tävling
Moderator: Moderatorgruppen
-
mereologi
tävling
Jag vill hävda att det är destruktivt med tävlingar och spel. Tävlingar går inte ut på att de tävlande skall få förståelse för varandra utan på att de skall lura varandra. Två personer med motsatta mål möts, inte för att diskutera, utan för att besegra varandra.
Jag citerar Lars Winnerbäck: ”Nu tänder dom gatubelysningen, bussarna åker sitt varv. Det måste komma nåt bra ur allt, det måste växa någonting under alla lister, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka.”
Skriv vad ni känner inför spel och tävlingar!
Jag citerar Lars Winnerbäck: ”Nu tänder dom gatubelysningen, bussarna åker sitt varv. Det måste komma nåt bra ur allt, det måste växa någonting under alla lister, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka.”
Skriv vad ni känner inför spel och tävlingar!
Tävlingar innebär att man testar sin egenuppfattning mot det verkliga (om en temporära) hirarkin, och på sätt får reda på egna tävlingsvärdet, man visar upp sig på väl och fördärv inför vittnen.
Motsatsen till tävling är att man gömmer sig i en bunker.
Jag tror de flesta pendlar runt mitten lite mellan bunker och tävlingsfältet.
Motsatsen till tävling är att man gömmer sig i en bunker.
Jag tror de flesta pendlar runt mitten lite mellan bunker och tävlingsfältet.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
mereologi skrev:Spänning kan uppnås på andra sätt. Det går inte att endast helt tävla mot sig själv.
Jovisst kan det, men tävlingen startar även en vilja att bli bättre på något, är det fel?
Jag tävlar mot mig själv när jag promenerar, liiiite fortare varje gång. Till slut kommer jag till en gräns antar jag, men då har också uppnåt något, helt för mig själv. Överbevisat mig själv om att jag kunde.
Re: tävling
mereologi skrev:Jag vill hävda att det är destruktivt med tävlingar och spel. Tävlingar går inte ut på att de tävlande skall få förståelse för varandra utan på att de skall lura varandra. Två personer med motsatta mål möts, inte för att diskutera, utan för att besegra varandra.
Jag citerar Lars Winnerbäck: ”Nu tänder dom gatubelysningen, bussarna åker sitt varv. Det måste komma nåt bra ur allt, det måste växa någonting under alla lister, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka.”
Skriv vad ni känner inför spel och tävlingar!
Man kan faktiskt tävla på mer än de uppenbara sätten, sport, idrott, frågetävlingar i tv, ESC.
Sett på ett mer allmänt plan handlar det om konkurrens. I en värld med ändliga resurser är konkurrensen det sätt "naturen" använder sig av för att vi skall få ta del av livets knappa goda. Det behöver då inte handla om den fysiskt starkares "rätt" att förse sig, utan likaväl om den listiges "rätt". Det finns otroligt många sublima sätt att konkurerra ut andra, att tävla med andra. I ett avancerat samhälle som vill kalla sig humant finns andra kriterier för dem som skall prioriteras, än de som gäller i det typiska djrurriket.
Man kan ju alltid tävla om vem som ogillar tävlandet mest!
Tävlande och konkurrens är väl i sig inget negativt, det beror på vilka uttryck de tar sig och hur pass blodigt man tar på dem och i vilken mån ens människovärde och självkänsla är betingade av att man är en "vinnare" i omvärldens ögon.
På 70-talet var det inte politiskt korrekt att tävla och i skolan skulle man inte få premium/stipendium för att man var ambitiös och hade höga betyg. Alltså fick de som målat toaletterna i stället för att gå på lektionerna premium/stipendium på en skola jag känner till. Konkurrens och tävling handlade det lik förbannat om - med med andra kriterier bara!
Jag luktar dubbelmoral vid kritik av tävling och konkurrens! Man vill innerst inne ha dem kvar - men på egna villkor!
Vad blir det av de flesta sällskapsspel/videospel/datorspel, sport och idrott om tävlings- eller konkurrensmomentet tas bort? Vad blir det av allt spel om pengar om var och en alltid får tillbaka insatsen?
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: tävling
mereologi skrev:Jag vill hävda att det är destruktivt med tävlingar och spel. Tävlingar går inte ut på att de tävlande skall få förståelse för varandra utan på att de skall lura varandra. Två personer med motsatta mål möts, inte för att diskutera, utan för att besegra varandra.
Jag citerar Lars Winnerbäck: ”Nu tänder dom gatubelysningen, bussarna åker sitt varv. Det måste komma nåt bra ur allt, det måste växa någonting under alla lister, alla bingon, alla tävlingar, alla steg tillbaka.”
Skriv vad ni känner inför spel och tävlingar!
Kanske om reglerna inte är klart utstakade. Annars ligger sammarbetet på ett annat plan, då alla gemensamt anstränger sig för att göra "bra" givet förutsättningar.
På sådant sätt så förädlar tävling, och med sin publika karaktär delar den med sig, det som tävlas om. Vi gör oss bättre i det.
Sen kanske inte alla kan distansera sig från tävlingen utan ser det som sin person som far illa om en dålig placering uppnås.
Jag såg en Zenmunk snacka om vad "riktiga" samtal är. Och hur det är att bekräfta varandras närvaro. Jag tänkte direkt att spel är just det, om man spelar med respekt för tävlan.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
mereologi
Jag hävdar att problem aldrig kan lösas om människor vill ha mer än de behöver. Konkurrens skulle inte behöva existera. Tänk på all reklam som företagen betalar. Tänk på all teknik som utvecklas på olika håll i konkurrens med varandra. Små företag har inte en chans. Det är 1% av befolkningen som äger stora delar av världen, iaf av överflödet. I Sverige kostar en fängelsekund flera tusen kronor om dagen samtidigt som det finns uteliggare med varken mat eller tak över huvudet. Orsaken till allt detta är otryggheten, ingen sitter säkert på stolen och risken är att det snurrar på fortare och fortare. Där konkurrensen går bort tar samarbetet vid.
mereologi skrev:Jag hävdar att problem aldrig kan lösas om människor vill ha mer än de behöver. Konkurrens skulle inte behöva existera. Tänk på all reklam som företagen betalar. Tänk på all teknik som utvecklas på olika håll i konkurrens med varandra. Små företag har inte en chans. Det är 1% av befolkningen som äger stora delar av världen, iaf av överflödet. I Sverige kostar en fängelsekund flera tusen kronor om dagen samtidigt som det finns uteliggare med varken mat eller tak över huvudet. Orsaken till allt detta är otryggheten, ingen sitter säkert på stolen och risken är att det snurrar på fortare och fortare. Där konkurrensen går bort tar samarbetet vid.
Men vadå, en tävlan säger ingenting om vad som görs med vinsten. Personligen så brukar spel som gäller exempelvis pengar aldrig innebära att resultatet avgör "vinsten" i reda pengar.
Det blir ofta snarare så att den som vinner fick äran att bjuda på allt som åtnjutes kring tävlan.
Fördelningen av resurser i samhället har inte uppkommit genom tävlan. Den har uppkommit genom brist på det. Så det finns ingen idé att blanda in det här.
Tävlan i sig är lek. Och som vilken lek som helst så vet man att värdena som är kopplade till leken och det som direkt omgärdar den är begränsade till den leken enbart.
Den korrekta titeln på den som vinner en tävling är;
Vinnaren av X som har bevisat sig bäst på X.
Ingenstans bör ett; är bäst på X och Y, smyga sig in. (där dessa variabler förstås som olika tävlingar, eller områden utanför tävlan)
Det är helt enkelt inte så. Och det är där som leken, spelet, tävlan kan bli dålig, tråkig.
Det ligger lite i våran natur att efter att ett spel med satta regler avklarats och vinnare utkorats försöka använda detta faktum för att överföra värdet av vinsten till någon större del.
Detta är egentligen ett brott mot reglerna, implicit nedlagda i reglerna, "bra" eller "bättre" står bara i relation till regelverket för spelet samt aktiviteten av spel.
Men det här angränsar till den där instinktiva sociala kampen för hierarki. Vilken förstås är en ren chimär, då den som inte står i position till de andra har en frihet i sin position, som är långt mera "mäktig" än den som kröner hierarkin.
De flesta lär ju sig att man inte skall göra sådant, man blir inte omtyckt då. Det skapar inte harmoni och positiva känslor hos en själv, det finns inget behov av att tävla om livets värden. Var sak på sin plats.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
magicadehex
mereologi skrev:Men vad händer med en individ som förlorar?
Mereologi: Jag hajjar hur du menar och jag kan bara instämma med dig. Tävling söndrar och splittrar på alla plan, tillochmed när vi tävlar mot oss själva, har vi stannat upp och undrat varför vi öht känner att vi måste prestera? Det är ramen som vi vill passa in innanför, som får oss att flina till inombords när vi presterar lite bättre än andra, särskilt om det blir känt inför andra människor att man presterat särskilt bra. Då kan man också fråga sig: Varför behöver jag den responsen? Varför vill jag vara bra i andras ögon? Varför vill jag vara bra öht? Varför kan inte människan bara ta och slappna av?
-
magicadehex
- Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster