Som ni säkert märker har jag inte reflekterat över detta, det blev lite rörigt hoppas ni fattar, är inte säker på att jag fattar det själv!
Säkert massa motsägelser m.m. Men nu vill jag höra vad ni har att säga, tillsammans ska vi hitta Sanningen!
Subjektet kontra Objektet
Moderator: Moderatorgruppen
Subjektet kontra Objektet
Här är något som slog mig häromveckan, har inte orkat tänka på det än men här är tanken; Många halvintellektuella människor ser idag världen enligt "subjektiviteten är sanningen"-mottot. Jag undrar huruvida det verkligen stämmer, jag har själv varit subjektivist sen jag var 16, nu fyller jag snart 20. I vilket fall så undrar jag huruvida det finns en sanning bortom de oändligt ändliga cirklarna i "subjektiviteten är sanningen"-resonemanget eller huruvida det finns en "objektiv värld" både fysiskt och psykiskt (förutsatt att vi "människor" existerar - på något plan) en värld som vi hittills är obekanta med. En värld med lagbundenheter men samtidigt en motpol en beroende men samtidigt oberoende variabel. Alltså: är "den verkliga" världen radikalt annorlunda eller/men samtidigt likadan men på en annan "nivå".
Som ni säkert märker har jag inte reflekterat över detta, det blev lite rörigt hoppas ni fattar, är inte säker på att jag fattar det själv!
Säkert massa motsägelser m.m. Men nu vill jag höra vad ni har att säga, tillsammans ska vi hitta Sanningen!
Som ni säkert märker har jag inte reflekterat över detta, det blev lite rörigt hoppas ni fattar, är inte säker på att jag fattar det själv!
Säkert massa motsägelser m.m. Men nu vill jag höra vad ni har att säga, tillsammans ska vi hitta Sanningen!
Innan man börjar diskutera dessa frågor på allvar måste man ge rigorösa definitioner av begrepp som "subjektivitet" och "objektivitet". Jag misstänker att när man väl gjort det kommer diskussionerna att bli generande enkla. Vad som ger dem dess sken av djup är den oerhörda terminologiska förvirring som kringgärdar dem.
Ok här är mina definitioner av obj/subj, vad jag menar när jag nämner dem. Tror inte det är så olikt från vad ordboken säger.
Subjektivt - Att allt är en tolkningsfråga (något som ligger inom individen), "det du upplever som rätt tycker jag är fel" (värdesubjektivt). Sen kan vi inte veta att flera olika individer existerar eftersom jag endast kan vara "säker" på att jag själv existerar, allt utöver kan vara ett resultat av omedveten påverkan osv (fenomenalistisk subjektivitet?).
Objektivt - Något som inte är en produkt av mänskliga upplevelser, tex världen som den "verkligen är", utan några som helst tolkningar. Ev. "en sanning" (men vad är egentligen sanning, förutom en annan diskussion).
Subjektivt - Att allt är en tolkningsfråga (något som ligger inom individen), "det du upplever som rätt tycker jag är fel" (värdesubjektivt). Sen kan vi inte veta att flera olika individer existerar eftersom jag endast kan vara "säker" på att jag själv existerar, allt utöver kan vara ett resultat av omedveten påverkan osv (fenomenalistisk subjektivitet?).
Objektivt - Något som inte är en produkt av mänskliga upplevelser, tex världen som den "verkligen är", utan några som helst tolkningar. Ev. "en sanning" (men vad är egentligen sanning, förutom en annan diskussion).
Att hävda att subjektivitet är sanningen blir mest bara dumt, snarare kanske man borde uttrycka det som att våra subjektiva upplevelser blir sanna till sina konsekvenser.
Tror vi att gud finns så handlar vi såsom om gud finns, vilket gör att konsekvenserna av vårt antagande att gud finns blir sanna, och i så måtto även gud. Om gud sedan finns i objektiv bemärkelse är sedan en annan femma.
Hävdar vi däremot att subjektivitet är sanningen, så gör vi väl ett uttalande om ett objektivt sakförhållande, eller? Jag ser det nog som att vi upplever en värld som består av (mer eller mindre) subjektivt färgade betraktelser av (mer eller mindre) verkliga fenomen.
Därav inte sagt att objektiva sakförhållanden inte existerar. Problemet ligger snarare i vår förmåga att varsebli - kan vi iaktta någonting i sig utan att på något sätt färga upplevelsen av detta? Jag är tveksam.
Tror vi att gud finns så handlar vi såsom om gud finns, vilket gör att konsekvenserna av vårt antagande att gud finns blir sanna, och i så måtto även gud. Om gud sedan finns i objektiv bemärkelse är sedan en annan femma.
Hävdar vi däremot att subjektivitet är sanningen, så gör vi väl ett uttalande om ett objektivt sakförhållande, eller? Jag ser det nog som att vi upplever en värld som består av (mer eller mindre) subjektivt färgade betraktelser av (mer eller mindre) verkliga fenomen.
Därav inte sagt att objektiva sakförhållanden inte existerar. Problemet ligger snarare i vår förmåga att varsebli - kan vi iaktta någonting i sig utan att på något sätt färga upplevelsen av detta? Jag är tveksam.
It is a mistake to think you can solve any major problems just with potatoes.
(Douglas Adams)
(Douglas Adams)
M skrev:Att hävda att subjektivitet är sanningen blir mest bara dumt, snarare kanske man borde uttrycka det som att våra subjektiva upplevelser blir sanna till sina konsekvenser.
Å andra sidan är det ju svårt att bekräfta existensen av andra utom sig själv filosofiskt således blir det filosofiskt möjligt att individen kan skapa en objektiv sanning utifrån en subjektiv upplevelse.
För övrigt menade nog Kirkegaard att "Sanningen" skapas av individens tolkningarna (jag vet inte jag har inte läst) och blir då "subjektiva sanningar" och eventuell syn på att en objektiv sanning är omöjlig att tillägna sig, därav "Subjektiviteten är sanningen". Men det är ju bara min subjektiva tolkning.
Min fråga är; Om vi kan ta oss utanför vårt mänskliga tankesätt, ut ur subjektivitetens (eller objektivitetens) till synes oändliga cirklar, kan vi då finna en objektiv verklighet/sanning? Finner vi den objektiva verkligheten i vetenskapen eller inom oss själva?
För mig likt dig är det svårt att tänka mig att vi kan hitta en objektiv sanning på något sätt. Som du sa tror jag vi påverkas mycket av våra subjektiva tankesätt, men hur kan vi veta att dessa inte omedvetet påverkas av objektiva strukturer och då menar jag inte socialiseringsformer utan mer som att vi omedvetet kan förstå Platons grottvägg med rätt omedvetna förberedelse. M.a.o kanske ligger en objektiv variabel i det omedvetna; vilket skulle kunna ses som vårt enda sätt till att förstå verkligheten såsom den verkligen är.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster