Jag kände när satt på min bekväma trästol och blickade ut mot världens alla bekymmer att jag har det revolutionerande svaret på varför samhället förfaller. (Inte sagt att man måste anse det, men för dem som anser det eller för dem som anser att något inte är perfekt i världen)
En central tanke för många ekonomer och diverse samhällsutvecklare upplever jag vara att maximera kvantitet i produktion av olika ting, med bortglömande av den ständigt kompletterande kvaliteten. Följden av detta blir ständigt ökande kvantiteter av allting vid tekniknikens framsteg som vidare går till överkonsumtion och allt för dåligt utvecklande av kvalitet.
Jag må ha en fullkomligt skev samhällsbild och någon må komma och säga att denne är företagare som satsar mycket på kvalitet och komma med en fin beräkningsmodell för hur man balanserar detta, men det är inte vad jag finner intressant i frågan eller är ute efter.
Vad jag skulle vilja ha svar på är just det vad ni upplever som det teoretiska resultatet av strävan mot kvantitet istället för kvalitet, oavsett hur nu verkligheten är beskaffad. Kan det vara något som leder ett samhälle i fördärvet?
Kanske kan man se på frågan även i annat än samhälleliga aspekter; hur påverkas vårt liv allmänt i strävan efter kvalitativa istället för kvantitativa upplevelser? Går det att titta på estetik genom kvalitativa kontra kvantitativa aspekter? Är det bättre att be en bön till rätt gud istället för många till fel, eller kanske ändå tvärtom?
Tacksam för någon som kan hjälpa mig att reda ut dessa tankar lite.
