv nu existerar. Det är ett felslut att någontings källa har samma egenskaper som konsekvenserna av innehållet och effekterna av den. Ett annat felslut är att någontings sammansatta natur har samma egenskaper som delarna som sätter samman den.

Naturalism och fysikalism är tveksamt.

Härligt inlägg... ja det finns ju en serie "krav" som ska uppfyllas för att något ska kallas liv. Det organiska i livet utgår (så som man brukligt inom vetenskap) definierar liv via sex huvuddefinitioner sett som egenskaper som krävs.
https://www.youtube.com/watch?v=srYY4t17tSk

Människan är den enda livsform som kan välja att gå utöver sin "natur".
Men egots inkrökthet hindrar denna evolution hos de flesta.

Därmed kan väl sägas att egot när detta odlas speciellt skapar död i en livsform som människan. Och omvänt när en individ lyckas befria sig från sitt egos trånga död - att människan kan höja sig över döden in i Liv. Ett liv i överflöd (inte materiellt överflöd).
För denna utveckling, och evolution, är och finns det inbyggt i människan som livsform, en serie saker som krävs av henne själv via viljan att dessa aktiveras.
Denna process är lagstyrd som det mesta i naturen.

[Smisk]

Härligt inlägg... ja det finns ju en serie "krav" som ska uppfyllas för att något ska kallas liv. Det organiska i livet utgår (så som man brukligt inom vetenskap) definierar liv via sex huvuddefinitioner sett som egenskaper som krävs.
https://www.youtube.com/watch?v=srYY4t17tSk

Människan är den enda livsform som kan välja att gå utöver sin "natur".
Men egots inkrökthet hindrar denna evolution hos de flesta.

Därmed kan väl sägas att egot när detta odlas speciellt skapar död i en livsform som människan. Och omvänt när en individ lyckas befria sig från sitt egos trånga död - att människan kan höja sig över döden in i Liv. Ett liv i överflöd (inte materiellt överflöd).
För denna utveckling, och evolution, är och finns det inbyggt i människan som livsform, en serie saker som krävs av henne själv via viljan att dessa aktiveras.
Denna process är lagstyrd som det mesta i naturen.

Exakt. Det är inget fel på dem "kraven" vetenskapligt sätt men en snäv naturalistisk hållning ger uppfattningen att de säger "allt om liv".
Precis som jag talade om att tanken att vi är ett "jag" säger allt om oss eller att "jaget är en illusion" säger allt om sakens natur. Det säger något men kräver mer för att bli relevant på det stora hela.

Det där med att saker kan "överskrida sin natur" säger något med.

Hela tanken om att det ens existerar en "natur" på sättet saker av nödvändighet verkar ske kan kritiseras. David Hume kritiserade orsak verkan sambandet och menade att bara för att en händelse sker före en annan så betyder det inte att det finns en "länk" mellan dem. En händelse är en och en annan är en annan men länken är inte empiriskt eller analytiskt förklarbar. Idén om "naturen" på det sättet kan förklaras som något vi snarare av "psykets natur" har psykologiska och biologiska krav på oss att förknippa världen med. Tanken av att tiden exempelvis existerar på något annat sätt än som en sådan "psykologisk natur" är relevant där.

För den fysiska existensens benägenhet att följa givna beteenden behöver heller inte vara "universums". Medvetandet kan vara "universums natur" på ett sätt och det fysiska kan vara "det fysiskas natur".

"problemet med den fria viljan" handlar mycket om att man blandar ihop linjärt tänkande med det man tänker är "universums natur". En erfaren "ordning i händelser" är inte samma sak som belägg för en "universums natur". Dessutom kan en "universums natur" tillåta att det både finns saker som sker av nödvändighet som de fundamentala "naturlagarna" verkar visa oss och en fri vilja som vår mentala natur verkar visa oss.

Ett "jag" kan vara både något specifikt och ett "sätt vi befinner oss på" i en existens som inte innefattar saker som "enbart är lokala jag" utan som även överskrider dem.

Vår psykologi kan vara driven av två benägenheter, både att skapa ett "specifikt jag" och att överskrida det samtidigt. (transpersonlig psykologi).

[Illusionen]

Härligt inlägg... ja det finns ju en serie "krav" som ska uppfyllas för att något ska kallas liv. Det organiska i livet utgår (så som man brukligt inom vetenskap) definierar liv via sex huvuddefinitioner sett som egenskaper som krävs.
https://www.youtube.com/watch?v=srYY4t17tSk

Människan är den enda livsform som kan välja att gå utöver sin "natur".
Men egots inkrökthet hindrar denna evolution hos de flesta.

Därmed kan väl sägas att egot när detta odlas speciellt skapar död i en livsform som människan. Och omvänt när en individ lyckas befria sig från sitt egos trånga död - att människan kan höja sig över döden in i Liv. Ett liv i överflöd (inte materiellt överflöd).
För denna utveckling, och evolution, är och finns det inbyggt i människan som livsform, en serie saker som krävs av henne själv via viljan att dessa aktiveras.
Denna process är lagstyrd som det mesta i naturen.

Exakt. Det är inget fel på dem "kraven" vetenskapligt sätt men en snäv naturalistisk hållning ger uppfattningen att de säger "allt om liv".
Precis som jag talade om att tanken att vi är ett "jag" säger allt om oss eller att "jaget är en illusion" säger allt om sakens natur. Det säger något men kräver mer för att bli relevant på det stora hela.

Det där med att saker kan "överskrida sin natur" säger något med.

Hela tanken om att det ens existerar en "natur" på sättet saker av nödvändighet verkar ske kan kritiseras. David Hume kritiserade orsak verkan sambandet och menade att bara för att en händelse sker före en annan så betyder det inte att det finns en "länk" mellan dem. En händelse är en och en annan är en annan men länken är inte empiriskt eller analytiskt förklarbar. Idén om "naturen" på det sättet kan förklaras som något vi snarare av "psykets natur" har psykologiska och biologiska krav på oss att förknippa världen med. Tanken av att tiden exempelvis existerar på något annat sätt än som en sådan "psykologisk natur" är relevant där.

För den fysiska existensens benägenhet att följa givna beteenden behöver heller inte vara "universums". Medvetandet kan vara "universums natur" på ett sätt och det fysiska kan vara "det fysiskas natur".

"problemet med den fria viljan" handlar mycket om att man blandar ihop linjärt tänkande med det man tänker är "universums natur". En erfaren "ordning i händelser" är inte samma sak som belägg för en "universums natur". Dessutom kan en "universums natur" tillåta att det både finns saker som sker av nödvändighet som de fundamentala "naturlagarna" verkar visa oss och en fri vilja som vår mentala natur verkar visa oss.

Ett "jag" kan vara både något specifikt och ett "sätt vi befinner oss på" i en existens som inte innefattar saker som "enbart är lokala jag" utan som även överskrider dem.

Vår psykologi kan vara driven av två benägenheter, både att skapa ett "specifikt jag" och att överskrida det samtidigt. (transpersonlig psykologi).

Utmärkt skrivet Smisk !

[Illusionen]

.
Smisk,

Följande redovisar inget nytt, utan är snarare en upprepning, men ger kanske en bättre bild av hur mitt
resonemang fortskridit.
Vi uttrycker oss olika men det förefaller finnas en tydlig konsensus mellan ”mjukvaran” du beskriver
och ”hårdvaran”, jag utan större framgång, försöker strukturera och beskriva begripligt.

Tidigare skrev jag citat,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och
besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas
via samband till, något materiellt. Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från
våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen
för det förnimbara), är därför fascinerande.”

Det krävs m a o något abstrakt utöver de atomära reella samband inkl regelverk som kännetecknar
”rum-tiden”, för att länka det abstrakta ”jaget” till verkligheten.

Av den orsaken skrev jag likaså tidigare citat,
”När vi tänker oss något ”bortom” vår verklighet, med anknytning till ”jaget”, kan vi inte utgå från att
de tillämpade begrepp vi använder oss av för att beskriva verkligheten även är tillämpbara för att beskriva
t ex abstrakta samband ”bortom” verkligheten. Det är troligen högst osannolikt att det ö h t är möjligt.
Av det skälet är atomära benämningar som ”substans” o dyl missvisande i detta sammanhang.”

För att få en antydan om vad som krävs utöver rum-tidens enkla atomära samband, i form av fysikens
begrepp och regelverk, började jag med att försöka placera fälten i ett överordnat sammanhang
”bortom verkligheten”. Därav citat,
”De elektromagnetiska fälten, i Maxwells tappning, är imaginära till sin natur. Matematiken antyder att
fälten representerar en typ av ”egenskaper” som återfinns i bakgrunden till vår förnimbara verklighet.
Den redovisade atomära modell, verksam ”bortom verkligheten/rum-tiden”, jag använder mig av för att
härleda aktuella samband, baseras på några enkla, logiskt förankrade, ”principer” (MP, DRP och ett
”kantrings-kriterie”, j). Kantringskriteriet reglerar vxv-balansen för/i balanskriteriet ∆Ø, inkl dess
reproduktion, som i förlängningen förklarar såväl fälten som rum och tid.”.
Jag är inte klar med den biten ännu, men om det förhåller sig så som min ansats förutsäger,
bör kantringskriteriet även ha stor inverkan på universums dynamik och struktur.

Jaget i min skenbara atomära tappning är, med tillgång till rum och tid, en komplex "kombination",
som jag avser att återkomma till senare, men då i annan tråd.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=p3iYnHx8P0s

[iris]

Exakt. Det är inget fel på dem "kraven" vetenskapligt sätt men en snäv naturalistisk hållning ger uppfattningen att de säger "allt om liv".
Precis som jag talade om att tanken att vi är ett "jag" säger allt om oss eller att "jaget är en illusion" säger allt om sakens natur. Det säger något men kräver mer för att bli relevant på det stora hela.

Det där med att saker kan "överskrida sin natur" säger något med.

Hela tanken om att det ens existerar en "natur" på sättet saker av nödvändighet verkar ske kan kritiseras. David Hume kritiserade orsak verkan sambandet och menade att bara för att en händelse sker före en annan så betyder det inte att det finns en "länk" mellan dem. En händelse är en och en annan är en annan men länken är inte empiriskt eller analytiskt förklarbar. Idén om "naturen" på det sättet kan förklaras som något vi snarare av "psykets natur" har psykologiska och biologiska krav på oss att förknippa världen med. Tanken av att tiden exempelvis existerar på något annat sätt än som en sådan "psykologisk natur" är relevant där.

För den fysiska existensens benägenhet att följa givna beteenden behöver heller inte vara "universums". Medvetandet kan vara "universums natur" på ett sätt och det fysiska kan vara "det fysiskas natur".

"problemet med den fria viljan" handlar mycket om att man blandar ihop linjärt tänkande med det man tänker är "universums natur". En erfaren "ordning i händelser" är inte samma sak som belägg för en "universums natur". Dessutom kan en "universums natur" tillåta att det både finns saker som sker av nödvändighet som de fundamentala "naturlagarna" verkar visa oss och en fri vilja som vår mentala natur verkar visa oss.

Ett "jag" kan vara både något specifikt och ett "sätt vi befinner oss på" i en existens som inte innefattar saker som "enbart är lokala jag" utan som även överskrider dem.

Vår psykologi kan vara driven av två benägenheter, både att skapa ett "specifikt jag" och att överskrida det samtidigt. (transpersonlig psykologi).

Detta passar in ganska väl tycker jag på denna konversation och andras bidrag här:

Dikt av Ives Raguin (Ur boken Ignatius andliga övningar sid 233)

"Många bryter bara upp skenbart.
De bär med sig det egna jagets spöke.
En abstrakt docka.
Själva sätter de sig i säkerhet för uppbrottet...
De inbillar sig en konstgjord personlighet
Som har lånats, som är gjord efter böcker -
och denna robot, denna skugga av dem själva
skickar de på upptäcktsfärd att söka efter Gud.

Aldrig vågar de med hela sitt jag göra denna erfarenhet.
Vid uttåget skall man packa allt man äger på en åsna
emigrera med allt man är
med sina ben, sin ande och sin själ
allt måste vara med, det storslagna och det ömkliga
syndens förflutna, den stora förhoppningen
de nedrigaste och de våldsammaste drifter...

Allt, allt måste prövas genom eld.
Allt skall slutligen integreras
för att en människa skall bli till
som med kropp och själ kan nå fram till Guds kunskap.

[Pilatus]

Dikt av Ives Raguin (Ur boken Ignatius andliga övningar sid 233)

Är det jesuiten och sinologen Yves Raguin (1912-1998) som du citerar?

[iris]

Dikt av Ives Raguin (Ur boken Ignatius andliga övningar sid 233)

Är det jesuiten och sinologen Yves Raguin (1912-1998) som du citerar?

Jo, så är det nog.

[naturaleeduco]

Ego är det vi är...vi minns vårt förflutna.