Jag hörde nyligen på radioprogram. En ung kvinna berättade om sin flykt undan tortyr i Turkiet. När hon lämnar sin gerillagrupp och följer med smugglaren är hon rädd. Hon känner sig ensam. Hon talar om för smugglaren hur hon känner och hur rädd hon känner sig för att vara ensam, något hon aldrig varit tidigare i sitt liv.
Han svarar henne att hon inte skall oroa sig. I landet dit hon skall resa är nämligen alla människor ensamma.
Landet heter Sverige.
Är vi ett land av ensamma själar, en kultur som dyrkar ensamheten?
En ensamhetskultur!
Moderator: Moderatorgruppen
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Kan en bidragande orsak vara klimatet kanske? Mina försök i ungdomen att skapa någon form av kollektiv gemenskap slutade alltid med att det blev för kallt. I en period löste jag detta genom att hyra ett stort magasin där människor kom och gick som de ville. Många gånger blev jag ledsen när detta missbrukades, men detta uppvägdes av att jag fick kontakt med många människor som hade samma inställning som mig. Vid en viss gräns är det mer berikande att vara generös - och det är när man befinner sig i en gemenskap av generösa människor. Då är det stärkande att vara många. Naturligtvis är det bättre med mottot "ensam är stark" när alla människor runt omkring har en stark drift att roffa åt sig allt de kan. Det tar tid att leva efter den givande principen - och då gäller att alla i kollektivet har en känsla för det. Förutom att alla vinner på det rent materiellt - det skapar ett flöde av tillgångar och en vilja att skapa, så uppstår det något som vi upplever som kärlek och värme. Med tiden så löser den egoistiska jagidentiteten upp sig och lämnar plats för en mer holistisk jagidentitet, villket är mer rationellt tycker jag då vårt liv inte enbart består av vår kropp utan allt som den interagerar med.
Johan
Johan
Tractatus skrev:Vi lever i en individualistisk kultur à la USA. Ensam är stark, lyder slagordet. Vilken fadäs egentligen.
Ensam är svag, och kommer alltid att vara.
Så det finns fler ensamma människor i USA? Eller var det bara ett allmänt konstaterande att vi "Vi lever i en individualistisk kultur à la USA" men detta har inget med ensamhet att göra?
Kallekula skrev:Tractatus skrev:Vi lever i en individualistisk kultur à la USA. Ensam är stark, lyder slagordet. Vilken fadäs egentligen.
Ensam är svag, och kommer alltid att vara.
Så det finns fler ensamma människor i USA? Eller var det bara ett allmänt konstaterande att vi "Vi lever i en individualistisk kultur à la USA" men detta har inget med ensamhet att göra?
USAs problem är snarare tvärtom tycker jag. Ensamhet ses som något väldigt negativt. Människor som föredrar att vara ensamma är "konstiga" och "ovänliga." De utåtriktade och de pratiga lyckas och en "team player" är den bästa man kan vara. Individualistiskt, kanske, men ensamt är något helt annat. Ensam får man inte vara här.
Devil's Advocate
Tanken slog mig idag och har gjort det många gånger förut. Stod inne på en busstation med ett trettiotal människor. Det var helt knäpptyst.
Özz Nuyen (stavning?) tog upp det där på Stockholm Live nån gång också. Hur vi står ensamma på busshållplatsen och drabbas av ångest när man ser att det kommer en till person. Stämningen blir lite kall och båda blir lite nervösa...
Det är helt sjukt!
Man skulle ses som smått suspekt om man skulle försöka kommunicera med någon på tunnelbanan.
Özz Nuyen (stavning?) tog upp det där på Stockholm Live nån gång också. Hur vi står ensamma på busshållplatsen och drabbas av ångest när man ser att det kommer en till person. Stämningen blir lite kall och båda blir lite nervösa...
Det är helt sjukt!
Man skulle ses som smått suspekt om man skulle försöka kommunicera med någon på tunnelbanan.
Angelina skrev:Jag vördar min ensamhet ömt, jag älskar den. Att få vara ifred men sina egna tankar är bland det bästa jag vet. Man behöver inte kommunicera tvångsmässigt hela tiden.
Tack Angelina!
Det var nog något av det mest kloka och sympatiska som yttrats i det här forumet.....
då 'social kompetens' numera förs fram som framgångsrikt fungerande i grupp kan det vara bra att erinra sig att det fanns en tid då 'att klara sig själv' och trivas med det, ansågs som god social kompetens...
tycker den till stor del. men inte av tvång,
ensamma vargen Meanman
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Håller med Angelina. Läste en insändare i Aftonbladet en gång där en tjej klagade på att folk är så tysta i tunnelbanevagnarna och bara stirrar genom fönstret uti tomma intet och inte vill kommunicera.
Det här är en alinietationsprocess i det kapitalistiska samhället som gör varje individ till objekt utan mänskligt värde. Vi är köp/säljvara och inga riktiga människor längre. Människan blir en kugge i hjulet. Produktionen blir ett självändamål där den som producerar, arbetaren, blir alinierad från produkten, en ren lönearbetare. Skitsamma vad som produceras. Våga vägra.
Det här är en alinietationsprocess i det kapitalistiska samhället som gör varje individ till objekt utan mänskligt värde. Vi är köp/säljvara och inga riktiga människor längre. Människan blir en kugge i hjulet. Produktionen blir ett självändamål där den som producerar, arbetaren, blir alinierad från produkten, en ren lönearbetare. Skitsamma vad som produceras. Våga vägra.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
När man är ensam är man avskuren från allting; människor och alla möjligheter att interagera med ting utanför sin egen kropp.
Att känna sig ensam är att uppleva det som man är avskuren från allting.
Det är skönt att vara ensam när man upplever det som att all interaktion utanför den egna kroppen är destruktivt, särskilt när den blir påtvingad.
Det finns dock inget positivt med att vara ensam - då dör man. Ensamheten är i sig inte hållbar, men ensamheten är ändå önskvärd när den är sjävvald framför en negativ gemenskap. Den upplevs då skön så länge man inte känner sig ensam.
Ensamheten som en reell belägenhet är inget att se upp till. Vi fungerar inte avskiljda från allt annat. Möjligen kan vi hålla oss borta från andra människor om vi får någon form av subsitut, men att tro att den egna kroppen är suverän och inte behöver något annat är ett bedrägeri.
Ett tankeexperiment: Föreställ dig att plötsligt försvinner alla människor (och djur), och du är ensam. Lev dig in i den rollen och fundera på hur din vardag kommer att gestalta sig. Visualisera detta så starkt att du verkligen tvingas fatta beslut utifrån denna ensamhet.
Vi upplever andra människor som hot. Det är en tröskel man måste våga överskrida. Ibland visar det sig att hotbilden stämde, och ibland visar det sig att man kan vara vänner - och då blir man glad för då har man ökat sin förmåga att leva.
Ingen tycker om att känna sig ensam. Det är inte samma sak att "ha en kväll för sig själv och sina tankar" som att vara avskuren från sin omvärld. Det är dock viktigt att inte interagera med människor hela tiden då detta till slut blir ännu mer förvirrande om vi var förvirrade från början. Då behöver man samla ihop sig så gott det går. Det finns en risk att gemenskapen blir ett självändamål, utan att man har en verklig och givande kontakt med andra. Det blir då bara en massa information för hjärnan att bearbeta som inte faller på plats. Att känna sig själv och utgå från sig själv är förutsättningen för att man ska kunna ha förankrade och givande relationer med andra.
Många är ensamma för att de är så trasiga - och många är trasiga för att de är så ensamma.
Johan
Att känna sig ensam är att uppleva det som man är avskuren från allting.
Det är skönt att vara ensam när man upplever det som att all interaktion utanför den egna kroppen är destruktivt, särskilt när den blir påtvingad.
Det finns dock inget positivt med att vara ensam - då dör man. Ensamheten är i sig inte hållbar, men ensamheten är ändå önskvärd när den är sjävvald framför en negativ gemenskap. Den upplevs då skön så länge man inte känner sig ensam.
Ensamheten som en reell belägenhet är inget att se upp till. Vi fungerar inte avskiljda från allt annat. Möjligen kan vi hålla oss borta från andra människor om vi får någon form av subsitut, men att tro att den egna kroppen är suverän och inte behöver något annat är ett bedrägeri.
Ett tankeexperiment: Föreställ dig att plötsligt försvinner alla människor (och djur), och du är ensam. Lev dig in i den rollen och fundera på hur din vardag kommer att gestalta sig. Visualisera detta så starkt att du verkligen tvingas fatta beslut utifrån denna ensamhet.
Vi upplever andra människor som hot. Det är en tröskel man måste våga överskrida. Ibland visar det sig att hotbilden stämde, och ibland visar det sig att man kan vara vänner - och då blir man glad för då har man ökat sin förmåga att leva.
Ingen tycker om att känna sig ensam. Det är inte samma sak att "ha en kväll för sig själv och sina tankar" som att vara avskuren från sin omvärld. Det är dock viktigt att inte interagera med människor hela tiden då detta till slut blir ännu mer förvirrande om vi var förvirrade från början. Då behöver man samla ihop sig så gott det går. Det finns en risk att gemenskapen blir ett självändamål, utan att man har en verklig och givande kontakt med andra. Det blir då bara en massa information för hjärnan att bearbeta som inte faller på plats. Att känna sig själv och utgå från sig själv är förutsättningen för att man ska kunna ha förankrade och givande relationer med andra.
Många är ensamma för att de är så trasiga - och många är trasiga för att de är så ensamma.
Johan
Jag är väldigt fundersam på hur det skulle kännas och vara ifrån en kultur där man inte är ensam? Kanske är det något som försvinner när levnadsstandarden växer och vi inte längre behöver samarbeta lika intimt för att överleva. Undrar om det kan vara så, jag drar mig till minnes en gamal arbetplats i den tunga industrin. Där var det helt klart så att de killar som hade det värsta (hårdaste och farligaste) jobbet även hade den bästa kamratskapen. När fabriken moderniserades försvann mycket av detta och ersattes till stor del av egenintresse.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster