DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1310
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Illusionen » 20 mar 2021 11:00

DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Målsättningen med föreliggande tråd är att stegvis, via några få komprimerade inlägg kortfattat,
redovisa tankarna bakom Delta-konceptet, och konceptets förankring via några matematiska
samband, i principerna MP och DRP. Inlägget refererar i allt väsentligt till trådarna,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?

För att behålla kontinuiteten, ber jag att ev kritik och kommentarer avhandlas i tråden,
”Ett försök till kritik av deltakonceptet”.

FÖRNIMMELSE

Det Delta-konceptet beskriver, refererar till hur medvetandet, ”jaget”, förnimmer vår verklighet.
Konceptet kan tolkas som att förnimmelsen kan likställas med en typ av illusion.
Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad ”jaget” representerar.

Är de elektromagnetiska fälten inkl rum och tid ej entydigt härledda och definierade kan det av
redovisade skäl ej uteslutas att vår uppfattning om jaget är falsk.

Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och
besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets
s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas
via samband till, något materiellt. Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från
våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen
för det förnimbara), är därför fascinerande.

Med en illusion avses i det följande en felaktig/falsk uppfattning/förnimmelse av verkligheten,
grundad på vad våra sinnen förmedlar. Det skall inte tolkas som att illusionen saknar grund,
utan att illusionen är en typ av tolkning av något som troligen inte kan beskrivas med hjälp
av våra verklighetsbaserade begrepp, inom rum-tidens ram.

Vi känner inte till något annat än illusionen/verkligheten, och har anpassat våra liv därefter.
Vårt sätt att tänka är format av illusionen/verkligheten, vars primära kännetecken är rum och tid.
Diskussioner rörande vår verklighet baseras på detta av illusionen själv indirekt formade tankesätt,
och utgår omotiverat från att RUM och TID, redan existerar.
Hur och varför man kom dit , har hitintills alltid utelämnats, viket kan tolkas som att ingen vet.
Det innebär att aktuella frågor om verkligheten är hänvisade till att besvaras utifrån ett internt
RUM-TIDEN perspektiv, som verkligheten/illusionen själv är delaktig i, och vars ursprung är okänt.
Det som kan tyckas anmärkningsvärt är att frågor rörande verklighetens natur och beskaffenhet
därigenom besvaras, samtidigt som medvetandets inkl ”jagets” roll och natur helt ignoreras.

Den saknade princip som efterfrågas, är här den atomära modell, som beskriver relationen
och sambanden mellan hjärnan som materia (inom illusionen/verkligheten) och de okända
strukturer/samband som förmodas känneteckna jaget/känslan/förnimmelsen/upplevelsen.
Den ”kommunikation” som är tänkbar för att förverkliga en sådan modell, innefattar de
elektromagnetiska fälten. Här är det viktigt att notera att fälten som begrepp utgörs av
teoretiska (internt rumtiden) konstruktioner med förankring i illusionen/verkligheten.
Verklighetsförankringen gör det möjligt att tillämpa ett atomärt ”hållfasthets-resonemang” vid
beskrivning av den vxv-modell konceptet innefattar. Fältens fundamentala strukturformer,
linjärt respektive cirkulärt, har här en viktig förklarande funktion att fylla vid beskrivning av
begrepp med anknytning till förnimmelsen, som t ex rum, tid, reellt och imaginärt.

I konceptet konstateras att Maxwell, med sina ekvationer, visade att elektriska och magnetiska
fält utgör teoretiska konstruktioner, baserade på det vi direkt eller indirekt förnimmer.
Fälten, i Maxwells tappning, representerar således i verkligheten (”atomärt”) förankrade begrepp.
Det är matematiken som här möjliggör för oss, att bilda oss en uppfattning om atomära egenskaper
hos något vi ej kan förnimma direkt, och vars omfattning och komplexitet är dold för våra sinnen.
Resonemanget förefaller alltså nu ha tagit steget ”bortom” verkligheten !

Det är m a o principiellt omöjligt att förstå jagets natur, om fälten saknar basal förklaring.
Verkligheten är beroende av HUR jaget förnimmer i denna elekrokemiska process.
För att förnimma använder sig JAGET överordnat av begreppen RUM och TID. RUM och TID härleds
i konceptet via växelverkande atomer, VXV, och principen DRP, m a o växelverkande förnimmelser.

Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande, men saknar ännu slutgiltigt svar.
Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att vara en
av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.


MP, DRP

En sammanfattning,
Via div resonemang redogör konceptet varför det krävs minst två principer, MP och DRP, för att
förklara vad TID och RUM representerar. Principerna baseras på, och beskrivs som/via, polariserade
relativitets-speglingar. MaskeringsPrincipen, MP, baseras på individuella ”strukturella” förankringar.
DubbelReferensPrincipen, DRP, baseras på olika av MP-förankringarna beroende perspektiv.

De olika perspektiven utgör grund för växelverkan, VXV, inkl begreppen RUM och TID.

DRP verifieras av Eulers ekv via det SKIFT (+1 respektive −1) ekv erbjuder, och som ”transmissionen”
mellan REFERENSBEROENDE och REFERENSNEUTRALT förutsätter.

Balanskriteriet ∆Ø utgör en konsekvens av VXV, med koppling till universum.
Vid tillämpning av Eulers formel tas de olika perspektivens inverkan på Eulers formel i beaktande.
Symbolen, j, representerar roten ur −1 vilket innebär att vi har att ta hänsyn till både den positiva
och negativa roten, ±√−1, varför vi skriver j = ±√−1.

EULERS FORMEL

EULERs formel, härleds ur matematikens regelverk, som återspeglar verklighetens egenskaper.
Ur ett (1) observatörsperspektiv skrives formeln som,
+e^+jφ = cos φ + j sin φ respektive för balans, efter π-rotation,
+e^–jφ = cos φ – j sin φ

Notera att detta utgör inte den direkt förnimbara verkligheten utan komplexa bakomliggande
egenskaper, som kännetecknar verkligheten.

Betraktas dessa samband som radier i en komplex enhetscirkel, representerar sambanden varandra
”vinkel-mässigt / rotations-mässigt”, som motriktade ”balanserande” (+ resp −) radier.
Ekvationerna representerar därigenom ur observatörsperspektiv tillsammans en typ av dynamiskt
balanserat tillstånd. Balansen är m a o en konsekvens av ”rotationen”.
Det är denna rotation/balans som utgör grund för RUM och TID, inkl s k RUM-TID.
Ovanstående gäller ömsesidigt för observatör och det observerade.

VÄXELVERKAN

Det förnimbara har, ur observatörens perspektiv, sin grund i växelverkan, VXV, mellan relativt
varandra balanserande, ”rotationsförskjutna”, ekvationer/samband.
Växelverkan, baseras på aktuella ekvationer/samband.
Vid växelverkan, VXV, tillämpar konceptet kombinationer av PRODUKT och KVOT.

VXV-PRODUKT kan enligt den tillämpade vxv-modellen betraktas som en ”mängdkontakt”
mellan motriktade referensberoende funktioner. e^+jφ · e^–jφ = (cos φ + j sin φ)·(cos φ – j sin φ) =
cos^2 φ – j cos φ sin φ + j cos φ sin φ + sin^2 φ = cos^2 φ + sin^2 φ
Produkt = e^+jφ · e^–jφ = cos^2 φ + sin^2 φ

Produktmedelvärdets belopp erhålls som, √ cos^2 φ + sin^2 φ = ±1

Tecknet + resp -, är beroende av vilken MP-förankring DRP refererar till.
De imaginära termerna , balanserar ut varandra, i aktuell DRP-balansposition.
Det rör sig alltså om ett dynamiskt balanserande im-fenomen, som ombesörjer att beloppet är 1.

Av konceptet (sid 29) framgår att ”observatörens” rörelseförnimmelse är relativ och negativ (−).
Det innebär att observatören förnimmer att det observerade har en strukturell rörelseriktning som
är motriktad/negativ sin egen (via MP-förankring), som observatör, referens-rörelseriktning.

VXV-KVOT kan ses som ”avvikelsefördelning” alt. ”tänjningsfördelning” mellan motriktade funktioner.
e^+jφ / e^–jφ = (cos φ + j sin φ) / (cos φ – j sin φ) = (cos φ + j sin φ) (cos φ + j sin φ) = (cos φ + j sin φ)^2 =
= cos^2 φ + j cos φ sin φ + j cos φ sin φ – sin^2 φ = cos^2 φ – sin^2 φ + j 2 cos φ sin φ = +e+j^2φ =
Kvot = e^+j2φ = cos 2φ + j sin 2φ

Kvot medelvärdebelopp erhålls som, √e^+j2φ = ±e^+jφ , varigenom balanssymmetri ernås.

Ur motsatt perspektiv erhålls på motsvarande sätt,

e^–jφ / e^+jφ = (cos φ – j sin φ) / (cos φ + j sin φ) = (cos φ – j sin φ) (cos φ – j sin φ) = (cos φ – j sin φ)^2 =
cos^2 φ – sin^2 φ – j 2 cos φ sin φ = +e^–j2φ =
e^–j2φ = cos 2φ – j sin 2φ

Kvot medelvärdesbeloppet erhålls som, √e^–j2φ = ±e^–jφ , varigenom balanssymmetri ernås.

Ur resp DRP-perspektiv roterar alltså, i kvot-fallet, motsatt perspektiv åt motsatt håll !

KVOT kan här betraktas som en typ av normerad PRODUKT.
Produkt och kvot är i grunden komplexa fenomen. Medelvärdet av produkt respektive kvot är dock
enligt ovan reellt respektive imaginärt vid balans mellan aktuella perspektiv.
Kombinationen av produkt och kvot BALANSERAR alltså varandra under vissa förutsättningar.

VXV ur A och B-perspektiv, enligt A-perspektiv (gäller principiellt ömsesidigt),

DRP medför att det ”förnimbara” relaterar sig till ”IM-navet” ,

+e^+jφ = +cos φ + j sin φ
......................................Produkt = –(cos^2 + sin^2) = –1
–e^–jφ = –cos φ + j sin φ

DRP medför att det ”EJ förnimbara” relaterar sig till ”RE-navet” ,

+je^+jφ = –sin φ + j cos φ
.....................................Produkt = +(cos^2 + sin^2) = +1
–je^–jφ = –sin φ – j cos φ


IM-VXV-MEDELVÄRDET ur A- resp B- perspektiv, enligt A-perspektiv, är således, ±jc
Symbolen ±j representerar enligt konceptet, och här redovisade skäl, det som benämns
DRP-växelverkans IMAGINÄRA NAV. IM-navet utgör referensnav för fälthastigheten, ±c.

RE-VXV-MEDELVÄRDET ur A- resp B- perspektiv, enligt A-perspektiv, är således, ±c.
Symbolen ±1 representerar enligt konceptet, och här redovisade skäl, det som benämns
DRP-växelverkans REELLA NAV. RE-navet utgör referensnav för fälthastigheten, ±jc.

RELATIVITET, som funktion av (cirkulärt och linjärt) vxv-medelvärde, erhålls därigenom via,

ΔVXV "RE": √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C)² / jC = ±√(1 – (V/C)²) .. (~TV RE)
ΔVXV "IM": √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C² + V²) / C = C√1+ (V/C)² / C = ±√(1 + (V/C)²) ... (~TV IM)

Det imaginära navet får bl a till följd att Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, ej är komplett,
och att Big-Bang är en illusion.

Anm.
Ett ofta återkommande motargument som åberopas i aktuella inlägg, är att konceptet måste gå att
bevisa inom ramen för vår verklighet. Den typen av återkommande obestyrkta påståenden,
där man valt att villkora, refererande till atomära begrepp, bekräftar enligt min uppfattning att
man missuppfattat och inte förstår konceptet.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

Opera Classics: https://www.youtube.com/watch?v=swxBQ1NCf7A
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1310
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Illusionen » 18 apr 2021 14:07

.
DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Detta inlägg skall ses som en fortsättning på föregående inlägg, och redovisar kortfattat och något
förenklat (bl resonans är utelämnat) den matematik som ligger till grund för konceptets atomära
växelverkan-modell inkl balanskriteriet, ∆Ø. Resonemanget är i vissa delar metafysiskt.
Inlägget refererar i allt väsentligt till trådarna,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?

För att behålla kontinuiteten, ber jag att ev kritik och kommentarer avhandlas i tråden,
”Ett försök till kritik av deltakonceptet”.

Matematikens regelverk förkunnar det märkliga, att kännetecknande för exponentialfunktionen,
y = a^x, är att y = a^0 = 1 (x=0). Exponenten noll (0) resulterar i talet ett (1), som med lite fantasi
här kan betraktas som något av ”existensens referens”.
Acceptera inte detta faktum, utan att först ha begrundat orsaken till detta omsorgsfullt.
Personligen betraktar jag sambandet som den vackra indirekta verifieringen av att universum
är något mer än den verklighet vi upplever/förnimmer. Då matematikens regelverk är utformat
för att återspegla verkligheten, blir rimligen konsekvensen att matematiken saknar förmåga att
komplett beskriva helheten. Frågan om huruvida verkligheten är en illusion, överlåter jag till
läsaren att själv besvara, efter att ha läst föreliggande inlägg.

Genom att i ekvationen, y = a^x sätta a = e erhålls, y = e^x. Utmärkande för dessa samband är
att endast för a = e har tangenten till funktionen a^x i punkten (0, 1) riktningskoefficienten 1.
Detta kan tolkas som att det i punkten (0, 1) råder en typ av dynamisk balans. Konceptet utökar
därigenom basens betydelse till att även inkludera en strukturrelation enligt följande.

Från matematiken känner vi till det för konceptet möjliga och viktiga sambanden,
e^y = x skrivs y = e log x vars derivata dy/dx = 1/x 1/x = e^–y .
Tillämpning av basen e , öppnar alltså för att ”balansera” exponenterna relativt varandra.
Det innebär att exponenten y, i uttrycket e^y = x, vid förändring, kompenseras med sin derivata
1/x = e^–y för erhållande av bibehållen balans (= exponenten noll). Den s k Euler-tabellen,
Balanskriteriet, Ư, inkl begreppen RUM och TID, har sin grund i detta resonemang.

Förutsatt att vår verklighet är av exponentiell karaktär, så som konceptet hävdar, förutsätts
symmetrisk balans kring G, i vår s k verklighet. För att tillmötesgå detta krav tillämpar
konceptet ”basen” e, av ovan angivna skäl. Den viktiga återstående frågan som då inställer sig,
och väntar på svar, är varifrån exponentens, för balans erforderliga, negativa tecknet (−) härrör ?

Svaret ges av följande, så som beskrivs i konceptet,

• Referensneutral grundstruktur, G0.
• Avvikelse, A, i sluten/cirkulär form, +ØA, i G0.
• G uppfattas därvid som polvänd, –G, ur ØA-perspektiv, p g a maskering/polarisation via MP.
• Avvikelse, B, i sluten/cirkulär form, +ØB, i G0.
• G uppfattas därvid som polvänd, –G, ur ØB-perspektiv, p g a maskering/polarisation via MP.

Både ØA och ØB uppfattar/förnimmer således G som polvänd ur sitt respektive perspektiv.
Vid växelverkan via G och DRP, mellan ØA och ØB uppfattas därigenom information från motparten
som polvänd av den mottagande parten. Detta gäller ömsesidigt för A respektive B.
Det är detta som benämns vxv via polariserade relativitets-speglingar i referensneutral struktur.

POLVÄNDNINGEN utgör enligt konceptet grund för bl a,
• Balanskriteriet, ∆Ø.
• RUM och TID
• De elektromagnetiska fälten.

Inlägget kan i all sin enkelhet ses som en indirekt verifiering av att universum representerar något
mer än den verklighet vi anser oss uppleva, och bör då även vara av visst filosofiskt intresse.

Texten kommer ev att kompletteras.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=Z21_VpNipfg
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav hakkapeliitta » 18 apr 2021 16:02

Illusionen skrev:.

a^0 = 1
/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

a^0 = 1 är endast en definitionsfråga.
Varför?
Vid räkning med exponenter gäller naturliga a^n/b^m = a/b^(n-m). Denna regel ursprungligen från naturliga talen. Vad händer om a=b och n=m?
Lika genom lika bör vara ett, därför definieras a^(n-m)=a^0 som = 1.
Detta är alltså ren definition för att räkneregeln ska gälla i samtliga fall.

Vertumnus
Inlägg: 1490
Blev medlem: 12 jan 2010 12:47

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Vertumnus » 18 apr 2021 18:55

hakkapeliitta skrev:
Illusionen skrev:.

a^0 = 1
/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

a^0 = 1 är endast en definitionsfråga.
Varför?
Vid räkning med exponenter gäller naturliga a^n/b^m = a/b^(n-m). Denna regel ursprungligen från naturliga talen. Vad händer om a=b och n=m?
Lika genom lika bör vara ett, därför definieras a^(n-m)=a^0 som = 1.
Detta är alltså ren definition för att räkneregeln ska gälla i samtliga fall.


Definition? Att a^0 = 1 följer, precis som du visar, direkt ur räknereglerna.

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav hakkapeliitta » 18 apr 2021 20:50

Det är en definitionsfråga. Matematiken följer normala räkneregler i det här fallet men när vi kommer till n upphöjt till noll så är vi tvungna att definiera detta som = 1. På något annat sätt kan vi inte uppfatta lika/lika, definitionen är alltså ett specialfall för att göra räkneregeln fullständig.

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav hakkapeliitta » 18 apr 2021 20:52

hakkapeliitta skrev:Det är en definitionsfråga. Matematiken följer normala räkneregler men i det här fallet när vi kommer till n upphöjt till noll så är vi tvungna att definiera detta som = 1. På något annat sätt kan vi inte uppfatta lika/lika, definitionen är alltså ett specialfall för att göra räkneregeln fullständig.

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav hakkapeliitta » 18 apr 2021 20:53

Blev dubbelpost

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav hakkapeliitta » 18 apr 2021 20:55

[quote="hakkapeliitta"][/quote]
Trippelpost, vet fan inte vad jag sysslar med.

Vertumnus
Inlägg: 1490
Blev medlem: 12 jan 2010 12:47

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Vertumnus » 19 apr 2021 07:00

hakkapeliitta skrev:Det är en definitionsfråga. Matematiken följer normala räkneregler i det här fallet men när vi kommer till n upphöjt till noll så är vi tvungna att definiera detta som = 1. På något annat sätt kan vi inte uppfatta lika/lika, definitionen är alltså ett specialfall för att göra räkneregeln fullständig.


a^0 = a^(n-n) = (a^n)/(a^n) = 1
Som framgår följer likheten direkt ur räknereglerna. Det krävs ingen extra definition.

Vertumnus
Inlägg: 1490
Blev medlem: 12 jan 2010 12:47

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Vertumnus » 19 apr 2021 07:03

Det blev märkliga postningar här också

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1310
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Illusionen » 21 apr 2021 09:30

I konceptet beskrivs hur interfererande avvikelser, inom ramen för växelverkan-modellen,
ger upphov till ett ”skift”. Skiftet kan liknas vid en ”kollision” mellan avvikelser (refererande
till skilda MP-förankringar), som medför en språng-liknande transmissionsomvandling.
Från länken,
https://en.wikipedia.org/wiki/Zero_to_the_power_of_zero
är följande citat, med koppling till ”skiftet”, hämtat,
"As a limiting form
Euler, when setting 0^0 = 1, mentioned that consequently the values of the function 0^x take a
"huge jump", from ∞ for x < 0, to 1 at x = 0, to 0 for x > 0"

Mitt intryck är att ni har för bråttom, och inte har begrundat frågeställningen i tillräcklig omfattning.

För att behålla kontinuiteten, och inte splittra budskapet ytterligare, ber jag åter att ev kritik och
kommentarer avhandlas i tråden, ”Ett försök till kritik av deltakonceptet”.

/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=Yya-rNwuxnc
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Vertumnus
Inlägg: 1490
Blev medlem: 12 jan 2010 12:47

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Vertumnus » 21 apr 2021 12:10

0^x är inte definierad för x<0, för x>0 är 0^x = 0. Inte heller för x=0 är 0^x definierad. Om man däremot skapar en funktion f(x,y)=y^x erhålls 1 som gränsvärde då (x,y) går mot(0,0).

Från tidigare konversationer har jag dels dels fått klargjort för mig att jag inte är inbjuden till diskussion och dels att jag saknar de kvalifikationer som krävs för att deltaga i diskussioner gällande deltakonceptet varför jag avstår frågan till de närmast sörjande. När det gäller matematiken förhåller sig saken emellertid annorlunda och mitt svar var närmast riktat till Hakka.

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1310
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Illusionen » 14 jul 2021 19:06

Smisk skrev:
Illusionen skrev:När ni försöker beskriva ”jaget” enbart med atomära begrepp, sker det inom ramen för rumtid.
Jag har påpekat det avslöjande i att basera beskrivning av ”jaget” med hjälp av ett odefinierat
begrepp som tid, då resonemanget förutsätter att man behärskar vad begreppet tid representerar.
Är man oförmögen att ge ett nöjaktigt svar på vad rumtiden inkl de fundamentala begreppen
TID och RUM representerar kan man inte heller göra anspråk på att förstå.


Som sagt, Immanuel Kant talar om tid och rum som åskådningsformer som tillhör "projektorn och inte det projicerade" som jag förstår det. Funktionerna hos en projektor finns i den och det som visas MED den är inte något verkligt i projektorn eller utanför bilderna på duken.

Om bilderna på duken är nödvändiga för att tid och rum skall förnimmas är det inte nödvändigt att dem är egenskaper hos världen. Att definiera dem SOM saker i världen om de inte är det blir märkligt, om så är fallet.


Som du känner till från mina tidigare inlägg formulerar jag frågeställningen som,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.” ?
Ingen har presenterat ett trovärdigt svar på frågan.
Det följande kommer senare visa sig ha potential att ge ett förslag till förklaring.

Det jag skriver nu ger en antydan om hur jag tänker. Se det som ett första steg på vägen.
I ett tidigare inlägg adresserat till dig skriver jag
” Kommunikationen mellan ”jaget” och den förnimbara verkligheten, beskrivs i mitt koncept via en
atomär vxv-modell. Växelverkan innefattar bl a MaskeringsPrincipen, MP.
MP får till följd att den atomära verkligheten uppträder som en relativ negativ spegling.
Det är denna negativa spegling som möjliggör, och resulterar i, ”internt” respektive ”externt”
(det du benämner utsida respektive insida).”

Du ska här betrakta växelverkan på två olika sätt,
• Referensneutral
• Referensberoende


Det referensneutrala betraktelsesättet representerar balanserad växelverkan i grundtillståndet, G.
Vid det referensberoende betraktelsesättet är det MaskeringsPrincipen, MP som ”ansluter” den
balanserade vxv till den individuella atomen. Det medför att vxv ej längre är i balans ur den
individuella atomens perspektiv. Atomen ”skapar” således, via MP, sitt eget ”vxv-perspektiv”.
P g a de individuella förankringarna uppträder obalansen olika för A resp B.
FÖRNIMMELSEN har sin grund i att de individuella obalanserna samverkar/interfererar med varandra.
Interferenserna är hemmahörande "bortom" rumtiden. V g se Euler-tabellen.
Det är denna obalans-differens som ligger till grund för balanskriteriet ∆Ø inkl RUM och TID.
Av detta följer att begreppet TID, enligt konceptet, manifesteras av växelverkande atomer.
Konceptet beskriver vxv med hjälp av en atomär vxv-modell baserad på klassisk mekanik och ∆Ø.
Det negativa ”skiftet” symboliseras i modellen som resultatet av kolliderande/interfererande ∆Ø.
Huruvida tid skall betraktas som ett fundamentalt begrepp, är intressant, avser att återkomma till
detta senare.

Du skriver citat,
”Kant talar om tid och rum som åskådningsformer som tillhör "projektorn och inte det projicerade".”
Det är ett påstående som skulle kunna ifrågasättas, då det projicerade p g a vxv, är en funktion av
både A och B. Är osäker, men om ”projektorn” skall tolkas som en del av A (?) bör Kant förtydliga sig.
Notera därför här att förnimmelsens tillkomst med säkerhet inkluderar avancerad komplex
”signalbehandling” på fältnivå, utöver/efter den beskrivna växelverkan.
Kants "tinget i sig" är däremot tveklöst en konsekvens av negativ spegling inkl individuell förankring.
Det kan låta något märkligt, men atomen förefaller i viss bemärkelse bli "bottenlös".
Du kan även finna ursprunget till de fundamentala formerna linjärt och cirkulärt i medelvärdet av
de negativa speglingarna. Vad jag känner till har ingen annan kunnat förklara detta.

Mitt råd är att inte gå vidare förrän du anser dig förstå/behärska det här steget.

/ Bengt Hj Törnblom

Pax vobiscum



https://www.youtube.com/watch?v=p3iYnHx8P0s
https://www.youtube.com/watch?v=AE1FzSC8DBs
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Användarvisningsbild
Illusionen
Inlägg: 1310
Blev medlem: 20 jan 2018 17:41

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Illusionen » 20 jul 2021 14:30

Anders,

Detta inlägg är ett senkommet förtydligande till mitt inlägg i tråden "Medvetandeproblemet", 11 juli.
Efter att ha läst inlägget förstår du att begreppet EXISTENS för mig är något mer än de definitioner
och beskrivningar, inom rumtidens ram, som florerar här på FF.

I senare inlägg beskrivs det jag benämner ”egen-strukturens komplexitet”, och hur komplexiteten via
MP sätter den atomära nivån/upplösningen på förnimmelsen.
När, som t ex nedan, matematik används för att beskriva och/eller härleda ett begrepp eller samband
är det viktigt att beakta att matematikens regelverk är utformat för att beskriva/återspegla verklighetens
egenskaper, och att effekter av ”egen-strukturens komplexitet”, därvid innefattas i regelverket.
Mot här beskriven bakgrund kan matematiken av principiella skäl isolerat ej göra anspråk på att ha
kapacitet att ge hela den bakomliggande bilden/förklaringen till verkligheten.
Såväl Big-Bang, Heisenbergs osäkerhetsprincip, som begreppet kvanta, är exempel på detta.
I ett försök att kringgå detta principiella hinder utökar konceptet matematikens förmåga, genom att
komplettera med ett verktyg, i form av en via MP, DRP och Eulers ekv, baserad vxv-modell.
En annan viktig länk/pusselbit i förståelsen av förnimmelsen inkl ev begränsningar, är tolkningen av
vad fälthastigheten/ljushastigheten, c, representerar, utifrån nämnda komplexitets-begrepp.

I tråden Medvetandeproblemet skrev jag nyligen (11 jul 2021 08:05) citat,

”Din existensförnimmelse är beroende av ovanstående samband. Vi kan här tala om en typ av
förnimbar existens-nivå, där nivån är kopplad till egen-strukturens komplexitet.
När förnimmelsen säger oss att något existerar, refererar det till denna nivå.”

I tråden, Ett försök till kritik av deltakonceptet, skrev jag likaså (14 jul 2021 17:42) citat,

”I ett tidigare inlägg adresserat till dig skriver jag ” Kommunikationen mellan ”jaget” och den
förnimbara verkligheten, beskrivs i mitt koncept via en atomär vxv-modell.
Växelverkan innefattar bl a MaskeringsPrincipen, MP.
MP får till följd att den atomära verkligheten uppträder som en relativ negativ spegling.
Det är denna negativa spegling som möjliggör, och resulterar i, ”internt” respektive ”externt”.

Du ska här betrakta växelverkan på två olika sätt,
• Referensneutral
• Referensberoende
Det referensneutrala betraktelsesättet representerar balanserad växelverkan i grundtillståndet, G.
Vid det referensberoende betraktelsesättet är det MaskeringsPrincipen, MP som ”ansluter” den
balanserade vxv till den individuella atomen. Det medför att vxv ej längre är i balans ur den
individuella atomens perspektiv. Atomen ”skapar” således, via MP, sitt eget ”vxv-perspektiv”.
P g a de individuella förankringarna uppträder obalansen olika för A resp B.

FÖRNIMMELSEN har sin grund i att de individuella obalanserna samverkar/interfererar med varandra.
Interferenserna är hemmahörande "bortom" rumtiden. V g se Euler-tabellen.
Det är denna obalans-differens som ligger till grund för balanskriteriet ∆Ø inkl RUM och TID.
Av detta följer att begreppet TID, enligt konceptet, manifesteras av växelverkande atomer.
Konceptet beskriver vxv med hjälp av en atomär vxv-modell baserad på klassisk mekanik och ∆Ø.
Det negativa ”skiftet” symboliseras i modellen som resultatet av kolliderande/interfererande ∆Ø.
Huruvida tid skall betraktas som ett fundamentalt begrepp, är intressant, avser att återkomma till
detta senare.” Det är det jag gör nedan.

En viktig länk i förståelsen av förnimmelsen är fälthastigheten/ljushastigheten, c, och hur c skall tolkas.
För detta använder sig konceptet av MP och DRP, baserat på atomens egen-struktur-komplexitet.
Om du begrundar detta så finner du att DRP möjliggör en delvis annan tolkning av c än den rent atomära.
Det kan uttryckas som att egen-struktur-komplexiteten ger förnimmelsen en upplösning som har sina
begränsningar. Från konceptet är följande citat hämtat, men läs helst även övrigt ang ljushastigheten.

Kapitel 9, Balanskriterie, Ư

”Ljushastigheten c kan härledas ur Maxwells ekvationer, varför ljuset, ”fotonen”, betraktas som ett
specialfall av de elektromagnetiska fälten. Genom att kombinera Ampere-Maxwells lag och Faradays lag,
kan följande ekvationer matematiskt härledas,

∂²E / ∂x² = μο · εο · ∂²E / ∂t²
∂²B / ∂x² = μο · εο · ∂²B / ∂t²

Genom att därefter jämföra (!) dessa ekvationer med en generell vågekvation,
∂²y / ∂x² = 1/v² · ∂²y / ∂t²
dras slutsatsen att ljusets hastighet, c, är absolut konstant, c = 1 / √ εο μο .

Inget av fenomenen TID och VÄG definieras, och då givetvis ej heller begreppet HASTIGHET.
c beskrivs därtill ofta som en fundamental reell naturkonstant.
Delta-konceptet betraktar dock inte c som en konstant, utan som ett inverterat medelvärde,
av εο och μο, enligt c = 1 / √ εο μο .
Symbolen c är då inget fundamentalt fenomen utan en fiktiv funktion av ”perspektiven” εο och μο.
För att förstå vad c står för, bör vi därför först begrunda bakgrunden till εο och μο.

De för konceptet, figur 4, och ΔØ viktiga skalfaktor-sambanden erhålls genom att ovanstående ekvationer
skrivs om som,
∂²E/∂²E = μο · εο · ∂x²/∂t²
∂²B/∂²B = μο · εο · ∂x²/∂t² ,

vilket ger de viktiga medelvärdessidställande inverteringssambanden,

1/μo·εo = ∂x²/∂t² (c²), & μo·εo = ∂t²/∂x² (1/c²).

Det vi ser här är enligt konceptet EXPANSION (c²) och KONTRAKTION (1/c²) utefter den reella axeln.
Detta överensstämmer alltså med konceptets uppfattning, och bekräftar MASKERINGSEFFEKTEN.”

Observera att detta gäller ej generellt, utan refererar till växelverkande atomer och aktuell
egen-struktur komplexitet, vilket rimligen innebär att begreppet ”existens” kan förekomma i olika
form/skepnad.


/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Trevlig fortsättning på sommaren Anders !

https://www.youtube.com/watch?v=OOsRMECWKAE
https://www.youtube.com/watch?v=1lzAGY8ds68
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”

Smisk
Inlägg: 3157
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

Inläggav Smisk » 31 jul 2021 21:51

Kika på denna lilla serien till kaffet någon dag:




https://www.youtube.com/watch?v=5ynYLSS2V-s

6 små klipp som leder från uppfattning om naturen som sådan till att lägga tillbaka uppfattningen in i naturen som en del av den.
Från Kant genom några följande filosofer dit. När han i del 4 talar om Schelling tänkte jag på ditt koncept :)


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster