Innan jag skriver vidare tänkte jag kort beskriva min världsbild som jag antar är helt i linje med humanism?
Jag menar att vi som människor existerar av/i rum och tid, tid är enligt mig en benämning/mätning av rörelser/skeenden och rum är allt det andra (materia, energi, antimateria m.m.?).
Och att vara människa är att vara en ordnad sammansättning av materia och energi i rummet, skapad av evolutionen som är en logisk/naturlig följd av materia m.m. i rörelse/tid.
Och som vi vet så ligger det i evolutionens natur att skapa "ordnad materia och energi" med förmågan att reproducera sig, och det visade sig att mer fria men rationella, logiska och rimliga tankar om den värld vi existerar i - var gynsam för vår reproduktion så vi skildes från apan och ordnade pinnar, gräs och bajs till våra reproduktionsoffers (människobebisar) vitala organs "glädje". Det betyder att fler av dessa små ordnade "materior och energier" kan hinna samla på sig mer materia och energi (via föda och vätska), tills de blivit större och kan reproducera sig själva - istället för att bli till ordnad materia kallad maskbajs, eller liknande...
Och! Här kommer det viktigaste av allt: för att våra mer fria tankar inte ska "glömma" evolutionens regel - reproduktion, så utvecklade den styrmedlet: "förmågan att uppleva positiva och negativa känslor", lycka och lidande.
Alltså ett "genealiskt" sätt att få vår hjärna att med sina fria tankar - via sin kropp - skapa en strävan efter att göra komplexa rörelseserier som som sagt ger upphov till barn och skydd av dessa till dom i sin tur ger barn. Allt detta genom känsolupplevelsens motivation och inte bara förprogrammerade instinkter.
Varför är då dessa känsloupplevelser det viktigaste allt? Om det för någon här inte är självklart så är det bara för den personen att tänka sig ett liv helt utan känslor, vad skulle få dig att röra dig mer än reflexer och andra automatiserad kroppsrörelse? Mitt svar är: ingetting, man skulle antagligen bli till en "död" still docka.
Allt du tror på, kärlek, dina barn, din relgion - skulle helt tappa betydelse. Av den enkla anledningen att det är du med din förmåga att uppleva känslor - som får det att betyda.
Hur kan då något (direkt) vara viktigare än den här förmåga att uppleva känslor, och hänsynen till den? Mitt svar är: inget, absolut inget, men om jag ändå skulle nämna något så hade det varit extremt långsökt och inte värt att ta upp.
Så... vi är alltså (enligt min världsbild) ordnad materia (en människa) med förmågan att "själva" skapa komplexa rörelseserier i det rum vi existerar i, så att tid och rum ändras till en av oss önskad(t) riktning/tillstånd.
Så för männsikans, för allt med menings skull! Vad är då bättre, mer viktigt än att vi gör rörelser - som en efter en, av en efter en - för in oss in in i en tid med mer positiva känsloupplevvelser - för oss alla? Filossofspråkligt sagt... Ni vet mitt svar, vad är ditt...
Men det de orden sagda så skulle jag vilja berätta vad dessa "komplexa, positiva känsloupplevelse-gynnande rörelseserier" kan vara, och "i den mån jag kan" överge mitt hemmagjorda "filosofispråk"...
Jag repeterar, allt vi gör och kan göra - är rörelser, därför har jag sårt att överge det ordet... Även om det kanske låter konstigt att använda det som jag gör...
Rörelser som skapar kunskap: Man kan inte nog betona vikten av kunskapen om vår omvärld, den som har tagit oss till toppen av närningskedjan, (det är i sammanganhet en låg och omedveten ambition) För att veta vad vi ska göra för rörelser behöver vi veta vad konsekvensen av dess är, på så sätt kan vi undvika rörelser som ger negativa känsloupplevelser och vända oss till dem som ger de positiva.
Vi kan alltså genom denna kunskap anta att vissa rörelser påverkar vår omvärld på ett visst sätt, istället för att som evolutionen slumpa rörelser och gynna de som inte råkar dö ut. Vi kan gynna rörelser som får oss att må bättre, det kan inte evolutionen - som är blind.
Därför "måste/borde" vi egentligen med vår unika förmåga - ta vårt vett till fånga och lära oss och så mycket kunskap om allt som påverkar oss - som det bara går, utan att missgynna grundsyftet - att få oss att må bättre...
Då tänker jag på skolan... tänk skolan som en skapelse till för att under 12 år lära oss det absolut viktigaste av allt man kan lära sig - för att under och efter lärandet skapa en så välmående männsklighet som möjligt...
Är det bara jag som ser på skolan som ett pinsamt skämt i det perspektivet?
Vi har björklund som pratar om ytliga saker som betyg och ordning hit och dit, när man egentligen borde prata om en refomering av hela - orsäkta uttrycket - skiten.
Så här kommer mitt övertrött-filosofiska provisoriska förslag på en skola med kriterierna "att under en effektiv tid lära ut det viktigaste av allt man kan lära sig - för att under och efter lärandet skapa en så välmående männsklighet som möjligt"
Livsåskådning: Läran om ungefär det jag just berättat, att inget akn vara viktigare än hur vi mår, och att bästa sätt att skapa och förvalta välmående är genom kunskap om hur det skapas, alltså kunskap om hur vi sjölva och vår omvärld fungerar, men även hur man skapar kunskap genom forskning.
Det här ämnet kanske kan samanfatta hela skolplanen i korthet, sedan får man fördjupa sig i delar, så att man förstår meningen med att lära sig varje del... Dessa delar kan kanske vara mattematik, svenska och andra språk (för förmågan att uttrycka sina tankar, kommunicera med omvärlden), argumentationslära, konflikthantering, psykologi som berör värt välmående, hur ekonomi fungerar, vad vår plats i ekonomin kan vara... (inspiration och lära om vad det finns för yrken) här kanske man redan tidigt kan få prova på olika inriktningar där man får ta del av kunskap som är relaterat till det man kan tänka sig att jobba med... och så vidare...
Jag slutar nog här för nuet. Hoppas ni orkade läsa igenom och förstod mig... Kom gärna med förslag och kritik om hela texten, men framförallt gärna med på fler eller andra "ämnen" och "kriterier" till "den ultimata skolan för gynnande av positiva känsloupplevelser", eller "mest meningsfulla skolan"... förlåt, kommer inte på något bättre ord just nu... kom gärna med förslag på det också...
Med vänlig hälsning mening.
