Anders skrev:
Tycker det som jag uppfattar som frågan är relevant och spännande - hur hänger Yoga och tid ihop? Lugnt och fint.
Inget krav på att man skall "prestera förklaring". Kan du Smisk inte bara närma dig frågan lite försiktigt?
Du har nog rätt inställning till begreppen här Anders.
Ni diskuterar detaljer, men bortser från att ingen förmått/mäktat förklara verklighetens/förnimmelsens allt
annat övergripande/överskuggande bakgrund.
Krasst uttryckt ingen förstår, så ett problem är att "få de som förstår, att förstå, att de inte förstår"
Därefter föreslår jag att ni stänger tråden.
I tråden Vad är "Kantianism"? formulerar Joakim Grundh några i mitt tycke mycket intressanta och kloka
kommentarer. Kommentarerna överensstämmer på ett förvånansvärt bra sätt med det jag, utifrån helt andra
och annorlunda utgångspunkter, försökt beskriva i mitt koncept.
Det jag beskriver verkar få orka tränga in i, så för mig är det något av en befrielse att få bekräftat att andra
kommit fram till liknande slutsatser.
De bakomliggande motiven till i mina tidigare (fortfarande obesvarade) citat blir även enklare att förstå.
Citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella
frågor om universum utifrån ett internt RUM-TIDEN-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar.”.
Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
Om ni tar er tid att begrunda citaten ännu en gång inkl följande, och förstår konsekvenserna för hur vår
verklighetsförnimmelse bör tolkas, inser ni förhoppningsvis att verkligheten kan beskrivas som en illusion.
Min abstrakta, till vissa delar metaforliknande, modell, förefaller alltså ha en filosofisk motsvarighet.
När likvärdiga resultat/slutsatser uppnås via skilda resonemang, som i detta fall, finns det skäl att anta att
det finns en trovärdig gemensam nämnare att söka. Då den atomära modellen ∆Ø, innefattande
”rum-tiden” som balanssubstitut, till sin natur är resultatet av ett logiskt resonemang utesluter jag inte att
modellen går att vidareutveckla.
Till er som läser föreliggande tråd, vill jag därför ge rådet att läsa och begrunda Joakims kommentarer.
Även följande citat hämtat från Wikipedia är av intresse, då textens innehåll kan ses som en beskrivning av
förväntade effekter av medvetandets referens.
Om man antar att den värld vi upplever, med de former den nu har, är något som existerar som en oberoende
realitet, så ger detta upphov till en rad självmotsägelser. När det gäller till exempel tiden och rummet,
ställer Kant den rationalistiska tesen "världen är begränsad med avseende på tiden och rummet" mot den
empiristiska antitesen "världen är obegränsad med avseende på tiden och rummet", och visar att argumenten
för de båda ståndpunkterna är jämnstarka!
Det blir därmed lika möjligt, eller omöjligt, att tänka sig att tiden och rummet är begränsade som att de inte är det,
trots att bara ett av alternativen kan vara sant, enligt motsägelselagen.
Samma typ av problem uppstår i fråga om orsakssamband, de yttersta beståndsdelarna i universum, samt Guds existens.
Detta beror enligt Kant på att vi gör ett fundamentalt misstag, då vi tar tingen som de ter sig för oss (fenomen) för
tingen som de är i sig själva (noumenon). Vi måste ha klart för oss att erfarenhet aldrig kan vara oberoende verklighet,
utan bara just erfarenhet, och som sådan formad av det subjekt som erfar. Utgår man från att den empiriska världen
visar oss tingen såsom de är i sig själva, blir den empiriska världen en paradox, som på samma gång måste vara både
ändlig och oändlig, både måste bestå ytterst av enkla delar och inte göra det etc.
Betraktar man däremot den empiriska världen som en tolkning, som subjektets sätt att bilda sig en upplevelse,
försvinner detta problem, eftersom tid, rum, orsakssamband, ting etc. då endast blir ett (nödvändigt) mönster för
denna tolkning. Hade vår kunskapsapparatur varit beskaffad på ett annat sätt, hade också mönstret varit ett annat.
Det är således endast i den fenomenella världen som det existerar tidsliga, rumsliga och kausala relationer etc.
I den noumenala, det vill säga det som existerar genom sig självt oberoende av om det upplevs, kan inte dessa
relationer finnas, menar Kant.
Det är därmed endast den fenomenella världen, vår egen upplevelse, som är åtkomlig för vetenskaplig undersökning
och som förnuftet kan ha kunskap om." ("Den fenomenella världen, vår egen upplevelse" = det "atomära perspektivet")
När ateisten, ur ett rent atomärt perspektiv med dess fenomen, och med hänvisning till bl a evolutionsteorin,
hävdar att Gud ej existerar, är jag helt övertygad om att ateisten ej förstår vad det är
han egentligen yttrar sig om. Det första en ateist därför bör göra, för att vara trovärdig, är enligt min åsikt,
att klart deklarera att ovanstående resonemang är felaktigt, och därefter förklara vari felet består.
Ett första lämpligt steg på vägen är att detaljerat och trovärdigt förklara ovan nämnda citat.
/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.https://www.youtube.com/watch?v=2GmOsphWwTA
