Ja, kan man det.
Om jag köper en resa till ett exotiskt resemål och skall ha semester så är jag temporärt oerhört lyckligt.
Om jag köper strumpor borde jag vara lycklig men jag tar det för givet och ser det som en utgift.
Finns det en mängd lycka i att köpa saker eller är det bara en verklighetsflykt i likhet med att ta ett par bärs?
Kan man köpa lycka?
Moderator: Moderatorgruppen
Kan man köpa lycka?
Låt den som är helt utan synd kasta första stenen.
...
Lasarus skrev:Ju mer man köper, desto mindre lycka i köpandet. Sannolikt ger det första köpet största lyckan, sannolik ger det fattigaste köpet största lyckan. Imelda Marcos tusende par skor, kan knappast ha inneburit ett lyckorus.
För att bygga på det du säger kan det jämföras med allt ytligt, som tex narkotika. The first fix is the best. Allt som är menat som substitut för lycka avtar i styrka och man måste hela tiden jaga ett starkare fix. Då jagar man mer pengar för att uppfylla den fixen. Till slut är man helt uppe i att tjäna mer pengar och blir slav under ens eget ego som måste matas. Jag tror inte man blir lyckligare av pengar, man köper grejer som fördröjer insikten om ens egen olycka.
Lasarus skrev:Imelda Marcos tusende par skor, kan knappast ha inneburit ett lyckorus.
Oooh, grym liknelse. Tusen retorikpoäng till dig. Den gillade jag skarpt.
Jag tror man ska vända på det, dock. Ju mer grundläggande ens behov är, desto större är sannolikheten att man kan tillfredsställa dem med pengar.
Om man är olycklig för att man är hungrig så gör pengar större nytta än om man är olycklig för att man inte var med och såg Jimi Hendrix på Woodstockfestivalen.
Ja temporärt fungerar det rätt bra tycker jag men inte långsiktigt. Enligt min erfarenhet är inte människor i fattiga länder mindre lyckliga än tex. svenskar, snarare tvärtom faktiskt. Tror att man blir lycklig av att leva nära andra människor och bli sedd.
Vilka ekonomiska förhållanden man lever under spelar mindre roll däremot har förväntningar på hur saker ska förändras betydelse. Om vi har det bra men tror att vi långsiktigt kommer att få det sämre mår vi dåligt, bättre då alltså att ha det riktigt dåligt men att tro att det kommer att bli lite bättre.
Vilka ekonomiska förhållanden man lever under spelar mindre roll däremot har förväntningar på hur saker ska förändras betydelse. Om vi har det bra men tror att vi långsiktigt kommer att få det sämre mår vi dåligt, bättre då alltså att ha det riktigt dåligt men att tro att det kommer att bli lite bättre.
Kan man köpa lycka?
jag tror inte det. i Philosophy for dummies stötte jag på en teori som kallades för commodity fetishism (finns på t.ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Commodity_fetishism).
om jag inte har missförstått det hela så går teorin ut på att vi använder våra intjänade pengar för att köpa saker som får oss att glömma vad vi var tvungna att göra för att från början tjäna pengarna. vilket jag tycker är helt klockrent! vi lyxkonsumerar och köper onödiga prylar för att glömma alla de tråkiga timmarna på jobbet...
frågan är; blir man inte lyckligare av att INTE köpa?
mycket av det vi köper fyller ju konstruerade behov. ingen "behöver" egentligen en ansiktskräm för 600 kr...
så om man skalade bort alla påhittade behov och enbart konsumerade för att fylla sina grundläggande behov - mat etc - skulle man inte behöva arbeta lika mycket eftersom man inte "behöver" en så hög inkomst för att täcka sina utgifter.
istället skulle man kunna använda tiden till andra, kanske mer meningsfulla, saker; avslappning, rekreation, umgänge med familj och vänner.
så - är lycka att inte köpa? kan man köpa olycka? och blir vi inte lyckligare av att inte köpa?
jag tror inte det. i Philosophy for dummies stötte jag på en teori som kallades för commodity fetishism (finns på t.ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Commodity_fetishism).
om jag inte har missförstått det hela så går teorin ut på att vi använder våra intjänade pengar för att köpa saker som får oss att glömma vad vi var tvungna att göra för att från början tjäna pengarna. vilket jag tycker är helt klockrent! vi lyxkonsumerar och köper onödiga prylar för att glömma alla de tråkiga timmarna på jobbet...
frågan är; blir man inte lyckligare av att INTE köpa?
mycket av det vi köper fyller ju konstruerade behov. ingen "behöver" egentligen en ansiktskräm för 600 kr...
så om man skalade bort alla påhittade behov och enbart konsumerade för att fylla sina grundläggande behov - mat etc - skulle man inte behöva arbeta lika mycket eftersom man inte "behöver" en så hög inkomst för att täcka sina utgifter.
istället skulle man kunna använda tiden till andra, kanske mer meningsfulla, saker; avslappning, rekreation, umgänge med familj och vänner.
så - är lycka att inte köpa? kan man köpa olycka? och blir vi inte lyckligare av att inte köpa?
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Jag håller med det du skriver om att prioritera rätt saker i livet, har väl inte själv gjort det hittills tyvärr men kommit underfund med vikten av det iaf.
Däremot berör inte det frågan om man kan köpa lycka egentligen tycker jag. Det är mer en fråga om att konsumtion kan kräva mer arbete och mindre tid för mer meningsfulla aktiviteter (arbetet kan ju förresten också vara en meningsfull aktivitet).
Själv skulle jag nu vilja ha ett deltidsjobb för att kunna prioritera andra saker men tyvärr finns det inte inom min bransch. Antingen är det fullt engagemang eller inget alls, så jag kan inte välja att gå ner i arbetstid trots att jag har ekonomiska förutsättningar för det. Så jag kan inte köpa mig ledig tid (om jag inte byter yrke) däremot kan jag köpa prylar.
Däremot berör inte det frågan om man kan köpa lycka egentligen tycker jag. Det är mer en fråga om att konsumtion kan kräva mer arbete och mindre tid för mer meningsfulla aktiviteter (arbetet kan ju förresten också vara en meningsfull aktivitet).
Själv skulle jag nu vilja ha ett deltidsjobb för att kunna prioritera andra saker men tyvärr finns det inte inom min bransch. Antingen är det fullt engagemang eller inget alls, så jag kan inte välja att gå ner i arbetstid trots att jag har ekonomiska förutsättningar för det. Så jag kan inte köpa mig ledig tid (om jag inte byter yrke) däremot kan jag köpa prylar.
jag tycker "nej"
har någon av er sett filmen "glassblåsaens baran"?
den hadra om några baran som först var fatiga, men lyckiga, och sedan så blir dom rik, och kan får vad som häls, och olycklig.
det är vänner, som gör en lycklig, väne som upskata en, och tycker om en,
har någon av er sett filmen "glassblåsaens baran"?
den hadra om några baran som först var fatiga, men lyckiga, och sedan så blir dom rik, och kan får vad som häls, och olycklig.
det är vänner, som gör en lycklig, väne som upskata en, och tycker om en,
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
gottlib skrev:
Däremot berör inte det frågan om man kan köpa lycka egentligen tycker jag. Det är mer en fråga om att konsumtion kan kräva mer arbete och mindre tid för mer meningsfulla aktiviteter (arbetet kan ju förresten också vara en meningsfull aktivitet).
är inte konsumtion/konsumism helt enkelt ett försök att köpa lycka? är det inte samma sak?
sen skulle man ju också kunna säga att man köper sig olycklig, eftersom allt har en dold prislapp, och man kanske inte tänker på att man betalar med just sin tid och sin självkänsla när man jagar efter de där perfekta prylarna som ska göra livet meningsfullt och fantastiskt...?
men jag håller absolut med, arbete kan vara mycket meningsfullt!! så länge man inte arbetar enbart för att kunna konsumera...
gottlib skrev:
Själv skulle jag nu vilja ha ett deltidsjobb för att kunna prioritera andra saker men tyvärr finns det inte inom min bransch. Antingen är det fullt engagemang eller inget alls, så jag kan inte välja att gå ner i arbetstid trots att jag har ekonomiska förutsättningar för det. Så jag kan inte köpa mig ledig tid (om jag inte byter yrke) däremot kan jag köpa prylar.
tråkigt att det är så för dig!! :cry: du kan inte köpa dig ledig tid men du kan köpa dig prylar, men känns det som ett fullgott substitut...?[/b]
Däremot berör inte det frågan om man kan köpa lycka egentligen tycker jag. Det är mer en fråga om att konsumtion kan kräva mer arbete och mindre tid för mer meningsfulla aktiviteter (arbetet kan ju förresten också vara en meningsfull aktivitet).
är inte konsumtion/konsumism helt enkelt ett försök att köpa lycka? är det inte samma sak?
sen skulle man ju också kunna säga att man köper sig olycklig, eftersom allt har en dold prislapp, och man kanske inte tänker på att man betalar med just sin tid och sin självkänsla när man jagar efter de där perfekta prylarna som ska göra livet meningsfullt och fantastiskt...?
men jag håller absolut med, arbete kan vara mycket meningsfullt!! så länge man inte arbetar enbart för att kunna konsumera...
gottlib skrev:
Själv skulle jag nu vilja ha ett deltidsjobb för att kunna prioritera andra saker men tyvärr finns det inte inom min bransch. Antingen är det fullt engagemang eller inget alls, så jag kan inte välja att gå ner i arbetstid trots att jag har ekonomiska förutsättningar för det. Så jag kan inte köpa mig ledig tid (om jag inte byter yrke) däremot kan jag köpa prylar.
tråkigt att det är så för dig!! :cry: du kan inte köpa dig ledig tid men du kan köpa dig prylar, men känns det som ett fullgott substitut...?[/b]
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Re: Kan man köpa lycka?
fealkoa skrev:Ja, kan man det.
Om jag köper en resa till ett exotiskt resemål och skall ha semester så är jag temporärt oerhört lyckligt.
Om jag köper strumpor borde jag vara lycklig men jag tar det för givet och ser det som en utgift.
Finns det en mängd lycka i att köpa saker eller är det bara en verklighetsflykt i likhet med att ta ett par bärs?
Vi kan köpa grunden för den lycka som bygger på upplevelser av materiella ting, som man själv äger eller har tillgång till, och/eller tjänster som kostar (t.ex. en resa). Det misstag man ofta gör är att sätta likhetstecken mellan en möjlig grund för lyckan och lyckan själv. Något man gjort i vårt land, något man gör över större delen av västvärlden.
Jag gillar prylar som jag har användning för. Inte prylarna själva men det jag kan göra med dem, de möjligheter till nytt skapande och därmed nya upplevelser de skänker, för mig själv och andra. Positiva, behagliga upplevelser skänker lycka - men de behöver inte kosta. Det räcker med att skaffa sig en vettig attityd till sin tillvaro. Lycka bygger mer på en öppen givande och mottagande attityd än de och de prylarna. Lycka är ofta att uppleva att man har möjligheter till skapande och upplevande - även om man inte alltid utnyttjar dem fullt ut.
A
Algotezza aka Algotezza
Mohini skrev:tråkigt att det är så för dig!! :cry: du kan inte köpa dig ledig tid men du kan köpa dig prylar, men känns det som ett fullgott substitut...?
Jag har aldrig varit fixerad vid konsumtion men min poäng var att många idag inte betalar sin överkonsumtion med arbetstid. Man arbetar 40 h och kan inte gå ner i arbetstid även om man skulle vilja.
Då är frågan, blir man mer lycklig av att ha en högre lön så att man kan konsumera mer?
gottlib skrev:
Då är frågan, blir man mer lycklig av att ha en högre lön så att man kan konsumera mer?
ja, då är vi tillbaka där vi startade - kan man köpa lycka?
kommer man alltid att känna sig en smula besviken när man försöker konsumera sig till lycka, eller kan det röra sig om någon sorts placeboeffekt - jag har fått lära mig att det är så man blir lycklig, så då blir jag också det?
en anledning till att man kan bli lycklig av att ha en högre lön är att det ger status och bekräftelse. oavsett hur man spenderar sina pengar kommer man att stiga i andras ögon just för att man har dem... och det kanske ger någon form av välbefinnande?
