DELTA-KONCEPTET
Anordning baserad på metafysiska BSM-resonemang.
15 GRAVITATION
GRAVITATION är den attraherande kraft som massor ömsesidigt utsätter varandra för.
Gravitation, även benämnd tyngdkraft, är en av universums fyra fundamentala krafter.
Gravitationskraften regerar och dirigerar som universums mäktiga master och regent.
Trots detta tillhör gravitationen en av vetenskapens största gåtor. Faktum är att forskarna inte
kan förklara vad gravitation "är" på något mer grundläggande sätt, de vet bara hur den beter sig.
Koncept presenterar till skillnad däremot ett principiellt förslag till vad gravitation representerar.
En av de större frågorna, som ännu saknar svar, berör hur gravitationskraften överförs.
En del forskare är av uppfattningen att det rör sig om en partikel, graviton, som förmedlar kraften,
men har trots stora ansträngningar och kostnader ännu inte lyckats ”ta den på bar gärning”.
Vad gäller konceptet så är gravitationen förklarad på ett principiellt rent sätt i figur 3.
De fyra fundamentala krafterna i naturen är enligt facklitteraturen,
• Svag
• Stark
• Gravitation
• Elektromagnetisk
Enligt konceptet är det dock SAMMA basala växelverkan-mekanism, i olika tappning, som döljer sig bakom
dessa begrepp.
Gravitation sägs vara en av de minst utforskade krafterna.
Det är anmärkningsvärt, då det rör sig om ett fundamentalt begrepp inom fysiken. Kunskap om gravitationen,
och dess bakomliggande orsaker och principer, ger oss bättre möjligheter att förstå universums natur och
egenskaper. Begreppet gravitation har därför en viktig överordnad verifierande roll att fylla i konceptet.
Det första försöket att beskriva gravitationen gjordes av Isaac Newton. Han medgav dock att han inte hade en
aning om hur en sådan ”verkan på avstånd” fungerade rent fysikaliskt.
Via Einsteins allmänna relativitetsteorin ges gravitationen en mer fantasifull tolkning, som en krökning av rummet.
Vad vi ser som en kraft som får massor att dras/accelerera mot varandra är då en konsekvens av att de färdas i
”räta linjer” i denna böjda rumtid. Tro det, den som vill, men här behöver jag nog inte påminna om att bl a
såväl rum som tid saknar basal förklaring. Kvantmekaniken slutligen förutsäger att gravitation liksom andra krafter
förmedlas av en partikel, som man valt att benämna graviton. Gravitonen är dock, såvitt jag känner till, ännu ej
experimentellt verifierad. Ingen av dessa beskrivningar ger en tydlig och välförankrad bild av vad gravitation i
grunden representerar.
Newtons gravitationslag innebär att två kroppar dras mot varandra med en kraft som är proportionell mot
kropparnas massor och omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet mellan dem,
F1 = F2 = G · m1/r · m2/r = G · m1·m2 / r² där,
m = massa
r = avståndet mellan kropparnas masscentra
G = en universell proportionalitetskonstant, gravitationskonstanten ≈ 6,7 · 10^-11 m^3 kg^-1s^-2
Denna ekvation, som p g a symmetri-skäl är riktningsoberoende, representerar det statiska
fallet, när hastigheten mellan m1 och m2 är noll.
Mot denna märkligt skakiga bakgrund är avsikten med föreliggande text att, så enkelt det nu
låter sig göras, presentera ett förslag på vad begreppet gravitation, enligt Delta-konceptet, representerar.
Även här är det MP och DYR som leder fram till en principiellt enkel förklaring.
Kortfattat beskrivet är gravitationskraften en variant av konceptets beskrivning av KRAFT,
som konsekvens av störd vxv-balans. Det som skiljer KRAFT och GRAVITATION åt, från varandra, är sättet
varpå störningen ”anbringas” och påverkar växelverkan-balans-loopen. I gravitationsfallet är störningen
en funktion av G-dynamik-differens mellan inom växelverkan aktuella MP-förankringar.
I kapitel 7 beskrivs DYNAMISK RESONANS, DYR, som en symmetri-reglerande princip,
ingående i de ömsesidiga växelverkansambanden. Citat,
”Denna impedansskillnad används inom konceptet vid växelverkande atomer och resonans för att
neutralisera/balansera koncentrations-variationer i form av överskott och underskott i G.
Detta möjliggörs p g a det reaktans-SKIFT som sker kring resonanspunkten, ω0, och som
kan liknas vid ett av vxv-reaktanskvoten styrt ”KOMPENSATIONS-FLÖDE” som eftersträvar balans.
Det reaktans-styrda ”KOMPENSATIONS-FLÖDET” kan ur det atomära verklighetsperspektivet jämställas
med att ”KOMPENSATIONS-VEKTORN” ”roterats” och ändrar riktning mot balans.
Principiellt rör det sig om RESONANSENS SYMMETRI-SKAPANDE egenskaper i kombination med
SKALFAKTORDIFFERENS och REFERENSSKIFT.”
Vid frånvaro av relativrörelse, V, reglerar DYR växelverkansambanden så de intar något vi kan benämna
”vilo-resonans”.
Vid ”vilo-resonans” råder ”optimal” resonans, vilket återspeglas i ”skalan” på balanskriteriet 2ΔØ.
Vid förekomst av relativrörelse, V, störs/rubbas DYR-regleringen av växelverkansambanden.
Är V konstant stabiliseras regleringen relativt omgående (ingen störning förekommer) och ingen kraft
gör sig då gällande. Om V däremot ändras över tid får det till konsekvens att regleringen får arbeta
kontinuerligt sidställd relativt vilo-resonansen, vilket innebär KRAFT.
Om kraft i form av GRAVITATION förekommer trots frånvaro av relativrörelse, V, blir slutsatsen att någon
annan obekant störning finnas närvarande.
Denna ”obekanta” störning härrör enligt konceptet från UNIVERSUMS DYNAMIK och MP.
Citat från kapitel 6, Grundstatus,
”ÖVERORDNAT MULTI-SKALÄRT GRUNDSTATUS erhålls som +jG · ‒jG = +G
Tidigare angavs att det som ofta förbises är att förnimmelsen inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs
med hjälp av begrepp, som verkligheten och jaget själv är delaktig i formandet av.
Det innebär att bakgrunden till förnimmelsen i slutänden, (även p g a frågeställningarna i
Citat A och Citat B), kan visa sig vara ej beskrivbar via våra atomära begrepp, utan av principiella och/eller
strukturella skäl, som ”SPEGEL” befinner sig utom räckhåll för det mänskliga medvetandet.”
Det MULTI-SKALÄRA innebär att G har kapacitet att balansera verkligheten, och i vissa avseenden har
flödes-egenskaper som balanskriteriet, 2ΔØ men nu på en gigantisk större nivå.
Dessa överordnade flödes-egenskaper benämns, UNIVERSUMS ÖVERORDNADE DYNAMIK.
Notera att denna ”flödes-dynamik” i universum pågår kontinuerligt, och är komplex till sin natur.
Newtons gravitationslag är således en ”småsignal parameter” i det universella sammanhanget.
Vid korrigering av avvikelse från balans via bl a DYR, inkluderas även koppling till G.
VXV-kommunicerande atomer är via MP synkroniserade med G. Störningen som resulterar i gravitationskraft
är därigenom en funktion av dynamik-differens mellan aktuella MP-förankringar.
GRAVITATION utgör en effekt av VXV-kommunikation mellan atomer enligt Figur 3.
Detta kan även uttryckas/beskrivas som att gravitationen representerar det ”baksug” som
flödes-underskottet i VXV-kommunikationen ger upphov till, i relation till atomen.
Om det inte vore för att kvantmekaniken (enligt litteraturen) förutsäger att gravitation förmedlas
av en partikel, som benämns graviton så skulle jag tolka figur 3 som att gravitation representerar
en perspektivberoende imaginär underskottseffekt i G.
.......................... ”Det är via G-strängen universum sjunger sin sång.” ...............................
DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
Moderator: Moderatorgruppen
-
Illusionen
- Inlägg: 1323
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1323
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
DELTA-KONCEPTET
Anordning baserad på metafysiska BSM-resonemang.
16 RELATIVITET
RELATIVITET och relativitetsteorin är välkända begrepp inom fysiken.
Relativitetsteorin är universellt accepterad, och anses ”bevisad bortom varje rimligt tvivel”.
Relativitetsteorin innefattar två delar, den speciella, som är giltig då gravitationskrafterna kan försummas,
och den allmänna, som även inkluderar gravitationen.
Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, formulerades av Albert Einstein 1905.
ESR anses alltså experimentellt mycket väl bekräftad.
Inga avvikelser från de resultat relativitetsteorin förutsäger har sålunda kunnat påvisas. ESR baseras på
postulatet att ljusets hastighet, c, är absolut konstant, oberoende av eventuellt förekommande relativrörelse, V.
Att mot ovanstående bakgrund komma på idén att ifrågasätta ESR är givetvis befängd, därom råder det inget tvivel.
Föreliggande koncept/patentansökan redovisar dock ett något annorlunda alternativt sätt att förklara och tolka
den Speciella Relativitetsteorin, ESR.
Konceptet hävdar alltså inte att ESR är felaktig, men att ESR inte redovisar hela sanningen. En sådan feltolkning
kan i värsta fall resultera i att ESR ger upphov till div felaktiga slutsatser, bl a ang universums natur och egenskaper.
Då relativitetsteorin av forskarvärlden anses ”bevisad bortom varje rimligt tvivel”, har det varit av intresse att ta
reda på hur ESR är verifierad, och om det trots allt går att finna några ev svagheter i resonemanget. Det visar sig då
att facklitteraturen beskriver Lorentz-Transformationen, LT, och Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, utan att
redovisa definition av RUM och TID, och ej heller hur principerna för växelverkan mellan atomer involveras i teorierna.
Detta fick mig att misstänka att det kanske finns ”en hund begravd” här.
Såvitt jag känner till har Einstein alltså inte redovisat någon genomarbetad övergripande principiell förklaring av
teorin, utan utgått från Lorentz-Transformationen, LT, och postulat ang c, och därutöver baserat resonemanget
på några enkla tankeexempel.
De tankeexempel Einstein använde i arbetet med ESR beskrivs med vardagliga atomär begrepp och storheter, m a o
det vi förnimmer via vårt medvetande.
Då det saknas viktiga definitioner i relativitetsteorin är det svårt att hävda att relativitetsteorin är behäftad med fel,
p g a att aktuella fenomen kan tolkas olika beroende av hur definitionerna utformas. Däremot anser jag att det finns
skäl att misstänka att teorin feltolkas, då den enligt min uppfattning inte är komplett i sin nuvarande form.
I tidigare kapitel beskrivs hur, resonanscykelns periodiska balansförlopp/period stipulerar att växelverkan mellan
skilda MP-förankringar, t ex kommunicerande atomer, A och B, sker med olika polaritet. Något förenklat innebär det att
resonans växelvis fördelar/separerar linjär och cirkulär struktur mellan A- och B-perspektiv inkl relation till G (DYR-växling).
Under resonanscykelns positiva halv-period ryms för A således både ett expansions- och ett kontraktions-perspektiv,
och under resonanscykelns negativa halv-period ryms för B motsvarande, men då till sin natur som negativt och inverterat.
TID enligt konceptet, är således inte ett ”ABSOLUT” fenomen, utan ingår i en metafysiskt baserad växelverkan, VXV.
TID ingår alltså som ”del-ingrediens”/”byggelement” i vxv-samband, inom ramen för växelverkan.
Det innebär att tidens natur/egenskap variera beroende av ur vilket VXV-PERSPEKTIV begreppet tid betraktas.
I ”korgen tid ligger alltså både äpplen och päron” varför man får bestämma sig för vilken smak man önskar sig.
ESR förefaller dock inte göra någon åtskillnad !
VÄXELVERKAN inkl RUM och TID är överlagrad och centrerad av/via dynamiska resonans, DYR.
Då DYR är kopplad till G medför det att VXV via DYR kontinuerligt anpassar sig till G. I kapitel 7 beskrivs
DYNAMISK RESONANS, DYR, som en symmetri-reglerande princip, ingående i de ömsesidiga växelverkansambanden.
Vid frånvaro av relativrörelse, V, reglerar DYR växelverkansambanden så de intar något vi kan benämna ”vilo-resonans”.
Vid ”vilo-resonans” råder ”optimal” resonans, vilket återspeglas i ”skalan” på balanskriteriet 2ΔØ.
