rekoj skrev:Det är kanske inte konstigt att slump ifrågasätts ibland, eftersom det vi till vardags kallar slump går det ju ibland finna förklaringar till - och då kan man argumentera att eftersom en annan förklaring fanns så var det inte slumpen som avgjorde. Kanske kan vi till exempel lära oss bygga en robot som kan lära sig att kasta tärning och med god precision kunna räkna ut tärningens bana så att det går förutbestämma resultatet tärningen kommer visa. I detta fall kunde vi då säga att det inte är slumpen som avgör tärningskastet. Men ett vanligt "tanklöst" tärningskast av en människa går inte rimligtvis att förutspå på samma sätt...och det är då det blir motiverat att kalla det slump, menar jag.
Sen en tanke som slog mig, att om man väljer att ifrågasätta begreppet "slump", varför skulle man då inte lika gärna också kunna ifrågasätta begreppet "sannolikhet"? För hur kan sannolikhet existera utan slump? Om inte någon slump existerar kan inte heller någon sannolikhet existera, den så kallade "sannolikheten" måste då vara antingen 0% eller 100% (jag skriver här "sannolikhet" med citationstecken eftersom jag uppfattar att extrempunkterna 0% och 100% ej egentligen har med sannolikhet och göra), allt däremellan förutsätter slump.
Användningsvärdet av begreppet slump tycker jag inte behöver ifrågasättas vetenskapligt. Vetenskaplighet är ju en sak och användbara tankar en annan. Både slump och tid kan förklaras som psykologiska fenomen som sagt men har ingen vetenskaplig grund så vi inte kan förnimma fenomenen eller logiskt härleda dem.
Sannolikhet, slump och tid kan existera som matematiska objekt tänker jag. De kan ju beskrivas med tal och regler, alltså definieras. Vi kan alltså tänka på dem och använda tankarna vi har till olika saker. Fakta, regler och möjligheter är saker vi kan tänka på och använda i vår erfarenhet av världen. Sannolikhet kan alltså räknas på/med och vi kan förhålla saker i världen till dessa tankar OM världen.
Roboten och människan som kastar en tärning och försöker förutse utfallet gör så med förmågan att tänka kring fakta, regler och möjligheter. Användarvärdet av att ha en sådan förmåga är då en sak och hur vida förmågan och kunskapen har med själva "världen som sådan" är då en annan.
Som jag förstår det "löser" man detta problemet inom vetenskapen genom att pragmatiskt gå runt det och säga att man inte behöver veta om slump existerar då det är värdet av modellerna som är grejen. De "bästa modellerna" är det viktiga och inte "sanningens natur".
Där menar jag att det blir ett hål för missuppfattningar.
Det är ovetenskapligt att säga att man VET att slump eller tid existerar, så då skall man inte göra det. Istället är det vetenskapligt att säga att man INTE vet men att man använder modeller som inkluderar dem för att modellerna fungerar.
Det blir då viktigt att påpeka att man inte vet, det är DÄR det är vetenskapligt som jag ser det.
Den vetenskapliga metoden kräver fakta, den bör inte hantera dessa saker som om den värderar "gissningar över klartänkthet".