Hejsan,
Kants kategoriska imperativ lyder: "Handla endast efter den maxim, om vilken du samtidigt kan vilja, att den skall bli allmän lag".
Vad menas egentligen med "allmän lag"? Ska det tolkas exakt samma sak som står i Bibeln: "Allt vad ni vill att andra ska göra mot er ska ni göra mot dem" (eller vad det nu står).
Eller har jag förstått Kant fel? Vad är det för skillnad mellan dessa två?
Vad menas egentligen med Kants kategoriska imperativ?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Kristoffer
- Inlägg: 8
- Blev medlem: 23 nov 2004 22:59
I princip. Gör inget du inte skulle vilja att alla andra gjorde. Det kan låta besläktat med Bibelns ord, men jag tror de skiljer sig lite. Innan du utför en handling av vikt, ska du föreställa dig hur det skulle gå om alla gjorde så. Går det bra att alla gör det (andas, t ex) så kan du göra det med gott samvete. Något tvivelaktigt är isåfall mord.
T ex ha hund. Hur skulle det se ut om alla hade hund? Det skulle inte funka, men det går bra iochmed att inte alla har det. Skulle vi handla efter Kants maxim skulle det mesta se radikalt annorlunda ut.
T ex ha hund. Hur skulle det se ut om alla hade hund? Det skulle inte funka, men det går bra iochmed att inte alla har det. Skulle vi handla efter Kants maxim skulle det mesta se radikalt annorlunda ut.
-
Kristoffer
- Inlägg: 8
- Blev medlem: 23 nov 2004 22:59
Njae, naturligtvis är det mer komplicerat än så jag framställde det, så det borde inte vara glasklart.
Som du säger, Kant är väldigt populär, vilket tyder på att om hans teorier verkar konstiga så har vi nog missat något väsentligt, då Kant inte var nått pucko. He Kan't have been, även om han var på Kant med det mesta vid sin tid... Nu tror jag bestämt det är läggdags, innan jag hasplar ur mig nått ännu sämre.
Som du säger, Kant är väldigt populär, vilket tyder på att om hans teorier verkar konstiga så har vi nog missat något väsentligt, då Kant inte var nått pucko. He Kan't have been, även om han var på Kant med det mesta vid sin tid... Nu tror jag bestämt det är läggdags, innan jag hasplar ur mig nått ännu sämre.
Jag tror att archaxes framställning är riktig. Jag kan dock inte så överdrivet mycket om Kant. I min mening är hans moralfilosofi överskattad. Hans teoretiska filosofi verkar allmänt ses med större aktning, men den är jag inte särskilt bekant med.
Hans största insats i filosofin anses vara hans "kopernikanska vändning" i metafysiken: fokusera inte på hur världen egentligen ser ut, utan hur den måste te sig för oss, givet vår begreppsapparat. Hur världen ser ut egentligen (tinget-i-sig) kan vi inte veta. Vad vi stället kan veta är hur världen måste te sig för oss (tinget-för-mig). Sådant som rum och tid finns inte därute, utan är en produkt av hur vi själva ser på världen.
Apropå tinget i sig måste jag få citera en dikt av Hjalmar Gullberg:
En vinterafton läser Örtstedt Kant
och finner honom verkligt intressant.
Men filosofens tyska flyter tungt.
Snart somnar över boken vår adjunkt.
I nattens dröm gror dagens tankesådd.
Kant illustreras och blir lättförstådd.
Det kommer, svept i brokig omslagsfärg,
till Örtstedt ett paket från Köningsberg.
Aktas för stötar! står det utanpå
med petig stil som verkar rokoko.
Avsändare och varans fabrikant
är ingen mindre än professor Kant.
Han granskar lådan vid sin fönsternisch.
Det står som innehåll: DAS DING AN SICH
Kring tinget i sig själv, de vises sten,
är sinnevärlden blott ett brokigt sken.
Vem törs rycka undan slöjan kring
den rena verkligheten, tingens ting?
Adjunkten Örtstedt ryggar bort bestört
från det som ingen sett och ingen rört.
Om gåvan i hans grova händer sprack!
- Han returnerar den med tusen tack.
Hans största insats i filosofin anses vara hans "kopernikanska vändning" i metafysiken: fokusera inte på hur världen egentligen ser ut, utan hur den måste te sig för oss, givet vår begreppsapparat. Hur världen ser ut egentligen (tinget-i-sig) kan vi inte veta. Vad vi stället kan veta är hur världen måste te sig för oss (tinget-för-mig). Sådant som rum och tid finns inte därute, utan är en produkt av hur vi själva ser på världen.
Apropå tinget i sig måste jag få citera en dikt av Hjalmar Gullberg:
En vinterafton läser Örtstedt Kant
och finner honom verkligt intressant.
Men filosofens tyska flyter tungt.
Snart somnar över boken vår adjunkt.
I nattens dröm gror dagens tankesådd.
Kant illustreras och blir lättförstådd.
Det kommer, svept i brokig omslagsfärg,
till Örtstedt ett paket från Köningsberg.
Aktas för stötar! står det utanpå
med petig stil som verkar rokoko.
Avsändare och varans fabrikant
är ingen mindre än professor Kant.
Han granskar lådan vid sin fönsternisch.
Det står som innehåll: DAS DING AN SICH
Kring tinget i sig själv, de vises sten,
är sinnevärlden blott ett brokigt sken.
Vem törs rycka undan slöjan kring
den rena verkligheten, tingens ting?
Adjunkten Örtstedt ryggar bort bestört
från det som ingen sett och ingen rört.
Om gåvan i hans grova händer sprack!
- Han returnerar den med tusen tack.
archaxe skrev:Som du säger, Kant är väldigt populär, vilket tyder på att om hans teorier verkar konstiga så har vi nog missat något väsentligt, då Kant inte var nått pucko.
Då måste alla ha missat något väsentligt för jag har aldrig hört någon förklaring av Kants moralfilosofi som låtit mindre korkad än din ovan.
Det finns ingen motsättning varken mellan att inte vara något pucko eller att vara väldigt populär och att samtidigt skriva dumheter.
Kants kategoriska imperativ lyder: "Handla endast efter den maxim, om vilken du samtidigt kan vilja, att den skall bli allmän lag".
Vad menas egentligen med "allmän lag"? Ska det tolkas exakt samma sak som står i Bibeln: "Allt vad ni vill att andra ska göra mot er ska ni göra mot dem" (eller vad det nu står).
I princip. Gör inget du inte skulle vilja att alla andra gjorde. Det kan låta besläktat med Bibelns ord, men jag tror de skiljer sig lite. Innan du utför en handling av vikt, ska du föreställa dig hur det skulle gå om alla gjorde så. Går det bra att alla gör det (andas, t ex) så kan du göra det med gott samvete. Något tvivelaktigt är isåfall mord.
T ex ha hund. Hur skulle det se ut om alla hade hund? Det skulle inte funka, men det går bra iochmed att inte alla har det. Skulle vi handla efter Kants maxim skulle det mesta se radikalt annorlunda ut.
Det var väl ett ganska besynnerligt sätt att tolka Kant. Hur får du Kants "att handla efter en princip (maxim) som upphöjs till allmängiltig princip" till en regel typ vad som gäller vid hundhållning?
Varför då inte också: "Eftersom inte alla kan äta en varmkorv hos Korv-Olle bör jag inte heller äter en."
Det är inte frågan om att "Gör inget du inte skulle vilja att alla andra gjorde" och inte heller om att handla SÅ som alla andra ha rätt att göra,
utan om att komma till klarhet om VAD det är för princip (maxim) som jag tillämpa i en handlingssituation. Om jag genomskådar/genomlyser mitt motiv för handlingen (vilket är ett styvt arbete) då kan jag pröva detta motiv om dess moraliska hållbarhet. Och ett sätt att pröva det är att ställa sig frågan om handlingen hämtas ur en princip "om vilket du samtidigt kan vilja, att det skall bli allmän lag".
Det är inte den enskilda handlingen som "skall bli lag" utan isåfall moralprincipen som jag handlar ur. Men inte det heller. Principen skall just göra det onödigt att skriva fler lagar eller förhållningsREGLER, iställe skall jag hitta den moraliska principen INOM mig! (enligt min Kant-läsning).
Men visst Archaxe, har du rätt i när du skriver: "Skulle vi handla efter Kants maxim skulle det mesta se radikalt annorlunda ut."
mvh/ cogito
Enligt det kategoriska imperativet så är lögnen förnuftsvidrig. så ja.
Det kategoriska imperativet tar inte hänsyn till konsekvenserna av en handling så som beskrivs av archaxe utan bara om det går i mot förnuftet. att upphöja lögnen till en allmän lag omöjligör lögnen i sig därför att ett språk inte skulle vara möjligt och därmed inte möjligheten att ljuga. Det hela är mer invecklat än det som talas om ovan vilket mer liknar den gyllene regeln ( behandla andra så som du själv vill bli behandlad...el nåt sånt ) och det är inte det Kant är ute efter.
Hela Kants moralfilosofi är något som bygger på postulatet att vi har en fri vilja. Det är något som vi enligt det spekulativa förnuftet (teoretiska) inte kan ha kunskap om annat än att använda som regulativ idé.
Problemet är att de flesta läser Kant utifrån hans praktiska filosofi vilket blir mycket konstigt.
Det kategoriska imperativet tar inte hänsyn till konsekvenserna av en handling så som beskrivs av archaxe utan bara om det går i mot förnuftet. att upphöja lögnen till en allmän lag omöjligör lögnen i sig därför att ett språk inte skulle vara möjligt och därmed inte möjligheten att ljuga. Det hela är mer invecklat än det som talas om ovan vilket mer liknar den gyllene regeln ( behandla andra så som du själv vill bli behandlad...el nåt sånt ) och det är inte det Kant är ute efter.
Hela Kants moralfilosofi är något som bygger på postulatet att vi har en fri vilja. Det är något som vi enligt det spekulativa förnuftet (teoretiska) inte kan ha kunskap om annat än att använda som regulativ idé.
Problemet är att de flesta läser Kant utifrån hans praktiska filosofi vilket blir mycket konstigt.
Ramirez:
Ingen vidare lyhörd Kant-läsning, José. Läs en gång till hur han beskriver plikten, översätt stycket till spanska och däifrån till svenska igen. Skulle inte förvånar mig om du inte hamna på att skriva "kärlek till handling" istället för "pliktuppfyllelse" - som en adekvat översättning av hur Kant menar.
mvh/ cogito
Kants problem är att han blandar lite ihop etiken med juridiken. Därför gillar han ord som plikt och lag.
Ingen vidare lyhörd Kant-läsning, José. Läs en gång till hur han beskriver plikten, översätt stycket till spanska och däifrån till svenska igen. Skulle inte förvånar mig om du inte hamna på att skriva "kärlek till handling" istället för "pliktuppfyllelse" - som en adekvat översättning av hur Kant menar.
mvh/ cogito
jag tycker att kants kategoriska imperativ är mycket problematiskt. Jag har visserligen inte läst originaltexten, men utifrån vad jag har förstått är det uppenbart självmotsägande.
ett exempel:
en polis ertappar en galning i full gång med att mörda oskyldiga på gatan. Han inser att hans enda chans att stoppa slakten är att använda sitt tjänstevapen och skjuta galningen till döds. Hur skall polisen handla i enlighet med det kategoriska imperativet?
Det är uppenbart att mord inte kan upphöjas till en moralisk lag, alltså borde polisen avstå ifrån att skjuta galningen i enlighet med det kategoriska imperativet.
Men vad är det som säger att handligen han är på väg att göra skall kategoriseras som just "mord"? Kan man inte lika gärna kalla handlingen "rädda oskyldiga" eller "avfyra pistol" eller något annat som beskriver handlingen?
handlingen "rädda oskyldiga" borde ju kunna upphöjas till allmän lag, så med den tolkningen av situationen kan polisen skjuta galningen med gott samvete enligt kants kategoriska imperativ. Hur vet man vilken tolkning av situationen som skall användas?
Problemet verkar ligga i hur olika unika situationer kategoriseras i språket, och hur dessa unika situationer sedan jämförs med varandra som om de vore lika.
Om jag har missförstått något får gärna någon mer insatt förklara för mig.
tack för ett trevligt forum! (detta var mitt första inlägg här)
ett exempel:
en polis ertappar en galning i full gång med att mörda oskyldiga på gatan. Han inser att hans enda chans att stoppa slakten är att använda sitt tjänstevapen och skjuta galningen till döds. Hur skall polisen handla i enlighet med det kategoriska imperativet?
Det är uppenbart att mord inte kan upphöjas till en moralisk lag, alltså borde polisen avstå ifrån att skjuta galningen i enlighet med det kategoriska imperativet.
Men vad är det som säger att handligen han är på väg att göra skall kategoriseras som just "mord"? Kan man inte lika gärna kalla handlingen "rädda oskyldiga" eller "avfyra pistol" eller något annat som beskriver handlingen?
handlingen "rädda oskyldiga" borde ju kunna upphöjas till allmän lag, så med den tolkningen av situationen kan polisen skjuta galningen med gott samvete enligt kants kategoriska imperativ. Hur vet man vilken tolkning av situationen som skall användas?
Problemet verkar ligga i hur olika unika situationer kategoriseras i språket, och hur dessa unika situationer sedan jämförs med varandra som om de vore lika.
Om jag har missförstått något får gärna någon mer insatt förklara för mig.
tack för ett trevligt forum! (detta var mitt första inlägg här)
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 50 och 0 gäster