Vad är en framtid?

[Anaesthesia]

När jag sitter och funderar för mig själv så kommer jag förr eller senare alltid in på begreppet "tid och åldrande", och kör i samma vända ner mig något så oerhört i intetledande tankegångar.

Vad är en framtid? Något som kommer att inträffa?
Tid som inte har passerat? Finns det överhuvudtaget något sådant?
Är inte ”tid som inte passerat” i grund och botten något obefintligt?

Efter ett tag verkar allt glasklart och jag konstaterar:
Det finns ingen framtid, inte heller någon dåtid. Bara olika grader av "nu".
Nu är det ett nytt nu.
Och nu.
Och nu.
Vi kan bara existera i nuet, eftersom framtiden bara är en projektion av våra förhoppningar eller vårat tvivel på vad som komma skall. På samma sätt är dåtiden någonting som endast existerar i våra huvuden i form av minnesbilder.

----

Men.
Om det nu inte finns något sådant som en framtid; vad är meningen med att allting är i rörelse om det ändå inte ska komma någonvart? Hur kan det jag gör nu vara avgörande för vad som händer mig i "nuet efter detta"? Hur förklarar man åldrande?
Jag kommer aldrig någonsin att vara så ung som nu. Folk säger god natt bara för att nästa morgon finna sig liggande i sängen - en dag äldre. Det tyder om inte annat på att nuet är föränderligt, och står följaktligen inte still. Allting som förflyttas bör väl ha ett utrymme framför sig?

Ska man överhuvudtaget bry sig om vad en framtid är eller kan vara?
Vad har framtiden gjort för mig på sistone, liksom?

Jag önskar att det fanns ett svar, men det enda som delges av här i livet är olika versioner av subjektiva och relativa sanningar. Jag skulle däremot verkligen vilja höra några sådana nu...

[Stefan]

På samma sätt är dåtiden någonting som endast existerar i våra huvuden i form av minnesbilder.

Så här mycket vet jag iaf, nämligen att vissa satser om dåtiden är sanna. Och hur kan satser vara sanna utan att det finns några fakta de är sanna om? Om det är så att satser inte kan vara sanna utan att det finns fakta som gör dem sanna, då finns det fakta om dåtiden, och då existerar dåtiden.

Men är satser som yttras idag om framtiden sanna? Det är en svårare nöt.

[archaxe]

J.E. McTaggart har skrivit om detta i "The Unreality of Time" som står att finna
här
Tyvärr har jag ingen fysikalisk syn på vad tid "är", och slutsatsen McTaggart kommer fram till är, vid första anblick, ganska kontroversiell. Jag har inte förstått hela artikeln, så jag kan inte ge någon vidare förklaring på hur han ser på tid. Men den är klart intressant, så kolla upp den.

[Allthingsmustpass]

Våra liv tycks kretsa kring tid i väldigt stor utsträckning; Liv, död, ungdom, ålderdom.

Egentligen skulle man kunna säga att det finns två grunduppfattningar om vad tid är för något. Den ena är att nutid består av alla handlingar som inträffar just nu, inom den uppfattningen är vi en del av tiden. Andra menar att tiden är en slags substans i sig själv, då är tiden någonting som vi befinner oss i.

Jag tror inte att det finns någon objektiv tid. Det ända som existerar är ett objektivt nu. Var och en av oss har en subjektiv dåtid, men det finns ingen rent objektivt sett. Visst vi kan lära oss från det förgångna men vi kan inte gå tillbaka till det, för det existerar inte, likadant är det med framtiden vi kan hoppas och förvänta oss saker av den och vi gör saker som påverkar den, men vi vet egentligen inte om den kommer. Nuet är bara en samling av olika atomrörelser. Därför kan tid uppfattas olika här på jorden. Ett exempel på det är relativitetsteorin som förklarar att man åldras långsammare om man färdas i ljusets hastighet.

[Zenaste]

Jag önskar att det fanns ett svar, men det enda som delges av här i livet är olika versioner av subjektiva och relativa sanningar.

