Livet kan man lita på

[Nils-Erik Forsberg]

Vad annat finns att utgå ifrån vad man än gör för tillfället?

Kan någon människa finnas, känna göra inkl tänka och prata utan livet?

Kan man finnas någon annan stans än i livet?

Är det någon människa som trovärdigt kan påstå att den någon gång upplevt att den inte varit i livet?

Livet är inte tillfälligt även om man obetänksamt kan tycka så när man prövar utgå från livets mångfaldiga och föränderliga utseende.  

Är det inte den man kan lita på oavsett tillfälle man tycker om och känner frihet att vara tillsammans med?

Livsbegreppet tolkas idag på många sätt. Som något som uppstår och upphör och något som finns fläckvis blandat med icke levande (döda) områden. Livetsbegreppet blir mångtydigt och motsägelsefullt. Man pratar förbi varandra om livet trots att alla känner till att livet inte är vars och ens ensak. Resultatet - klimatbesvärande utveckling som besvärar alla.

För oss människor som har språkförmåga och därmed behovet att kommunicera språkligt begripligt för att känna att behovet tillgodoses är det avgörande att mentalt klart förstå livet vi ingår i. Hur annars kan vi bete oss inkl samtala därefter, dvs livsvänligt och inte livsfarligt?

Vem människa kan inte direkt inse och språkligt motsägelsefritt uttala att man som varelse finns och känner oupphörlig tillsammans med omgivningen man ständigt har runtomkring sig oavsett hur olika det än ser ut för var och en för tillfället. Man är ett med livet.

Det är livet som helhet - varken mer eller mindre. Känsla och behov oavsett variant hänförs således till Livet och inte utvecklingshämmande till det ena eller det andra man ser och lär sig.

Försök falsifiera detta genom att pröva från vilken vardaglig infallsvinkel som helst som idag är problematisk och angelägen att reda ut. T.ex klimatfrågan och energiförbrukningen.

MVH
Nils-Erik Forsberg
mänskliga faktorn och hållbar utveckling
filosofi och vetenskap

[What Gives?]

Tröttnat på usenet, eller har de tröttnat på dig?

[magicadehex]

eftersom allt är relativt
vet vi inte ens om vi lever nu eller om vi gör det sedan
så: nä, inte ens livet kan man lita på

[Nils-Erik Forsberg]

Tröttnat på usenet, eller har de tröttnat på dig?

De verkar fortfarande vara trötta på livet.

[Tractatus]

Allt är inte relativt. Satsen dräper sig själv. Ty om allting är relativt är det inte absolut sant att "allting är relativt"

=)

[Algotezza]

Allt är inte relativt. Satsen dräper sig själv. Ty om allting är relativt är det inte absolut sant att "allting är relativt"

=)

Det kan väl finnas satser på olika språknivåer, elementarsatser och metasatser... Sanningar och sanningar om sanningar...

MVH

Algotezza

[FIG]

Algotezza säger något smart.
Ordets meningen är mångtydig.

När jag se rubiken Livet kan man lita på Tänker jag, Nej.
När du förneka dig själv, som vi människor gör, så kan man inte längre lita på något inte ens livet.

/ FIG

[Nils-Erik Forsberg]

Ämnet att basera samtal på här är livet för att på den grunden använda hjärnorganismen (förståelseförmågan), dvs tänka och samtala livsbaserat och på så sätt utveckla ett språkbruk som innebär att behovet att samtala fritt och förståligt uppfylls om och om igen.

Det är förenlig med vad som sägs i svenska grundlagen RF1:9 att vid verksamhet skall iakttas saklighet och opartiskhet som rättsgrundande och således ingen säkerhetsrisk.

Bl.a. här på filosofiforum.com tas olika begrepp upp där innebörden är oklar vilket känns mentalt besvärande och påtvunget. Tankarna och orden går inte ihop. Det känns meningslöst.

Var och en som vill pröva samtala begripligt genom att erkänna att den finns odelbart och odistanserat tillsammans med omgivningen den har runt omkring sig oavsett hur olika och mångfaldigt det sammanhanget som livshelhet ser ut för var och en för tillfället, bidrar till att utveckla ett sammanhangsenligt språkbruk. Man tänker och pratar sammanhängande och inte sammanhangslöst.

Var och en som irriterat inte vill hålla sig till den här grunduppfattningen om livet kan knappast vara intresserade av att göra inlägg här men är inte hindrad att ta upp det den anser angeläget genom att starta andra ämnen.

Att lägga tid på kommentering av eventuella inlägg där man inte håller sig till rubricerade ämne och vill försvara sig är döfött.

Det finns litteratur att läsa i ämnet men i första hand gälller att var och en vill använda förståelseförmågan som naturligt avsett och tänker på att den finns i livet, behöver och är behövd av livet, och aldrig utesluts ur livet.

Ingen kan bestämma över vad andra ska tänka inte ens livet. Dock blir konsekvenserna om man väljer tänka fel eller rätt om livet därefter.

MVH
Nils-Erik Forsberg
mänskliga faktorn och hållbar utveckling
filosofi och vetenskap

[Avantgardet]

Jaha, en tautologi - nästa!

Vad skulle förresten opartiskhet betyda? Ser inte hur det skulle vara möjligt, nån som har lust att förtydliga? I synnerhet som det står i grundlagen. Menas motsatsen med jävig så förstår jag förvisso poängen, men fortfarande ser jag inte hur man fullkomligt skulle kunna sakna intresse i det man sysslar med - intresse är också att förstå som engagemang, och engagemanget har sin rot i att sysslan berör oss och då inte endast genom den insats av tid och arbete som kommer av engagemanget. Att säga opartisk i denna bemärkelse (den riktiga alltså) är att säga att någon gör något ideellt i den bemärkelsen att det arbete man utför är fullständigt meningslöst och att ingen gynnas av det (gynnas någon part så har jag ju, vilket framkommer genom resonemanget, en relation till denna part, såväl som till den andra, och endera gynnas jag eller missgynnas genom utfallet av min handling beroende på vem som kommer till del av dess positiva respektive negativa konsekvenser). Så vad menar du Nil-Erik Forsberg när du använder dig av "opartiskhet"?

[Nils-Erik Forsberg]

Avangardet undrar

Menas motsatsen med jävig så förstår jag förvisso poängen, men fortfarande ser jag inte hur man fullkomligt skulle kunna sakna intresse i det man sysslar med

Nej - klart att opartiskhet, icke jäv, innebär att man fullkomligt är intresserad av vad man sysslar med.

Livet är en helhet, dvs inte en part av livet som människan är. När människan hänför verksamhet till livet och inte till en eller annan part så blir verksamheter av olika slag opartiska.

Exempel. Produktionen av luft är opartisk verksamhet eftersom den resursen är tillgänglig för alla på heltid och gratis. Vi människor medverkar vid luftproduktionen men om vi agerar partiskt så blir det globalt klimatbesvär vilket alla känner besvärande.

NEF

[Avantgardet]

Intressant, ovanligt torr smak på den andligheten, men väl sagt, och väl resonerat. Ett annat sätt att arbeta för Allah, eller altruism, eller vad man nu vill lägga in för begrepp där.

Går ju dock undvika detta med livsbegreppets obestämbarhet. Man kan ju tala om närvaro - och eftersom jag sitter och har det tillgängligt så slänger jag upp ett litet citat av Derrida här.

Att jag tänker närvaron som det transcendentala livets universella form innebär att jag öppnat mig mot kunskapen att nuet är, i min frånvaro, bortom min empiriska existens, före min födelse och efter min död. Jag kan göra mig av med allt innehåll, föreställa mig ett absolut omstörtande av innehållet i all möjlig erfarenhet, en radikal transformation av världen: men likväl har jag en egenartad och unik visshet om att närvarons form inte kommer att påverkas, eftersom den inte gäller något bestämt varande. Vad som döljs i denna bestämning av varat som närvaro och idealitet, som repetitionens absoluta möjlighet, är alltså relationen till min död (till mitt försvinnande överhuvudtaget). Tecknets möjlighet är denna relation till döden. Tecknets bestämning och utsuddande i metafysiken innebär att denna relation till döden täcks över, även om det är denna relation som skapar betydelsen.

[Zokrates]

Jag kan väl våga påstå att livet för en del tycks gå  ut på att förstöra livet för en del andra, ganska uppenbart och medvetet dessutom.
Så att påstå att livet är likvärdigt i all mening för allt levande är inte sant. Att döda en ko för att äta upp den är en del av livet, att äta växter en annan. Därmed blir ett antal liv underordnat ett annat antal liv, då det levande föder det levande, vilket samtidigt innebär att något måste dö.

Detta är väl ganska förståeligt, men samtidigt rättfärdigar vi på liknande sätt dem som anser att ett visst liv, inte förtjänar att existera.
Vi godkänner även att vissa företeelser som utförs, samtidigt låter skadar livsbetingelserna för alla existenser, utifrån premissen att ett ytterst litet fåtal skall skapa sig en existensiell vinst ur denna förlust.

[Zokrates]

Men om vi endast brydde oss om livet, varför lämnar vi då inte bara de döda där de dog, lät dem ruttna bort med tiden i sin egen takt. Livet är enligt mig både ock, det ena förutsätter det andra och är varandras naturliga följder. Allt samverkar och samspelar både mer och mindre med allt möjligt som vi befinner oss i under livets gång på väg mot döden. Livet, innehåller obegränsade uttrycksmöjligheter, men livet har även sina begränsningar, allt beroende på vad livet företar sig.

[Zokrates]

Så för att återknyta till trådens rubrik, " Livet kan man lita på ",
ja, vi kan lita på att livet slutligen sviker allt och alla.

[Zokrates]

Detta var mitt försök till tårta på tårta.