Filma en tv: Minne, Medvetande, Upplevelse

[PopJimmy]

Alltså kolla in denna video:
http://www.youtube.com/watch?v=6YD9uhmP5Oo

Det killen på videon har gjort är att han kopplar utporten på sitt videokort till inporten på sitt videokort.

Samma fenomen händer när du har kopplat in en filmkamera i en tv och filmar tvbilden.
Och samma sak händer när du ställer 2 speglar som speglar varandra.



Saken är den, att jag har upplevt ungefär dessa typer av fenomen på vanliga synintryck när jag tog lsd och även när jag tagit lustgas. SynMinnet blir på något sätt ett "eko".

Jag tycker fenomenet är otroligt intressant, eftersom jag upplever att detta fenomen spelar på fundamentala saker som: minnet, tid, rum och medvetande och hur dessa hänger ihop i våran upplevelse.


Är det någon annan som upplevt detta fenomen i olika typer av drogrus eller i andra sammanhang, typ avanderad meditation? Är det någon annan som funderat på detta eller upplevt detta själv?


Vart tar bilden egentligen vägen när den speglas? Den verkar ju pånågot sätt "försvinna" i "horizonten". Blir bilden bara ett "minne blott"?

[PopJimmy]

Jag gillar det som händer när han stänger ner "rutorna", som t.ex. i den 53:e sekunden - det känns verkligen som "rutan dör" och försvinner i horizonten... Undrar om det är så det känns att dö? Fast hela upplevelsen försvinner i horizonten....

[Varney]

jag funderade för några veckor sen på just spegla-spegel grejen.
kom på att jag inte har någon aning. att jag inte kan förstå.
sen tänkte jag skriva här på FF och fråga. sen glömde jag av det.
det är så jobbigt att tänka på, precis som alla svåra frågor.
alltså...när tar reflektionerna slut?? att de tar slut där vi inte kan se dem mer är ju inte så intressant. att de tar slut där vi inte kan se ens med våra mikroskop o grejer alltså. för om vi va lite "bättre", skulle vi se ytterligare några då?alltså. begrepp som evig, är jobbigt.
jag har inte den "naturvetar"apparat som krävs för att kunna bortförklara det jobbiga och rulla in i termer och likn. heller...
jag skulle vilja försöka grunna på det,men det blir för obehagligt i bröstet då på nåt sätt.


jimmy, hur i all världen menar du med att du upplevt detta med vanliga synintryck? = dvs irrfärder i hjärnan?
på lustgas? trodde inte det var hallucinogent (stavning?) eller nåt, trodde det var mer som alkohol.att man blir ofokuserad el nåt...(minns när jag försökte en gång, enda som hände var att jag fick huvudvärk och illamående..det var säkert inte ens lustgas =/ )

[PopJimmy]

nej det är inte alls som när man blir lulligt-full eller stenad när man röker på och ligger i en säng och känner att man ligger en decimenter ner i sängen.

Detta är något annat. När jag tog lustgas första gången (referar till första gången eftersom det var tydligast då) blev mina intryck i ett slags "tunnel perspektiv". Eller när jag tog syra... Hmm...

Egetligen borde jag kanske gå till ett forum som magiskamolekyler eller ett buddhistforum som e-sangha alternativt integral nakeds forum. Jag har mer och mer kommit att inse att de flesta på detta forum är pålästa och vill diskutera traditionell "västerländsk filosofi" och att det jag funderar kring, på många sätt innefattar detta men samtidigt sträcker sig bortom detta...

Jag tror jag ska lägga ner mina flummiga projekt på detta forum och dra över till andra. Istället här bara posta mer relevanta ämnen, som människor som uteslutande läst västerländsk filosofi kan svara på .... Det är på något sätt som jag för det mesta gör bort mig, när jag försöker diskutera ämnen på detta forum som sträcker sig över vad den västerländska filosofi undersökt, eftersom den större, uteslutande majoriteten på forumet för det mesta uteslutande verkar vara intresserade av "traditionell västerländsk filosofi" har att erbjuda. Jag tycker naturligtvis att detta är ett enorm intressant ämne i sig själv som innehåller många viktiga pusselbitar. Men jag har mer och mer kommit att inse att mitt personliga pussel, behöver bitar som inte finns inom det område de flesta människorna på detta forum, undersökt.

[Rising]

Varney: Lustgas är, som du påpekar, inte så verksamt i sig, men har en benägenhet att framkalla oerhört kraftiga reaktioner och upplevelser ihop med andra stimulantia; särskilt sådana som har karaktären av loopar, upprepningar, och att man förlorar sig själv i ett fjärmande av överväldigande mönster och repetition.

PopJimmy; ja, jag har upplevt liknande fenomen, och jag håller med om att det är intressant. Fast jag är särskilt fascinerad över just tidsloopar där tiden faktiskt upplevs stanna eller upprepas för att (likt hur en snäcka växer runt sig själv) inte bara repetera sig själv utan också kommentera sig själv och sitt upprepande förlopp.

Intressantast tycker jag är att:

1. Vi förnimmer faktiskt tidens gång (om än inte i sig självt), och denna vår sinnesförmåga kan ändras och påverkas precis på samma sätt som vi kan se i syne eller inbilla oss ljud. Det betyder inte att vi kan sakta ner tiden och hinna göra mer saker (det skulle ta lika lång tid att göra tråkiga saker som att tvätta och diska även om vi snabbade upp vår tidsförnimmelseförmåga) men väl att vi skulle kunna hinna tänka mer när vi befann oss i tidsnöd, eller att vi skulle kunna njuta inte bara mer och längre utan också om och om igen av en och samma trevliga upplevelse, om vi bara förfinade denna sinnesförmåga i framtiden. (Vilket vi kanske tycker låter overkligt idag, men som inte är konstigare än att vi har mikroskop, teleskop och glasögon i dessa tider).

2. Kan vi verkligen drömma, inbilla oss och hallucinera fram andra sinnesintryck än de som antingen A. hämtas ur vår erfarenhet och våra minnen, eller som B. är produkter av den här sortens fenomen; såsom rundgång, överstimulering och synestesi? Vad säger det om vår föreställningsförmåga och om gränserna för vår fantasi?

3. Örm, jag trodde jag hade tre punkter, men jag glömde bort en på vägen. Det var nog något om att våra sinnesorgan inte bara noterar vår omvärld, utan också gränserna för vad vi med våra sinnen kan förnimma (vi ser ju faktiskt något sorts "slut" på spegel-i-spegel-effekten, även om det vi ser bara är den yttersta gränsen för vad vi kan se), och på vilket sätt detta i sig måste leda till rundgång i våra sinnen. Men nu när jag tänker på det så låter det mest som gibberish.

Nå, det var kanske inte så mycket till tankefrö... Det kanske är ett sånt där fenomen som är mer tjusigt än tankeväckande?

[daemonion]

Fenomenet är faschinerande och jag har grubblat lite över det..

Det som orsakade mina grubblerier var detta:

Hur kan man se spegeln i spegeln?

Mitt svar är nu: Man ser inte spegeln i spegeln.

Skulle man kunna uttrycka det så att man betraktar något (till exempel spegeln) som innehåller en referens till detta något (spegeln i spegelbilden), men denna referens är inte vad detta något är (spegeln i spegelbilden är inte spegeln utan bara en del av spegelbilden).

Problemet kallas på engelska tangled hierarchies och beskrivs utförligt i boken "Gödel, Escher, Bach - ett gyllande band".

Det är ett liknande problem som det filosofiska problemet med personen som påstår att han är en lögnare. Är han en lögnare eller inte?
Du kan inte avgöra vad han är eller inte är genom att lyssna på hans ord, dock kan du göra det genom att ställa dig utanför den kontext som hans påstående utgör.

På samma sätt ser du inte spegeln i spegelbilden, bara en *avbild av spegeln*. Spegelbilden "ljuger" på sätt och vis men bara om du ser det på fel sätt. Struntar du i lögnen och betraktar spegeln som helhet ställer du dig utanför den mindre kontexten som spegeln i spegelbilden utgör och du kan se vad spegeln i realiteten är.

Jag anar varför du tog upp detta Jimmy.

[PopJimmy]

Avatar:
Denna gång hade jag faktiskt inget hemligt bakfickan. Det är sant!

[Rising]

Nu kom jag på vad min tredje punkt skulle ha varit:

När vi tar lustgas (som både du och jag, PopJimmy, har gjort (och som är ett lagligt preparat som vi båda kan erkänna att vi tagit utan att erkänna oss skyldiga till brott)) upplever vi då detta fenomen för att lustgas gör detta med människors hjärnor, eller upplever vi det för att vi har erfarenheter av den här typen av upplevelser; såsom att blicka in i speglar vända mot andra speglar, och av att titta på filmer där personer filmat monitorer som visat filmen de håller på att filma?

Jag tänkte på samma sätt när jag i ett rus såg hur olika tribalmönster uppstod på min hand. Var det så att folk för länge sedan såg dessa mönster i rus (såsom meskalinrus) och sedan beslöt att reproducera mönstren de sett i tatueringar och annan kroppskonst, eller är det så att jag, i mitt rus, tror mig se dessa mönster just eftersom jag har erfarenheter av att se denna form av tatueringar och kroppskonst?

Jag vet att man visat olika typer av optiska illusioner för naturfolk, och att de stundtals inte alls reagerat på samma sätt som vi västerlänningar. Förklaringen har varit att dessa optiska illusioner byggt på vårt sätt att tolka raka, rätvinkliga linjer, som vi i våra rätvinkliga omgivningar hela tiden omges utav, men som är ytterst sällsynta i samhällen där man lever i lerkulor ute i djungeln.

Det tycker jag är fascinerande.

Eller tycker du att jag är helt way off, PopJimmy? Jag lägger av, i så fall. Vill ogärna distrahera ifrån din tråd, särskilt inte när du uttryckt en alienation mot de strömningar du finner dikterande på detta forum.

[PopJimmy]

Rising:

Eller tycker du att jag är helt way off, PopJimmy? Jag lägger av, i så fall. Vill ogärna distrahera ifrån din tråd, särskilt inte när du uttryckt en alienation mot de strömningar du finner dikterande på detta forum.

Vad menar du med alienation? menar du att jag ger upptrådar, bortförklarar mig, går emot folk? Eller vilken aspekt menar du? (är mest nyfiken, inte arg eller så)

Nej jag upplever att du har intressanta infallsvinlar, problemet är bara att jag har lite svårt att förstå dom.
Jag känner lite som att vi är två personer som båda flummar iväg - i vårat språk.

Det är lite kommunikationsproblem helt enkelt. Jag är intresserad av vad du säger.

upplever vi då detta fenomen för att lustgas gör detta med människors hjärnor, eller upplever vi det för att vi har erfarenheter av den här typen av upplevelser; såsom att blicka in i speglar vända mot andra speglar, och av att titta på filmer där personer filmat monitorer som visat filmen de håller på att filma?

Alltså jag tror inte att denna aspekt av drogruset är något som har en relation till tidigare erfarenheter.

Det handlar med om att vi förändar något i hjärnan som får oss att uppleva saker på ett annat sätt, det är jag nästan övertygad om.

Du här kan du läsa lite om lustgas http://wiki.magiskamolekyler.org/index.php/Lustgas

Jag tänkte på samma sätt när jag i ett rus såg hur olika tribalmönster uppstod på min hand. Var det så att folk för länge sedan såg dessa mönster i rus (såsom meskalinrus) och sedan beslöt att reproducera mönstren de sett i tatueringar och annan kroppskonst, eller är det så att jag, i mitt rus, tror mig se dessa mönster just eftersom jag har erfarenheter av att se denna form av tatueringar och kroppskonst?

Jag vet att man visat olika typer av optiska illusioner för naturfolk, och att de stundtals inte alls reagerat på samma sätt som vi västerlänningar. Förklaringen har varit att dessa optiska illusioner byggt på vårt sätt att tolka raka, rätvinkliga linjer, som vi i våra rätvinkliga omgivningar hela tiden omges utav, men som är ytterst sällsynta i samhällen där man lever i lerkulor ute i djungeln.

Just tribal mönstret har jag aldrig funderat över. Men det är en annan sak som är relevant... Det är "psykadeliska" "fraktal mönster" människor ofta upplever när de tar lsd.

http://wiki.magiskamolekyler.org/index.php/LSD
http://en.wikipedia.org/wiki/Fractals


Är det så att det faktiskt är fraktaler i tapeterna just nu, men jag filtrerar bort dom (dvs mina synintryck blir "förstärkta" under lsd ruset), eller uppstår fraktalerna för att jag "stör något i hjärnan" så att mina synintryck blir "förvrängda"? Jag läste om lsd och där stog det att det fanns två ämnen i hjärnan som regluerade den information vi får genom sinnerna. En som "gasade" och en som "bromsade". Är det så att vi när vi tar lsd alltså "öppnar upp" våra sinnen och kan ta in mer information?

Är verkligheten egentligen mer flytande? Och det bara är min hjärna som gör at världen blir tråkig och stel? (det tror jag). Världen är mycket "häftigare" än vi någonsin kan ana. Problemet är att människan inte utvecklats till att tycka att världen är "häftig".... Lite tråkigt, men så verkar det vara...

[PopJimmy]

Jag passar på att försöka svara på dina gamla grejer också.

1. Vi förnimmer faktiskt tidens gång (om än inte i sig självt), och denna vår sinnesförmåga kan ändras och påverkas precis på samma sätt som vi kan se i syne eller inbilla oss ljud. Det betyder inte att vi kan sakta ner tiden och hinna göra mer saker (det skulle ta lika lång tid att göra tråkiga saker som att tvätta och diska även om vi snabbade upp vår tidsförnimmelseförmåga) men väl att vi skulle kunna hinna tänka mer när vi befann oss i tidsnöd, eller att vi skulle kunna njuta inte bara mer och längre utan också om och om igen av en och samma trevliga upplevelse, om vi bara förfinade denna sinnesförmåga i framtiden. (Vilket vi kanske tycker låter overkligt idag, men som inte är konstigare än att vi har mikroskop, teleskop och glasögon i dessa tider).

Alltså jag har funderat på detta. Men handlar det inte en del om hjärnans/nervsystemets "längd"? jag menar en fluga är ju alltid skitsnabb på att akta sig för mig. Medans större djur oftare brukar vara rätt "sega".

2. Kan vi verkligen drömma, inbilla oss och hallucinera fram andra sinnesintryck än de som antingen A. hämtas ur vår erfarenhet och våra minnen, eller som B. är produkter av den här sortens fenomen; såsom rundgång, överstimulering och synestesi? Vad säger det om vår föreställningsförmåga och om gränserna för vår fantasi?

Det beror på hur du definerar "minne". Vissa säger att dna t.ex. är ett minne.

Sen har jag lite svårt at förstå ditt resonemang här.....

[Rising]

Vad menar du med alienation?

Du skrev alldeles nyss att du ville dra bort till andra forum, för att majoriteten av forumet inte verkade intresserade av annat än traditionell västerländsk filosofi. Jag tolkade det som ett uttalat fjärmande från resten av forumet. (inte nödvändigtvis mellan oss två; jag är ju ny här)

---

Vissa fenomen av droger kan jag enkelt förklara vetenskapligt. Synestesi (där ett sinnesintryck ger upphov till ett annat; så som att man plötsligt kan "höra" ljus, "se" ljud, eller "känna" dofter (det senaste har jag aldrig varit med om, men jag har känt både ljus och ljud)) är ett sådant fenomen. Det kan jag förklara, men det som magiskamolekyler säger; att lustgas får en att komma i kontakt med Gud; det tror jag är bullshit. Alltså; jag säger inte att det inte har hänt; vad jag säger är bara att det händer för att personen i fråga redan känner till Gud. Lustgasen öppnar alltså inte någon ny dörr (till en Gud som finns oavsett vilken kultur personen i fråga har vuxit upp i) utan refererar bara till något som personen redan känner till.

Personligen tror jag inte att världen är särskilt häftig. Jag tror tvärtemot att vi gör världen häftigare än vad den är (vad är bröst egentligen, till exempel? Ändå kan de ge mig stånd), och det tycker jag är löftesrikt. Det visar ju oss att det magiska i begreppet "skönhet" sitter i The Eye of The Beholder, och inte i tinget i sig. Det är alltså jag som är magisk, inte tuttarna (eller; för all del; speglarna). Det lovar gott inför min vision om att vi en vacker dag skall vara blott hjärnor i guldfiskskålar.

[Rising]

Alltså jag har funderat på detta. Men handlar det inte en del om hjärnans/nervsystemets "längd"? jag menar en fluga är ju alltid skitsnabb på att akta sig för mig. Medans större djur oftare brukar vara rätt "sega".

Nja... Ja, reaktionshastighet är en sak. Men med tidsloopar så kan man dels:

1. Bestämmma över sin reaktionshastighet, men också:
2. Reagera på ens egna reaktioner.

Alltså; har du aldrig varit med om det? Jag har upplevt ett och samma skeende om och om igen (vid just lustgas), men alltså inte personligen repeterat en och samma ursprungliga känsloreaktion om och om igen, utan också reagerat på mina tidigare reaktioner. Alltså; jag har tänkt "oj, här kom samma upplevelse igen. Nu när jag hör det för andra gången så framstår det faktiskt i en annan dager" osv, tills jag uttryckligen(!) tänkt "amen lägg av nu, jag har redan sett det här åtminstone tolv gånger..."

Jag har till och med varit rädd för att bli fast i loopen för evigt ett par gånger. Och att reagera på en upplevelse om och om igen är något helt annat än att minnas tillbaka till en tidigare upplevd händelse. Jag lovar. De går inte ens att jämföra. När man minns tillbaka så ser man bara sånt som man första gången tyckte var värt att minnas, men när man upplever ett och samma skeende om och om igen så märker man hela tiden nya saker. Och dels beror det på att upplevelserna (och reaktionerna) läggs på varandra. Som jag sade; det är som en snäcka. Inte som en ring, alltså, den går bara runt och runt; en snäcka kommenterar sig själv medan den repeterar sitt eget förlopp.

Vissa säger att dna t.ex. är ett minne.

Det är till och med bevisat att bin (exempelvis) "minns" sådant som deras föräldrar har upplevt. Jag tycker ändå att det är en begränsning. Varken jag eller mina föregångare har upplevt äkta kentaurer, till exempel, men jag har ändå drömt om dem. Det är iofs inte konstigt att förklara; jag har ju sett dem på teckningar och på film, men det känns ändå fattigt. Kan jag inte drömma något som inte jag själv (eller mina föregångare) har föreställt oss? Och vad efterlämnar vi egentligen av våra minnen? Sånt vi upplevt? Sånt vi tänkt? Sånt vi fasat?

Jag har sett droger som ett vetenskapligt medel för att lösa dessa gåtor, och det stör mig som fan att det finns så många juridiska (såväl som moraliska) hinder i vägen för oss att bedriva denna forskning.

(Fråga mig om drogpolitik någon gång så får du höra att jag tycker det vore helt logiskt att kriminalisera cigaretter men ändå legalisera fenetylaminer såsom LSD)

[PopJimmy]

Du skrev alldeles nyss att du ville dra bort till andra forum, för att majoriteten av forumet inte verkade intresserade av annat än traditionell västerländsk filosofi. Jag tolkade det som ett uttalat fjärmande från resten av forumet. (inte nödvändigtvis mellan oss två; jag är ju ny här)

Jaha, nej men det jag menade var att jag borde välja mina ämnen bättre här. Jag skriver rätt mycket om saker som går emot fundament i västerländskt tänkande, vilket göra att jag inte får så bra feedback på vissa ämnen jag skriver om bara.

Vissa fenomen av droger kan jag enkelt förklara vetenskapligt.

OKej, men då vill jag flika in med att fråga vad du menar med "vetenskapligt"? Menar du utifrån Newtons klassiska fysik? Menar du utifrån en neural/biologisk bas? Vetenskapen är enligt mig väldigt "luddig" i vissa områden.

Synestesi (där ett sinnesintryck ger upphov till ett annat; så som att man plötsligt kan "höra" ljus, "se" ljud, eller "känna" dofter (det senaste har jag aldrig varit med om, men jag har känt både ljus och ljud)) är ett sådant fenomen. Det kan jag förklara, men det som magiskamolekyler säger; att lustgas får en att komma i kontakt med Gud; det tror jag är bullshit.

Jag läste om begreppet Synestesi på wikipedia och den verkar inte riktigt stämma med din definition. Du verkar pratar om vanlig tolkning/association. Medan Synestesi verkar vara ett begrepp som syftar specifik på när upplevelsen av en modalitet (modalitet = den "kanal" ett sinnesorgan kan uppfatta) ger en association till en given egenskap hos en annan modaliet. Kiki är tillexepel ett mera "vasst" ljud än Bombo som är mera "runt".

Sen tror jag att du måsta vara mer tydlig i din definition av Gud. Menar du Gud i en mytisk/bildlig bemärkelse? Jag är personligen, relativt, påläst på just "religiösa upplevelser" så jag tror du får klargöra ditt Gudsbegrepp innan vi går in i en närmare diskussion varför det kan vara orimligt att lustgas ger upplevelsen av "att komma i kontakt med Gud".

Alltså; jag säger inte att det inte har hänt; vad jag säger är bara att det händer för att personen i fråga redan känner till Gud. Lustgasen öppnar alltså inte någon ny dörr (till en Gud som finns oavsett vilken kultur personen i fråga har vuxit upp i) utan refererar bara till något som personen redan känner till.

Alltså jag förstår inte inte exakt vad du försöker säga, men jag förstår att du pratar om att människan gör en mental/rationell eller kanske "post-percuell" tolkning/association av ett upplevt fenomen. Men jag förstår inte riktigt vad du menar att den inte "öppnar ingen ny dörr"? Är det inte så att människan upplever en helt ny upplevelse?

Personligen tror jag inte att världen är särskilt häftig. Jag tror tvärtemot att vi gör världen häftigare än vad den är (vad är bröst egentligen, till exempel? Ändå kan de ge mig stånd), och det tycker jag är löftesrikt.

Ja, men det verkar här som du har en annan definition av världen och "dig själv" än mig. Det verkar som du har ett väldigt västerländskt sätt att se dig själv separerad från världen.

Det visar ju oss att det magiska i begreppet "skönhet" sitter i The Eye of The Beholder, och inte i tinget i sig. Det är alltså jag som är magisk, inte tuttarna (eller; för all del; speglarna). Det lovar gott inför min vision om att vi en vacker dag skall vara blott hjärnor i guldfiskskålar.

Ja, men som sagt: Jag separerar inte mig själv från världen på det dualistiska sätt jag här får intrycket att du gör. Sen håller jag dock med om att det är vi själva som ger världen dess betydelse.

[PopJimmy]

Rising:
Alltså det är kul att snacka me dig, men jag erkänner att jag inte riktigt förstår alla de poänger du försöker föra fram (fast jag vill alltså gärna förstå). Men jag erkänner att min diskussion är väldigt ofokuserad. Jag känner lite att vi skulle behöva klargöra lite bland våra begrepp.

Alltså; har du aldrig varit med om det? Jag har upplevt ett och samma skeende om och om igen (vid just lustgas), men alltså inte personligen repeterat en och samma ursprungliga känsloreaktion om och om igen, utan också reagerat på mina tidigare reaktioner. Alltså; jag har tänkt "oj, här kom samma upplevelse igen. Nu när jag hör det för andra gången så framstår det faktiskt i en annan dager" osv, tills jag uttryckligen(!) tänkt "amen lägg av nu, jag har redan sett det här åtminstone tolv gånger..."

Jag har till och med varit rädd för att bli fast i loopen för evigt ett par gånger. Och att reagera på en upplevelse om och om igen är något helt annat än att minnas tillbaka till en tidigare upplevd händelse. Jag lovar. De går inte ens att jämföra. När man minns tillbaka så ser man bara sånt som man första gången tyckte var värt att minnas, men när man upplever ett och samma skeende om och om igen så märker man hela tiden nya saker. Och dels beror det på att upplevelserna (och reaktionerna) läggs på varandra. Som jag sade; det är som en snäcka. Inte som en ring, alltså, den går bara runt och runt; en snäcka kommenterar sig själv medan den repeterar sitt eget förlopp.

Okej jag förstår vad du menar, typ Deja vu http://en.wikipedia.org/wiki/Deja_vu

Men du menar du att du upplevt dessa "upprepningar" bara när du tagit lustgas eller i andra situationer också?

Det är till och med bevisat att bin (exempelvis) "minns" sådant som deras föräldrar har upplevt. Jag tycker ändå att det är en begränsning. Varken jag eller mina föregångare har upplevt äkta kentaurer, till exempel, men jag har ändå drömt om dem. Det är iofs inte konstigt att förklara; jag har ju sett dem på teckningar och på film, men det känns ändå fattigt. Kan jag inte drömma något som inte jag själv (eller mina föregångare) har föreställt oss? Och vad efterlämnar vi egentligen av våra minnen? Sånt vi upplevt? Sånt vi tänkt? Sånt vi fasat?

Men alltså, saken är den att jag tror att du pratar om "rationella koncept/tankar" mest, plus visuella intryck/"bilder". När jag pratar om minnen så menar drar jag inte min gräns där. Alltså större delen av vårat mänskliga känsloregister ser jag som "ärvt" genom "minne". Minnet sitter inte för mig bara i "hjärnan".

(Fråga mig om drogpolitik någon gång så får du höra att jag tycker det vore helt logiskt att kriminalisera cigaretter men ändå legalisera fenetylaminer såsom LSD)

Alltså, det har ju med dels historiska aspekter att göra (t.ex. kristendomen), men även saker som hände bl.a. på 60-70 talet när människor inte brukade drogen på ett vettigt sätt. Sen handlar det mycket om att Lsd går att "inta" genom huden, detta gör att lsd är en "potentiellt hot mot rättsväsendet", dvs det är lätt att "droga" någon annan med det. Men när samhällsmaskinen inte lärt sig´göra skillnad på brukade och missbrukade människor så.. ..

[Rising]

menar du att du upplevt dessa "upprepningar" bara när du tagit lustgas eller i andra situationer också?

Bara i samband med stimulantia.

Jag läste om begreppet Synestesi på wikipedia och den verkar inte riktigt stämma med din definition. Du verkar pratar om vanlig tolkning/association. Medan Synestesi verkar vara ett begrepp som syftar specifik på när upplevelsen av en modalitet (modalitet = den "kanal" ett sinnesorgan kan uppfatta) ger en association till en given egenskap hos en annan modaliet. Kiki är tillexepel ett mera "vasst" ljud än Bombo som är mera "runt".

Huh? "Vissa synesteter kan höra färger, andra kan se ljud" står det ju på den svenska wikipediasidan. Det är väl vad jag skrev? Jag har exempelvis känt ljudet av en långtradare som körde förbi mig som ett varmt stråk - ett blött penseldrag - över min rygg. Jag vet inte om jag "associerar" motorljud med penseldrag, men ändå tog jag just då och kände ljudet på just det sättet.

jag tror du får klargöra ditt Gudsbegrepp innan vi går in i en närmare diskussion varför det kan vara orimligt att lustgas ger upplevelsen av "att komma i kontakt med Gud".

Ah, okej. Nej, du har rätt, jag tänkte mig verkligen inte för. Samma sak med mitt användande av ordet "vetenskap" tidigare. Jag tar verkligen alldeles för mycket för givet. Jag ska försöka låta bli framöver.

Är det inte så att människan upplever en helt ny upplevelse?

Well, på sätt och vis är ju en déjà vu-upplevelse också en "ny" upplevelse; precis såsom varje gång jag ser om en film är en helt unik upplevelse. Jag tycker ändå att det finns en skillnad mellan upplevelser som blir "nya" bara för att jag har förändrats sedan jag upplevde dem senast, och sådana som faktiskt kommer med nya infall som inte redan finns inom mig.

Men okej, nu gör jag ju den där västerländska åtskillnaden mellan mig och världen igen. Hmm... Du får mig att framstå som så låst och tråkig... Skall försöka tänka i lite nya banor istället framöver.