Vad är sant, är att tiden orsakar en viss ångest, tycker jag. När uppmärksamhet är applicerad på yttre intresse, forfrågan om tiden forsvinner.

När jag sitter och funderar för mig själv s kommer
Och nu.
Och nu.

Desto finns uppmärksamhet i nutid ju tiden är bredd.

På samma sätt är dåtiden någonting som endast existerar i våra huvuden i form av minnesbilder.

Tiden föreställning är en inne upplevelse. Utrymme är yttre. Man kan se tiden i en linj men man lever det annorlunda. Tvärtom kan man se avstånd.

[Klas-Herman]

Tid är svårbegripligt. Man måste använda sig av visuella modeller och nummer för att kunna resonera om dåtid och framtid. Även om man kanske har ett slags intuitivt, konkret och oabstraherat tidsbegrepp för kortare tidsperioder kring nuet (jag kan t.ex. känna på mig ungefär hur länge jag har skrivit på det här inlägget). Man (eller åtminstone jag) tänker sig tid som punkter eller intervall på en tidslinje indelad i år och årtionden. Året föreställer jag mig som en cirkel indelad i månadssegment med årsskiftet allra "högst upp".

Såna här abstraktioner är oumbärliga och används så ofta i vardagstänkandet att folk tycks glömma bort (eller helt enkelt inte fatta)
att dom inte har något med verkligheten att göra överhuvudtaget --att kartan inte är terrängen. Ta t.ex. tendensen att vilja dela in folk efter vilket årtionde dom är födda "40-talisterna är si och 50-talisterna är så", eller allt ståhej som var i.o.m. millennieskiftet, enbart p.g.a. att det tal som vi räknar tiden i råkade bli lite anmärkningsvärt i en del hänseenden; vi människor gillar tal som är delbara med 2, 5 och 10.

Men jag tror man får nöja sig med abstraktioner och modeller över tiden.
Jag tror det är omöjligt att få något konkret, oabstraherat grepp om tiden, annat än som sagt för kortare stunder utgående från nuet. Däremot gör man nog sig själv en tjänst genom att vara medveten om att kartan inte är terrängen.

[Zenaste]

Tid är svårbegripligt. Man måste använda sig av visuella modeller och nummer för att kunna resonera om dåtid och framtid.
Men jag tror man får nöja sig med abstraktioner och modeller över tiden.
Jag tror det är omöjligt att få något konkret, oabstraherat grepp om tiden, annat än som sagt för kortare stunder utgående från nuet. Däremot gör man nog sig själv en tjänst genom att vara medveten om att kartan inte är terrängen.

Precis! Man behöver en tids föreställning. Men mellan två punkter i en linje kan man få timmar, minuter, seconder osv till oändligt. När är man medveten av föreställningen lever en ångesten.

[stradde]

Läs Kant tre stora verk
1. Prolegomena - anteckningar.. så man fattar det övriga två. Vilket man nog inte gör, har köpt alla tre böcker men bävar inför läsningen.
2. Kritik av det rena förnuftet
2. Kritik av det praktiska förnuftet

Kant disskuterar ingående tid och rum.

Men var försiktig. det är inte säkert man orkar igenom mer än 1000 sidor. Kant är legendariskt svår.
http://www.adlibris.se har dock bra priser.

[Zenaste]

Läs Kant tre stora verk Kritik av det rena förnuftet
Kant disskuterar ingående tid och rum.

Precis!Tid och utrymme finns på "Transcendental estetik". Kant lägger båda som "a priori" eller vad är det redan inom oss.

Men var försiktig. det är inte säkert man orkar igenom mer än 1000 sidor. Kant är legendariskt svår.

Vi lever internet och wikipedia tider och man kan inte läsa mycket text på skärm. Man kan't föreslå att läsa hela Kant. Även på Universitet (Titta på http://www.filosofiska.se forum filosofioska samtal diskussion).

[freddemalte]

Men är satser som yttras idag om framtiden sanna? Det är en svårare nöt.

Om presentismen är riktig så kan de eventuellt besannas (????????) och om eternalismen är riktig så är de sanna om det stämmer helt enkelt (??????). /Fredrik