Jag har under en längre tid funderat kring makthavares avsaknad av civilkurage och vad det beror på.
Exemplen är många:
- Politiker som inte kan ge sin personliga uppfattning om hedersvåld utan babblar om kulturella skillnader.
- Företagsledare som inte kan se det problematiska i att ta emot fallskärmar när de misslyckats samtidigt som peronalen får gå.
- Fackliga ledare som inte kan förstå, och ge utryck för, att människor faktiskt kan avstå från kollektivavtal.
- Mannen/kvinnan på gatan som tittar åt andra hållet när någon blir misshandlad.
- "Den ene" föräldern som ser den andre föräldern tvinga sin son/dotter att delta i typiskt manliga/kvinnliga aktiviteter när barnet signalerar att dans/fotboll är det som är roligast.
Alla personer i ovanstående exempel har ansvar, och säkert befogenheter, men varför har de (jag/du) inte kurage?
Ansvar utan mod
Moderator: Moderatorgruppen
Ansvar utan mod
Frihet är människans önskan men sällan hennes lott
Rädsla för att ta beslutet, rädsla för ansvaret, så då söker de sig garanter. Oftast i form av normer, eller auktoriteter.
Vi har kastat oss in i en era av avsubjektifiering. Det rätta skall finnas där ute. Och gud stek den levande som menar sig själv förstå. Eller rättare sagt i kraft av sig själv förstå, vad som är rätt eller fel. Det är inte en subjektiv fråga.
Livets mål är idag lika hårt hugget i sten som det var vid Mose tavlor. Det är bara det att nu talas det inte alls om det. Det bara är där.
Mer civilisation, mer techne, mer forskning, mer fakta, mer data, mer mer mer av det materiella. Och eftersom idealism dömts ut som naivt, och utan bevis, så stänger vi de tvunget ideella sfärerna som vi själva agerar i med våra tankar.
Självstympning.
Och hoppet om att guds bok fortfarande håller svaret. Ett blint hopp, att den döde gudens meningsgivande finns att avtäckas i naturen, som vi utanför den kan förstå.
Vi har kastat oss in i en era av avsubjektifiering. Det rätta skall finnas där ute. Och gud stek den levande som menar sig själv förstå. Eller rättare sagt i kraft av sig själv förstå, vad som är rätt eller fel. Det är inte en subjektiv fråga.
Livets mål är idag lika hårt hugget i sten som det var vid Mose tavlor. Det är bara det att nu talas det inte alls om det. Det bara är där.
Mer civilisation, mer techne, mer forskning, mer fakta, mer data, mer mer mer av det materiella. Och eftersom idealism dömts ut som naivt, och utan bevis, så stänger vi de tvunget ideella sfärerna som vi själva agerar i med våra tankar.
Självstympning.
Och hoppet om att guds bok fortfarande håller svaret. Ett blint hopp, att den döde gudens meningsgivande finns att avtäckas i naturen, som vi utanför den kan förstå.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Smiter makthavare från ansvar mer idag än förr i tiden?
Om det är så, kanske det beror på att de lärt sig bli mer svårditsatta med tiden. Förr kanske ansvarssmitande makthavare helt enkelt inte kunde formulera sig lika effektivt som idag, eftersom det inte förrän nyligen funnits någon stor kunskapsbank ur vilken man kunde hämta kunskaper om sådan retorik och hur den ska framföras. Det fanns ingen tv eller video förr i tiden, så det var inte lika lätt förr som idag att lära sig av andra makthavares lyckade och mindre lyckade formuleringar, kroppsspråk etc i situationer liknande dem man som makthavare kan förmoda att man själv förr eller senare kommer att hamna i. Det finns helt enkelt mer kunskap, idag, om hur man framgångsrikt lurar folk att man är mer ansvarstagande än man är. Förr, då inte lika mycket sådan kunskap fanns, kanske det var klokast för (demokratiskt valda) makthavare att faktiskt leva upp till folkets förväntningar istället för att bara lura folket att de gör det.
Om det är så, kanske det beror på att de lärt sig bli mer svårditsatta med tiden. Förr kanske ansvarssmitande makthavare helt enkelt inte kunde formulera sig lika effektivt som idag, eftersom det inte förrän nyligen funnits någon stor kunskapsbank ur vilken man kunde hämta kunskaper om sådan retorik och hur den ska framföras. Det fanns ingen tv eller video förr i tiden, så det var inte lika lätt förr som idag att lära sig av andra makthavares lyckade och mindre lyckade formuleringar, kroppsspråk etc i situationer liknande dem man som makthavare kan förmoda att man själv förr eller senare kommer att hamna i. Det finns helt enkelt mer kunskap, idag, om hur man framgångsrikt lurar folk att man är mer ansvarstagande än man är. Förr, då inte lika mycket sådan kunskap fanns, kanske det var klokast för (demokratiskt valda) makthavare att faktiskt leva upp till folkets förväntningar istället för att bara lura folket att de gör det.
-
Erik Thurin
- Inlägg: 150
- Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
- Ort: Götebörg
- Kontakt:
Hehe knappast att makthavare smiter från ansvar mer idag än förr i tiden.
Vi kan klaga över att de inte tar sig an hedersmord, men förr i tiden kunde de vara så jävliga att man inte vågade klaga ens om de utövade hedersmord (kanske lite hedersvåldtäkt först) på ens fru.
Varför skulle makt vara kopplat på något automatiskt sätt till brist på rädsla? Visst att orädda personer kan roffa åt sig mer makt än rädda, men att man när man fått makt skulle bli av med rädsla låter ju konstigt.
Och vad menar du med brist på civilkurage. Någon som ger sin personliga uppfattning om hedersmord gör det kanske för att de är rädda för att verka tveksamma, medan någon som inte gör det kanske är rädd för att verka dum eller hemsk. Det är ju rädsla båda två, och man kan omformulera det så att det är mod båda två. Någon som ger sin personliga syn är modig för att han inte styrs av rädslan för att verka dum eller hemsk, och någon som inte gör det är modig eftersom han inte styrs av rädslan för att verka tveksam. Det finns ingen gräns mellan mod och feghet.
Det du menar tror jag mer är varför alla makthavare inte uppför sig som du tycker är etiskt rätt. Dvs varför alla med makt (dvs mer eller mindre alla) inte gör som du tycker de borde. Och det är väl inte så jättesvårt att förklara.
Vi kan klaga över att de inte tar sig an hedersmord, men förr i tiden kunde de vara så jävliga att man inte vågade klaga ens om de utövade hedersmord (kanske lite hedersvåldtäkt först) på ens fru.
Varför skulle makt vara kopplat på något automatiskt sätt till brist på rädsla? Visst att orädda personer kan roffa åt sig mer makt än rädda, men att man när man fått makt skulle bli av med rädsla låter ju konstigt.
Och vad menar du med brist på civilkurage. Någon som ger sin personliga uppfattning om hedersmord gör det kanske för att de är rädda för att verka tveksamma, medan någon som inte gör det kanske är rädd för att verka dum eller hemsk. Det är ju rädsla båda två, och man kan omformulera det så att det är mod båda två. Någon som ger sin personliga syn är modig för att han inte styrs av rädslan för att verka dum eller hemsk, och någon som inte gör det är modig eftersom han inte styrs av rädslan för att verka tveksam. Det finns ingen gräns mellan mod och feghet.
Det du menar tror jag mer är varför alla makthavare inte uppför sig som du tycker är etiskt rätt. Dvs varför alla med makt (dvs mer eller mindre alla) inte gör som du tycker de borde. Och det är väl inte så jättesvårt att förklara.
Din gamle räv!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster