Den egna fallenheten att filosofera får inget utrymme att komma till uttryck om man intensivt och oupphörligt följer med i andra tänkares fortlöpande publikationer i ett problemområde man känner att man vill tänka igenom.
Naturligtvis kan ens tankar ytterst ha väckts av någon publicerad eller åhörd tänkare, och naturligtvis vill man fördjupa sig i 'the state of the art' inom det område som engagerar en.
Men det får inte bli en attityd att man alltid måste 'ta reda på mera', 'sätta sig in djupare i', innan man tänker själv, och ev. ger det språkligt uttryck.
Jag tror att det är fel att för mycket likna filosofisk verksamhet vid vetenskaplig forskning. I sådan verksamhet är det ofta nödvändigt att hålla kontakt med och ta del av andra forskares rön inom det område man själv är sysselsatt med.
Filosoferandet har även likheter med litterärt skapande verksamhet.
Och det vore förödande för en författare, medan h*n skriver sin bok,
att frenetiskt, ihållande följa med i vad andra författare skriver och publicerar under samma tid.
Filosofi är inte hälften av varje(vetenskap/konst)? Filosofi är inte fullt ut både och? Filosofi är något annat, men vad kan sägas känneteckna filosofiskt tänkande?
Vad tycker ni? Jag för min del försöker filosofera, inte (tillspetsat) filosoferas!
Att filosofera eller filosoferas?
Moderator: Moderatorgruppen
Att filosofera eller filosoferas?
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
-
behållaren
- Inlägg: 61
- Blev medlem: 17 okt 2005 10:28
- Ort: Landsman till Wittgenstein
Jag tro nog att en filosofisk verksamhet innehåller både och. Att filosofera och låta sig filosoferas. Ta en titt på mina inlägg idag. Säg inte att jag inte har satt igång filosoferandet om just mig igång. Det sker utbyte hela tiden. vissa medvetna och vissa medvetna. Vissa förstår och vissa missförstår. Vissa kämpar och vissa inte gör det. Filosofera och filosoferas hela tiden. Just i danna sekund förbereder du dig att svara, du har uppfattat något fel i mitt inlägg eller nappat upp en tanke. Se, det är inget fel att låta sig filosoferas. Rörelser hela tiden. Jag kan orsaka storm i ditt huvud, kan lugna dig, göra dig glad, förstöra din dag. Allt är rörelse. Det som sker, sker i rörelsen. Filosofera eller filosoferas spelar nog trotts allt ingen roll. Bara det finns tankerörelsen så har vi uppnått målet.
meanman: Jo, jag kan förstå din tankegång. Det är lite som i skolan, det läggs ner oändligt mycket tid på att gå igenom filosofins historia istället för att diskutera och själva få filosofera. Ett visst mått av filosofihistoria är ju självklart nödvändigt men meningen är väl att "bli filosof", inte expert på andra filosofer och deras teorier.
Vad som kännetecknar filosofiskt tänkande? Tja, för mig är det att vidga på gränserna, tänka längre än det vi ser och försöka hitta förklaringar till det människan vill ha svar på.
Vad som kännetecknar filosofiskt tänkande? Tja, för mig är det att vidga på gränserna, tänka längre än det vi ser och försöka hitta förklaringar till det människan vill ha svar på.
"Det finns många som anser det vara förmer att hållas för mästare än att vara det."
/Dante
/Dante
Det är klart att filosofiska tankar alltid måste utgå ifrån en själv, men trots det tror jag att man alltid kan få inspiration av andra tänkare. Filosofin är ingen "vetenskap" för mig, dvs en ram för vetenskaplig information, som man samlar ihop och lär ut. Filosofi är mer en sysselsättning, helt enkelt det att fundera på olika saker som vi ofta annars ser som självklara.
Bättre att veta att man tror än att tro att man vet.
Naline skrev:meanman: Jo, jag kan förstå din tankegång. Det är lite som i skolan, det läggs ner oändligt mycket tid på att gå igenom filosofins historia istället för att diskutera och själva få filosofera. Ett visst mått av filosofihistoria är ju självklart nödvändigt men meningen är väl att "bli filosof", inte expert på andra filosofer och deras teorier.
Vad som kännetecknar filosofiskt tänkande? Tja, för mig är det att vidga på gränserna, tänka längre än det vi ser och försöka hitta förklaringar till det människan vill ha svar på.
Ja Naline, det stämmer mycket bra med hur jag ser det. Möjligen att jag vill uttrycka sista stycket annorlunda för egen del. Det jag i filosofin vill ha svar på har sina rötter i de begrepp vi rör oss med. Mina studier i teoretisk filosofi kan grovt sagt sammanfattas med att de i första hand var till hjälp att förstå mitt eget tänkande bättre.
Jag såg att du läste praktisk filosofi, och det är ofta något helt annorlunda än vad många 'sökare' hoppas. De brukar också hoppa av under första terminen. Jag har också läst praktisk filosofi, och om jag söker efter en liknande sammanfattning i en mening, som jag gav för teoretisk, så skulle det vara: Man kan inte leva utan skuld. Oavsett hur 'klokt' man väljer i ett moraliskt dilemma, så är det alltid någon eller något som man sviker.
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
Jag tror att det är förhållandet till det man läser som avgör.
Man bör inte se det som om det är en annan faktisk person som man läser.
För vad spelar väl det för roll vem som är författaren.
Det man läst är ens egna tankar.
Alla lever vi i samma rymd, alla delar vi samma tankar.
Men det är klart om man inte tycker det man lästs sig till räcker, om man känner att något bör utvecklas. Ja då har man väl två vägar att gå. Tänka tankarna genom att tänka dom själv eller tänka tankarna genom att läsa dom, om dom finns.
Själv sitter jag gärna själv försjunken i tankar och utvecklar mitt resonemang. Men rätt var det är står jag stilla och kommer ingen vart. Då är det rådigt för mig att ta upp en bok. Jag väljer helst en skönliterär sådan då det i dessa står att finna minst lika mycket filosofiskt stoff som i fackliteraturen.
Man bör inte se det som om det är en annan faktisk person som man läser.
För vad spelar väl det för roll vem som är författaren.
Det man läst är ens egna tankar.
Alla lever vi i samma rymd, alla delar vi samma tankar.
Men det är klart om man inte tycker det man lästs sig till räcker, om man känner att något bör utvecklas. Ja då har man väl två vägar att gå. Tänka tankarna genom att tänka dom själv eller tänka tankarna genom att läsa dom, om dom finns.
Själv sitter jag gärna själv försjunken i tankar och utvecklar mitt resonemang. Men rätt var det är står jag stilla och kommer ingen vart. Då är det rådigt för mig att ta upp en bok. Jag väljer helst en skönliterär sådan då det i dessa står att finna minst lika mycket filosofiskt stoff som i fackliteraturen.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Mitt problem är att jag inte läser tillräckligt noggrannt och därmed inte egentligen förstår de olika filosoferna särskilt bra. När jag läser en text blir det snarare så att mina tankar börjar vandra iväg, så får jag en massa egna idéer och blandar ihop dessa med författarens.
Jag läser också in mina egna gamla teorier i texten och inbillar mig att författaren tänker likadant som jag. Då tänker jag att det här var en bra filosof som tänker nästan lika som jag, fast lite sämre. Sedan kanske jag refererar författaren för att visa att min teori faktiskt har haft andra anhängare tidigare, fastän det egentligen inte var fallet.
Vänligen
Camilla
Jag läser också in mina egna gamla teorier i texten och inbillar mig att författaren tänker likadant som jag. Då tänker jag att det här var en bra filosof som tänker nästan lika som jag, fast lite sämre. Sedan kanske jag refererar författaren för att visa att min teori faktiskt har haft andra anhängare tidigare, fastän det egentligen inte var fallet.
Vänligen
Camilla
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster