Subjektivitet och objektivitet

[Hubert]

Vi människor är lika i allt väsentligt som har med varseblivning att göra.
Men min smärta kan ingen annan varsebli/erfara/uppleva - det är sant. I den meningen är varje smärta strängt personlig, och inre i den banala meningen.
Smärta är emellertid något vi delar med andra och därmed något yttre eftersom vi förstår smärtans mekanismer och funktion i ett evolutionärt perspektiv. Det går att lindra och eliminera smärta med preparat.

Kategorierna inre och yttre har inte någon filosofisk intressant relevans utanför en upplevelsefundamentalistisk tankevärld som tillhör bronsåldern.

Visa att jag har fel.

Inre och yttre uppfattar jag som förlegade kategorier.
Banalt uppfattar jag att i det inre finns t ex hjärta och cancerceller, eufori och smärta. Lika banalt sol och måne och solnedgångar i det yttre.
Numera kan vi göra hjärta, celler, smärta och eufori till objekt för vår föreställning - för hjärtat reflekterar inte över sig själv, och inte de andra heller; vi har vårt förnuft till att utföra reflekterandet.
Genom att göra det allra personligaste till objekt - t ex eufori och smärta - till objekt, så blir de till något yttre.
Vi vet att det går att framkalla eufori på konstgjord väg med kemikalier och lindra smärta på samma vis. Så det finns ingen relevans längre för att tala om inre och yttre.

Inre och yttre har bara legitimitet i en upplevelsefundamentalistisk tankevärld som tillhör bronsåldern.

Jag håller nog inte riktigt med där. Det är ganska lätt att definiera dessa saker men jag är med på att det krävs att man pekar ut vilket perspektiv man syftar på. Det är inte så oklart vad som menas med inre/yttre och värderande/ovärderande tycker jag. Blandar man dem däremot får man i efterhand tala om vad man menade.

Varför har vi då en ständigt en unik varseblivning?

[David H]

Samtal med Chat GPT angående associationen mellan subjektivitet och osäkerhet, samt objektivitet och säkerhet.

(vissa svar kortar jag ner här för att det ska vara lättare att läsa)

David: Varför används ofta begreppet "subjektiv" för att betona osäkerhet och begreppet "objektiv" för att betona säkerhet?

1. Subjektiv: När vi använder begreppet "subjektiv" betonar vi att något är baserat på individens personliga uppfattning, åsikt eller erfarenhet. Subjektiv information är relaterad till individens egna tankar, känslor och upplevelser och kan vara unikt för varje person. Eftersom subjektiv information är baserad på individens perspektiv och upplevelse, kan den vara mer osäker och varierande mellan olika personer.

2. Objektiv: Å andra sidan används begreppet "objektiv" för att beskriva information som är oberoende av individens personliga uppfattning eller åsikt och som kan verifieras av andra och överensstämmer med fakta och verklighet. Objektiv information är baserad på observationer och fakta som är konsekventa oberoende av vem som observerar dem. Eftersom objektiv information är baserad på verifierbara fakta och observationer, betraktas den ofta som mer pålitlig och säker.

David: Tänk två föräldrar som diskuterar vilken ögonfärg deras barn kommer ha. Mamman har läst i en vetenskaplig faktabok att de flesta människor föds med bruna ögon, och därför slutsatsen att barnets ögonfärg troligtvis kommer vara brun. Pappan däremot är helt obildad, men han tänker eftersom både han själv och mamman har blåa ögon så kommer också barnets ögon mer troligt att vara blåa. Mamman baserar sitt svar på fakta, medan pappan baserar sitt svar på personligt tyckande. Kan vi därmed också säga att mammans svar är objektivt? Hennes svar baseras på bara fakta, utan att involvera personligt tyckande. Och pappans svar är subjektivt? Han baserar sitt svar bara på personligt tänkande, och utan att hänvisa till någon extern källa. De flesta säger också att objektiva svar är mer tillförlitliga än subjektiva svar. Men i just detta fallet så är det väl den som tänker subjektivt som har mer rätt än den som tänker objektivt?

Det är en intressant och viktig fråga du tar upp om skillnaden mellan objektivitet och subjektivitet och deras tillförlitlighet i olika sammanhang.

I exemplet med föräldrarna som diskuterar barnets ögonfärg, kan vi säga att mamman använder en mer objektiv ansats eftersom hon baserar sitt svar på fakta från en vetenskaplig källa. Hennes slutsats bygger på allmänna observationer och empirisk data om ögonfärgens genetik.

Pappans resonemang kan ses som mer subjektivt eftersom det grundas på hans egna personliga erfarenheter och observationer, snarare än på externa fakta eller vetenskaplig kunskap. Hans slutsats är mer baserad på hans personliga uppfattning och erfarenhet av ögonfärg inom sin familj.

Det är dock viktigt att komma ihåg att i detta specifika fall kan den subjektiva uppfattningen faktiskt vara korrekt, eftersom ögonfärgens genetik är en komplex process som kan påverkas av flera faktorer, inklusive ärftlighet från föräldrarna.

När det gäller tillförlitlighet är det sant att objektiva svar ofta anses vara mer tillförlitliga än subjektiva svar, eftersom de är baserade på externa fakta och vetenskaplig kunskap snarare än på individuella åsikter eller erfarenheter. Men det betyder inte alltid att objektiva svar är mer korrekta än subjektiva svar i alla situationer.

I detta specifika exempel kan pappans subjektiva resonemang faktiskt vara korrekt, men det betyder inte att subjektiva resonemang alltid är mer korrekta än objektiva resonemang. Det är viktigt att överväga alla tillgängliga bevis och information när man gör beslut eller drar slutsatser, oavsett om de är baserade på objektiva eller subjektiva resonemang.

David: Jag misstänker att anledningen till att begreppet "subjektiv" används för att betona osäkerhet, har och att göra med en falsk (omotiverad) koppling mellan subjektivitet och individualitet, medan anledningen till att begreppet "objektiv" används för att betona säkerhet, hör samman med en falsk (omotiverad) koppling mellan objektivitet och det kollektiva. Låter detta rimligt? Eller finns det anledning att tro att jag har fel om min misstanke?

Din misstanke är rimlig och värd att överväga. Det finns ingen nödvändig koppling mellan subjektivitet och individualitet, eller mellan objektivitet och det kollektiva. Dessa kopplingar kan vara resultatet av vanligt språkbruk eller kulturella associationer snarare än en grundad filosofisk eller logisk princip.
[---] Det finns inget intrinsiskt samband mellan subjektivitet och individualitet eller mellan objektivitet och det kollektiva. Därför är det viktigt att vara medveten om dessa associationer och att undvika att göra generaliseringar som kan vara vilseledande eller felaktiga. Tack för att du lyfter fram denna viktiga punkt för reflektion.

[Anders]

Det där är i min mening missriktat. Bättre att redigt redogöra för sin upplevelse och sen låta folk take it or leave it. ”Det är så jag ser saken”.Naturligtvis, om en massa har upplevt något, och om man till och med har gjort vetenskap av det så är det nog mer att lita på. Men det utesluter inte att iakttagelsen som sådan är gjord. Och det är ofta mycket intressant. Att just den personen, med sin konstitution och med sina erfarenheter har upplevt just det de gjort. Och det är ofta bra att vara mycket ärlig med sina upplevelser. Det kan lära en mycket, kanske mer än det kalla faktum som konstaterats.

[Hubert]

Och vad är Det där?

Det där är i min mening missriktat. Bättre att redigt redogöra för sin upplevelse och sen låta folk take it or leave it. ”Det är så jag ser saken”.Naturligtvis, om en massa har upplevt något, och om man till och med har gjort vetenskap av det så är det nog mer att lita på. Men det utesluter inte att iakttagelsen som sådan är gjord. Och det är ofta mycket intressant. Att just den personen, med sin konstitution och med sina erfarenheter har upplevt just det de gjort. Och det är ofta bra att vara mycket ärlig med sina upplevelser. Det kan lära en mycket, kanske mer än det kalla faktum som konstaterats.