Medvetandets natur

[xion]

Det går knappast att förstå medvetandet. Däremot kan vi iaktta dess yttringar och försöka förstå hur det fungerar rent praktiskt. Via sinnesfunktionerna matas det med intryck som omvandlas till upplevelser. Därigenom kan vi fungera i den fysiska världen. I den fysiska världen finns ingenting av metafysisk karaktär. Inga Gudar, ingen andlighet, inga värden, inte ondska eller godhet. Allt är orsak och verkan. Allt som är metafysik bär vi i vårt medvetande. Det är där allt finns som ger oss mening och värde.

Ja det går inte att förstå medvetandets natur helt med tänkandet. Att tänka sig fram till medvetandets natur är som att tänka sig fram till färger. Rött, blått och grönt måste erfaras direkt. Däremot kan man korrelera saker man kan tänka med saker vi behöver erfara direkt. Vi kan även lära oss att vi just inte kan "förstå medvetandets natur" på detta sätt och där igenom öppna medvetandet för andra perspektiv vi annars skulle missa. Det är ju mycket av Buddhismens metoder. Koaner är exempelvis ett sätt att lära tänkandet att det inte kan eller behöver lägga sig i allt

Jag spelade nyligen igenom ett spel som är gjort för blinda. The Vale: Shadow of the Crown heter det. Man fick då lyssna och lära sig saker för att komma vidare. Jag är ju seende och allt jag hörde översätts av mig till inre bilder som fungerar som de gör just för att jag haft syn och hör saker spelet vill att jag skall höra osv.

På samma sätt är vi som Kant påpekar och som många har svårt att greppa helt i greppet av funktionerna som sätter samman erfarenheten.

Är medvetandet och innehållet vi med det relaterar till det samma typ av sak?

Det du skriver om att andlighet och värden samt moraliska värden inte finns i världen kan man ifrågasätta. Inklusive om det är så att orsak och verkan finns i världen över huvud taget.

Som jag ser det existerar saker komplext och relativt och "vår värld" lika så. Det finns inte "ett inre" och "ett yttre" som kan separeras utan ett spektrum av olika saker som kan korreleras/relateras.

Världen är inte utan mening som jag ser det, det är ett missförstånd som bygger på att man separerar saker man föreställer sig på ett förenklat sätt. Fysikalism exempelvis ger en sådan uppfattning.

Jag anser däremot att man måste skapa gränser för att förstå hur allt "hänger ihop". Dessa gränser är inte reella utan endast hjälpmedel för att kunna förstå. Fysik betyder naturen och dess krafter. Metafysiken är vårt inre "själsliv". Allt som hör dit försvinner om vi försvinner. Någon metafysik som inte är kopplad till människan finns sannolikt inte.

[hakkapeliitta]

Medvetandet är kanske endast en illusion?
När vi tittar på en film så ser vi 24 bildrutor, stillbilder, i sekunden. Hjärnan tolkar det snabba flödet som "levande". Om hjärnan vore kapabel att tolka varje bildruta var för sig så skulle filmen bli ryckig som en stumfilm.
Samma sak när vi streamar med datorn, datorn är i grund och botten en simpel maskin som endast förstår ettor och nollor men behandlar dessa i ett rasande tempo och skapar en illusion om levande bilder.
Tur att hjärnan är så slö och hinner inte med snabba flöden vore tråkigt att se verkligheten i stillbilder.

[Algotezza]

Medvetandet är kanske endast en illusion?
När vi tittar på en film så ser vi 24 bildrutor, stillbilder, i sekunden. Hjärnan tolkar det snabba flödet som "levande". Om hjärnan vore kapabel att tolka varje bildruta var för sig så skulle filmen bli ryckig som en stumfilm.
Samma sak när vi streamar med datorn, datorn är i grund och botten en simpel maskin som endast förstår ettor och nollor men behandlar dessa i ett rasande tempo och skapar en illusion om levande bilder.
Tur att hjärnan är så slö och hinner inte med snabba flöden vore tråkigt att se verkligheten i stillbilder.

Men då kunde man försvinna mellan två bilder! Och komma tillbaka i nästa - efter en loop utanför tid och rum.

[Anders]

Medvetandet är kanske endast en illusion?
När vi tittar på en film så ser vi 24 bildrutor, stillbilder, i sekunden. Hjärnan tolkar det snabba flödet som "levande". Om hjärnan vore kapabel att tolka varje bildruta var för sig så skulle filmen bli ryckig som en stumfilm.
Samma sak när vi streamar med datorn, datorn är i grund och botten en simpel maskin som endast förstår ettor och nollor men behandlar dessa i ett rasande tempo och skapar en illusion om levande bilder.
Tur att hjärnan är så slö och hinner inte med snabba flöden vore tråkigt att se verkligheten i stillbilder.

Det är väl lite så materialisterna ser det? En massa elektroner som far omkring i hjärnan och så blir det tänk.

[Pilatus]

Det är väl lite så materialisterna ser det? En massa elektroner som far omkring i hjärnan och så blir det tänk.

Det låter mer kaotiskt än än någon föreställer sig att det är. Men det finns en tanke med detta som är riktig då vi betraktar världen som materiell. Något utöver vad anatomer funnit vid sina studier av människan och hennes hjärna har ingen kunnat redovisa något belägg för.

En mycket stor del av hjärnan är upptagen med det sensoriska och det motoriska. Även tal och språkförståelse tar upp stor plats i hjärnan. Till detta finns förstås en stor apparat för att samordna och tänka på vad och hur, socialt, reproduktivt och ordningsfrågor. Människans plats i världen. Religionen, eller våra föreställningar om världen, fanns före vetenskapliga principer för tänkandet. Kanske har vi inte kommit så långt som människor här, större delen av mänskligheten är till del styrda av tankar om en andlig dimension.

Man får tänka på människan och hennes hjärna utifrån vad hon förstår och gör för att få någon begriplighet i hur det går till att åstadkomma det människan är kapabel att utföra. Medvetandet är den funktion som låter oss se och känna allt detta som pågår i vår kropp och hur vi interagerar med den värld som omger oss.

[xion]

Om man försöker använda Yin-Yangsymbolen på fysik och metafysik.
De vita och svarta fälten representerar yin respektive yang.
Vad symboliserar i så fall helheten, - hela symbolen?
Mitt svar: - medvetandet - eller solipsismen - eller kanske upplevelsen...
Prickarna i fälten då?
Mitt svar: Det går inte att isolera fälten från varandra - det finns ett ömsesidigt beroende.
Det finns alltid lite metafysik i fysiken och fysik i metafysiken.

[Pilatus]

Det finns alltid lite metafysik i fysiken och fysik i metafysiken.

Men om du tänker dig en person som i grunden är fysiker så kommer han att pröva sina hypoteser experimentellt. Modellen denne person har av observerade fenomen kan ju sägas vara en abstraktion med matematiska och logiska symboler. De existerar i forskarens medvetande och tankar och som de dokumenteras.

Men t ex en fysiker vid CERN studerar inte metafysiska objekt; de studerar vad som kan observeras, mätas och analyseras i samband med de experiment de utför för att pröva hypoteser.

Vilken karaktär får teorin om studien av naturen görs utifrån ett mer metafysiskt (egenutvecklat koncept) som inte är prövat experimentellt och som hävdar att tid och rum är imaginära till sin natur?

Är det inte viktigt att skilja mellan filosofiska eller spekulativa idéer om tid och rum och de vetenskapliga teorierna som baseras på empirisk forskning och beprövade experiment?

[xion]

Det finns alltid lite metafysik i fysiken och fysik i metafysiken.

Men om du tänker dig en person som i grunden är fysiker så kommer han att pröva sina hypoteser experimentellt. Modellen denne person har av observerade fenomen kan ju sägas vara en abstraktion med matematiska och logiska symboler. De existerar i forskarens medvetande och tankar och som de dokumenteras.

Men t ex en fysiker vid CERN studerar inte metafysiska objekt; de studerar vad som kan observeras, mätas och analyseras i samband med de experiment de utför för att pröva hypoteser.

Vilken karaktär får teorin om studien av naturen görs utifrån ett mer metafysiskt (egenutvecklat koncept) som inte är prövat experimentellt och som hävdar att tid och rum är imaginära till sin natur?

Är det inte viktigt att skilja mellan filosofiska eller spekulativa idéer om tid och rum och de vetenskapliga teorierna som baseras på empirisk forskning och beprövade experiment?

Allting börjar med en tanke.

[Pilatus]

Är det inte viktigt att skilja mellan filosofiska eller spekulativa idéer om tid och rum och de vetenskapliga teorierna som baseras på empirisk forskning och beprövade experiment?

Allting börjar med en tanke.

Eller hellre som Galileo Galilei, med ett experiment. Han blev nyfiken på en kikare och tillverkade en egen. Den förstorade 33 ggr och var tillräckligt bra för att kunna titta ut mot planeterna. Han gjorde en del upptäckter 1610 och drog slutsatsen att jorden inte kunde vara världsalltets centrum.
De som nöjde sig med Ptolemaios geocentriska världsbild (kyrkan) såg förstås till att Galilei fick ett kännbart straff.

[hakkapeliitta]

Xion har ju rätt att allt börjar med en tanke.
Tanken är en hypotes som måste verifieras för att kunna bli en teori.
Det är en fantastisk förmåga vi har att kunna spekulera, gå utanför boxen, utanför ramar. Illusionen gör helt rätt så långt men sen finns den svåra biten kvar att bevisa att den vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Svårtolkat det där, medges.

[Pilatus]

Xion har ju rätt att allt börjar med en tanke.

Ja, men tanken måste följas av en idé om hur spekulationen skall kunna prövas. T ex att sätta samman en konvex lins med en konkav för att kunna tillverka en kikare och betrakta månens yta och planeterna. Obehagligt för kyrkan som var fast i Aristoteles och Ptolemaios geocentriska världsbild.

[hakkapeliitta]

Var väl ungefär vad jag skrev.
Jag vill framhävda kreativiteten, ofta konstnärens förmåga att illustrera ett tillstånd med en abstrakt tavla.
Jag var urdålig med detta länge men har försökt utveckla tanken bortom schabloner, från sterilt tänkande.

[hakkapeliitta]

Min bror (väl i åminnelse, han gick bort förra året) var både fysiker och hobbykonstnär, skicklig sådan.
Vi var två skilda naturer, men inte alls överraskande vi hade på mors sida konstnärssjälar. Duktiga musiker vill jag påstå.
Längtar kanske därför att kunna behärska ett instrument.
Sent ska syndaren vakna.
Vet inte riktigt varför jag skriver dessa rader, är kanske rätt låg just nu.

[Vertumnus]

Xion har ju rätt att allt börjar med en tanke.

Ja, men tanken måste följas av en idé om hur spekulationen skall kunna prövas. T ex att sätta samman en konvex lins med en konkav för att kunna tillverka en kikare och betrakta månens yta och planeterna. Obehagligt för kyrkan som var fast i Aristoteles och Ptolemaios geocentriska världsbild.

Är det verkligen så att allting börjar med en tanle? Jag skulle nog snarare hävda att naturvetenskapen, studiet av naturen, börjar med iakttagelser, sinnesintryck. Det som börjar med en tanke är sådant vi själva skapar. Skiljelinjen går mellan att upptäcka och att uppfinna, eller för att komplicera det, mellan det vi ser med vårt yttre resp. det vi ser med vårt inre öga.

[David H]

Det går väl att säga att allt börjar med någon slags upplevelse eller förimmelse för jaget, för mig alltså. Men det innebär kanske inte att frågan om medvetande är besvarad? Allt som någon tänker, skriver, etc, är väl att betrakta som ett jagperspektiv? Och jaget kanske inte heller kan kliva ur detta perspektiv utan att upphöra?
Bästa vi kan erbjuda är då kanske att olika jag slår ihop sina upplevelser om medvetande…och jag tänker då att alla olika jag, individer, utgör en slags reflektionsyta till medvetande, och när det kombineras med olika jagperspektiv kan en ganska häftig bild komma fram