Hej!
Jag behöver lite hjälp med att förså hur man ska kunna kritisera naturalismen utifrån värdeobjektivismen och emotivismen.
Någon som vet?
Tacksam för svar!
Värdeobjektivism, emotivim och naturalism
Moderator: Moderatorgruppen
Naturalism går ut på att se en nyanserad verklighet och applicera den vetenskapliga metoden på metafysiska fenomen som många andra filosofier bedömer utanför vetenskapens sfär.
Värdeobjektivism går ut på att det finns eviga värden liknande de som bes om i en nygligen skriven tråd på detta forum.
Kritiken från värdeobjektivismen ser ofta ut så att man tar en situation där ändamålen skulle kunna tänkas helga medlen. Man sätter upp ett evigt värde såsom "Du skall inte döda!" och målar upp en naturlig situation där man bör göra det för att unvika en större ondska. Därefter dömer värdeobjektivisten värdesubjektivisten som ond eftersom den senare bryter det eviga värdet av pragmatiska själ. Naturalister som ser en nyanserad verklighet tenderar också av att just se verkligheten till att vara subjektivister.
Emotivismen är ungefär motsatsen och går ut på att alla värden är personliga och att allt är fullständigt godtyckligt. Kritik från den puynkten går också ut på att måla upp en situation och be om en värdering. När man sedan får en så kritiserar man den som godtycklig och målar upp vilka andra alternativ somhelst som likvärdiga.
Båda varianterna av kritik är ganska underliga eftersom både värdeobjektivism och emotivism är extrema och motsatta sätt att se på världen.
Naturalismens värderingar handlar ju främst om den vetenskapliga metoden och sökandet efter sanningen. Att visst godtycke uppstår är ju uppenbart då man inte har svaret. Man kan tänka sig situationen lite såhär.
Naturalisten:
-Verkligheten är komplicerad och vi jobbar på att förstå den. Just nu försöker jag sanningsenligt beskriva denna del.
Värdeobjektivisten:
-Du slösar din tid för det är jätteenkelt, sanningen är på det här viset! (Det vis det är på är oftast draget ur något religiöst.) Dessutom har den har alltid varit det!
Emotivisten:
-Du slösar din tid för vad du än kommer fram till så är det bara din godtyckliga åsikt om det och inte någon sanning.
Värdeobjektivism går ut på att det finns eviga värden liknande de som bes om i en nygligen skriven tråd på detta forum.
Kritiken från värdeobjektivismen ser ofta ut så att man tar en situation där ändamålen skulle kunna tänkas helga medlen. Man sätter upp ett evigt värde såsom "Du skall inte döda!" och målar upp en naturlig situation där man bör göra det för att unvika en större ondska. Därefter dömer värdeobjektivisten värdesubjektivisten som ond eftersom den senare bryter det eviga värdet av pragmatiska själ. Naturalister som ser en nyanserad verklighet tenderar också av att just se verkligheten till att vara subjektivister.
Emotivismen är ungefär motsatsen och går ut på att alla värden är personliga och att allt är fullständigt godtyckligt. Kritik från den puynkten går också ut på att måla upp en situation och be om en värdering. När man sedan får en så kritiserar man den som godtycklig och målar upp vilka andra alternativ somhelst som likvärdiga.
Båda varianterna av kritik är ganska underliga eftersom både värdeobjektivism och emotivism är extrema och motsatta sätt att se på världen.
Naturalismens värderingar handlar ju främst om den vetenskapliga metoden och sökandet efter sanningen. Att visst godtycke uppstår är ju uppenbart då man inte har svaret. Man kan tänka sig situationen lite såhär.
Naturalisten:
-Verkligheten är komplicerad och vi jobbar på att förstå den. Just nu försöker jag sanningsenligt beskriva denna del.
Värdeobjektivisten:
-Du slösar din tid för det är jätteenkelt, sanningen är på det här viset! (Det vis det är på är oftast draget ur något religiöst.) Dessutom har den har alltid varit det!
Emotivisten:
-Du slösar din tid för vad du än kommer fram till så är det bara din godtyckliga åsikt om det och inte någon sanning.
donright.blogg.se
Man kan faktiskt vara värdeobjektivstisk emotivist 
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster