Hur kan man veta att någon är objektiv?

[Algotezza]

Alla vill väl vinna trots allt. Eller "det var roligt att va med"...

I plockepinn spelar det roll vems tur det är. Det är lättast att plocka först precis när man spridit ut pinnarna.

Det är sant

Och vem det är som plockar, man har ju olika fingrar?

Pianofingrar vinner över korvfingrar sägs det. Jag har själv pianofingrar.

Jag har ett mellanting, men är rätt fingerfärdig...

[Smisk]

Pianofingrar vinner över korvfingrar sägs det. Jag har själv pianofingrar.

Jag har ett mellanting, men är rätt fingerfärdig...[/quote]

Det va länge sedan jag spelade det men jag minns nu att man brukar få använda pinnarna man tagit som hjälp när jag tänker efter.

[Algotezza]

Det va länge sedan jag spelade det men jag minns nu att man brukar få använda pinnarna man tagit som hjälp när jag tänker efter.

Kan du ta loss den svarta pinnen, "tuppen", kan du använda den att plocka andra pinnar med.

[Smisk]

Men idag är mycket i media/sociala media en emotionelltalddad tankegröt där fakta, fejkade fakta, åsikter och känslouttryck bildar en veritabel kjökkenmödding.

Precis, lite som myter och religioner till viss del fungerar.

Det påminner mig om vad Ken Wilber brukar säga om de tre kulturella värdesfärerna konst, moral och vetenskap. Han definierar dem som tre kvalitativt olika saker man inte kan blanda utan att förvränga dem. (tror de etablerats genom Weber och Habermas).

https://www.philosophy-science-humaniti ... %20Spheres


Historiskt sätt har de varit blandade i kulturer, religioner, politik osv där prästen säger vad som är sant/vackert/moraliskt samtidigt etc.
De delades sedan upp (genom upplysningen?) och estetik, moral och vetenskap separerades som olika saker. Där blev de en postmodern gegga där alla ifrågasattes och allt/inget gäller "egentligen"

Alla tre sfärer kräver sin integritet genom oss. Vi har tillgång till subjektiva värden som skönhet, intersubjektiva som moral och objektiva som vetenskaplig kunskap. Dessa dimensioner av vår existens och sätt att fungera är nödvändiga och verkliga.

Den där "gröten" är lite av en postmodern attityd sett ur detta perspektiv.

Det blir ibland en brottning mellan saker som inte kan mätas. Som när man med "vetenskaplig kunskap" brottas med religionens traditionella värdebundna saker som moral och andlighet som har med intersubjektiva och personlig autenticitet att göra. Att inget bevis finns för att en gud FAKTISKT skapat universum kan brottas med någons symboliska meningsrelation som egentligen handlar om hur föreställningen av att man är en älskad skapelse påverkar känslan av att leva och riktningen man uppfattar att ens liv har med den.

[Smisk]

Kan du ta loss den svarta pinnen, "tuppen", kan du använda den att plocka andra pinnar med.

Just det, minns det nu

Lite rasistiskt spel..

[Algotezza]

Kan du ta loss den svarta pinnen, "tuppen", kan du använda den att plocka andra pinnar med.

Just det, minns det nu

Lite rasistiskt spel..

Tuppen fick göra jobbet...

Vad med schack? Rasistiskt krigsspel?

[Anders]

Fingerfärdig... är jag inte. Framför allt lillfingrar och ringfingrar. Frågan är om man borde plågat sig mer som barn i kommunal musikskola. Hålen längst ner på blockflöjten, de ackord på gitarren som var ansträngande för vänsterhanden. Framför de här ackorden på piano som typ andra varvet refräng intåg i sommarhagen. Filosofiskt - är det värt att plåga kroppen och psyket så? För att kunna imponera? Och i slutändan kan man imponera med tre ackord. Jag vill helst aldrig spela något som är obehagligt fysiskt. Men det ville musiklärarna att man skulle.

Det är ytterst symtomatiskt, förresten, att kommunala musikskolan inte är vad den varit. Och den var aldrig riktigt bra då heller. Det var en chans för knegarbarn att göra något onyttigt. Grannbarnen har en privat musiklärare som kommer hem till dem. Storgrabben där var lite groupie till mig, nu försöker han leva på sin musik. Har blandade känslor inför det. Måste få ändan ur och fylla på min soundcloud med boogies. Här finns förresten, Rekoj, embryon till att jag skall kunna komma tillrätta med mitt klasshat.

Här i det jag skrivit bara dräller det med subjektivitet. Men varför pissa på subjektivitet? Fenomenologin tycks omfamna den subjektiva upplevelsen. Skall man överhuvudtadet försöka vara objektiv?

[Anders]

Sakpåståenden/faktasatser är objektiv och teoretiska. Grunden för dessa är iakttagelser, erfarenhet och vägningar och mätningar som beaaetas av förnuft och omdömesförmåga. Dessa satser kan vara falska eller sanna.

Värdesatser/värdeomdömen är subjektiva/intersubjektiva samt ateoretiska. Grunden för dessa är bl.a. erfarenhet, emotionalitet och omdömesförmåga. Sedan finns även preskriptiva, expressiva och performativa ateoretiska utsagor. Dessa kan ej vara sanna eller falska men väl rimliga eller orimliga utifrån ens moral, etik, estetik

Om man nu vill föra in ett semantiskt och analytiskt-filosofiskt perspektiv, alltså.

Men idag är mycket i media/sociala media en emotionellt laddad tankegröt där fakta, fejkade fakta, åsikter och känslouttryck bildar en veritabel kjökkenmödding.

Frågan "är CO2-förbränning ett hot och vad skall vi då göra åt det" eller frågan "vilken strategi mot Covid" . Innehåller både fakta och emotionell, värdegrundad argumentation. Enkelt är det inte. Och att utelämna det subjektiva är ett stort misstag.

[Algotezza]

Sakpåståenden/faktasatser är objektiv och teoretiska. Grunden för dessa är iakttagelser, erfarenhet och vägningar och mätningar som beaaetas av förnuft och omdömesförmåga. Dessa satser kan vara falska eller sanna.

Värdesatser/värdeomdömen är subjektiva/intersubjektiva samt ateoretiska. Grunden för dessa är bl.a. erfarenhet, emotionalitet och omdömesförmåga. Sedan finns även preskriptiva, expressiva och performativa ateoretiska utsagor. Dessa kan ej vara sanna eller falska men väl rimliga eller orimliga utifrån ens moral, etik, estetik

Om man nu vill föra in ett semantiskt och analytiskt-filosofiskt perspektiv, alltså.

Men idag är mycket i media/sociala media en emotionellt laddad tankegröt där fakta, fejkade fakta, åsikter och känslouttryck bildar en veritabel kjökkenmödding.

Frågan "är CO2-förbränning ett hot och vad skall vi då göra åt det" eller frågan "vilken strategi mot Covid" . Innehåller både fakta och emotionell, värdegrundad argumentation. Enkelt är det inte. Och att utelämna det subjektiva är ett stort misstag.

Ja, ofta är fakta, värderingar och uppmaningar en mix som inte är lätt att analysera. Något som låter värderingsfritt och skenbart objektivt, kan ändå fungera både värderande och uppmanande, beroende på sammanhang och vem som säger det. Det är hur något fungerar i sitt sammanhang som är det centrala, menar jag. Jag kan konstatera att socker i för stora mängder fräter sönder tänderna i ett mer neutralt sammanhang. Säger jag det till ett barn är det undersförstått att socker är något dåligt och att man därför bör man minska sitt socckerintag och borsta tänderna.

Siffror och statistik är skenbart objektiva och neutrala men säger ingenting utan ett sammanhang, som ofta består av åsikter och värderingar.

[Algotezza]

Det spontant och naturligt givna är den subjektiva upplevslen av världen omkring en och ens inre processer. Vi språket kan vi konstruera, skapa och förmedla begreppet objektivtet, men basen förd et är vårt subjektiva upplevande. Genom språket kan vi få våra upplevelser att konvergera så att vi kan nå fram till något slags intersubjektivitet, men det objektiva är en dröm vi aldrig kan förverkliga. Verkligheten måste förvisso ha en objektiv sida men den kan vi ju bara nå filtrerad via våra subjektiva upplevelser. Kan vi utgå från dessa och dekonstruerera fram eller analysera oss fram till den objektiva verkligheten? - Men det blir ändå bara en bild vi skapat som vi inte kan verifiera annat än - intersubjektivt.

[Smisk]

Tuppen fick göra jobbet...

Vad med schack? Rasistiskt krigsspel?

Nej, man får ju välja mellan likvärdiga sidor?

Vit vår ju börja men jag tror inte det är en fördel.

Att ha en svart pinne man får använda på ett speciellt sätt?

[Smisk]

Frågan "är CO2-förbränning ett hot och vad skall vi då göra åt det" eller frågan "vilken strategi mot Covid" . Innehåller både fakta och emotionell, värdegrundad argumentation. Enkelt är det inte. Och att utelämna det subjektiva är ett stort misstag.

Det är dock inte svårt att skilja på fakta och värde här. Det är svårt att veta vad som gäller i dessa fall, alltså faktafrågorna.
Men att allt liv på jorden är värdefullt ingår i dem på ett partiskt sätt. Det är dock inte objektivt att allt liv har värde, det är subjektivt.

[Smisk]

Det spontant och naturligt givna är den subjektiva upplevslen av världen omkring en och ens inre processer. Vi språket kan vi konstruera, skapa och förmedla begreppet objektivtet, men basen förd et är vårt subjektiva upplevande. Genom språket kan vi få våra upplevelser att konvergera så att vi kan nå fram till något slags intersubjektivitet, men det objektiva är en dröm vi aldrig kan förverkliga. Verkligheten måste förvisso ha en objektiv sida men den kan vi ju bara nå filtrerad via våra subjektiva upplevelser. Kan vi utgå från dessa och dekonstruerera fram eller analysera oss fram till den objektiva verkligheten? - Men det blir ändå bara en bild vi skapat som vi inte kan verifiera annat än - intersubjektivt.

Du skriver: "basen förd et är vårt subjektiva upplevande".

Där har jag ett annat perspektiv.

Vårat inre och yttre, det subjektiva och objektiva, existerar tillsammans. Det ena är inte en bas för det andra lika lite som höjden är basen för bredden på ett föremål. De ses bäst som dimensioner som möjliggör fenomenet som inte kan existera utan bägge.

Vi kan inte "analysera oss fram till den objektiva verkligheten", endast till den verklighet som MINST har bägge sidor.

[xion]

[---