Begreppet TID är direkt avhängigt av storleken på balanskriteriet 2ΔØ.
Vid förekomst av relativrörelse, V, störs/rubbas DYR-regleringen av växelverkansambanden.
Reglerstörningen medför att växelverkan ”GÅR UR RESONANS” på klassiskt resonansmaner.
Detta resulterar i att ”skalan” på balanskriteriet 2ΔØ ändras, och därmed även ”skalan” för TID.
Reglerstörningen förorsakar försämrade resonansförutsättningar, och därmed ”kortare” TID.
Det är exakt detta LT och ESR konstaterar, enbart utgående från förnimbar verklighet.
OBSERVERA att effekterna av att växelverkan ”går ur resonans” omfattar mer än så, då relationen till G ändras
vid förekomst av relativrörelse, V ! Enkelt uttryckt ändras relationen till G vid relativrörelse, men vår verklighet
förändras inte, då de atomära begreppen vi använder refererar till den av DYR skapade vxv-symmetrin.
När växelverkan ”GÅR UR RESONANS” p g a DYR-anpassningsprocessen till V, ändras även ”regler-positionen” i
förhållande till universums dynamik.
ESR, och Lorentz-transformationen, LT, härrör från observatörens individuella förankring och det perspektiv detta
erbjuder. ESR och LT beaktar således inte effekterna på relationen till G vid relativrörelse, V, och av i föreliggande
koncepts beskrivning av växelverkan inkl principerna DRP, MP och DYR. Konceptets förklaring av relativitet skiljer
sig därigenom markant från ESR.
Denna skillnad härrör även den från i kapitel 7 beskriven DYNAMISK RESONANS, DYR, som en symmetri-reglerande
princip, ingående i de ömsesidiga växelverkansambanden.
Citat,
”Denna impedansskillnad används inom konceptet vid växelverkande atomer och resonans för
att neutralisera/balansera koncentrations-variationer i form av överskott och underskott i G.
Detta möjliggörs p g a det reaktans-SKIFT som sker kring resonanspunkten, ω0, och som kan liknas vid ett av
vxv-reaktanskvoten styrt ”KOMPENSATIONS-FLÖDE” som eftersträvar balans.
Det reaktans-styrda ”KOMPENSATIONS-FLÖDET” kan ur det atomära verklighetsperspektivet jämställas med att
”KOMPENSATIONS-VEKTORN” ”roterats” och ändrar riktning mot balans. Principiellt rör det sig om RESONANSENS
SYMMETRI-SKAPANDE egenskaper i kombination med SKALFAKTORDIFFERENS och REFERENSSKIFT.”
Den relativistiska effekt som enligt ESR uppträder vid relativrörelse, V, förekommer, kan även den knytas till det
ovan beskrivna REAKTANS-SKIFTET. SKIFTET aktiveras som funktion av om V är riktad MOT alternativt FRÅN
observatören.
Följande beskrivning av bakgrunden till ESR verifierar/styrker konceptets uppfattning.
För att mer detaljerat förstå LT och ESR, väljer vi att utgå från följande exempel.
Exemplet överensstämmer i stort med exempel universiteten använder i undervisningen.
Låt oss först betrakta två koordinatsystem XYZ respektive X´Y´Z´.
Systemen rör sig relativt varandra längs X-axeln, med relativrörelsen v.
Två observatörer, O respektive O´, befinner sig i origo i respektive koordinatsystem. Initialt synkroniseras
observatörernas klockor när systemen inledningsvis sammanfaller, så t = t´= 0.
Vid t = 0 sänds en ljuspuls som enligt O når punkten P vid tiden t.
Vi betraktar, rätt eller fel, ljuset i våra vanliga rumskoordinater, varför ljusets sträcka kan skrivas,
för O som x² + y² + z² = c²t² och för O´ som x´² + y´² + z´² = c²t´²
P g a att O´ rör sig längs X-axeln ger symmetrin mellan de två koordinatsystemen att y = y´ och z = z´.
För x´= 0 är x = vt bör relationen för x´ vara x´= k(x – vt) , där k är en konstant.
Enligt Einsteins postulat är ljushastigheten, c, konstant i båda koordinatsystemen, varför tiden t inte kan vara
lika med t´, alltså t t´. Antag att t = a(t – bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´.
Vi erhåller då, k²(x² + v²t² - 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² - 2bxt) som kan skrivas om som,
(k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t²
Genom att jämföra denna ekvation med termerna i ekvationen för O inses att,
k² - a²b²c² = 1 och k²v - ba²c² = 0 samt a² - k²v²/c² = 1
Vi har nu tre ekvationer och tre obekanta. Löser vi ut de obekanta erhålls,
k = a = 1 / √ 1 - v²/c² vilket brukar skrivas g =1 / √ 1 - v²/c²
Notera möjligheten att skriva, g = ±1 / √ 1 - v²/c²
Låt oss anta att t = a(t + bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´,
varvid vi erhåller den inversa transformationen, k²(x² + v²t² + 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² + 2bxt).
Detta kan skrivas om som, (k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t² , och ger samma resultat
som ovan.
Ovanstående visar i korthet principen för Lorentz-transformationen, LT, och ger,
TV = TO √ 1 – (V/C)².
TV är den långsammare egentid som anses gälla internt för det iakttagna systemet enl ESR.
DELTA-konceptet redovisar hur vår förnimbara verklighet förnims BALANSERAD.
Så långt förefaller alltså ESR leverera rätt svar i överensstämmelse med påståendet,
”bevisad bortom varje rimligt tvivel”. Det ESR inte redovisar är att ESR utgör en konsekvens av via
DYNAMISK RESONANS, DYR, överlagrad BALANS-EFFEKT refererande till G !
Enligt konceptet är bakgrunden till TV = TO √ 1 – (V/C)² resonans.
Denna resonans är ÖVERLAGRAD universums dynamik via DYR.
Resonans innebär här att anpassningen till G är optimal. Detta optima gäller vid frånvaro av relativrörelse, V.
Vad detta utelämnande innebär för synen på universum, och synen på relativitet, förefaller ingen ha tänkt på,
och än mindre beaktat.
ESR som isolerat fenomen, ingående som del i balansloopen, överensstämma med konceptet, men redovisar inte
det överordnade samband i vilka ESR verkar passa in. RELATIVITET som atomärt begrepp refererar primärt enligt
konceptet till komplex VÄXELVERKAN inkl principerna DRP, MP och DYR, och det imaginära vxv-medelvärdet.
Observera att den överordnade ”mastern” för detta utgörs av Grundstatus, G.
Detta samband omnämns inte i litteraturen.
Att isolerat hävda att tiden är relativ utan att förklara de överordnade kringliggande samband som krävs,
får mig att tro att ESR inte är komplett, utan saknar beskrivning av viktiga samband.
Att då oreserverat beskriva universums kännetecken och egenskaper, som t ex Big-Bang, ålder, expansion, mm,
utan att ta hänsyn till detta, förefaller vara ett utslag av mänsklig hybris.
Enkelt uttryckt förefaller m a o UNIVERSUM vara överordnat vår verklighet, den s k rumtiden.
Konsekvensen av detta bör rimligen bli att relativitet ej gäller generellt för universum, utan manifesteras av
atomen, och i förlängningen atomens samband och relation till G.
Då ljushastigheten c har en central roll i ESR kan det vara motiverat att kommentera c.
Ljushastigheten c i vakuum kan härledas ur Maxwells ekvationer, varför ljuset, ”fotonen”, betraktas som ett
specialfall av de elektromagnetiska fälten.
Genom att kombinera Ampere-Maxwells lag och Faradays lag, kan följande ekvationer matematiskt härledas,
∂²E / ∂x² = μο · εο · ∂²E / ∂t²
∂²B / ∂x² = μο · εο · ∂²B / ∂t²
Genom att därefter jämföra dessa ekvationer med en generell vågekvation,
∂²y / ∂x² = 1/v² · ∂²y / ∂t²
dras slutsatsen att, c, är absolut konstant, c = 1 / √ εο μο , utan närmare förklaring.
Kanske jag missuppfattar något men detta förefaller inte vara en stringent härledning !
Mitt intryck är att man inte förstår bakgrunden, utan bygger på ett antytt samband.
Inget av fenomenen TID och VÄG definieras, och då givetvis inte heller HASTIGHET.
c beskrivs därtill ofta som en reell naturkonstant.
Till skillnad mot ESR, redovisar konceptet, via balanskriteriet, 2ΔØ, förslag till härledning av c.
I tidigare kapitel beskrivs hur, resonanscykelns periodiska balansförlopp/period stipulerar att växelverkan
mellan skilda MP-förankringar, t ex kommunicerande atomer, A och B, sker med olika polaritet.
Något förenklat innebär det att resonans växelvis fördelar/separerar linjär och cirkulär struktur mellan
A- och B-perspektiv inkl relation till G (DYR-växling). Under resonanscykelns positiva halv-period ryms för
A således både ett expansions- och ett kontraktions-perspektiv, och under resonanscykelns negativa
halv-period ryms för B motsvarande, men då till sin natur som negativt och inverterat.
FIGUR 1 visar en förenklad bild av växelverkan-kommunikationen mellan atom A och B.
Figuren illustrerar de samband som överlagrade G representerar relativitetsbegreppet.
Figuren bekräftar att relativitet har en mer komplex bakgrund än det postulat ESR åberopar.
Den DYNAMISKA RESONANSEN, DYR, synkroniserad med G, reglerar symmetrin i figuren.
Detta är illustrerat med, OSC DYR : Oscillations-skift = ”Perspektiv-växling”.
FIGUR 2 visar hur den atomära C-RELATIONEN är konstant p g a DYR men så är inte fallet med de metafysiska
relationerna/sambanden ! ROTATIONEN, ROT, är ej atomärt förnimbar p g a att den balans-mässigt är dubbelriktad.
FÖRNIMMELSEN är p g a ROT en NEGATIV SPEGLING.
Hastigheten från objektet som studeras och förnims uppfattas därigenom som ‒C.
Konverteras den NEGATIVA SPEGLINGEN, ”rätt-vänds” vektorn.
Betraktas ‒CIM som +CIM erhålls hypotenusan som √C² + C² = √2C² = C√2
Inom ramen för växelverkan gäller detta ömsesidigt för kommunicerande atomer.
Ömsesidigheten ger √2 · C√2 = 2C DYR-växling innebär perspektiv-växling, vilket ger 2C/2 = C = c
Detta visar att c inte är den ”rena” hastighet som ESR antyder, utan refererar till olika relativt varandra
”förskjutna” perspektiv, där det principiellt rör sig om RESONANSENS SYMMETRI-SKAPANDE egenskaper i
kombination med SKALFAKTORDIFFERENS och REFERENSSKIFT.”
Refererande till ovanstående och tidigare text kan konceptets alternativa beskrivning av
begreppet relativitet sammanfattas enligt följande vid förekomst av relativrörelse, V.
RE A-PERSPEKTIV LIN→TID-påverkan, refererande till medelvärdet av ±c : ±jC
√(+C + V)(–C + V) / ±jC = √(‒C² + V²) / ±jC = jC√1‒ (V/C)² / ±jC = ±√(1 ‒ (V/C)²) +V
√(+C ‒ V)(–C ‒ V) / ±jC = √(‒C² + V²) / ±jC = jC√1‒ (V/C)² / ±jC = ±√(1 ‒ (V/C)²) ‒V
IM A-PERSPEKTIV ROT→MASS-påverkan, refererande till medelvärdet av ±jc : ±C
√(+jC + V)(–jC + V) / ±C = √(+C² + V²) / ±C = C√1+ (V/C)² / ±C = ±√(1 + (V/C)²) +V
√(+jC ‒ V)(–jC ‒ V) / ±C = √(+C² + V²) / ±C = C√1+ (V/C)² / ±C = ±√(1 + (V/C)²) ‒V
Vid utvärdering av begreppet relativitet är det värdefullt att känna till binomial-teoremet.
Teoremet visar att √(1 + (V/C)²) ≈ 1 / √(1 – (V/C)²) vid små värden på V, och vice versa.
Notera tecknen i ovanstående uttryck, ±√(1 + (V/C)²).
Binomial-teoremet säger att det negativa uttrycket ‒√(1 + (V/C)²) är i stort likvärdigt med +√(1 + (V/C)²).
DYR påminner i sin funktion om en ”filmprojektor”, eller kanske bättre en ”VXV-PROJEKTOR”.
Det är VXV-skiften i ”DYR-projektorn” som medför att serieutvecklingen inte är absolut exakt.
ESR förefaller inte skilja på ”äpplen och päron” !
Ovan beskrivs relativitet som det reella uttrycket ±√(1 ‒ (V/C)²).
Relativrörelserna +V och ‒V ger olika koncentration alltså en typ av skalfaktorförändring relativt vilo-resonans.
Tecknen i ±√ referera till av DYR stipulerade ”vilo-balans”, vilket ger växelverkan-relationen,
(1 ‒ (V/C)²) / (1 ‒ (V/C)²) = 1.
Relationen medför att fälthastigheten/ljushastigheten c är konstant. Notera att c inte är en hastighet i vår
vardagliga atomära bemärkelse, utan en balanserad skalär ”koncentration-relation” i G.
Så som ESR är härledd ovan, satt i relation till konceptets resonemang, så förefaller alltså ESR inte vara komplett.
Relationen/beroendet till/av ”mastern” G är t ex helt utelämnad.
Anordning baserad på metafysiska BSM-resonemang.
16 RELATIVITET
RELATIVITET och relativitetsteorin är välkända begrepp inom fysiken.
Relativitetsteorin är universellt accepterad, och anses ”bevisad bortom varje rimligt tvivel”.
Relativitetsteorin innefattar två delar, den speciella, som är giltig då gravitationskrafterna kan försummas,
och den allmänna, som även inkluderar gravitationen.
Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, formulerades av Albert Einstein 1905.
ESR anses alltså experimentellt mycket väl bekräftad.
Inga avvikelser från de resultat relativitetsteorin förutsäger har sålunda kunnat påvisas. ESR baseras på
postulatet att ljusets hastighet, c, är absolut konstant, oberoende av eventuellt förekommande relativrörelse, V.
Att mot ovanstående bakgrund komma på idén att ifrågasätta ESR är givetvis befängd, därom råder det inget tvivel.
Föreliggande koncept/patentansökan redovisar dock ett något annorlunda alternativt sätt att förklara och tolka
den Speciella Relativitetsteorin, ESR.
Konceptet hävdar alltså inte att ESR är felaktig, men att ESR inte redovisar hela sanningen. En sådan feltolkning
kan i värsta fall resultera i att ESR ger upphov till div felaktiga slutsatser, bl a ang universums natur och egenskaper.
Då relativitetsteorin av forskarvärlden anses ”bevisad bortom varje rimligt tvivel”, har det varit av intresse att ta
reda på hur ESR är verifierad, och om det trots allt går att finna några ev svagheter i resonemanget. Det visar sig då
att facklitteraturen beskriver Lorentz-Transformationen, LT, och Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, utan att
redovisa definition av RUM och TID, och ej heller hur principerna för växelverkan mellan atomer involveras i teorierna.
Detta fick mig att misstänka att det kanske finns ”en hund begravd” här.
Såvitt jag känner till har Einstein alltså inte redovisat någon genomarbetad övergripande principiell förklaring av
teorin, utan utgått från Lorentz-Transformationen, LT, och postulat ang c, och därutöver baserat resonemanget
på några enkla tankeexempel.
De tankeexempel Einstein använde i arbetet med ESR beskrivs med vardagliga atomär begrepp och storheter, m a o
det vi förnimmer via vårt medvetande.
Då det saknas viktiga definitioner i relativitetsteorin är det svårt att hävda att relativitetsteorin är behäftad med fel,
p g a att aktuella fenomen kan tolkas olika beroende av hur definitionerna utformas. Däremot anser jag att det finns
skäl att misstänka att teorin feltolkas, då den enligt min uppfattning inte är komplett i sin nuvarande form.
I tidigare kapitel beskrivs hur, resonanscykelns periodiska balansförlopp/period stipulerar att växelverkan mellan
skilda MP-förankringar, t ex kommunicerande atomer, A och B, sker med olika polaritet. Något förenklat innebär det att
resonans växelvis fördelar/separerar linjär och cirkulär struktur mellan A- och B-perspektiv inkl relation till G (DYR-växling).
Under resonanscykelns positiva halv-period ryms för A således både ett expansions- och ett kontraktions-perspektiv,
och under resonanscykelns negativa halv-period ryms för B motsvarande, men då till sin natur som negativt och inverterat.
TID enligt konceptet, är således inte ett ”ABSOLUT” fenomen, utan ingår i en metafysiskt baserad växelverkan, VXV.
TID ingår alltså som ”del-ingrediens”/”byggelement” i vxv-samband, inom ramen för växelverkan.
Det innebär att tidens natur/egenskap variera beroende av ur vilket VXV-PERSPEKTIV begreppet tid betraktas.
I ”korgen tid ligger alltså både äpplen och päron” varför man får bestämma sig för vilken smak man önskar sig.
ESR förefaller dock inte göra någon åtskillnad !
VÄXELVERKAN inkl RUM och TID är överlagrad och centrerad av/via dynamiska resonans, DYR.
Då DYR är kopplad till G medför det att VXV via DYR kontinuerligt anpassar sig till G. I kapitel 7 beskrivs
DYNAMISK RESONANS, DYR, som en symmetri-reglerande princip, ingående i de ömsesidiga växelverkansambanden.
Vid frånvaro av relativrörelse, V, reglerar DYR växelverkansambanden så de intar något vi kan benämna ”vilo-resonans”.
Vid ”vilo-resonans” råder ”optimal” resonans, vilket återspeglas i ”skalan” på balanskriteriet 2ΔØ.
Begreppet TID är direkt avhängigt av storleken på balanskriteriet 2ΔØ.
Vid förekomst av relativrörelse, V, störs/rubbas DYR-regleringen av växelverkansambanden.
Reglerstörningen medför att växelverkan ”GÅR UR RESONANS” på klassiskt resonansmaner.
Detta resulterar i att ”skalan” på balanskriteriet 2ΔØ ändras, och därmed även ”skalan” för TID.
Reglerstörningen förorsakar försämrade resonansförutsättningar, och därmed ”kortare” TID.
Det är exakt detta LT och ESR konstaterar, enbart utgående från förnimbar verklighet.
OBSERVERA att effekterna av att växelverkan ”går ur resonans” omfattar mer än så, då relationen till G ändras
vid förekomst av relativrörelse, V ! Enkelt uttryckt ändras relationen till G vid relativrörelse, men vår verklighet
förändras inte, då de atomära begreppen vi använder refererar till den av DYR skapade vxv-symmetrin.
När växelverkan ”GÅR UR RESONANS” p g a DYR-anpassningsprocessen till V, ändras även ”regler-positionen” i
förhållande till universums dynamik.
ESR, och Lorentz-transformationen, LT, härrör från observatörens individuella förankring och det perspektiv detta
erbjuder. ESR och LT beaktar således inte effekterna på relationen till G vid relativrörelse, V, och av i föreliggande
koncepts beskrivning av växelverkan inkl principerna DRP, MP och DYR. Konceptets förklaring av relativitet skiljer
sig därigenom markant från ESR.
Denna skillnad härrör även den från i kapitel 7 beskriven DYNAMISK RESONANS, DYR, som en symmetri-reglerande
princip, ingående i de ömsesidiga växelverkansambanden.
Citat,
”Denna impedansskillnad används inom konceptet vid växelverkande atomer och resonans för
att neutralisera/balansera koncentrations-variationer i form av överskott och underskott i G.
Detta möjliggörs p g a det reaktans-SKIFT som sker kring resonanspunkten, ω0, och som kan liknas vid ett av
vxv-reaktanskvoten styrt ”KOMPENSATIONS-FLÖDE” som eftersträvar balans.
Det reaktans-styrda ”KOMPENSATIONS-FLÖDET” kan ur det atomära verklighetsperspektivet jämställas med att
”KOMPENSATIONS-VEKTORN” ”roterats” och ändrar riktning mot balans. Principiellt rör det sig om RESONANSENS
SYMMETRI-SKAPANDE egenskaper i kombination med SKALFAKTORDIFFERENS och REFERENSSKIFT.”
Den relativistiska effekt som enligt ESR uppträder vid relativrörelse, V, förekommer, kan även den knytas till det
ovan beskrivna REAKTANS-SKIFTET. SKIFTET aktiveras som funktion av om V är riktad MOT alternativt FRÅN
observatören.
Följande beskrivning av bakgrunden till ESR verifierar/styrker konceptets uppfattning.
För att mer detaljerat förstå LT och ESR, väljer vi att utgå från följande exempel.
Exemplet överensstämmer i stort med exempel universiteten använder i undervisningen.
Låt oss först betrakta två koordinatsystem XYZ respektive X´Y´Z´.
Systemen rör sig relativt varandra längs X-axeln, med relativrörelsen v.
Två observatörer, O respektive O´, befinner sig i origo i respektive koordinatsystem. Initialt synkroniseras
observatörernas klockor när systemen inledningsvis sammanfaller, så t = t´= 0.
Vid t = 0 sänds en ljuspuls som enligt O når punkten P vid tiden t.
Vi betraktar, rätt eller fel, ljuset i våra vanliga rumskoordinater, varför ljusets sträcka kan skrivas,
för O som x² + y² + z² = c²t² och för O´ som x´² + y´² + z´² = c²t´²
P g a att O´ rör sig längs X-axeln ger symmetrin mellan de två koordinatsystemen att y = y´ och z = z´.
För x´= 0 är x = vt bör relationen för x´ vara x´= k(x – vt) , där k är en konstant.
Enligt Einsteins postulat är ljushastigheten, c, konstant i båda koordinatsystemen, varför tiden t inte kan vara
lika med t´, alltså t t´. Antag att t = a(t – bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´.
Vi erhåller då, k²(x² + v²t² - 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² - 2bxt) som kan skrivas om som,
(k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t²
Genom att jämföra denna ekvation med termerna i ekvationen för O inses att,
k² - a²b²c² = 1 och k²v - ba²c² = 0 samt a² - k²v²/c² = 1
Vi har nu tre ekvationer och tre obekanta. Löser vi ut de obekanta erhålls,
k = a = 1 / √ 1 - v²/c² vilket brukar skrivas g =1 / √ 1 - v²/c²
Notera möjligheten att skriva, g = ±1 / √ 1 - v²/c²
Låt oss anta att t = a(t + bx) där a och b är konstanter, och använda detta uttryck i ekvationen för O´,
varvid vi erhåller den inversa transformationen, k²(x² + v²t² + 2vxt) + y² + z² = c² a²(t² + b²x² + 2bxt).
Detta kan skrivas om som, (k² - a²b²c²)x² - 2(k²v - ba²c²)xt + y² + z² = (a² - k²v²/c²)c²t² , och ger samma resultat
som ovan.
Ovanstående visar i korthet principen för Lorentz-transformationen, LT, och ger,
TV = TO √ 1 – (V/C)².
TV är den långsammare egentid som anses gälla internt för det iakttagna systemet enl ESR.
DELTA-konceptet redovisar hur vår förnimbara verklighet förnims BALANSERAD.
Så långt förefaller alltså ESR leverera rätt svar i överensstämmelse med påståendet,
”bevisad bortom varje rimligt tvivel”. Det ESR inte redovisar är att ESR utgör en konsekvens av via
DYNAMISK RESONANS, DYR, överlagrad BALANS-EFFEKT refererande till G !
Enligt konceptet är bakgrunden till TV = TO √ 1 – (V/C)² resonans.
Denna resonans är ÖVERLAGRAD universums dynamik via DYR.
Resonans innebär här att anpassningen till G är optimal. Detta optima gäller vid frånvaro av relativrörelse, V.
Vad detta utelämnande innebär för synen på universum, och synen på relativitet, förefaller ingen ha tänkt på,
och än mindre beaktat.
ESR som isolerat fenomen, ingående som del i balansloopen, överensstämma med konceptet, men redovisar inte
det överordnade samband i vilka ESR verkar passa in. RELATIVITET som atomärt begrepp refererar primärt enligt
konceptet till komplex VÄXELVERKAN inkl principerna DRP, MP och DYR, och det imaginära vxv-medelvärdet.
Observera att den överordnade ”mastern” för detta utgörs av Grundstatus, G.
Detta samband omnämns inte i litteraturen.
Att isolerat hävda att tiden är relativ utan att förklara de överordnade kringliggande samband som krävs,
får mig att tro att ESR inte är komplett, utan saknar beskrivning av viktiga samband.
Att då oreserverat beskriva universums kännetecken och egenskaper, som t ex Big-Bang, ålder, expansion, mm,
utan att ta hänsyn till detta, förefaller vara ett utslag av mänsklig hybris.
Enkelt uttryckt förefaller m a o UNIVERSUM vara överordnat vår verklighet, den s k rumtiden.
Konsekvensen av detta bör rimligen bli att relativitet ej gäller generellt för universum, utan manifesteras av
atomen, och i förlängningen atomens samband och relation till G.
Då ljushastigheten c har en central roll i ESR kan det vara motiverat att kommentera c.
Ljushastigheten c i vakuum kan härledas ur Maxwells ekvationer, varför ljuset, ”fotonen”, betraktas som ett
specialfall av de elektromagnetiska fälten.
Genom att kombinera Ampere-Maxwells lag och Faradays lag, kan följande ekvationer matematiskt härledas,
∂²E / ∂x² = μο · εο · ∂²E / ∂t²
∂²B / ∂x² = μο · εο · ∂²B / ∂t²
Genom att därefter jämföra dessa ekvationer med en generell vågekvation,
∂²y / ∂x² = 1/v² · ∂²y / ∂t²
dras slutsatsen att, c, är absolut konstant, c = 1 / √ εο μο , utan närmare förklaring.
Kanske jag missuppfattar något men detta förefaller inte vara en stringent härledning !
Mitt intryck är att man inte förstår bakgrunden, utan bygger på ett antytt samband.
Inget av fenomenen TID och VÄG definieras, och då givetvis inte heller HASTIGHET.
c beskrivs därtill ofta som en reell naturkonstant.
Till skillnad mot ESR, redovisar konceptet, via balanskriteriet, 2ΔØ, förslag till härledning av c.
I tidigare kapitel beskrivs hur, resonanscykelns periodiska balansförlopp/period stipulerar att växelverkan
mellan skilda MP-förankringar, t ex kommunicerande atomer, A och B, sker med olika polaritet.
Något förenklat innebär det att resonans växelvis fördelar/separerar linjär och cirkulär struktur mellan
A- och B-perspektiv inkl relation till G (DYR-växling). Under resonanscykelns positiva halv-period ryms för
A således både ett expansions- och ett kontraktions-perspektiv, och under resonanscykelns negativa
halv-period ryms för B motsvarande, men då till sin natur som negativt och inverterat.
FIGUR 1 visar en förenklad bild av växelverkan-kommunikationen mellan atom A och B.
Figuren illustrerar de samband som överlagrade G representerar relativitetsbegreppet.
Figuren bekräftar att relativitet har en mer komplex bakgrund än det postulat ESR åberopar.
Den DYNAMISKA RESONANSEN, DYR, synkroniserad med G, reglerar symmetrin i figuren.
Detta är illustrerat med, OSC DYR : Oscillations-skift = ”Perspektiv-växling”.
FIGUR 2 visar hur den atomära C-RELATIONEN är konstant p g a DYR men så är inte fallet med de metafysiska
relationerna/sambanden ! ROTATIONEN, ROT, är ej atomärt förnimbar p g a att den balans-mässigt är dubbelriktad.
FÖRNIMMELSEN är p g a ROT en NEGATIV SPEGLING.
Hastigheten från objektet som studeras och förnims uppfattas därigenom som ‒C.
Konverteras den NEGATIVA SPEGLINGEN, ”rätt-vänds” vektorn.
Betraktas ‒CIM som +CIM erhålls hypotenusan som √C² + C² = √2C² = C√2
Inom ramen för växelverkan gäller detta ömsesidigt för kommunicerande atomer.
Ömsesidigheten ger √2 · C√2 = 2C DYR-växling innebär perspektiv-växling, vilket ger 2C/2 = C = c
Detta visar att c inte är den ”rena” hastighet som ESR antyder, utan refererar till olika relativt varandra
”förskjutna” perspektiv, där det principiellt rör sig om RESONANSENS SYMMETRI-SKAPANDE egenskaper i
kombination med SKALFAKTORDIFFERENS och REFERENSSKIFT.”
Refererande till ovanstående och tidigare text kan konceptets alternativa beskrivning av
begreppet relativitet sammanfattas enligt följande vid förekomst av relativrörelse, V.
RE A-PERSPEKTIV LIN→TID-påverkan, refererande till medelvärdet av ±c : ±jC
√(+C + V)(–C + V) / ±jC = √(‒C² + V²) / ±jC = jC√1‒ (V/C)² / ±jC = ±√(1 ‒ (V/C)²) +V
√(+C ‒ V)(–C ‒ V) / ±jC = √(‒C² + V²) / ±jC = jC√1‒ (V/C)² / ±jC = ±√(1 ‒ (V/C)²) ‒V
IM A-PERSPEKTIV ROT→MASS-påverkan, refererande till medelvärdet av ±jc : ±C
√(+jC + V)(–jC + V) / ±C = √(+C² + V²) / ±C = C√1+ (V/C)² / ±C = ±√(1 + (V/C)²) +V
√(+jC ‒ V)(–jC ‒ V) / ±C = √(+C² + V²) / ±C = C√1+ (V/C)² / ±C = ±√(1 + (V/C)²) ‒V
Vid utvärdering av begreppet relativitet är det värdefullt att känna till binomial-teoremet.
Teoremet visar att √(1 + (V/C)²) ≈ 1 / √(1 – (V/C)²) vid små värden på V, och vice versa.
Notera tecknen i ovanstående uttryck, ±√(1 + (V/C)²).
Binomial-teoremet säger att det negativa uttrycket ‒√(1 + (V/C)²) är i stort likvärdigt med +√(1 + (V/C)²).
DYR påminner i sin funktion om en ”filmprojektor”, eller kanske bättre en ”VXV-PROJEKTOR”.
Det är VXV-skiften i ”DYR-projektorn” som medför att serieutvecklingen inte är absolut exakt.
ESR förefaller inte skilja på ”äpplen och päron” !
Ovan beskrivs relativitet som det reella uttrycket ±√(1 ‒ (V/C)²).
Relativrörelserna +V och ‒V ger olika koncentration alltså en typ av skalfaktorförändring relativt vilo-resonans.
Tecknen i ±√ referera till av DYR stipulerade ”vilo-balans”, vilket ger växelverkan-relationen,
(1 ‒ (V/C)²) / (1 ‒ (V/C)²) = 1.
Relationen medför att fälthastigheten/ljushastigheten c är konstant. Notera att c inte är en hastighet i vår
vardagliga atomära bemärkelse, utan en balanserad skalär ”koncentration-relation” i G.
Så som ESR är härledd ovan, satt i relation till konceptets resonemang, så förefaller alltså ESR inte vara komplett.
Relationen/beroendet till/av ”mastern” G är t ex helt utelämnad.
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1323
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
DELTA-KONCEPTET
Anordning baserad på metafysiska BSM-resonemang.
17 RELIGION
Min ambition är inte att försöka påverka hur andra ser på begreppet Gud, det bör vara varje människas ensak,
men vill med utgångspunkt från den metafysik som tillämpas i konceptet, bidra med några personliga synpunkter
som i sammanhanget ofta förefaller att ha ignorerats.
Mot bakgrund av att förnimmelsen enligt konceptet är beroende av referensens strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ,
och därigenom kan liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå, beroende tolkning, banar skilda komplexitetsnivåer
väg för olika ”tolkningar”, likvärdigt det som i konceptet benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Detta och särskilt konsekvensen av Citat A och B, ger växelverkan modellen inkl aktuell metafysik, unika
tolkningsförutsättningar rörande tänkbart betraktelsesätt av begreppet Gud. Av den orsaken kan det därför här vara
läge för att kortfattat kommentera kopplingen till flertalet ateisters övertygelse och argumentering, satt i relation till
konceptets budskap. Min infallsvinkel kännetecknas av att det är motiverat och klokt att skilja på/mellan religion och Gud.
Religioner av skilda slag är något som människan genom årtusendena formulerat, bl a utifrån sägner, och som makthavare
har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning, t ex för att upprätthålla makten och rättfärdiga sitt handlande.
Ateister hämtar till övervägande del sina argument genom att citera religiösa skrifter.
Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst, utan motivering, begränsar sig
till användande av våra mänskliga begrepp och storheter. Om man begränsar diskussionen till att enbart handla om religion
har man m a o underordnat sig en verklighetsuppfattning/tolkning med mänskligt ursprung.
Därutöver ska läggas det jag inledningsvis skriver citat, ”Det innebär att aktuella begrepp/fenomen, liksom ”jaget",
saknar en välgrundad FÖRANKRING. Mot denna bakgrund går det enligt konceptet ej att utesluta att verkligheten,
i vår mänskliga tappning, är en selektiv ”tolkning” av något imaginärt/överordnat, m a o en typ av ILLUSION.”
En intressant fråga med anledning av detta är hur ateisten förhåller sig till det faktum att aktuella förankringar avseende
RUM, TID och ”JAGET” saknas ? Om ateisten inte mäktar förklara och redovisa aktuella begrepps förankringar, är det då
ö h t möjligt att trovärdigt hävda att ett högre samband, ”Gud”, i någon form, inte ”existerar” ?
Det är mot ovanstående bakgrund jag hävdar att frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion
(fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det
förnimbara), återstår att besvara.
Vad man däremot kan hävda, är att konceptet, inte minst ur ett teologiskt perspektiv, erbjuder fascinerande
tolkningsmöjligheter, bortom ateistens i sammanhanget ofta begränsade rent atomära argumentering.
.............................................................Pax vobiscum......................................................
.................... ”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”................
Anordning baserad på metafysiska BSM-resonemang.
17 RELIGION
Min ambition är inte att försöka påverka hur andra ser på begreppet Gud, det bör vara varje människas ensak,
men vill med utgångspunkt från den metafysik som tillämpas i konceptet, bidra med några personliga synpunkter
som i sammanhanget ofta förefaller att ha ignorerats.
Mot bakgrund av att förnimmelsen enligt konceptet är beroende av referensens strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ,
och därigenom kan liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå, beroende tolkning, banar skilda komplexitetsnivåer
väg för olika ”tolkningar”, likvärdigt det som i konceptet benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Detta och särskilt konsekvensen av Citat A och B, ger växelverkan modellen inkl aktuell metafysik, unika
tolkningsförutsättningar rörande tänkbart betraktelsesätt av begreppet Gud. Av den orsaken kan det därför här vara
läge för att kortfattat kommentera kopplingen till flertalet ateisters övertygelse och argumentering, satt i relation till
konceptets budskap. Min infallsvinkel kännetecknas av att det är motiverat och klokt att skilja på/mellan religion och Gud.
Religioner av skilda slag är något som människan genom årtusendena formulerat, bl a utifrån sägner, och som makthavare
har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning, t ex för att upprätthålla makten och rättfärdiga sitt handlande.
Ateister hämtar till övervägande del sina argument genom att citera religiösa skrifter.
Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst, utan motivering, begränsar sig
till användande av våra mänskliga begrepp och storheter. Om man begränsar diskussionen till att enbart handla om religion
har man m a o underordnat sig en verklighetsuppfattning/tolkning med mänskligt ursprung.
Därutöver ska läggas det jag inledningsvis skriver citat, ”Det innebär att aktuella begrepp/fenomen, liksom ”jaget",
saknar en välgrundad FÖRANKRING. Mot denna bakgrund går det enligt konceptet ej att utesluta att verkligheten,
i vår mänskliga tappning, är en selektiv ”tolkning” av något imaginärt/överordnat, m a o en typ av ILLUSION.”
En intressant fråga med anledning av detta är hur ateisten förhåller sig till det faktum att aktuella förankringar avseende
RUM, TID och ”JAGET” saknas ? Om ateisten inte mäktar förklara och redovisa aktuella begrepps förankringar, är det då
ö h t möjligt att trovärdigt hävda att ett högre samband, ”Gud”, i någon form, inte ”existerar” ?
Det är mot ovanstående bakgrund jag hävdar att frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion
(fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det
förnimbara), återstår att besvara.
Vad man däremot kan hävda, är att konceptet, inte minst ur ett teologiskt perspektiv, erbjuder fascinerande
tolkningsmöjligheter, bortom ateistens i sammanhanget ofta begränsade rent atomära argumentering.
.............................................................Pax vobiscum......................................................
.................... ”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”................
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1323
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
.
RUM-TID
Följande text utgör ett förtydligande komplement till inlägget i denna tråd, daterat 18 sep 2023.
Texten överensstämmer i allt väsentligt med konceptets innehåll och budskap, men ger förhoppningsvis
en bättre sammanfattande överblick av begreppens ursprung och plats, i relation till UNIVERSUM.
Man bör helst ha läst patentansökan i sin helhet för att bättre förstå bakgrunden till använda samband
och begrepp. Texten kommer ev att kompletteras närmaste tiden.
Innan ni ev läser följande vill jag påminna om att jag i konceptets inledning skriver att målsättningen
inte är att övertyga andra, utan att för egen del försöka finna tänkbara förslag till svar på aktuella frågor.
”Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett utförligt och trovärdigt sätt, vad vore
annars alternativet ?”
Aktuell patentansökan inleds med citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.”
Syftet med föreliggande förtydligande är att i ett vidare sammanhang redovisa konceptets svar till
citat A, och begreppen rum och tids mer överordnade samhörighet.
NATURKONSTANTERNA, εο och μο, antyder enligt konceptet att universum är SYMMETRISKT
och SKALÄRT till sin natur, och har sin grund i olika strukturella perspektiv. Konstanterna, utgör
basal atomär grund för i konceptet tillämpat, GRUNDSTATUS, RESONANS, och VÄXELVERKAN.
Bakgrunden till det skalära återfinns i kapitel 5, FUNDAMENTALA KONSTANTER & FORMER.
Här framgår att fälthastigheten, c, inte är en ”hastighet” i vanlig/atomär bemärkelse, utan ett
metafysiskt skalärt relations-begrepp representerande olika strukturella REFERENS-perspektiv.
För balans relativt ”medvetandets referens” krävs således två konstanter för att utifrån aktuella
referensberoende koncentrations-relationer beskriva c !
SKILDA PERSPEKTIV utgör enligt konceptet bas för det medvetandet förnimmer/uppfattar som
RUM och TID. Ljushastigheten c är som exempel en effekt av relationen mellan skilda PERSPEKTIV,
som ges av respektive atoms strukturella och individuella MP-förankring, inom ramen för växelverkan.
GRUNDSTATUS, G, representerar sammantaget universum, utifrån ett selektivt atomärt perspektiv.
DELTA-KONCEPTET inkl begrepp som TID och RUM bygger på SKALÄRA RELATIONER, inom G.
Detta möjliggörs via en komplex MULTI-SKALÄR bakgrund, på fältnivå, refererande till atomens
individuella struktur, och MP-förankringar, och därav följande interfererande obalanser på fältnivå.
DRP i kombination med den komplexa cirkulära formen (jmf med Euler och εο och μο) öppnar för aktuella
SKALÄRA relationer, vilket utmynnar i G:s s k ”SKALÄRA DYNAMIK”.
SFÄREN vars yta är, 4π r² , har de grundläggande symmetriska och skalära egenskaper som konceptet
kräver och vilar på. Samhörigheten med naturkonstanterna εο och μο är slående och uppenbar.
Ersätts sfärens radie, r, med fälthastigheten c, får resonemanget tillgång till en expanderande sfär.
Beroende av perspektiv kan expansionen p g a ömsesidigheten (DRP) även betraktas som kontraktion.
Växelverkan innefattar i konceptet kombinationer av interfererande sfärer.
ATOMEN definierar origo för respektive sfär via MaskeringsPrincipen, MP. Det är kombinationen av
expanderande och interfererande c-sfärer som ligger till grund för i konceptet ingående växelverkan.
Kännetecknande för den med c expanderande sfären är att den innefattar RUM (m) och TID (s).
Vxv-medelvärdet inkl differensen mellan de ömsesidiga perspektiven formar εο och μο,
εο = 10⁷ / 4π c² ................ A/V s/m
μο = 4π1² / 10⁷ ................ V/A s/m
kan ses som konsekvenser av det i konceptet beskrivna ”imaginära navet”.
Här är viktigt notera att sorten för respektive uttryck är INVERTERAD relativt varandra.
Inverteringen härrör enligt konceptet från skalfaktordifferens-beroende ”tänjningsrotation”.
Som anpassning till MP, och MP:s INDIVIDUELLA sfäriska förankring/samband, skrivs ovanstående
atomärt som,
1/εο = 4π · c² / 10⁷ .......... V/A “R” m/s ................Expansion-SFÄR (“linjär” expansion)
1/μο = 10⁷ / 4π · 1² .......... A/V “1/R” m/s .............Referens-SFÄR (“cirkulär” kontraktion)
Sambanden mellan atomära begrepp som RUM, TID och RÖRELSE i relation till bakomliggande redovisade
metafysiska REFERENSBEROENDE PERSPEKTIV, är beroende av, och motiverar, svar på/till Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
VERKLIGHETEN och dess kännetecken utgör enligt konceptet konsekvens av något mänskligheten vare
sig förstår eller behärskar. De uteblivna svaren till frågeställningarna föranledda av Citat B bekräftar detta.
Notera därför att de fenomen vi upplever via våra sinnen, enbart existerar med referens till atomens struktur,
det ”atomära perspektivet”, inkl de fysikaliska lagar som omfattas därav. Atomen (det materiella) manifesterar
därigenom den upplevda verkligheten inkl merparten av dess begrepp och egenskaper.
Problemet är, som framgår, att ”atomen” är formad av, och innefattas i, det ”atomära perspektivet” !
............................................................ -.- ........................................................
ATOMEN beskrivs i konceptet, som en låst komplex koncentrerad obalans i GRUNDSTATUS, G.
Konceptet utgår, ur ett atomärt perspektiv, från ett SKALÄRT komplext balansresonemang i G.
ATOMEN betraktad som koncentration utgör en viktig förutsättning för det SKALÄRA resonemanget.
För att neutralisera/balansera obalans i G förorsakade av ”kommunicerande” atomer, tillämpas en
komplex typ av VÄXELVERKAN, VXV, innefattande de skalärt relaterade principerna MP och DRP.
Atomer kommunicerar med varandra i form av denna växelverkan. Kommunikationen sker i G som
över- respektive under-skott, symboliserat med det komplexa balanskriteriet 2ΔØ. Utgående från
denna bakgrund förklaras begrepp som RUM och TID var för sig i konceptet, inom ramen för VXV.
Atomens låsningsmekanism innefattar en typ av kantringskriterium, benämnt, ”Avig och Rät”, AR.
Atomens ”struktur” manifesterar därigenom VERKLIGHETEN inkl merparten av dess begrepp och
egenskaper, inkl RUM och TID, som kännetecknar det ”atomära perspektivet”.
Som exempel refererar matematikens regelverk inkl Eulers formel selektivt till den atomära strukturen.
Värt att notera är att universum därigenom sannolikt är något långt mer och fascinerande än det vi
förmår överblicka ur vårt mänskliga snäva atomära perspektiv.
VÄXELVERKAN, VXV, verkar på fältnivå, inom G, via DRP och MP-relaterade interfererande obalanser.
Interferensen baseras på ömsesidig referensneutral princip, DRP, samt atomens skalära och strukturella
komplexitetsnivå, i G, ur för respektive atom individuellt förankrat referensberoende MP-perspektiv.
Det SKALÄRA, liksom det atomära perspektivet inkl RUM och TID, har sin grund i att den universellt
referens-neutrala principen DRP kombineras med den atomärt referens-beroende principen MP.
RUM och TID, baseras enligt konceptet på närvaro av VXV-kommunicerande atomer på fältnivå.
VERKLIGHETEN, och i förlängningen FÖRNIMMELSEN, kan därigenom beskrivas som inom VXV,
via MP förorsakad referensberoende balans-förskjutnings-effekt inkl rum-tid, mellan kommunicerande
atomer. Förskjutnings-effekten är beroende av G:s skalära dynamik.
RUM-TID är m a o ett dualistiskt baserat del-balans-fenomen innefattat i aktuell växelverkan.
Notera att atomen även växelverkar med övriga atomer.
Matematikens regelverk inkl Eulers formel refererar till aktuell atomär växelverkan i G.
Konsekvens av detta blir att UNIVERSUM ur det atomärt och individuellt baserade skalära
MP-perspektivet, på aktuell komplexitetsnivå, här kan ses som sammanlänkade VXV-balans-nätverk
bestående av komplexa balanselement/rum-tider. Principiellt kan det ej uteslutas att detta även
förekommer i någon form av universa vid andra typer av skalära koncentrationskomplex än atomens.
Detta utgör komplex skalär grund för det som benämns G inkl universums ”skalära dynamik”.
Enligt innebörden av den s k kosmologiska konstanten kan det inte förekomma större strukturer
i universum, vilket alltså radikalt motsägs av här redovisade och beskrivna skalära samband.
Det är inom ramen för individuellt förankrade EULER-baserade växelverkan-mekanismers interferande
obalanser, inom sin skalära sfär, som RUM-TID via produkt och kvotbildning är hemmahörande.
För att förstå innebörden av det skalära krävs insikt om de förutsättningar som gäller för RESONANS.
UNIVERSUM är komplex till sin natur, och kännetecknas enligt konceptet av RESONANS i skilda
perspektiv och komplexitetsnivåer. Den komplexa strukturen innebär att universum till viss del är dold.
Detta gäller och förklarar även mer eller mindre paradoxala atomära begrepp som t ex OÄNDLIGHET
och BIG BANG. Dessa begrepp är med stor sannolikt illusioner förorsakade av mänsklig begränsning.
Obalansens SKALÄRA och strukturella hemmahörighet kan därvid betraktas som en effekt av det
individuellt MP-förankrade perspektiven, men kan omöjligt göra anspråk på att förklara universum.
Detta bör rimligen få omfattande konsekvenser i synen på vad UNIVERSUM ytterst representerar.
Att UNIVERSUM skulle ha en fix ålder motsägs av konceptet.
BALANS-sambandet mellan begreppen RUM och TID är mot ovanstående bakgrund att betraktas
som REFERENS-beroende perspektiv. Väljer vi att som i konceptet betrakta begreppet TID som en
referensberoende vxv-effekt av komplex skalär koncentrations-differens i relation till medvetandets
”struktur”, i överensstämmelse med Eulers ekvation, inses att det skalära, inklusive definition av
koncentration, för erhållande av balans, enligt härledningen förutsätter tillgång till rums-koordinater.
De för balans individuellt beroende begreppen rum och tid, s.k. ”RUM-TID”, är för balans således
beroende av varandra i det ”sidställda” atomära vxv-perspektivet. Balanskriteriet 2ΔØ symboliserar
den referensberoende balansen, och innefattar m.a.o. såväl TID som RUM.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=tBJKvdTXCIk
RUM-TID
Följande text utgör ett förtydligande komplement till inlägget i denna tråd, daterat 18 sep 2023.
Texten överensstämmer i allt väsentligt med konceptets innehåll och budskap, men ger förhoppningsvis
en bättre sammanfattande överblick av begreppens ursprung och plats, i relation till UNIVERSUM.
Man bör helst ha läst patentansökan i sin helhet för att bättre förstå bakgrunden till använda samband
och begrepp. Texten kommer ev att kompletteras närmaste tiden.
Innan ni ev läser följande vill jag påminna om att jag i konceptets inledning skriver att målsättningen
inte är att övertyga andra, utan att för egen del försöka finna tänkbara förslag till svar på aktuella frågor.
”Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett utförligt och trovärdigt sätt, vad vore
annars alternativet ?”
Aktuell patentansökan inleds med citat A,
”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.”
Syftet med föreliggande förtydligande är att i ett vidare sammanhang redovisa konceptets svar till
citat A, och begreppen rum och tids mer överordnade samhörighet.
NATURKONSTANTERNA, εο och μο, antyder enligt konceptet att universum är SYMMETRISKT
och SKALÄRT till sin natur, och har sin grund i olika strukturella perspektiv. Konstanterna, utgör
basal atomär grund för i konceptet tillämpat, GRUNDSTATUS, RESONANS, och VÄXELVERKAN.
Bakgrunden till det skalära återfinns i kapitel 5, FUNDAMENTALA KONSTANTER & FORMER.
Här framgår att fälthastigheten, c, inte är en ”hastighet” i vanlig/atomär bemärkelse, utan ett
metafysiskt skalärt relations-begrepp representerande olika strukturella REFERENS-perspektiv.
För balans relativt ”medvetandets referens” krävs således två konstanter för att utifrån aktuella
referensberoende koncentrations-relationer beskriva c !
SKILDA PERSPEKTIV utgör enligt konceptet bas för det medvetandet förnimmer/uppfattar som
RUM och TID. Ljushastigheten c är som exempel en effekt av relationen mellan skilda PERSPEKTIV,
som ges av respektive atoms strukturella och individuella MP-förankring, inom ramen för växelverkan.
GRUNDSTATUS, G, representerar sammantaget universum, utifrån ett selektivt atomärt perspektiv.
DELTA-KONCEPTET inkl begrepp som TID och RUM bygger på SKALÄRA RELATIONER, inom G.
Detta möjliggörs via en komplex MULTI-SKALÄR bakgrund, på fältnivå, refererande till atomens
individuella struktur, och MP-förankringar, och därav följande interfererande obalanser på fältnivå.
DRP i kombination med den komplexa cirkulära formen (jmf med Euler och εο och μο) öppnar för aktuella
SKALÄRA relationer, vilket utmynnar i G:s s k ”SKALÄRA DYNAMIK”.
SFÄREN vars yta är, 4π r² , har de grundläggande symmetriska och skalära egenskaper som konceptet
kräver och vilar på. Samhörigheten med naturkonstanterna εο och μο är slående och uppenbar.
Ersätts sfärens radie, r, med fälthastigheten c, får resonemanget tillgång till en expanderande sfär.
Beroende av perspektiv kan expansionen p g a ömsesidigheten (DRP) även betraktas som kontraktion.
Växelverkan innefattar i konceptet kombinationer av interfererande sfärer.
ATOMEN definierar origo för respektive sfär via MaskeringsPrincipen, MP. Det är kombinationen av
expanderande och interfererande c-sfärer som ligger till grund för i konceptet ingående växelverkan.
Kännetecknande för den med c expanderande sfären är att den innefattar RUM (m) och TID (s).
Vxv-medelvärdet inkl differensen mellan de ömsesidiga perspektiven formar εο och μο,
εο = 10⁷ / 4π c² ................ A/V s/m
μο = 4π1² / 10⁷ ................ V/A s/m
kan ses som konsekvenser av det i konceptet beskrivna ”imaginära navet”.
Här är viktigt notera att sorten för respektive uttryck är INVERTERAD relativt varandra.
Inverteringen härrör enligt konceptet från skalfaktordifferens-beroende ”tänjningsrotation”.
Som anpassning till MP, och MP:s INDIVIDUELLA sfäriska förankring/samband, skrivs ovanstående
atomärt som,
1/εο = 4π · c² / 10⁷ .......... V/A “R” m/s ................Expansion-SFÄR (“linjär” expansion)
1/μο = 10⁷ / 4π · 1² .......... A/V “1/R” m/s .............Referens-SFÄR (“cirkulär” kontraktion)
Sambanden mellan atomära begrepp som RUM, TID och RÖRELSE i relation till bakomliggande redovisade
metafysiska REFERENSBEROENDE PERSPEKTIV, är beroende av, och motiverar, svar på/till Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall
utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa
relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”
VERKLIGHETEN och dess kännetecken utgör enligt konceptet konsekvens av något mänskligheten vare
sig förstår eller behärskar. De uteblivna svaren till frågeställningarna föranledda av Citat B bekräftar detta.
Notera därför att de fenomen vi upplever via våra sinnen, enbart existerar med referens till atomens struktur,
det ”atomära perspektivet”, inkl de fysikaliska lagar som omfattas därav. Atomen (det materiella) manifesterar
därigenom den upplevda verkligheten inkl merparten av dess begrepp och egenskaper.
Problemet är, som framgår, att ”atomen” är formad av, och innefattas i, det ”atomära perspektivet” !
............................................................ -.- ........................................................
ATOMEN beskrivs i konceptet, som en låst komplex koncentrerad obalans i GRUNDSTATUS, G.
Konceptet utgår, ur ett atomärt perspektiv, från ett SKALÄRT komplext balansresonemang i G.
ATOMEN betraktad som koncentration utgör en viktig förutsättning för det SKALÄRA resonemanget.
För att neutralisera/balansera obalans i G förorsakade av ”kommunicerande” atomer, tillämpas en
komplex typ av VÄXELVERKAN, VXV, innefattande de skalärt relaterade principerna MP och DRP.
Atomer kommunicerar med varandra i form av denna växelverkan. Kommunikationen sker i G som
över- respektive under-skott, symboliserat med det komplexa balanskriteriet 2ΔØ. Utgående från
denna bakgrund förklaras begrepp som RUM och TID var för sig i konceptet, inom ramen för VXV.
Atomens låsningsmekanism innefattar en typ av kantringskriterium, benämnt, ”Avig och Rät”, AR.
Atomens ”struktur” manifesterar därigenom VERKLIGHETEN inkl merparten av dess begrepp och
egenskaper, inkl RUM och TID, som kännetecknar det ”atomära perspektivet”.
Som exempel refererar matematikens regelverk inkl Eulers formel selektivt till den atomära strukturen.
Värt att notera är att universum därigenom sannolikt är något långt mer och fascinerande än det vi
förmår överblicka ur vårt mänskliga snäva atomära perspektiv.
VÄXELVERKAN, VXV, verkar på fältnivå, inom G, via DRP och MP-relaterade interfererande obalanser.
Interferensen baseras på ömsesidig referensneutral princip, DRP, samt atomens skalära och strukturella
komplexitetsnivå, i G, ur för respektive atom individuellt förankrat referensberoende MP-perspektiv.
Det SKALÄRA, liksom det atomära perspektivet inkl RUM och TID, har sin grund i att den universellt
referens-neutrala principen DRP kombineras med den atomärt referens-beroende principen MP.
RUM och TID, baseras enligt konceptet på närvaro av VXV-kommunicerande atomer på fältnivå.
VERKLIGHETEN, och i förlängningen FÖRNIMMELSEN, kan därigenom beskrivas som inom VXV,
via MP förorsakad referensberoende balans-förskjutnings-effekt inkl rum-tid, mellan kommunicerande
atomer. Förskjutnings-effekten är beroende av G:s skalära dynamik.
RUM-TID är m a o ett dualistiskt baserat del-balans-fenomen innefattat i aktuell växelverkan.
Notera att atomen även växelverkar med övriga atomer.
Matematikens regelverk inkl Eulers formel refererar till aktuell atomär växelverkan i G.
Konsekvens av detta blir att UNIVERSUM ur det atomärt och individuellt baserade skalära
MP-perspektivet, på aktuell komplexitetsnivå, här kan ses som sammanlänkade VXV-balans-nätverk
bestående av komplexa balanselement/rum-tider. Principiellt kan det ej uteslutas att detta även
förekommer i någon form av universa vid andra typer av skalära koncentrationskomplex än atomens.
Detta utgör komplex skalär grund för det som benämns G inkl universums ”skalära dynamik”.
Enligt innebörden av den s k kosmologiska konstanten kan det inte förekomma större strukturer
i universum, vilket alltså radikalt motsägs av här redovisade och beskrivna skalära samband.
Det är inom ramen för individuellt förankrade EULER-baserade växelverkan-mekanismers interferande
obalanser, inom sin skalära sfär, som RUM-TID via produkt och kvotbildning är hemmahörande.
För att förstå innebörden av det skalära krävs insikt om de förutsättningar som gäller för RESONANS.
UNIVERSUM är komplex till sin natur, och kännetecknas enligt konceptet av RESONANS i skilda
perspektiv och komplexitetsnivåer. Den komplexa strukturen innebär att universum till viss del är dold.
Detta gäller och förklarar även mer eller mindre paradoxala atomära begrepp som t ex OÄNDLIGHET
och BIG BANG. Dessa begrepp är med stor sannolikt illusioner förorsakade av mänsklig begränsning.
Obalansens SKALÄRA och strukturella hemmahörighet kan därvid betraktas som en effekt av det
individuellt MP-förankrade perspektiven, men kan omöjligt göra anspråk på att förklara universum.
Detta bör rimligen få omfattande konsekvenser i synen på vad UNIVERSUM ytterst representerar.
Att UNIVERSUM skulle ha en fix ålder motsägs av konceptet.
BALANS-sambandet mellan begreppen RUM och TID är mot ovanstående bakgrund att betraktas
som REFERENS-beroende perspektiv. Väljer vi att som i konceptet betrakta begreppet TID som en
referensberoende vxv-effekt av komplex skalär koncentrations-differens i relation till medvetandets
”struktur”, i överensstämmelse med Eulers ekvation, inses att det skalära, inklusive definition av
koncentration, för erhållande av balans, enligt härledningen förutsätter tillgång till rums-koordinater.
De för balans individuellt beroende begreppen rum och tid, s.k. ”RUM-TID”, är för balans således
beroende av varandra i det ”sidställda” atomära vxv-perspektivet. Balanskriteriet 2ΔØ symboliserar
den referensberoende balansen, och innefattar m.a.o. såväl TID som RUM.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=tBJKvdTXCIk
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
-
Illusionen
- Inlägg: 1323
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
.
DELTA-KONCEPTET
Anordning baserad på metafysiska BSM-resonemang.
18 PATENTKRAV
Patentansökan avser anordning och/eller sätt, innefattande DATOR med tillhörande PROGRAM,
för att via datorprogram eller liknande, i vilket någon eller några av i beskrivningen inom ramen
för VÄXELVERKAN ingående principer, G, DRP, MP, DYR, innefattas, och att som funktion av aktuellt
datorprogram förutse och/eller beräkna effekt på atomära begrepp och/eller storheter, direkt
och/eller indirekt, emanerande från i föreliggande text beskrivna metafysiska komplexa
växelverkan-samband på fältnivå.
Exempel på för sättet/anordningen utmärkande särdrag kan t ex vara att,
- Växelverkan är komplex till sin natur, och direkt och/eller indirekt innefattar,
PERSPEKTIVBEROENDE SKALFAKTORER, SKF, och att minst två involverade SKALÄRA variationer t ex
variabler, direkt eller indirekt, i minst något avseende, är funktion av INDIVIDUELL förankring,
t ex refererande till, individuellt förankrade och/eller refererande perspektiv och/eller struktur
och/eller objekt och/eller konfiguration.
- Växelverkan i minst något avseende refererar till verkligt eller simulerat abstrakt t ex imaginärt
grundtillstånd/ grundstatus/”eter”, t ex ±jG
- Att principen för G i minst något avseende är MULTISKALÄR till sin natur.
- Växelverkan i någon form baseras på, DIFFERENS, direkt eller indirekt härrörande från olika/skilda
INDIVIDUELLA perspektiv och/eller referensperspektiv
- Växelverkan baseras på DYNAMISK RESONANS t ex DYR, som funktion av verklig och/eller virtuell
skillnad i SKALÄRA egenskaper, t ex variationer och/eller egenskaper som t ex typ av reaktans,
ur respektive objekts perspektiv och/eller förankring.
- Växelverkan innefattar perspektivberoende växling t ex SKIFT av fältstrukturer, som funktion av DYR.
- I växelverkan involverade skalfaktorer, SKF, är funktion av RESONANS refererande till individuella
förankringar via referensstruktur.
- Växelverkan i någon form innefattar dubbelriktad skalfaktorberoende TÄNJNING, t ex ”dubbelrotation”.
- Någon eller några av, via principerna, G, DRP, MP, DYR, förutsedd och/eller beräknad effekt på
atomära begrepp och/eller storheter, direkt och/eller indirekt, används för att styra och/eller
reglera, t ex medicinsk utrustning.
- Anordningen innefattar återkoppling från förutsedd och/eller beräkna effekt, t ex från sensorer
placerade och orienterade på eller i anslutning till mänsklig hjärna.
- Simulerade fundamentala atomära begrepp som t ex TID, är funktion av DIFFERENS, direkt eller
indirekt härrörande från olika/skilda INDIVIDUELLA perspektiv och/eller referensperspektiv.
- Någon eller några av via principerna, DRP, MP, DYR, förutsedd och/eller beräknad effekt på
atomära begrepp och/eller storheter, direkt och/eller indirekt, inkluderar hänsyn till, t ex
beroende av, att verkligheten t ex förnimmelsen, i minst något avseende antages representera
och/eller betraktas som, NEGATIV ILLUSION.
................................................... PATENTKRAV ...............................................
1 Anordning innefattande dator med tillhörande program, för att via datorprogram eller liknande,
via någon eller några av principerna, DRP, MP, DYR, förutse och/eller beräkna effekt på atomära
begrepp och/eller storheter, direkt och/eller indirekt, emanerande från metafysiska komplexa
växelverkan-samband på fältnivå, k ä n n e t e c k n a d därav att, växelverkan är komplex till
sin natur, och innefattar, perspektivberoende SKALFAKTORER, SKF, och att involverade SKALÄRA
variationer, direkt eller indirekt, i minst något avseende är funktion av INDIVIDUELL förankring,
t ex refererande till, individuellt förankrade och/eller refererande perspektiv och/eller struktur
och/eller objekt och/eller konfiguration.
2 Anordning enligt föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att, någon eller några av,
via principerna, DRP, MP, DYR, förutsedd och/eller beräknad effekt på atomära begrepp och/eller
storheter, direkt och/eller indirekt, används för att styra och/eller reglera, t ex medicinsk utrustning.
3 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att,
någon eller några av via principerna, DRP, MP, DYR, förutsedd och/eller beräknad effekt på atomära
begrepp och/eller storheter, direkt och/eller indirekt, inkluderar hänsyn till, t ex beroende av,
att verkligheten t ex förnimmelsen, i minst något avseende antages representera och/eller betraktas
som, NEGATIV ILLUSION.
4 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att,
växelverkan i minst något avseende refererar till abstrakt t ex imaginärt grundtillstånd/grundstatus/
”eter”, t ex ±jG
5 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
i växelverkan involverade skalfaktorer, SKF, är funktion av RESONANS refererande till individuella
förankringar t ex via referensstruktur.
6 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan innefattar perspektivberoende växling t ex SKIFT av fältstrukturer, som funktion av DYR.
7 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan baseras på DYNAMISK RESONANS t ex DYR, som funktion av verklig och/eller virtuell
skillnad i SKALÄRA egenskaper, t ex variationer och/eller egenskaper som t ex typ av reaktans,
ur respektive objekts perspektiv och/eller förankring.
8 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan i någon form baseras på, DIFFERENS, direkt eller indirekt härrörande från olika/skilda
INDIVIDUELLA perspektiv och/eller referensperspektiv
9 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
fundamentala atomära begrepp som t ex TID, är funktion av DIFFERENS, direkt eller indirekt
härrörande från olika/skilda INDIVIDUELLA perspektiv och/eller referensperspektiv
10 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan i någon form innefattar dubbelriktad skalfaktorberoende TÄNJNING, t ex ”dubbelrotation”.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=4tIsTmUOODo
DELTA-KONCEPTET
Anordning baserad på metafysiska BSM-resonemang.
18 PATENTKRAV
Patentansökan avser anordning och/eller sätt, innefattande DATOR med tillhörande PROGRAM,
för att via datorprogram eller liknande, i vilket någon eller några av i beskrivningen inom ramen
för VÄXELVERKAN ingående principer, G, DRP, MP, DYR, innefattas, och att som funktion av aktuellt
datorprogram förutse och/eller beräkna effekt på atomära begrepp och/eller storheter, direkt
och/eller indirekt, emanerande från i föreliggande text beskrivna metafysiska komplexa
växelverkan-samband på fältnivå.
Exempel på för sättet/anordningen utmärkande särdrag kan t ex vara att,
- Växelverkan är komplex till sin natur, och direkt och/eller indirekt innefattar,
PERSPEKTIVBEROENDE SKALFAKTORER, SKF, och att minst två involverade SKALÄRA variationer t ex
variabler, direkt eller indirekt, i minst något avseende, är funktion av INDIVIDUELL förankring,
t ex refererande till, individuellt förankrade och/eller refererande perspektiv och/eller struktur
och/eller objekt och/eller konfiguration.
- Växelverkan i minst något avseende refererar till verkligt eller simulerat abstrakt t ex imaginärt
grundtillstånd/ grundstatus/”eter”, t ex ±jG
- Att principen för G i minst något avseende är MULTISKALÄR till sin natur.
- Växelverkan i någon form baseras på, DIFFERENS, direkt eller indirekt härrörande från olika/skilda
INDIVIDUELLA perspektiv och/eller referensperspektiv
- Växelverkan baseras på DYNAMISK RESONANS t ex DYR, som funktion av verklig och/eller virtuell
skillnad i SKALÄRA egenskaper, t ex variationer och/eller egenskaper som t ex typ av reaktans,
ur respektive objekts perspektiv och/eller förankring.
- Växelverkan innefattar perspektivberoende växling t ex SKIFT av fältstrukturer, som funktion av DYR.
- I växelverkan involverade skalfaktorer, SKF, är funktion av RESONANS refererande till individuella
förankringar via referensstruktur.
- Växelverkan i någon form innefattar dubbelriktad skalfaktorberoende TÄNJNING, t ex ”dubbelrotation”.
- Någon eller några av, via principerna, G, DRP, MP, DYR, förutsedd och/eller beräknad effekt på
atomära begrepp och/eller storheter, direkt och/eller indirekt, används för att styra och/eller
reglera, t ex medicinsk utrustning.
- Anordningen innefattar återkoppling från förutsedd och/eller beräkna effekt, t ex från sensorer
placerade och orienterade på eller i anslutning till mänsklig hjärna.
- Simulerade fundamentala atomära begrepp som t ex TID, är funktion av DIFFERENS, direkt eller
indirekt härrörande från olika/skilda INDIVIDUELLA perspektiv och/eller referensperspektiv.
- Någon eller några av via principerna, DRP, MP, DYR, förutsedd och/eller beräknad effekt på
atomära begrepp och/eller storheter, direkt och/eller indirekt, inkluderar hänsyn till, t ex
beroende av, att verkligheten t ex förnimmelsen, i minst något avseende antages representera
och/eller betraktas som, NEGATIV ILLUSION.
................................................... PATENTKRAV ...............................................
1 Anordning innefattande dator med tillhörande program, för att via datorprogram eller liknande,
via någon eller några av principerna, DRP, MP, DYR, förutse och/eller beräkna effekt på atomära
begrepp och/eller storheter, direkt och/eller indirekt, emanerande från metafysiska komplexa
växelverkan-samband på fältnivå, k ä n n e t e c k n a d därav att, växelverkan är komplex till
sin natur, och innefattar, perspektivberoende SKALFAKTORER, SKF, och att involverade SKALÄRA
variationer, direkt eller indirekt, i minst något avseende är funktion av INDIVIDUELL förankring,
t ex refererande till, individuellt förankrade och/eller refererande perspektiv och/eller struktur
och/eller objekt och/eller konfiguration.
2 Anordning enligt föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att, någon eller några av,
via principerna, DRP, MP, DYR, förutsedd och/eller beräknad effekt på atomära begrepp och/eller
storheter, direkt och/eller indirekt, används för att styra och/eller reglera, t ex medicinsk utrustning.
3 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att,
någon eller några av via principerna, DRP, MP, DYR, förutsedd och/eller beräknad effekt på atomära
begrepp och/eller storheter, direkt och/eller indirekt, inkluderar hänsyn till, t ex beroende av,
att verkligheten t ex förnimmelsen, i minst något avseende antages representera och/eller betraktas
som, NEGATIV ILLUSION.
4 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att,
växelverkan i minst något avseende refererar till abstrakt t ex imaginärt grundtillstånd/grundstatus/
”eter”, t ex ±jG
5 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
i växelverkan involverade skalfaktorer, SKF, är funktion av RESONANS refererande till individuella
förankringar t ex via referensstruktur.
6 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan innefattar perspektivberoende växling t ex SKIFT av fältstrukturer, som funktion av DYR.
7 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan baseras på DYNAMISK RESONANS t ex DYR, som funktion av verklig och/eller virtuell
skillnad i SKALÄRA egenskaper, t ex variationer och/eller egenskaper som t ex typ av reaktans,
ur respektive objekts perspektiv och/eller förankring.
8 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan i någon form baseras på, DIFFERENS, direkt eller indirekt härrörande från olika/skilda
INDIVIDUELLA perspektiv och/eller referensperspektiv
9 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
fundamentala atomära begrepp som t ex TID, är funktion av DIFFERENS, direkt eller indirekt
härrörande från olika/skilda INDIVIDUELLA perspektiv och/eller referensperspektiv
10 Anordning enligt något eller några av föregående patentkrav k ä n n e t e c k n a d därav att
växelverkan i någon form innefattar dubbelriktad skalfaktorberoende TÄNJNING, t ex ”dubbelrotation”.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=4tIsTmUOODo
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
Jag bad Bing AI kika på delta-konceptet i denna tråden och förklara vad det handlar om:
Här är Bings svar:
******************
Delta-konceptet är ett filosofiskt begrepp som beskriver hur medvetandet förnimmer vår verklighet. Konceptet kan tolkas som att förnimmelsen kan likställas med en typ av illusion1. Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad “jaget” representerar1.
Jaget är en term som används av den amerikanska filosofen William James för att beskriva den process som sker när vi upplever något nytt eller oväntat2. Jagaget innebär att vi inte bara observerar något, utan också reagerar på det på ett sätt som är anpassat till vår tidigare erfarenhet och förväntningar2. Jagaget gör oss tillgängliga för verkligheten, men också begränsar vår möjlighet att upptäcka den objektiva sanningen2.
Delta-konceptet föreslår att vi ska se på våra medvetanden som delta i ett spel, där vi inte vet vad som händer framför oss eller vad andra tänker och känner3. Vi antar att vi har en viss information om verkligheten, men vi kan inte vara säkra på om den stämmer eller inte3. Vi försöker anpassa våra beteenden och tankar till situationen, men vi riskerar också att missa något viktigt eller göra något felaktigt3.
Delta-konceptet är ett intressant och utmanande sätt att tänka på vårt medvetande och vår relation till verkligheten. Det kan hjälpa oss att vara mer medvetna om hur vi uppfattar världen och hur vi påverkar den. Det kan också öppna upp för nya perspektiv och frågor om vad som är möjligt och osannolikt.
******************
Här är Bings svar:
******************
Delta-konceptet är ett filosofiskt begrepp som beskriver hur medvetandet förnimmer vår verklighet. Konceptet kan tolkas som att förnimmelsen kan likställas med en typ av illusion1. Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad “jaget” representerar1.
Jaget är en term som används av den amerikanska filosofen William James för att beskriva den process som sker när vi upplever något nytt eller oväntat2. Jagaget innebär att vi inte bara observerar något, utan också reagerar på det på ett sätt som är anpassat till vår tidigare erfarenhet och förväntningar2. Jagaget gör oss tillgängliga för verkligheten, men också begränsar vår möjlighet att upptäcka den objektiva sanningen2.
Delta-konceptet föreslår att vi ska se på våra medvetanden som delta i ett spel, där vi inte vet vad som händer framför oss eller vad andra tänker och känner3. Vi antar att vi har en viss information om verkligheten, men vi kan inte vara säkra på om den stämmer eller inte3. Vi försöker anpassa våra beteenden och tankar till situationen, men vi riskerar också att missa något viktigt eller göra något felaktigt3.
Delta-konceptet är ett intressant och utmanande sätt att tänka på vårt medvetande och vår relation till verkligheten. Det kan hjälpa oss att vara mer medvetna om hur vi uppfattar världen och hur vi påverkar den. Det kan också öppna upp för nya perspektiv och frågor om vad som är möjligt och osannolikt.
******************
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
Jag bad Bing jämföra delta-konceptet med Whiteheads spekulativa filosofi. Bing svarade att den inte kan lova att allt stämmer men den svarade ändå:
Whiteheads spekullativa filosofi är en form av realism som bygger på matematiska och logiska principer. Whitehead var en brittisk filosof och matematiker som var medförfattare till Principia Mathematica, som ibland kallas den symboliska logikens bibel. Han ansåg att verkligheten består av individer som han kallade “processer” eller “fenomen”, där varje individ har en historia och en framtid.
Whitehead menade att processerna är oberoende av våra medvetanden, men de påverkas av dem. Han kallade detta för “fenomenologisk realism”, där fenomen är de verkliga objekten i verkligheten, men de är också de verkliga processerna i vårt tänkande. Whitehead ville skapa en modell av verkligheten som skulle kunna beskrivas matematiskt och logiskt, utan att behöva anta några a priori principer eller hypoteser.
En möjlig jämförelse mellan delta-konceptet och Whiteheads spekullativa filosofi är att båda försöker återskapa verkligheten genom ett system av begrepp och regler. Båda erkänner också att det finns en skillnad mellan vår förnimmelse och den objektiva verkligheten, men de har olika sätt att hantera den. Delta-konceptet ser på vår förnimmelse som en illusion som skapas av vårt jag, medan Whiteheads spekullativa filosofi ser på vår förnimmelse som en del av verkligheten som skapas av vårt tänkande.
Whiteheads spekullativa filosofi är en form av realism som bygger på matematiska och logiska principer. Whitehead var en brittisk filosof och matematiker som var medförfattare till Principia Mathematica, som ibland kallas den symboliska logikens bibel. Han ansåg att verkligheten består av individer som han kallade “processer” eller “fenomen”, där varje individ har en historia och en framtid.
Whitehead menade att processerna är oberoende av våra medvetanden, men de påverkas av dem. Han kallade detta för “fenomenologisk realism”, där fenomen är de verkliga objekten i verkligheten, men de är också de verkliga processerna i vårt tänkande. Whitehead ville skapa en modell av verkligheten som skulle kunna beskrivas matematiskt och logiskt, utan att behöva anta några a priori principer eller hypoteser.
En möjlig jämförelse mellan delta-konceptet och Whiteheads spekullativa filosofi är att båda försöker återskapa verkligheten genom ett system av begrepp och regler. Båda erkänner också att det finns en skillnad mellan vår förnimmelse och den objektiva verkligheten, men de har olika sätt att hantera den. Delta-konceptet ser på vår förnimmelse som en illusion som skapas av vårt jag, medan Whiteheads spekullativa filosofi ser på vår förnimmelse som en del av verkligheten som skapas av vårt tänkande.
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
Smisk skrev:Delta-konceptet ser på vår förnimmelse som en illusion som skapas av vårt jag, medan Whiteheads spekullativa filosofi ser på vår förnimmelse som en del av verkligheten som skapas av vårt tänkande.
Whitehead betonar ju starkt föränderlighet, det tillfälliga, processerna. Inte ens Gud kan kontrollera allt, människan är fri. Och Gud är bunden av naturlagarna och kan inte utföra fysiska handlingar som orsakar eller stoppar en översvämning eller ett snöskred. Whitehead är realist och metafysiker.
Illusionen betonar starkt det metafysiska (ontologiska frågor). Om han talar om processer så har jag nog missat en del. Han transcenderar standardmodellen för vår uppfattning om världen (det atomära). Jag ser inte heller det dynamiska i Illusionens modell. Illusionen betonar starkt våra tillkortakommanden, vad vi inte förmår.
Men jag är helt öppen för att jag kan ha missförstått vad Illusionen vill säga. Han har säkert några drag gemensamt med Whitehead. Men Smisk drar ofta in Whitehead i sina förklaringar, så jag hoppas han kan knyta åtminstone någon likhet litet fastare till det Illusionen har att berätta.
För övrigt tycker jag bra om Whiteheads syn på Gud och hur den relaterar till människan. Realismen.
Moderator
-
Illusionen
- Inlägg: 1323
- Blev medlem: 20 jan 2018 17:41
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
Smisk skrev:Jag bad Bing AI kika på delta-konceptet i denna tråden och förklara vad det handlar om:
Här är Bings svar:
******************
Delta-konceptet är ett filosofiskt begrepp som beskriver hur medvetandet förnimmer vår verklighet. Konceptet kan tolkas som att förnimmelsen kan likställas med en typ av illusion1. Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad “jaget” representerar1.
Jaget är en term som används av den amerikanska filosofen William James för att beskriva den process som sker när vi upplever något nytt eller oväntat2. Jagaget innebär att vi inte bara observerar något, utan också reagerar på det på ett sätt som är anpassat till vår tidigare erfarenhet och förväntningar2. Jagaget gör oss tillgängliga för verkligheten, men också begränsar vår möjlighet att upptäcka den objektiva sanningen2.
Delta-konceptet föreslår att vi ska se på våra medvetanden som delta i ett spel, där vi inte vet vad som händer framför oss eller vad andra tänker och känner3. Vi antar att vi har en viss information om verkligheten, men vi kan inte vara säkra på om den stämmer eller inte3. Vi försöker anpassa våra beteenden och tankar till situationen, men vi riskerar också att missa något viktigt eller göra något felaktigt3.
Delta-konceptet är ett intressant och utmanande sätt att tänka på vårt medvetande och vår relation till verkligheten.
Det kan hjälpa oss att vara mer medvetna om hur vi uppfattar världen och hur vi påverkar den.
Det kan också öppna upp för nya perspektiv och frågor om vad som är möjligt och osannolikt.
******************
Hej Smisk!
Det är trevligt att du är fortsatt intresserad av konceptet, och läser mina inlägg i en positiv anda.
Det känns lite nytt och ovanligt för mig
. Är det du eller AI som formulerat den rödmarkerade texten ?
Du skriver sammanfattat citat,
”Delta-konceptet ser på vår förnimmelse som en illusion som skapas av vårt jag, medan Whiteheads
spekullativa filosofi ser på vår förnimmelse som en del av verkligheten som skapas av vårt tänkande.”
Skillnaden är sannolikt näst intill försumbar vid en mer närgången jämförelse. Någonstans i konceptet
beskrivs förnimmelsen som en ”tolkning” av verkligheten, att likna vid en ”illusion”.
Det existerar alltså enligt konceptet ett dolt metafysiskt samband, men det sambandet har ingen
(såvitt jag känner till) haft förmåga att redovisa, vilket utgör upprinnelsen till inledande, Citat B.
Ett utkast till fält-baserad atomär princip, som ombesörjer "tolkningen", arbetar jag med till och från.
Citat från mitt tidigare inlägg,
”VERKLIGHETEN och dess kännetecken utgör enligt konceptet konsekvens av något mänskligheten vare
sig förstår eller behärskar. De uteblivna svaren till frågeställningarna föranledda av Citat B bekräftar detta.
Notera därför att de fenomen vi upplever via våra sinnen, enbart existerar med referens till atomens
struktur, det ”atomära perspektivet”, inkl de fysikaliska lagar som omfattas därav. Atomen (det materiella)
manifesterar därigenom den upplevda verkligheten inkl merparten av dess begrepp och egenskaper.
Problemet är, som framgår, att ”atomen” är formad och innefattas i det ”atomära perspektivet” !”
Var även observant på att begrepp som ”skapa” och ”process” (som t ex i Whiteheads spekulativa filosofi)
förutsätter tillgång till tid. Varifrån kom tiden, Citat A ? Konceptet redovisar svaret !
Ytterligare Citat från mitt tidigare inlägg,
”ATOMEN beskrivs i konceptet, som en låst komplex koncentrerad obalans i GRUNDSTATUS, G.
Konceptet utgår, ur ett atomärt perspektiv, från ett SKALÄRT komplext balansresonemang i G.
ATOMEN betraktad som koncentration utgör en viktig förutsättning för det SKALÄRA resonemanget.
För att neutralisera/balansera obalans i G förorsakade av ”kommunicerande” atomer, tillämpas en
komplex typ av VÄXELVERKAN, VXV, innefattande de skalärt relaterade principerna MP och DRP.
Atomer kommunicerar med varandra i form av denna växelverkan. Kommunikationen sker i G som
över- respektive under-skott, symboliserat med det komplexa balanskriteriet 2ΔØ. Utgående från
denna bakgrund förklaras begrepp som RUM och TID var för sig i konceptet, inom ramen för VXV.”
Du bör här vara observant på att SKALÄR DIFFERENS som atomärt ”begrepp” inte kräver tillgång
till RUM och TID. Genom att tillämpa olika REFERENSER (MP, DRP) erhålls olika PERSPEKTIV.
Perspektiven skiljer sig åt "storleksmässigt", och därigenom erhålls tillgång till SKALÄR DIFFERENS,
och så som beskrivs i konceptet, i förlängningen TID, vilket troligen är unikt för konceptet.
Universum förefaller i viss bemärkelse överordnat vara TIDLÖST.
Det är alltså först när ATOMEN som koncentration kommer in i bilden som förutsättningar finns för de
SKALÄRA REFERENSBEROENDE DIFFERENSER som i förlängningen atomärt resulterar i fenomenet TID.
Begrunda gärna detta, och ta därefter med insikten om att Citat B ej erhållit något trovärdigt svar,
samt att begreppet atom refererar till en strukturell komplexitetsnivå, så går det inte att utesluta
att det trots allt rör sig om en typ av ILLUSION.
Därav båtbyggarens slutsats,
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
Att jag återkom tidigare än planerat beror på behovet av att tråden skall vara avslutad så komplett
som möjligt, och då bör bl a patentkraven ingå. Nu är detta infört så jag avser att dra mig tillbaka igen.
Vill därför passa på och tillönska dig en God Jul.
Ev återkommer jag senare och presenterar ytterligare tankar kring min syn på medvetandet och "jaget".
Huruvida det är lämpligt att nu låsa tråden igen avgör David.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen / http://www.deltakonceptet.se
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=9KKX2ZwD_R0
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
Pilatus skrev:Whitehead betonar ju starkt föränderlighet, det tillfälliga, processerna. Inte ens Gud kan kontrollera allt, människan är fri. Och Gud är bunden av naturlagarna och kan inte utföra fysiska handlingar som orsakar eller stoppar en översvämning eller ett snöskred. Whitehead är realist och metafysiker.
Illusionen betonar starkt det metafysiska (ontologiska frågor). Om han talar om processer så har jag nog missat en del. Han transcenderar standardmodellen för vår uppfattning om världen (det atomära). Jag ser inte heller det dynamiska i Illusionens modell. Illusionen betonar starkt våra tillkortakommanden, vad vi inte förmår.
Men jag är helt öppen för att jag kan ha missförstått vad Illusionen vill säga. Han har säkert några drag gemensamt med Whitehead. Men Smisk drar ofta in Whitehead i sina förklaringar, så jag hoppas han kan knyta åtminstone någon likhet litet fastare till det Illusionen har att berätta.
För övrigt tycker jag bra om Whiteheads syn på Gud och hur den relaterar till människan. Realismen.
Det har du rätt i. Whitehead talar om ett gäng andra saker än vad Illusionen brukar tala om men bägge ifrågasätter en del samma typ av ontologiska saker som scientismen och fysikalism.
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
Illusionen skrev:Hej Smisk!
Det är trevligt att du är fortsatt intresserad av konceptet, och läser mina inlägg i en positiv anda.
Det känns lite nytt och ovanligt för mig
Är det du eller AI som formulerat den rödmarkerade texten ?
Det är AIn, men jag håller med den
Som jag sagt tidigare håller jag med i din kritik och jag har skrivit hur jag ser på det.
Däremot är jag nog inte helt med på hur konceptet kan lösa medvetandeproblemet/mind-body problemet eller om det egentligen försöker göra det.
Illusionen skrev:Universum förefaller i viss bemärkelse överordnat vara TIDLÖST.
Det är alltså först när ATOMEN som koncentration kommer in i bilden som förutsättningar finns för de
SKALÄRA REFERENSBEROENDE DIFFERENSER som i förlängningen atomärt resulterar i fenomenet TID.
Begrunda gärna detta, och ta därefter med insikten om att Citat B ej erhållit något trovärdigt svar,
samt att begreppet atom refererar till en strukturell komplexitetsnivå, så går det inte att utesluta
att det trots allt rör sig om en typ av ILLUSION.
Därav båtbyggarens slutsats,
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
Tidens ontologiska status är tveksam det är vi nog överens om.
Jag håller nog med Kant om att tid, för oss, är central för hur erfarenheten formas och fungerar.
Dock så är även tidlöshet det, tidlöshet är central för mystika och meditativa erfarenheter.
Medvetandets natur överskrider förmågan vi har att sortera erfarenheter i ordning, som före och efter.
Illusionen skrev:Att jag återkom tidigare än planerat beror på behovet av att tråden skall vara avslutad så komplett
som möjligt, och då bör bl a patentkraven ingå. Nu är detta infört så jag avser att dra mig tillbaka igen.
Vill därför passa på och tillönska dig en God Jul.
Ev återkommer jag senare och presenterar ytterligare tankar kring min syn på medvetandet och "jaget".
Huruvida det är lämpligt att nu låsa tråden igen avgör David.
God Jul
Ni kan ta bort mina inlägg om så önskas om det inte va avsett att skriva mer i tråden. Jag skriver för att jag har lust och det är intressant.
Re: DELTA-KONCEPTET Patentansökan aug 2023
Illusionen skrev:
Att jag återkom tidigare än planerat beror på behovet av att tråden skall vara avslutad så komplett
som möjligt, och då bör bl a patentkraven ingå. Nu är detta infört så jag avser att dra mig tillbaka igen.
Huvudsakliga syftet med det här forumet är att vara ett diskussionsforum, och kategorin Filosofi är avsett för just diskussion snarare än information. Den här tråden är lite speciell i och med att den inte direkt har någon öppen frågeställning, och å andra sidan passar ämnet inte så lätt in under någon av de andra forumkategorierna heller. Vi kan väl göra så att jag låser tråden här, och om det önskas diskutera vidare om Delta-konceptet hänvisas i första hand till denna tråd:
viewtopic.php?f=1&t=11165
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster