Min tro (livsfilosofi)

[Lukaas]

Jag är inte medlem i någon religion, men istället har jag en egen tro som jag nu vill dela med mig av. Man kan likna alla själar vid ett glassplitter från en krossad glasskål. Det speciella med det glassplittret är att varje litet glassplitter ärl levande och vill bli den där glasskålen igen. Kärlek är den viljan.Det är genom att älska varandra som själar blir sammansatta. För att repetera, ett glassplitter=en själ, glasskålen=Världssjälen (alla själar sammanlagt). Man kan även likna Världssjälen vid ett pussel, och pusselbitarna vid själar. Släkten och familjen är själar (pusselbitar) som vi redan satts ihop med, och därför älskar vi dem ovillkorligt.

För att vi ska kunna nå evig och fullständig lycka (Världssjälen ska bli ihopsatt), krävs dock att en själ går samman med (älskar) andra själar förutom släkt/familjsjälarna som själen reda är ihopsatt med.

Det finns olika slags kärlek (viljor att gå samman). En av de är familj/släktkärleken som finns hos oss redan från födseln. Den andra kärleken är ”dualistkärleken”. Dualistkärleken upplever vi när vi är kära. Dualistkärleken känner vi bara för ”en” själ. För att vi ska kunna sättas ihop med själen (glassplittret,  pusselbiten) vi är förälskade i, är vi beroende av att även själen vi är kär i är förälskad i oss tillbaka. Den tredje kärleken är ”restkärleken”, vilken vi ”förhoppningsvis” känner för övriga själar. Restkärleken kräver mest ansträngning för att kunna känna. Det beror på att ”restsjälarna” till skillnad från familj/släkt och dualistsjälar  inte är sammankopplade med oss direkt, utan istället sammansatta med själar som är ihopkopplade med oss.

Brist på kärlek kallar jag hat. Till skillnad från kärlek ”splittrar” hat själar, och gör oss därför  olyckliga. Tack vare att vår tillvaro består av en splittrad Världssjäl, är det logiskt att våra liv och (Världssjälens splittring) uppkommit av hat.

För att du som läser det här ska förstå vad jag skrev tidigare, ska jag dela med mig av en dikt.

” Kärleken, är väldigt svår att beskriva
 Därför, ska jag till er en dikt skriva
 Kärleken, för oss närmare andra
 Hat, för oss bort från varandra
 Kärlek är, att med någon annan vara ett
 Kärlek, är alltid fullständigt rätt
 Kärlek kan orsaka mycken smärta
 Kärlek, har inget att göra med hjärta
 Kärlek, är sedan begynnelsen flitigt skrivet
 Kärleken, är meningen med det mystiska livet
 Kärlek, innehåller många konstigheter
 Kärlek inriktar sig på människors likheter
 Kärlek är, att av andra vara beroende
 Är man kärleksfull, är man även troende
 Kärlek är ingen fysisk substans
 Men en obeskrivligt underbar och vacker romans
 Kärlek, är till för alla personer
 Oavsett, om de gjort många dumma fasoner
 O du kära vilsna själ
 ta emot min kärlek, och allt blir väl”

Här kommer andra filosofiska tankar som ingår i min tro.

Själen har inget kön. Därför spelar det ingen roll om den själen du är kär i bor i en manskropp eller kvinnokropp, kärleken är alltid lika fantastisk. Vi väljer vilka själar vi vill bli kära i. Vi väljer oftast själar som gestaltas av motsatt kön, eftersom vi då kan föröka oss och slipper negativa reaktioner från omgivningen. Vi väljer även oftast själar som har snyggt utseende, pga att vi också då får positivare reaktioner från omgivningen.Det jag har skrivit innebär även att det inte finns några kvinnliga eller manliga egenskaper. Varje person väljer själv vad den vill bli, oavsett kön.

Huomosexualiteten har ökat på sistone pga att man nu kan adoptera barn även som huomosexuell. På så sätt behöver folk inte välja att bli kära i själar som bor i en manskropp för att få barn. Demokratin har desutom lett till att huomosexualitet inte har ett lika negativt anseende i omgivningen.

” Icke mänsklig död= själen byter bonad.”

” Mänsklig död= Själen gör sig fri från kroppen, och kommer till självärlden där det bara finns själar.”

” Vi känner kärlek till andra organismer pga att de också är själar.”

” Kroppen är bara själens redskap eller bonad.”

” Svaret på alla filosofiska frågor finns i livet efter den mänskliga döden, eftersom vi då har fått en förmåga eller kunskap som vi inte har nu. Pga att vi människor inte har förmågan än, kan vi inte komma på vad förmågan är.”

” Det känns lika omöjligt att världen alltid har funnits som att den uppstod ur ingenting. Ur ett tidsperspektiv, tycks alltså orsaken till världen omöjlig eller ofattbar. För att kunna lösa tillvarons mysterium måste man helt enkelt tänka i ett annat perspektiv som är tidlöst. Den förmågan har vi inte i det här livet, men kommer förhoppningsvis få i nästa liv.”


” Man tror på det man vill tro på”

” Samvetet (vad man tycker är rätt eller fel) styr förnuftet. Om vi t.ex tycker att det är rätt att vara snäll mot andra, kommer vi ofta fram till att det är förnuftigt.”

” Att vi själar inte kan tänka ut ett svar, betyder inte att det inte finns ett svar.”

” Våra liv är fantastiska eftersom de hör ihop med hela mänsklighetens historia och framtid. Våra liv påverkar dem som levde innan oss och de som lever efter oss. Vi kan slutföra det våra förfäder påbörjade och starta något som våra avkomlingar kan bygga vidare på.”

” Är filosofiska frågor bra eller dåliga? Det kanske är meningen att vi inte ska veta någonting. Vi kanske är lyckligast som ovetande varelser.”

” Om gud skapade världen. Vem skapade då gud, och vem skapade den som skapade gud?”

” Om det finns en orsak till världens skapelse. Vad är då orsaken till den orsaken?”

” Vad är tid?”

Ensamhet: Vi mår dåligt av att vara ensamma pga att vi då är så långt ifrån en sammansatt Världssjäl vi kan bli. Världssjälen är hel när alla själar älskar varandra och är tillsammans. När själar är ensamma är Världssjälen mer splittrad än någonsin. När själar umgås och är sociala känner de ”gemenskap”, eftersom själarna då kommer närmare varandra och förstår att de är samma Världssjäl.

” Medkänsla är samma sak som att ha samma känslor som någon annan. Vi själar känner andra själars känslor tack vare att alla vi själar är en och samma Världssjäl som har alla känslor.”

” Jag och 6 miljarder andra människor bor på samma planet. Hur kan jag känna mig ensam?”

[Vind]

Du är väldigt smart faktiskt! Mycket av det du skriver har jag också tänkt. jag tror också att vi i grunden är en. Men jag tror att det är det som är livet. Vi har blivit bundna i kroppar för att få kämpa mot det motstånd som det bindandet medför. Det får oss att känna hmm... inte lycka (om man definierar lycka som en slags säkerhet, kärlek och frihet från rädsla), men det får oss att känna oss levande - någonting händer. Om glasskålen blir ihopsatt, vad lever vi för då? Lever vi då? Är det bättre att sträva efter ett slags "ingenting" där man känner lycka?

Att vi vill vara tillsammans och känna kärlek har jag inte någon intressant förklaring till. Bara att vi är flockdjur och vill föröka oss.

” Svaret på alla filosofiska frågor finns i livet efter den mänskliga döden, eftersom vi då har fått en förmåga eller kunskap som vi inte har nu. Pga att vi människor inte har förmågan än, kan vi inte komma på vad förmågan är.”

Du är så smart!!! JA! Det finns ett svar till alla filosofiska frågor, det svaret kan vara en kunskap, en vetskap, en förmåga eller en känsla. En kunskap (ordlös) är enklast att "översätta" den till, eftersom man varken kan få mer eller mindre av den, man kan inte ge bort den och på så sätt förlora eller få mindre av den. Jag tror att den är själva grunden till allt - att vi finns, att allt är som det är...

Skillnaden mellan våra tankar är att jag tror att den kunskapen/känslan kan erfaras redan i livet. Det har jag gjort, nämligen. Jag har skrivit ett inlägg om det under Religion/andlighet. Alla frågor upphör och allt känns plötsligt så självklart. Men känslan är flyktig, den försvinner när ögonblicket är över och det enda man har kvar är minnet av upplevelsen. Känslan att allt är självklart är borta och man kan inte beordra sina känslor att känna som tankarna vill. Kunskapen är ordlös och därför måste man omständigt översätta det till ord om man vill ha det nedskrivet. En enda vetskap innehåller så mycket saker att förklara. Och förklaringarna behöver fördjupas och utvecklas för att bli helt fullständiga. Om det ens är möjligt.

Det finns inte tillräckliga ord för det ordlösa.

Alla har den kunskapen, vi är ju alla en del av glasskålen. Men vi människor lever i vår egen påhittade verklighet, med egna rätt och fel, med egna sanningar och uppfattningar. Barn uppfostras till att anpassa sig till den verkligheten. Barn som inte lyckas, blir ensamma. Ensamma barn löper risk att bli galna, eftersom de inte får stöd och vägledning när det gäller... vad ska man säga... filosofiska frågor, religiösa uppfattningar. Det är ofta de som är visa egentligen, om de hade fått utvecklats med vägledning åt rätt håll. Många visa personer har ansetts vara galna.

I den andra verkligheten, den sanna verkligheten, finns kunskapen/vetskapen/förmågan/känslan. Jag förundras och sörjer över att så få känner till den andra verkligheten och kunskapen. En del av mitt liv levde jag mest i den sanna verkligheten, ensam, jag blev galen. Den som ledde mig ur galenskapen var en annan som kände till den sanna verkligheten, en författare. Jag fick genom författarens bok stöd och vägledning. Nu vet jag så mycket mer.

Tro mig, svaret finns i livet också. Så nära dig.

[scirocco]

Lukaas, vad vackert

[Avantgardet]

Nån som kommit över Platons "Gästabudet"? Det är lite olyckligt att ert resonemang helt och hållet bygger ett metafysiskt antagande om att vi besitter nåt slags "själ". Har man väl antagit en sån sak som aldrig kan bevisas (emedan det rör sig om ett negativt begrepp - alltså negationen av allt varande/existerande -, men som man tillskriver positiv existens - alltså något som man påstår finnas utan att det någonsin kommer gå att peka på eller återfinna det någonstans, det existerar, tydligen, men uppenbarligen inte i tid och rum utan någon annanstans, som måste vara ett ingenstans), varför inte anta en till sån sak? Eller varför stanna där? Varför inte ta ut svängarna med fantasin? Vi kan ju anta att vi har olika själar för varje sinne, eller för varje kroppsdel, en Gud för varje kvarter osv. Varför är det ingen som argumenterar för något sådant? Rent tekniskt är en sådan teori precis lika sannolik, eller osannolik, beroende på hur man ser det.

[Zokrates]

Varför inte ta ut svängarna med fantasin? Vi kan ju anta att vi har olika själar för varje sinne, eller för varje kroppsdel, en Gud för varje kvarter osv. Varför är det ingen som argumenterar för något sådant? Rent tekniskt är en sådan teori precis lika sannolik, eller osannolik, beroende på hur man ser det.

Hört talas om skyddshelgon?

Och hur vet du att vi inte har olika själar, hört talas om besatta människor tidigare?

Nej, felet med dig A, för alla människor är fulla av fel, är att det enda andliga tillstånd du villigt erkänner, nås genom rökverk.

[scirocco]

Min mormors mor sa: Var och en blir salig på sin tro.  Enkelt eller hur?

[Algotezza]

Min mormors mor sa: Var och en blir salig på sin tro.  Enkelt eller hur?

Vissa blir osaliga på sin tro,

menar Algotezza

[Anders]

Min mormors mor sa: Var och en blir salig på sin tro.  Enkelt eller hur?

Vissa blir osaliga på sin tro,

menar Algotezza

Och vissa andra blir osaliga på att sakna tro.

[Anders]

Lukaas, vad vackert

Vackert, men inget som frälser åtminstone mej. Är det inte irriterande så LITE vi är gemensam själ? Jag har inte ens tänkt en annans tanke någon gång.

Och bortsett från det, det är väldigt sällan jag stöter på någon som jag skulle kunna kalla "tvillingsjäl"

[Avantgardet]

Varför inte ta ut svängarna med fantasin? Vi kan ju anta att vi har olika själar för varje sinne, eller för varje kroppsdel, en Gud för varje kvarter osv. Varför är det ingen som argumenterar för något sådant? Rent tekniskt är en sådan teori precis lika sannolik, eller osannolik, beroende på hur man ser det.

Hört talas om skyddshelgon?

Och hur vet du att vi inte har olika själar, hört talas om besatta människor tidigare?

Nej, felet med dig A, för alla människor är fulla av fel, är att det enda andliga tillstånd du villigt erkänner, nås genom rökverk.

Ja, jag hemsöks av rökat, helt klart. Men jag har inget problem med andlighet, det jag har problem med är alla vidlyftiga förklaringsmodeller av det andliga. Man behöver inte köpa allt det där för att vara andlig, men jag förstår att det kan förefalla så i ett senkapitalistiskt konsumtionssamhälle.

[Markus]

Men jag tror att det är det som är livet. Vi har blivit bundna i kroppar för att få kämpa mot det motstånd som det bindandet medför. Ja intressant... Då lyder min fråga,ni som inte är religiösa ,håller ni med om detta? För om vi som personen skriver,"har blivit bundna i kroppar",vem är det som skapat alla kroppar? Det måste väl finnas en skaparen,då tror jag det är Gud. Vore intressant att höra några tankar om detta.

[scirocco]

Jag har ingetsvar, men jag vet att jag är aen andlig varelse, äen kanske skulle det vara. Kroppen kan vi försöka sköta om ,om vi är intresserade . Vi kan ju se den som ett instrument...som vi sen dessutom tillfogar andra,fler instrument. Allt för att kommunicera med varandra.Just nu har jag ett tangentbord,.. föredrar musikinstrument.

[yy]

Jag är inte medlem i någon religion, men istället har jag en egen tro som jag nu vill dela med mig av. Man kan likna alla själar vid ett glassplitter från en krossad glasskål. Det speciella med det glassplittret är att varje litet glassplitter ärl levande och vill bli den där glasskålen igen. Kärlek är den viljan.Det är genom att älska varandra som själar blir sammansatta. För att repetera, ett glassplitter=en själ, glasskålen=Världssjälen (alla själar sammanlagt). Man kan även likna Världssjälen vid ett pussel, och pusselbitarna vid själar. Släkten och familjen är själar (pusselbitar) som vi redan satts ihop med, och därför älskar vi dem ovillkorligt.

Det där är ingen filosofi. Det är en metafor.