Vad är viljan?

[Apollinaire]

Vad är Viljan? Är det möjligt att det existerar en förskjutning i förhållande mellan vad det är som medvetet avses när ordet "vilja" brukas i ett vardagligt sammanhang, och vad viljan kan sägas vara inom olika vetenskapliga skolor så som neurofysiologin, psykologin, lingvistisken etc?

Vad är innebär det egentligen att "medvetet" vilja någonting?

Till exempel: Personen x uttalar en vilja om att dricka i formen "Jag vill dricka". Vad är det som skiljer en sådan utsaga från en utsaga som lyder "Jag ska dricka"? På vilket sätt är viljandet separerat från görandet?

Anta att viljandet i själva verket inte kan separeras från görandet, i det att viljan inte kan definieras som sådan, oavsett ett praktiskt skeende (huruvida det är så eller inte tar jag inte ställning till just nu); skulle vi då kunna föreställa oss att begreppet "vilja", även om det (som ovan) är utbytbart mot tex "skall", påverkar vårt handlande i en riktning som vi inte skulle röra oss i om vi använde oss av variablen "skall"?

[mackafon]

Vad är innebär det egentligen att "medvetet" vilja någonting?

inom kognitiv psykologi (om jag inte minns fel) så finns en teori som går ut på att man skiljer på medvetna processer från omedvetna på så sätt, att om man i efterhand kan förklara orsakssambandet till ens handlingar så är de medvetna. Sen finns det ju också automatiserade prcesser, motoriskt inlärda eller betingade, men som sagt så ligger detta område egentligen utanför filosofin.

Till exempel: Personen x uttalar en vilja om att dricka i formen "Jag vill dricka". Vad är det som skiljer en sådan utsaga från en utsaga som lyder "Jag ska dricka"? På vilket sätt är viljandet separerat från görandet?

Man kan ju säga att "jag vill dricka men det ska jag inte göra" Denna utsaga berättar något om en person, denna person har en önskan, eller vilja att dricka, men den har dock en större vilja att låta bli. Hume diskuterar detta i sin bok "om den mänskliga naturen" Kan återkomma till detta om du är intresserad.
Däremot skulle man kunna byta yt "vilja" mot "önska", men vad vinner man på det.

[PopJimmy]

Jag är inte så inne på vad neurofysiologin, psykologin, lingvistisken etc säger om viljan.

Jag vet inte om läst vad Schopenhauer och Nietzsche skriver om Viljan. Fenomenologin är också intressant i detta sammanhang.
http://en.wikipedia.org/wiki/Phenomenology
http://en.wikipedia.org/wiki/Intentionality
http://en.wikipedia.org/wiki/Will_%28philosophy%29
http://en.wikipedia.org/wiki/The_World_ ... esentation
http://en.wikipedia.org/wiki/Nietzsche "Will to power"

Vad är innebär det egentligen att "medvetet" vilja någonting?

Väldigt komplex fråga. Rent kortfattat så skulle jag skilja på två sätt att förhålla sig till världen:
Att vara "reaktivt", d.v.s. omedveten om hur omgivningen påverkar ensjälv - vilket innebär att man ofta kaske är medveten om vad man vill men inte varför.
Och att vara "reflekterande" till omgivningen d.v.s. själv undersöka hur olika stimuli påverkar mina tankar och känslor o.s.v. först då kan man börja förså varför man vill något tror jag.

Anta att viljandet i själva verket inte kan separeras från görandet

Det är idealfallet. Problemet är att vi ofta är kluvna. Vårat handlande är en kompromiss av det sociala och det individuella.

Jag skrev förut lite om viljan:

Jag jobbar just nu utifrån en grov "body/mind/soul" modell:
För mig finns det inte "en" mänsklig vilja utan flera, som grovt och förenklat skulle kunna indelas i tre olika viljor.
Instinktiva "fysiologiska" viljan (eller "naturen", "irrationell lust"): Sexualdrift, Sömn, Överlevnad, Mat.
Intellektuella viljan (eller "kulturen", "att tänka med hjärnan"): Moralen, Rationaliteten.
Intuitiva viljan ("att känna efter i hjärtat"): Direkta, Självklara.

Den instinktiva viljan är en vilja styrd av behov (och gränsar in på begär).
Den intellektuella viljan är till större delen "präglad" av ideal och betingade begär. Egentligen skulle den intellektuella viljan kunna ses som att vi byggt upp logiskt system i våran hjärna för att vårat handlande i sociala sammanhang inte ska komma i konflikt med den instinktiva viljan.
Den intuitiva viljan upplever jag däremot mera som "fri" eftersom den upplevs som "naturlig", "ursprunglig" eller "okonstlad".
De olika viljorna kan styra varandra. Moraliskt resonerarande i viss bemärkelse skulle t.ex. kunna definieras som att den intellektuella viljan styr den instinktiva.

Den instinkiva viljan uppträder ofta när det är någon form av i "fysisk obalans". Den intuitiva viljan blir ofta undanskymd, det kan nås genom att "känna efter" eller reflektera.
Olika viljor är såleddes accpeterade i olika sociala sammanhang.

Det Buddhismen handlar mycket om är att förstå sin egna vilja och hur den skapar missnöje. Om du vill förstå din egna vilja så finns det väldigt mycket att hämta hos Buddhismen.

Jag vet inte om detta inlägg är relevant till det du ville veta om viljan, men det är iaf vad jag har att bjuda på just nu...

[Apollinaire]

Tack för ditt svar. Mitt inlednade inlägg i den här tråden är inte alltså särskilt tydlig i den bemärkelsen att jag inte klart avgränsar diskussionen, vilket jag anser vara en förutsättning för att en bra filosofisk diskussion över huvud taget ska komma till stånd. Så ditt svar är alldeles utmärkt i förhållande till mina intentioner.

Tack även för länkarna. Jag är på bibblan just nu, och det är lite för stökigt för att jag ska orka läsa några längre texter från skärmen, men jag kanske tittar på det vid ett annat villfälle. För övrigt är jag redan till viss del införstådd med Schopenhauers och Nietzsches bild av viljan.

Att vara "reaktivt", d.v.s. omedveten om hur omgivningen påverkar ensjälv - vilket innebär att man ofta kaske är medveten om vad man vill men inte varför.
Och att vara "reflekterande" till omgivningen d.v.s. själv undersöka hur olika stimuli påverkar mina tankar och känslor o.s.v. först då kan man börja förså varför man vill något tror jag.

det här är en intressant distinktion som verkar vara vanligt förekommande i idéhistorien. Att intellektuell reflektion leder till någon form av frihet eller autonomi har det varit tal om ända sedan antiken. Men frågan är om detta verkligen i längden är ett hållbart resonemang. För att det ska vara fullständigt tycks det krävas att jag ska kunna reflektera kring mitt reflekterande, och blottlägga de drifter som förmår mig att tänka rigoröst över huvud taget. Och det i sin tur leder till att jag måste tänka på mitt tänkande om tänkandet. Det här är en regress som jag ser som ofrånkomlig om man ger sig in i en filsofi som utgår från ett meta-perspektiv. När jag tänker på mitt tänkande måste jag (om man, kanske något bristfälligt, definierar mitt tänkade som mitt jag på någon nivå) kunna träda ur mig själv och betrakta mig själv utifrån, dvs. oberoende av min erfarenhetsgrund, vilket är omöjligt. Alltså kan jag svårligen föreställa mig hur subjektets reflekterande kring sig själv skulle kunna leda till subjektets frihet i den meningen att alla drifter är blottlagda.

Angående dina distinktioner mellan den instinktiva, intellektuella och intuitiva viljan är jag intresserad av hurvida detta rör sig om och samma kraft (som är viljan), som är kanaliserad på olika sätt i det som är människan, elelr om det rör sig om vitt skilda krafter. Dvs, är den intuitiva viljan och den intellektuella viljan olika krafter (vilket skulle leda till att begreppet "vilja" skulle behöva delas upp i två olika begrepp)?

[Apollinaire]

mackafon:

Om man i efterhand kan förklara orsakssambandet till ens handlingar? Aha, men betyder det då att det inte kan förekomma några till fullo medvetna handlingar, då orsakerna till en viss handling antagligen är flera, och dessutom är befintliga på olika plan i det mänskliga psyket varav vilka är otillgängliga för den "medvetna" tanken? Kan man därför tala om olika grader av medvetenhet? När jag skriver det här meddelandet så kan jag säker (om jag tänker efter) urskilja ett visst antal anledningar till detta mitt handlande, vilka på så vis förs upp på ett medvetet plan? Låt oss säga att jag bygger mina slutsatser på fakta fel och att dessa påstådda anledningar är falska, är jag ändock "medveten"?
Om vi ser på den frågan i ljuset av tex. Kuhns teori om paradigmer, vilket på sätt och vis utesluter helt säker kunskap och gör den relativ till sitt historiska och sociala sammanhang, innebär det då att två personer från skilda delar av världen, vilka ingår i två vitt skilda kunskapens paradigm, likväl är "medvetna" båda två, då båda tror sig ha kunskap ur vilken de kan härleda sitt handlande?

Du skrev:

Däremot skulle man kunna byta yt "vilja" mot "önska", men vad vinner man på det.

Tja, jag skulle nog vilja påstå att det i allra högsta grad är intressant, då vi, beroende på vilket begrepp vi använder för att omtala en företeelse får en specifik föreställning om den företeelsen (vilket i sin tur formar vårt förhållningssätt till företeelsen och kanske tom. företeelsen själv). Jag tror inte att vi skulle se på vårt handlande på samma sätt om vi sa "jag har en önskan att dricka", därför att ordet "önskan" på ett tydligare sätt klarlägget att det är något som kan förekomma i motstridighet med andra drifter hos samma subjekt.

[mackafon]

Kan man därför tala om olika grader av medvetenhet?

Om du har följt mina övriga inlägg och trådar så inser du snabbt att mitt svar blir; man kan tala om vad som hels så länge men förstår varandra, och ett begrepp så som medvetande kan med all säkerhet brytas ned i undergrupper. Det handlar bara om att peka på något och sedan komma överens om vad det skall heta. Är man vidare intresserad av våra kognitiva processer och förmågor bör man byta forum till psykologi.

"jag har en önskan att dricka", därför att ordet "önskan" på ett tydligare sätt klarlägget att det är något som kan förekomma i motstridighet med andra drifter hos samma subjekt.

Ja, på samma sätt som vi kan ha motstridiga viljor i oss, var i ligger skilnaden?

[Apollinaire]

mackafon:

Jag började skriva på det här forumet igår, så nej, jag har inte följt dina tidigare inlägg.

Ja, man kan tala om vad som helst så länge det föreligger förståelse. Men det här är inte en fråga om komunikationsvetenskap. Jag är ute efter en undersökning av viljan, och om det är nödvändigt, en undersökning även av medvetandet. Därför frågar jag om vi kan tala om olika nivåer av medvetande inte därför att jag vill veta om vi de fakto kan tala om det, utan om det finns olika nivåer i medvetandet.

Huruvida det här är en diskussion som ämnesmässigt faller närmare psykologiämnet är väl föga intressant? Om du vill hålla filosofiforumet fritt från andra ämnen än filosofi så kommer det antagligen inte att bli mycket kvar, i och med att filosofi inte är ett specifikt ämne.

Kan vi verkligen ha motstridiga viljor i oss? Det är en del av min frågeställning. Är det inte snarare så att viljan är en, och att det sedan förekommer en övervägning i fråga om hur den viljans mål bäst kan nås? Exempel på en sådan teori skulle vara teorin om den själviska genen (företrädd av Richard Dawkins), som säger att allt vårt handlande i slutändan känar enbart en vilja, nämligen den till kvalitativ och kvantitativ reproduktion. Ordet "önska" har en annan innebörd än ordet "vilja" (annars skulle ett av dem inte existera), därför kommer vi även att tala om olika saker när vi talar om det ena respektive det andra.

[mackafon]

Jag hoppas att du inte läst mina kommentarer som om jag vill snäsa av dig eller vara otrevlig, det var absolut inte min vilja eller önskan.

Naturligtvis så startar mycket kognitiv och neurologisk forskning med filosofiska tankar, som leder till hypoteser, som man sedan testar. Jag har inga böcker framme nu som jag kan rekomendera, för allt finns på vinden under renoveringen av min bostad. Men jag kan ändå rekomendera dig att kolla upp vad som skett inom forskningen de senaste åren inom medvetande och viljestyrda processer.

För övrigt så lämnar jag över stafettpinnen till andra som är intresserade av ämnet

[meanman]

Vad är innebär det egentligen att "medvetet" vilja någonting?

Viljan har debatterats på flera trådar här, du kanske hittar något av intresse?

Nu vill(oavsiktligt skämt) jag bara peka på en operationell bestämning:

En läkare säger till sin patient: drick det här så känns det bättre!
Patienten svarar: Jag vill inte dricka det!

I och med att patienten avböjer, så förmedlar han att han skulle ha kunnat dricka det(eller åtminstone försökt), nämligen om han velat...

[Zorm]

En läkare säger till sin patient: drick det här så känns det bättre!
Patienten svarar: Jag vill inte dricka det!

I och med att patienten avböjer, så förmedlar han att han skulle ha kunnat dricka det(eller åtminstone försökt), nämligen om han velat...

Jag undrar om inte det är svårt att avgöra vad som egentligen är medveten vilja.

Tänk om patienten inte medvetet minns att han som liten blev förgiftad av en svartsjuk älskare till hans mamma, men att han ändå överlevde och att hans undermedvetna minns allt?

Patienten tror att han inte vill dricka det som läkaren ger honom, men i själva verket vågar kanske inte hans undermedvetna dricka något han fått från en vuxen man.

Det kan väl vara väldigt svårt att avgöra vad som är vilja och vad som är undermedvetet tränat beteende för överlevnads skull?

[A friend of ours]

Rör det sig inte om konflikterande viljor (inte ett flertal egna utan en egen och flera, riktiga eller inbillade, andra) eller s.k. hänsynstaganden, i varje valsituation. Viljan kan förtryckas av medvetandet, vilket är vad jag tror begreppet 'fri vilja' skall symbolisera (fast det behöver inte för den skull betyda att det sker medvetet eller att det är valt). Ju fler sociala hänsynstaganden som tvingas tas desto mer komplex framstår valsituationen - och, paradoxalt nog, viljan än mer absurd (som viljan till att zappa bort från reklamen på betalkanalerna). Överlevnadsinstinkten är väl basen, men mer faktorer i beräkningarna ger onekligen krångligare uppställningar - då är det klart att viljan inte alltid kan lysa med samma lyster.

[meanman]

En liten kommentar: se mitt inlägg om vanans makt under Psykologi.

Det förefaller mig som att medveten,reflekterad vilja intte är nödvändig för att man skall göra något. Och då menar jag inte basala reflexer.
Det verkar som att vi i mångt och mycket deltar i 'spelet' enligt undanlagda regler, utan att reglerna är konsulterade....

[PopJimmy]

det här är en intressant distinktion som verkar vara vanligt förekommande i idéhistorien. Att intellektuell reflektion leder till någon form av frihet eller autonomi har det varit tal om ända sedan antiken. Men frågan är om detta verkligen i längden är ett hållbart resonemang. För att det ska vara fullständigt tycks det krävas att jag ska kunna reflektera kring mitt reflekterande, och blottlägga de drifter som förmår mig att tänka rigoröst över huvud taget. Och det i sin tur leder till att jag måste tänka på mitt tänkande om tänkandet. Det här är en regress som jag ser som ofrånkomlig om man ger sig in i en filsofi som utgår från ett meta-perspektiv. När jag tänker på mitt tänkande måste jag (om man, kanske något bristfälligt, definierar mitt tänkade som mitt jag på någon nivå) kunna träda ur mig själv och betrakta mig själv utifrån, dvs. oberoende av min erfarenhetsgrund, vilket är omöjligt. Alltså kan jag svårligen föreställa mig hur subjektets reflekterande kring sig själv skulle kunna leda till subjektets frihet i den meningen att alla drifter är blottlagda.

Jag tror jag förstår det du försöker säga här och jag ska försöka svara genom att ge en vag teori: Jag tror att när människor "reagerar" på ett stimuli/intryck så skapas en riktning (ett diskursivt tänkande eller ett handlande), och rikningen bestäms av de omedvetna och medvetna värderingar/val personenen gör genom sina kunskapsmodeller/verklighetsuppfattning.
Alla människor reagerar alltså på intryck, men alla männisskor reagerar olika eftersom de associerar efter deras minnen (d.v.s. tidigare intryck).

Jag har under en tid funderat på om att "reflektion" skulle kunna ses som att "gå bakåt" i associationskedjan (precis som Backpropagation i Neurala nätverk). Jag vet inte om du är insatt i teorier om neurala nätverk... (Men om du inte orkar läsa kan jag försöka förklara kortfattat hur Neurala nätverk fungerar...)
http://en.wikipedia.org/wiki/Neural_network
http://en.wikipedia.org/wiki/Biological_neural_network
http://en.wikipedia.org/wiki/Backpropagation

[Apollinaire]

Tack för ditt svar.

Jag är rätt trött och seg nu och sånt, så jag kanske inte ge dig ett superbra svar tillbaka, men det spelar ingen roll.

Ja, det du skriver låter ungefär som det jag har i åtanke också.

Det jag är främst intresserad är dock egentligen inte (även om det säkert har verkat så) en viljans fenomenologi, utan snarare en undersökning av hur vårt användande av begreppet påverkar oss. Ett bra exempel på en filosof som har använt begrepet "vilja" på ett sätt som reflekterar den missuppfattning jag anser existera på området är Sartre.
Satre bortsåg helt och hållet från varje idé om en psykologi som ligger bortom medvetandets räckhåll, och precis så tycker jag att det verkar vara vi använder ordeti vardagen. Som att det existerar någon slags dimension in oss som medvetenden som inte påverkas av världen, men som påverkar världen (en tanke som för mig framstå som bisarr).
Jag tror att anledningen till attd en här missuppfattningen har kunnat komma till stånd är att det mänskliga psyket är för komplext för att vi ska kunna greppa det. Man kan jämföra det em en lamp som stängs av och på med en knapp. När jag trycker på knapen tänds ljuset. Det är en fullständigt enkel process, och jag märker direkt vad det är som orsakar att lampan tänds; jag har tryckt på knappen. Men när det kommer till mänskligt handlande kan jag göra en viss sak mot en person och få en viss reaktion, medan en annan person reagerar helt annorlunda på samma ingrepp. Detta antagligen på grund av att antalet faktorer som spelar inte enoremt mycket större än vad vi är kapabla att fatta. Men processen skiljer sin inte nämnvärt från lamp-processen, det är bara en fråga om olika grader av komplexivitet.

Det jag vill veta är vad som skulle hända om vi uppnådde en fullkomlig förståelse av det mäsnklga pskyket, så tillvida att en känslomässig process ledande fram till handling framstår som lika enkel som den i fallet med lampan. Kan vi över huvud taget vara genomskinliga för oss själva? Är missuppfattningen om en vilja som ej påverkas men som påverkar konstruktiv? Vad skulle hända om den försvann?

Ja, det var mitt dåliga svar. Vad jag vill veta är egentligen oklart för mig, jag kommer bara på det ibland.