Smisk skrev:
Jag tänker mig ofta att när jag pratar med min kompis jag nämnde så är det jag, han och objektet vi pratar om som jag tänker mig som en eld vi sitter vid. Vi lägger på våra olika vedbitar på elden som håller oss bägge varma så att säga.
Det jag ofta upplever händer online är att denna dialog inte är syftet utan en monolog som påminner lite om just att man sitter i sin bil och spammar åsikter om hur andra borde och inte borde köra i trafiken. Om man skulle pratat med personerna med sin "riktiga person" så skulle man aldrig tänka, känna eller säga dessa saker. Därför kan man lätt delvis möta en tröttsam monolog som varken förstår eller vill förstå och skapa en dialog.
Det är bakgrunden till att jag tänker mig att man måste definiera begrepp som subjektivitet och objektivitet tydligt i dem fall där klarhet krävs för att komma fram till en dialog.
Därför lägger jag till begreppen inre och yttre som perspektiv och vi kan ta bort subjektiv och objektiv helt och använda värderande, personligt, icke-personligt eller universellt beroende på sammanhang.
I praktiken kan det väl ofta mynna ut i något som liknar detta om att "spamma åsikter". Det är nog något som ligger i människans natur. Vi upprepar ofta åsikter utan att reflektera över att det kan vara något problematiskt med dessa åsikter, och utan att invänta någon feedback från andra. Att sen som en utomstående försöka inflika något i samtal med en "åsiktsspammare" - kan såklart vara väldigt svårt. Men jag skulle inte säga att det är omöjligt. Jag är benägen att säga att det alltid är svårt att få en person att tänka i nya banor, men att det aldrig är omöjligt.
Och jag skulle vara lite försiktig att göra skillnad mellan olika människor i detta avseende, att det inte är bara vissa som är åsiktsspammare, utan det snarare är regel än undantag - och något som man måste lära sig att hantera.
Angående detta med subjektiv och objektiv tänker jag på nytt att det är viktigt att det inte hamnar på pekpinnenivå. Det går inte att förvänta sig att andra ska använda begreppen på exakt samma sätt som man själv använder begreppen, eller som man själv tycker är rätt sätt att använda begreppen.
När man ändå vill ha klarhet kring begreppsanvändningen kan ett tips vara att stämma av med personen man pratar med om hur den använder dessa begrepp i viss situation. Till exempel kan man fråga "menar du här att något är objektivt eftersom det inte involverar personligt tyckande?" eller "menar du att något är objektivt för att det handlar om något yttre som inte involverar det inre?". Genom att ställa frågor kan man nå klarhet utan att pressa någon annan att gå med på viss begreppsdefinition.
Detta tänker jag också är framgångsrecept för begriplig och meningsfull dialog.
