Henri Bergson

[Solon]

Jag läste Introduktion till metafysiken av Henri Bergson och gillade den mycket då jag tyckte den fångade väl den subjektiva upplevelsen av tid. Eller kanske ska man säga tidens innersta väsen. Jag tilltalades även av Bergsons tankar om intuition som en absolut förståelse av något och hur den begreppsliga förståelsen av något alltid är relativ.

Samtidigt vet jag att Bergson fick mycket kritik av bl.a. Albert Einstein och Bertrand Russell. Han har väl anklagats för att vara irrationell, för att ha missförstått olika naturvetenskapliga begrepp och för att ha sysslat med pseudo-filosofi. Idag sägs Bergson vara på det stora hela bortglömd.

Jag undrar, finns det något att hämta hos Bergson idag? Vilka delar av hans filosofi bör man vara skeptisk till och vad bör man ta till sig?

[Anders]

Jag läste Introduktion till metafysiken av Henri Bergson och gillade den mycket då jag tyckte den fångade väl den subjektiva upplevelsen av tid. Eller kanske ska man säga tidens innersta väsen. Jag tilltalades även av Bergsons tankar om intuition som en absolut förståelse av något och hur den begreppsliga förståelsen av något alltid är relativ.

Samtidigt vet jag att Bergson fick mycket kritik av bl.a. Albert Einstein och Bertrand Russell. Han har väl anklagats för att vara irrationell, för att ha missförstått olika naturvetenskapliga begrepp och för att ha sysslat med pseudo-filosofi. Idag sägs Bergson vara på det stora hela bortglömd.

Jag undrar, finns det något att hämta hos Bergson idag? Vilka delar av hans filosofi bör man vara skeptisk till och vad bör man ta till sig?

Goodlade fram Russells kritik, har inte hört hela, men jag tycker de är på lite olika planeter. Har själv läst Tiden och den fria viljan och den är nånstans mittemellan on Denoting och Russells populära verk-som han inte såg som filosofi enligt egen utsago. Lyssnar man på Russels Filosofiska Historia, kan man förstå hans anslag i kritiken mot Bergson. Men att attackera Bergson, som är på ett, som jag tycker, annat filosofiskt plan än Russell med vad jag uppfattar som Russels egna syn på vad Filosofi är, så är det inte lika självklart som att attackera Frege. Eller då Russell själv blev attackerad av Wittgenstein. Tiden och den fria viljan är väääldigt olik Tractatus. Jag skall lyssna klart, men starten var inte bra. Lite som att en hockeyspelare har åsikter om en konståkares förträffliget efter konståkarens slagskott.

Tycker Bergson var spännande. Han tycks söka sig bort från synen att filosofin i mångt och mycket kan reduceras till logik. En syn jag delar.

Men det är en spännande parallell.

[Solon]

Jag läste Introduktion till metafysiken av Henri Bergson och gillade den mycket då jag tyckte den fångade väl den subjektiva upplevelsen av tid. Eller kanske ska man säga tidens innersta väsen. Jag tilltalades även av Bergsons tankar om intuition som en absolut förståelse av något och hur den begreppsliga förståelsen av något alltid är relativ.

Samtidigt vet jag att Bergson fick mycket kritik av bl.a. Albert Einstein och Bertrand Russell. Han har väl anklagats för att vara irrationell, för att ha missförstått olika naturvetenskapliga begrepp och för att ha sysslat med pseudo-filosofi. Idag sägs Bergson vara på det stora hela bortglömd.

Jag undrar, finns det något att hämta hos Bergson idag? Vilka delar av hans filosofi bör man vara skeptisk till och vad bör man ta till sig?

Goodlade fram Russells kritik, har inte hört hela, men jag tycker de är på lite olika planeter. Har själv läst Tiden och den fria viljan och den är nånstans mittemellan on Denoting och Russells populära verk-som han inte såg som filosofi enligt egen utsago. Lyssnar man på Russels Filosofiska Historia, kan man förstå hans anslag i kritiken mot Bergson. Men att attackera Bergson, som är på ett, som jag tycker, annat filosofiskt plan än Russell med vad jag uppfattar som Russels egna syn på vad Filosofi är, så är det inte lika självklart som att attackera Frege. Eller då Russell själv blev attackerad av Wittgenstein. Tiden och den fria viljan är väääldigt olik Tractatus. Jag skall lyssna klart, men starten var inte bra. Lite som att en hockeyspelare har åsikter om en konståkares förträffliget efter konståkarens slagskott.

Tycker Bergson var spännande. Han tycks söka sig bort från synen att filosofin i mångt och mycket kan reduceras till logik. En syn jag delar.

Men det är en spännande parallell.

Om jag förstod Introduktion till metafysiken rätt så handlar filosofin enligt Bergson om att skaffa sig tillgång till intuitionen genom vilken man förstår saker på ett omedelbart sätt, vilken han kontrasterar mot ”analysen” som arbetar med begrepp. Intuitionen handlar då om något annat än instrumentell kunskap men är en källa till begreppen på något sätt. Jag gillade även tanken på nuflödet som något på samma gång enhetligt och mångfaldigt. För vad är livet annat än ett enda i varje ögonblick unikt flöde. Begreppen är uppstår då enligt Bergson när vi håller fast delar av flödet. De är statiska, vilket krävs för att vi ska kunna utföra våra instrumentella tankeoperationer med dem.

Inte så konstigt att Russell inte gillade Bergsons filosofi egentligen med tanke på att Russell befann sig långt ut på den rationella/analytiska sidan av skalan.

[Anders]

Jag läste Introduktion till metafysiken av Henri Bergson och gillade den mycket då jag tyckte den fångade väl den subjektiva upplevelsen av tid. Eller kanske ska man säga tidens innersta väsen. Jag tilltalades även av Bergsons tankar om intuition som en absolut förståelse av något och hur den begreppsliga förståelsen av något alltid är relativ.

Samtidigt vet jag att Bergson fick mycket kritik av bl.a. Albert Einstein och Bertrand Russell. Han har väl anklagats för att vara irrationell, för att ha missförstått olika naturvetenskapliga begrepp och för att ha sysslat med pseudo-filosofi. Idag sägs Bergson vara på det stora hela bortglömd.

Jag undrar, finns det något att hämta hos Bergson idag? Vilka delar av hans filosofi bör man vara skeptisk till och vad bör man ta till sig?

Goodlade fram Russells kritik, har inte hört hela, men jag tycker de är på lite olika planeter. Har själv läst Tiden och den fria viljan och den är nånstans mittemellan on Denoting och Russells populära verk-som han inte såg som filosofi enligt egen utsago. Lyssnar man på Russels Filosofiska Historia, kan man förstå hans anslag i kritiken mot Bergson. Men att attackera Bergson, som är på ett, som jag tycker, annat filosofiskt plan än Russell med vad jag uppfattar som Russels egna syn på vad Filosofi är, så är det inte lika självklart som att attackera Frege. Eller då Russell själv blev attackerad av Wittgenstein. Tiden och den fria viljan är väääldigt olik Tractatus. Jag skall lyssna klart, men starten var inte bra. Lite som att en hockeyspelare har åsikter om en konståkares förträffliget efter konståkarens slagskott.

Tycker Bergson var spännande. Han tycks söka sig bort från synen att filosofin i mångt och mycket kan reduceras till logik. En syn jag delar.

Men det är en spännande parallell.

Om jag förstod Introduktion till metafysiken rätt så handlar filosofin enligt Bergson om att skaffa sig tillgång till intuitionen genom vilken man förstår saker på ett omedelbart sätt, vilken han kontrasterar mot ”analysen” som arbetar med begrepp. Intuitionen handlar då om något annat än instrumentell kunskap men är en källa till begreppen på något sätt. Jag gillade även tanken på nuflödet som något på samma gång enhetligt och mångfaldigt. För vad är livet annat än ett enda i varje ögonblick unikt flöde. Begreppen är uppstår då enligt Bergson när vi håller fast delar av flödet. De är statiska, vilket krävs för att vi ska kunna utföra våra instrumentella tankeoperationer med dem.

Inte så konstigt att Russell inte gillade Bergsons filosofi egentligen med tanke på att Russell befann sig långt ut på den rationella/analytiska sidan av skalan.

Russell är ingalunda en Wittgenstein. Han kunde skriva ytterst populärt, hans filosofiska historia är läsbar för alla och envar. Han engagerade sig i världens händelser. Han ger dock en ganska tydligt programförklaring i det sista kapitlet av denna filosofiska historia (som ingalunda är opåverkad av att den skrevs senare delen av WW2), han ser de "stora metafysiska programmen" som misslyckade och att filosofin bör bli mera "piecemeal". Och naturligtvis rörde sig hans tidigare filosofi runt logik och matematik. Men även Bergson var ytterst skarp på matematik tidigt. De tar liksom lite olika vägar. Russell skrev om allt mellan himmel och jord, men det var bara då typ "on denoting" som var "riktig filosofi", medan Bergson verkar lite grann ha viljat baxa iväg filosofin ifrån det här som bara ägnar sig och språk och logik och inte gör några som helst anspråk på att vilja påverka människornas värld. Förövrigt en mycket bra frågeställning - skall Filosofin vara en "första vetenskap" även inom det humanistiska? Skall filosofin ha åsikter om hur man skall styra ett land? Om man skall tillåta 150000 flyktingar 2015?(Derrida hade rätt tydligt åsikten att det inte var någon bra ide). Skall filosofin kunna ge sådana svar? Det blir lite läskigt om de gör det. Men det är också läskigt om det INTE är med filosofi då man skall besluta sig om vad som skall göras. Inte för att jag påstår att Bergson direkt antyder det. Men han drar ändå mot att fundera på hur vi tänker. Det är lite Kahneman över det du skriver.