Då är frågan, blir man mer lycklig av att ha en högre lön så att man kan konsumera mer?
ja, då är vi tillbaka där vi startade - kan man köpa lycka?
kommer man alltid att känna sig en smula besviken när man försöker konsumera sig till lycka, eller kan det röra sig om någon sorts placeboeffekt - jag har fått lära mig att det är så man blir lycklig, så då blir jag också det?
en anledning till att man kan bli lycklig av att ha en högre lön är att det ger status och bekräftelse. oavsett hur man spenderar sina pengar kommer man att stiga i andras ögon just för att man har dem... och det kanske ger någon form av välbefinnande?
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Re: Kan man köpa lycka?
fealkoa skrev:Ja, kan man det.
Om jag köper en resa till ett exotiskt resemål och skall ha semester så är jag temporärt oerhört lyckligt.
Om jag köper strumpor borde jag vara lycklig men jag tar det för givet och ser det som en utgift.
Finns det en mängd lycka i att köpa saker eller är det bara en verklighetsflykt i likhet med att ta ett par bärs?
Frågan måste behandlas varsammare och inte trivialiseras då individens definition av lycka speglas av helt andra faktorer. I synnerhet då vägen till vår konsensus om "strävan efter lycka" sker i ett samhälle som är sekulärt och amerikaniserat måste basala behov ignoreras i diskussionen. "Frihet", "lycka" och "evig kärlek" var tidigare lika overkliga som Guds gestalt, men nu när skuggan av Gud är vår egen blir våra krav desto större.
Jag presenterar därför tre huvudkoncept som direkt bindande:
1. Kultur/miljö: sekulär/expressiv
Med bakgrund av rapporten från World Values Survey framstår förhållningssättet till individuell rörelsefrihet som ett resultat av samhällets kultur och utveckling (läs: demokrati, sekularisering och socialt ansvar). http://margaux.grandvinum.se/SebTest/wv ... le_base_54 ; se den som ett "kulturkrocksindex".
2. Livsstil: konsumtion
Vad finns kvar för oss när vi arbetar för att konsumera, konsumerar för att uppvisa en högre status och för att därigenom nå en högre position i umgänges- och yrkeslivet, arbetar mera och konsumerar därmed alltmer, osv? Vilken inre bild av lycka skapas i detta kretslopp?
3. Norm: narcissism
I sin bok "Culture of Narcissism" från 1979 presenterade Christopher Lasch hur den amerikanska befolkningen - via media - skapat en kultur där stilikoner, skådespelare, teve-intellektuella, artister, m.fl. ersatt våra egna spegelbilder på så vis att det vi upplever som "positivt" är "artistens spegelbild i oss". Även om det tog några år för fenomenet att rota sig i Europa är vi nu snarast inne i en postmodern variant av denna kulturella narcissism (som i Palahniuks Fight Club). Våra separata drömmar och livsmål är långt, långt viktigare än något annat. Självupptagenhet, utseende- och statusfixering, objektivering av relationer och djup avund är inte uppseendeväckande, det är norm. Och för denna norm (oss födda efter 1975, cirka) kan inte vänskapligt gemyt, förlustelser eller trygghet mäta sig med den sanna, narcissistiska lyckan: berömmelsen och överflödet.
Lycka är berömmelse och det finns ett tydligt sätt att bedöma resultatet: De lyckade ler i tevestudion, de sökande följer programmen med till lika delar spänning som avund och de misslyckade somnar apatiskt i soffan.
Jag tar inte ställning mot det som jag presenterat ovan, utan använder mig snarast av frågan: Kan vi välja bort, alternativt ändra, vår rådande uppfattning om vad "lycka" är? Hur, i så fall?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster