Är vi grottmänniskor?

[Globen]

Globaliseringen innebär  många fördelar som ökad välfärd för många och möjligheter för folk från olika kulturer att träffas och utbyta erfarenheter. Globaliseringen leder också till att många konflikter och problem uppstår. Det kan gälla ökade klyftor mellan människor inom och mellan olika länder, miljöförstöring, konflikter mellan olika religoner och etniska grupper och konflikter mellan arbetstagare i skilda länder.

En för människan avgörande fråga måste vara om vår förmåga att hantera konflikter och leva fredligt med varandra är tillräckligt stor för att det skall vara möjligt att undvika en katastrofal utveckling. De som tror så kan väl betraktas som optimister. Pessimisterna kanske resonerar som så att vi fortfarande i huvudsak styrs av våra urgamla drifter som att skaffa föda, fortplanta släktet och skydda familjen och därför inte kan hantera alla dessa konflikter som globaliseringen medför.

Jag är intresserad av att ta del av vad ni där ute tror. Om ni tror att vi fortfarande är grottmänniskor tror ni väl också att vår civilisation snart går under. Anser ni att vi inte längre är grottmänniskor så kanske det finns hopp om framtiden.

[Mithra]

Kom ihåg att en stor del av vår personlighet inte kommer från generna, utan från den miljö vi växer upp i. Detta betyder inte att generna inte har någon påverkan, utan att de inte är ensamma om att forma en person. I Romarriket så var ju gladiatorspel något helt naturligt, och till och med uppskattat. Folk hade lärt sig från unga år att detta var okej. Det kanske ringde någon varningsklocka hos vissa om att detta var fel, men alla andra verkade ju uppskatta det, och dessutom var det ju slavar och brottslingar som fick sätta livet till, och inga "viktiga" personer. Du tycker (hoppas jag) att gladiatorspel som i Romarriket är något moraliskt förkastligt, men hade du tyckt det om du växt upp i Romarriket (och inte själv drabbades)? Underskatta inte miljöns betydelse för personligheten.

Så om man "lär sig" att bli en altruistisk person från barnsben så är det stor sannolikhet att man blir det som vuxen. Även om generna skulle vara helt emot detta (vilket jag inte tror är fallet) så betyder inte det att det är omöjligt, det betyder bara att det blir svårare och att vi inte kan vänta oss hjälp från generna. Men om det är någon art som har förmågan att (i någon utsträckning) göra "uppror" mot sina gener, så är det vi människor.

[Grottis]

Jag är grottmänniska (uppenbarligen!) men tror att människan kommer att lösa de olika problemen som står framför henne. Det kommer inte att gå utan gnissel, men hon är så illa tvungen att finna ut lösningar. Överlevnadsinstinkten kommer att segra, så att vi inte förgör oss själva (åtminstone inte alla).

[Åkes granne]

Mina föräldrar hotar (vrål) mig att ringa till Polisen för att jag tappade kaffekoppen i "mitt rum". Framför spegeln därtill -det är klart det är mitt fel.

Moder (vrål) "-det är mina möbler", "kom och se vad hon gjorde"

(Detta efter att hon gick igenom gick igenom "min"* säng)

"hon kaste alltså ut kaffekoppen"

"vi vill inte ha dig här längre"

*hennes -(materiell stöld)

Du ser. Jag bryr mig inte längre. Eller vänta nu.. Nej, jag går ut i nedslippda kläder. Få luft.


Och pappas hostade av sitt revben.

And so on..

[Åkes granne]

Jag testade en sjuk grej förut, eller i somras..  

Har du provat att dricka olivolja någon gång? Du vet, vi nordbor har den bästa förmågan att reglera värmen. Jag tål inte "solen" brukade de säga.. Ju blekare man är desto bättre tr du upp D-vitamin, som du vet. Mjölk? Ha! Fettsnål mat urkalkar skelettet.

Ganska äckligt. Men gör så.. täck över allt. "Kanebo". "Clarins". "Yvonne Rydings" (där spack hon!) "Ren"


"ingenting får synas"

(Medlar. Förlåter, eller? Det är ändå inte mina saker.)

Och här står jag.

[sethny]

Vi är inte grottmänniskor för vi bor ju inte längre i grottor!

Vi står väl mellan två moraliska riken, den gammla djuriska grottiska moralen och den kommande mänskliga moralen.

Detta leder till oherhörda konflikter i vårt inre på vissa ställen kan vi handla korrekt(dvs med en känsla för sin nästan) men på andra tar de arvmässiga djuriska instinkten över som lyder "var och en är sig själv närmast" detta ställer till ett oerhört lidande på grund av den utvecklade känslan för nästan, här uppstår därför hat mot sig själv och sin omgivning.

vad är då meningen med lidandet och hatet ?

Jag tror att varje gång man hatar eller lider så växer man som person man kommer ytterligare ett steg ut ur lidandet , man lär sig handla på ett litet annorlunda sätt nästa gång man hammnar i en liknande situation som ställde till lidande sist.

Därför tror jag att vi är på väg mot en vackrare tillvaro ett mer medkänsligt tillstånd , som en dag kommer att betraktas som hatet och lidandets motsats. (och detta kära barn har ju som känt många namn).

[Åkes granne]

Just det ja..

Hmm. Vem är jag i detta drama? (20 minuter sen):

Gör kaffe i köket. Min far står och lagar kycklinggryta till honom och lillasyster -som kommer in i köket, och kallar mig för "tjockis". Grejen är att det är hon som väger 15 kg mer än mig. Jag säger "-nej, det är du som är tjock." Min pappa blir "jättearg" och påstår att det är jag som "börjar nu igen"..("-Gå inte till attack!") Hela familjen tror att jag har börjat "reta" min syster. Jag ber högt alla att uppmärksamma min fars typiska beteende. Min mamma kommer borta i hallen och frågar varför min far är så aggresiv. Pappa som är rädd för sig själv, undviker att svara och cirkulerar runt utanför köket och går slutligen igång på att min mor nyser högt. "-Att nysa, usch!" Saken är att det var min lillasyster som nös, vilket jag påpekar för att se vad han säger.. "-Jag har inte sagt någonting!" (jagat) Känns lite äckligt att ständigt försöka ta sig fram i denna kollektiva själv-förnekelse, (och själv bli den identifierade idioten). Konfronterar samtliga och frågar om jag alltså ska gå runt och tro att jag är paranoid. Min lillasyter: "-jävla paranoidapsykotapjävel, tjockisjävel, jävla psykfall". Jag går ut ur köket med en kopp kaffe, varpå min syster knuffar till mig så hälften åker ut på golvet. Går till datorn. Mamma kommer ner och frågar varför jag "har bristande impulskontroll". Pappa hade tydligen sagt att jag hade "hällt ut" kaffet, för att jag inte mår bra..

[suchanother]

Ja du, varför umgås du med dessa människor? Spelar ingen roll vilka släktskapsförhållanden än råder så är inte du tvungen till något.
Hoppas att du var på tillfälligt besök och inte bor ihop med dessa, om så flytta genast och skapa dej ett eget liv.
Svårt att kommentera om man inte vet något mer om den konkreta situationen. Vem är du, hur gammal, bor du ensam, jobbar du osv?

[Erik Thurin]

Det är ju ganska ball att vi inom en snar framtid kommer kunna ta bort alla oönskade grott-egenskaper om vi vill. Om vi får en ordentlig förståelse för det mänskliga genomet och förfinar tekniker att mixtra med det finns möjlighet att ändra på i princip vad vi vill. Så i ljuset av det tycker jag definitivt att det lutar åt icke-grottmänniskor.

[Kraniet]

det här vet man ju faktiskt hur det ligger till.
vi är grottmänniskor! om man nu vill använda det ordet förstås.
Rent biologiskt är vi exakt samma varelser som de första homosapiens sapiens. våra kroppar är baserade på flera miljoner år innan dess och anpassade till ett live i naturen. vi bör äta den sortens mat som vi hittade på savannen, dvs (förenklat) nötter,rötter, gröna blad, svampar och kött från vatten- , land och luftdjur.
Vi har mekanismer i oss som är avsedda att reagera på vissa sätt på olika stimuli. orsaken är överlevnad i naturlig miljö. mekanismer som triggas av andra saker idag.
vi vill ha rätt tyst omkring oss. vi behöver en viss mängd ljus. osv..

vi reagerar fortfarande emotionellt på massvis med saker trots att vi rationellt skulle vilja reagera annorlunda. äckelkänslor för vissa saker, rädsla för annat osv.

ALLT med oss är anpassat för ett radikalt annorlunda liv.

personligen tror jag att alla psykologiska problem vi ser är för att vi lever i en miljö som vi inte gjorde för, och därför blir dålig av. Vi äter mat våra kroppar inte är anpassade för, viket gör oss sjuka.

Så ja vi är forntidsmänniskor.

edit: men det hindrar oss ju inte att gå framåt. dock undrar jag om vi inte bara uppfinner hjulet på nytt genom att förvilla oss in i ny teknik.
vi botar symptomen med nya problem. kanske borde vi stanna upp och fundera ifall betong och metall är vad vi mår bäst av..

[Benjie]

Kom ihåg att en stor del av vår personlighet inte kommer från generna, utan från den miljö vi växer upp i. Detta betyder inte att generna inte har någon påverkan, utan att de inte är ensamma om att forma en person. I Romarriket så var ju gladiatorspel något helt naturligt, och till och med uppskattat. Folk hade lärt sig från unga år att detta var okej. Det kanske ringde någon varningsklocka hos vissa om att detta var fel, men alla andra verkade ju uppskatta det, och dessutom var det ju slavar och brottslingar som fick sätta livet till, och inga "viktiga" personer. Du tycker (hoppas jag) att gladiatorspel som i Romarriket är något moraliskt förkastligt, men hade du tyckt det om du växt upp i Romarriket (och inte själv drabbades)? Underskatta inte miljöns betydelse för personligheten.

Så om man "lär sig" att bli en altruistisk person från barnsben så är det stor sannolikhet att man blir det som vuxen. Även om generna skulle vara helt emot detta (vilket jag inte tror är fallet) så betyder inte det att det är omöjligt, det betyder bara att det blir svårare och att vi inte kan vänta oss hjälp från generna. Men om det är någon art som har förmågan att (i någon utsträckning) göra "uppror" mot sina gener, så är det vi människor.

Jag  har (TROR JAG) inte tidigare uppskattat  ngt  av  det   Du  skrivit  tidigare...men denna  gång har dessa dina  ord  berört mig...  faktiskt! ..
jag  håller alltså med  Dig om och anser följaktligen inte   att  det  är  rätt att döda  ngn annan av  sin egen  art ...även om han  talar  ett annat språk eller har en annan hudkulör eller religion eller.... tänkte  jag säga....  har en  mördares filosofi politik! Ty för det  sistnämnda...  är jag inte med... där vänder jag mig istället  om... och ...  ifrågasätter!

BENJIE