Detta inlägg postar jag både under filosofi och religion/andlighet då jag anser att det berör båda ämnena lika mycket, och vill gärna att även de som enbart besöker en av kategorierna, ändå ska få en chans att säga sitt.
För ett tag sedan lade jag upp ett inlägg under filosofi där jag ställde många frågor om folks tankar runt omkring meningen med livet. Där skrev jag att jag skulle så småningom berätta min teori, ifall alla visade respekt för varandra. Det var en morot för att undvika otrevliga svar, som jag tyvärr har sett mycket av på detta forum. Och det verkade fungera, så nu får jag hålla mitt löfte. So here goes:
Jag tror jag har funnit svaret på "vad är meningen med livet". Jag har fortfarande svårt att veta i vilken ände jag ska börja, funderar på att skriva en bok, men då måste jag först räkna ut den mest pedagogiska följden i tankarna....men extremt kortfattat anser jag att frågan berör allt liv, alltså själva fenomenet liv. Och som sådant så verkar det mest övertygande vara att meningen med livet är att existera. Det är också det svar som verkar stämma överens med alla troläror och övertygelser, även Atheismen tro det eller ej ( för även om en mening med livet inte finns ännu, kan vi nyupptäcka den i framtiden om vi så beslutar ).
Kan verka lite tomt dock, att bara existera, men för att livet ska kunna existera krävs det att det har mångfald. Jorden har än så länge råkat ut för hela fem massutrotningar, och den enda anledning till att livet fortfarande finns kvar här på jorden är för att det hade tillräckligt stor mångfald för att överleva varje katastrof. Så den största prioriteten, enligt denna meningen med livet, vore då att försöka öka livets positiva mångfald på jorden, dvs den måndfald som ökar biosfärens överlevnadschans vid en framtida okänd katastrof.
Och det är då här meningen med livet får en betydelse för oss. För då bevisas det onda i att utrota djur, eller minska bestånden till enbart några hundra individer ens, och även att rasism är fel. Dessutom kan man följa resonemanget ända ner på individ nivå och se hur det är gott att hjälpa andra till ett bättre liv, helt enkelt vara snälla mot varandra. För plågade människor ( och djur ) löper en större risk att bli destruktiva, vilket i sin tur kan orsaka stora tragedier som minskar mångfalden. Tänk Adolf Hitler tex....
Extremt kortfattat alltså.....
Jag är dock fortfarande orolig för att jag kan ha missat något motbevis...så om du har ett vattentätt motbevis, får du gärna dela med dig av den.
Meningen med livet, min teori
Moderator: Moderatorgruppen
Livet, tagen som en egen storhet, har inte massutrotats på jorden. Det är implicita värdeomdömen som ges från en diskurs som sätter människan främst. Som sätter livet i en hierarki. Den hierarkin är inte tillämplig om vi skall tala om 'liv' som en egen storhet.
Man talar om utrotningar på grund utav att det är de "stora" djuren som dött. Varför inte istället se det som att livet har omdanats ordentligt fem gånger?
Sen måste man fråga sig vad "liv" är för något. Är det något annat än den värld som rymmer det? Svarar du jakande så har du upprättat en dualism. Då är 'liv' något fundamentalt annorlunda än 'värld' eller 'materia' som sägs utgöra världen. Vad har du för skäl för ett sådant antagande?
Om man istället ser 'liv' som något som betecknar det fundamentala i en och endast en egentlig mening så görs inte någon distinktion mellan storheten "liv" och storheten "värld". Så då är det inte fråga om att "livet" kämpar för att "överleva" utan "världen" tar form på olika sätt och liv är ett av dem. Då är det inte heller så att vi kämpar mot världen, kämpar för att existera, utan vi kämpar med existensen för att göra den till något.
Vi är moraliska, vi är de som spanar i framtiden.
Min reflektion lite kort. Är det kritik? Tja det får du själv göra dig omdöme om.
Man talar om utrotningar på grund utav att det är de "stora" djuren som dött. Varför inte istället se det som att livet har omdanats ordentligt fem gånger?
Sen måste man fråga sig vad "liv" är för något. Är det något annat än den värld som rymmer det? Svarar du jakande så har du upprättat en dualism. Då är 'liv' något fundamentalt annorlunda än 'värld' eller 'materia' som sägs utgöra världen. Vad har du för skäl för ett sådant antagande?
Om man istället ser 'liv' som något som betecknar det fundamentala i en och endast en egentlig mening så görs inte någon distinktion mellan storheten "liv" och storheten "värld". Så då är det inte fråga om att "livet" kämpar för att "överleva" utan "världen" tar form på olika sätt och liv är ett av dem. Då är det inte heller så att vi kämpar mot världen, kämpar för att existera, utan vi kämpar med existensen för att göra den till något.
Vi är moraliska, vi är de som spanar i framtiden.
Min reflektion lite kort. Är det kritik? Tja det får du själv göra dig omdöme om.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Till J R Auk
Massutrotning är visserligen definierad som utrotningen av makroskopiskt liv, men enbart för att det är otroligt svårt, om inte omöjligt att se massutrotning på mikroskopiska liv, då de lämnar så få och små spår av sig. Och då största delen av liv på jorden är mikroskopiska, är det också sant att massutrotningen av makroskopiskt liv i sig själv inte bevisar att mångfalden minskar. Men lägg också märke till att det inte utesluter det. Det finns inga som helst anledningar att tro att vissa massutrotningar enbart påverkade makroskopiskt liv utan att ödelägga stora delar av mikroskopiskt liv. Snarare är det troligt att det har hänt, med tanke på vad vi idag vet om livets cykel och hur allt liv, både makroskopiskt och mikroskopiskt, är beroende av varandra. Tvärtom finns det studier som pekar på att det i vissa fall kan räcka med att några få makroskopiska liv kan dö ut, för att hela ekosystem ( vilket även omfattar mikroskopiskt liv ) ska kollapsa. Korallrev är ett exempel på detta.
Jag kommer att tänka på en specifik orsak till utrotning, Anoxic ( http://en.wikipedia.org/wiki/Anoxic_event ). Detta påverkar syrehalten i haven så att marint djurliv kvävs ihjäl. Det vore då konstigt om mikroskopiskt liv i samma hav skulle undvika påverkan av syrebrist, speciellt de som är beroende av bottenföda, och därmed inte kan flytta sig till havets yta hur som helst.
Nej, det finns ingen grund till att säga att massutrotning inte påverkar det totala mångfalden, lika lite som det finns grund att tro att inga barn dör i Afrika, om man inte ser dem. Man måste skilja på vad som är sannolikt och vad som är bevisbart.
Sedan frågar du vad "liv" är. Iom att frågan "vad är meningen med liv" är en fråga som har formulerats av människor, är det naturligt att människans definition av liv ska appliceras. Här finns en rätt bra definition anser jag: http://en.wikipedia.org/wiki/Life
Men självfallet kan olika individers definition av liv variera kraftigt, men den största anledningen till att jag tycker min teori verkar trolig är för att den verkar fungera på alla scenario. Vill du räkna in själar, datorer eller tillochmed robotar i ordet "liv"? Go for it, teorin verkar fungera ändå.
Jag personligen kan tillochmed tänka mig att hela biosfären i sig själv kan räknas som ett liv.
Massutrotning är visserligen definierad som utrotningen av makroskopiskt liv, men enbart för att det är otroligt svårt, om inte omöjligt att se massutrotning på mikroskopiska liv, då de lämnar så få och små spår av sig. Och då största delen av liv på jorden är mikroskopiska, är det också sant att massutrotningen av makroskopiskt liv i sig själv inte bevisar att mångfalden minskar. Men lägg också märke till att det inte utesluter det. Det finns inga som helst anledningar att tro att vissa massutrotningar enbart påverkade makroskopiskt liv utan att ödelägga stora delar av mikroskopiskt liv. Snarare är det troligt att det har hänt, med tanke på vad vi idag vet om livets cykel och hur allt liv, både makroskopiskt och mikroskopiskt, är beroende av varandra. Tvärtom finns det studier som pekar på att det i vissa fall kan räcka med att några få makroskopiska liv kan dö ut, för att hela ekosystem ( vilket även omfattar mikroskopiskt liv ) ska kollapsa. Korallrev är ett exempel på detta.
Jag kommer att tänka på en specifik orsak till utrotning, Anoxic ( http://en.wikipedia.org/wiki/Anoxic_event ). Detta påverkar syrehalten i haven så att marint djurliv kvävs ihjäl. Det vore då konstigt om mikroskopiskt liv i samma hav skulle undvika påverkan av syrebrist, speciellt de som är beroende av bottenföda, och därmed inte kan flytta sig till havets yta hur som helst.
Nej, det finns ingen grund till att säga att massutrotning inte påverkar det totala mångfalden, lika lite som det finns grund att tro att inga barn dör i Afrika, om man inte ser dem. Man måste skilja på vad som är sannolikt och vad som är bevisbart.
Sedan frågar du vad "liv" är. Iom att frågan "vad är meningen med liv" är en fråga som har formulerats av människor, är det naturligt att människans definition av liv ska appliceras. Här finns en rätt bra definition anser jag: http://en.wikipedia.org/wiki/Life
Men självfallet kan olika individers definition av liv variera kraftigt, men den största anledningen till att jag tycker min teori verkar trolig är för att den verkar fungera på alla scenario. Vill du räkna in själar, datorer eller tillochmed robotar i ordet "liv"? Go for it, teorin verkar fungera ändå.
Jag personligen kan tillochmed tänka mig att hela biosfären i sig själv kan räknas som ett liv.
Jag tror du missförstår min poäng lite. Jag talar inte om att mångfalden skulle minska eller inte minska, jag talar om hur du när du stipulerar 'liv' inom den definition du har inte tar del av livet som en egen storhet. Men du talar enkelt om livet som om det vore en egen storhet.
Det är alltså en diskrepans mellan din huvudsats definition av liv (livets mening är att ha mångfald) och bisatserna (för att livet skall kunna existera behövs mångfald).
Först har du livet som en helhet i sig, men sen så förskjuts storheten i livet till att inte vara mer än delarna.
Om du behåller storheten i begreppet genom bisatsen så är detta med variation en form för livet. Tänk dig som en pöl är större för att den täcker större yta, även om den för det inte innehåller mer vatten än en mindre pöl.
Om livet är en storhet som inkluderar allt liv, enligt din wiki definition. Då är det livet likgiltigt huruvida det finns en eller flera individuella former av liv. Livet består likväl.
För övrigt så haltar detta med mångfald på annat håll. Någon gång uppstod livet eller hur? Och då enligt gängse modell så var världen inte särskilt vänlig mot liv. Det vi idag kallar katastrofer var då naturligt. Så i genesis så var det alltså inte mångfalden som fick liv att överleva, det fanns ingen mångfald.
Så det är en punkt du måste förklara dig runt för att göra teorin hållbar för liv per se och inte bara liv som vi definierar det från dagens erfarenheter. Även om de erfarenheterna är om en föreställning genom fossil av tidigare "tid".
Det är alltså en diskrepans mellan din huvudsats definition av liv (livets mening är att ha mångfald) och bisatserna (för att livet skall kunna existera behövs mångfald).
Först har du livet som en helhet i sig, men sen så förskjuts storheten i livet till att inte vara mer än delarna.
Om du behåller storheten i begreppet genom bisatsen så är detta med variation en form för livet. Tänk dig som en pöl är större för att den täcker större yta, även om den för det inte innehåller mer vatten än en mindre pöl.
Om livet är en storhet som inkluderar allt liv, enligt din wiki definition. Då är det livet likgiltigt huruvida det finns en eller flera individuella former av liv. Livet består likväl.
För övrigt så haltar detta med mångfald på annat håll. Någon gång uppstod livet eller hur? Och då enligt gängse modell så var världen inte särskilt vänlig mot liv. Det vi idag kallar katastrofer var då naturligt. Så i genesis så var det alltså inte mångfalden som fick liv att överleva, det fanns ingen mångfald.
Så det är en punkt du måste förklara dig runt för att göra teorin hållbar för liv per se och inte bara liv som vi definierar det från dagens erfarenheter. Även om de erfarenheterna är om en föreställning genom fossil av tidigare "tid".
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vill du behålla "livet" som något delat individuellt så måste du visa hur ett värde finns där för mig som beror på andra. Hur överförs värdet av livets mångfald när livet överlever till mig som dör? Är värdet i livet en potential?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hm, men kan man inte svara så på nästan allt då?
- Vad är meningen med en nukleon? - Att den ska existera!
- Vad är meningen med en sten? - Att den ska existera!
- Vad är meningen med en häxpark utanför Mönsterås? - Att den ska existera!
Jag tycker du har kommit fram till ett icke-svar, istället för att konstatera att själva frågan är fel ställd. Ställer vi frågan om vad som är meningen - iaf i bemärkelsen syftet eller avsikten - med liv, då påstår vi också att någon hade en avsikt. Det kan inte finnas syften och avsikter utan intelligens. Förstår man sig inte på grundläggande orsak/verkan kan man inte heller ha ett syfte med det man gör. Och eftersom intelligens uppstår sent i evolutionen så är det omöjligt att livet som sådant har något syfte. De första encelliga organismerna hade knappast några mål, tankar, syften eller något känsloliv. De kände inget, tyckte inget, ville inget, utan var endast självkopierande och självförbättrande system.
Att konsekvensen av dessa automatiska förbättringar var en god chans till fortsatt existens, betyder inte att det föregicks av någon avsikt.
- Vad är meningen med en nukleon? - Att den ska existera!
- Vad är meningen med en sten? - Att den ska existera!
- Vad är meningen med en häxpark utanför Mönsterås? - Att den ska existera!
Jag tycker du har kommit fram till ett icke-svar, istället för att konstatera att själva frågan är fel ställd. Ställer vi frågan om vad som är meningen - iaf i bemärkelsen syftet eller avsikten - med liv, då påstår vi också att någon hade en avsikt. Det kan inte finnas syften och avsikter utan intelligens. Förstår man sig inte på grundläggande orsak/verkan kan man inte heller ha ett syfte med det man gör. Och eftersom intelligens uppstår sent i evolutionen så är det omöjligt att livet som sådant har något syfte. De första encelliga organismerna hade knappast några mål, tankar, syften eller något känsloliv. De kände inget, tyckte inget, ville inget, utan var endast självkopierande och självförbättrande system.
Att konsekvensen av dessa automatiska förbättringar var en god chans till fortsatt existens, betyder inte att det föregicks av någon avsikt.
J R Auk skrev:Vill du behålla "livet" som något delat individuellt så måste du visa hur ett värde finns där för mig som beror på andra. Hur överförs värdet av livets mångfald när livet överlever till mig som dör? Är värdet i livet en potential?
Just denna del förstod jag inte....frågar du vad meningen är med döden? Isåfall är det enkla svaret att utan döden skulle det inte finnas plats och resurser för nya livsformer, vare sig det är dina dina eller andras barn, eller tom nya arter. Och utan den möjligheten kan inte livet anpassa sig till verklighetens ständiga förändring, och tillslut, dö ut.
Men om du menar något annat behöver jag en utveckling av det för att fullt ut förstå vad du menar.
Angående det svar du gav innan det svar jag citerar här, så tror jag att du har missuppfattat mig. Jag påstår inte att ökad mångfald är meningen med livet, utan istället en vital del som livet behöver för att kunna lyckas uppnå den riktiga meningen med livet: Att existera.
En bil är till för att förflytta sig. Inte enbart att rulla ner för en backe, men att även kunna rulla upp för en backe. Det är meningen med bilen. Men för att kunna nå sin mening, måste den ha bränsle. Bränslet är ett absolut krav för att bilen ska kunna göra det den är ämnad för, men det betyder inte att bilen är ämnad för att sluka bränsle. Bilens mening är fortfarande att förflytta sig.
På samma sätt ser jag på livet. Mångfalden av liv är helt enkelt en försäkring för att öka chansen att livet ska kunna fullfölja sin mening: Att existera.
yodoblib skrev:Hm, men kan man inte svara så på nästan allt då?
- Vad är meningen med en nukleon? - Att den ska existera!
- Vad är meningen med en sten? - Att den ska existera!
- Vad är meningen med en häxpark utanför Mönsterås? - Att den ska existera!
Jag tycker du har kommit fram till ett icke-svar, istället för att konstatera att själva frågan är fel ställd. Ställer vi frågan om vad som är meningen - iaf i bemärkelsen syftet eller avsikten - med liv, då påstår vi också att någon hade en avsikt. Det kan inte finnas syften och avsikter utan intelligens. Förstår man sig inte på grundläggande orsak/verkan kan man inte heller ha ett syfte med det man gör. Och eftersom intelligens uppstår sent i evolutionen så är det omöjligt att livet som sådant har något syfte. De första encelliga organismerna hade knappast några mål, tankar, syften eller något känsloliv. De kände inget, tyckte inget, ville inget, utan var endast självkopierande och självförbättrande system.
Att konsekvensen av dessa automatiska förbättringar var en god chans till fortsatt existens, betyder inte att det föregicks av någon avsikt.
Min teori är inte ett försök i att bevisa existensen av en mening med livet. Om du frågar mig om en mening med livet existerar, måste jag vara ärlig och säga att jag inte har en blekaste aning. Nej, min teori handlar blott och enbart om IFALL en mening existerar. Tanken är att OM det redan existerar en mening med livet, så måste den logiskt sett vara "att existera". Det kan dock finnas fler undermeningar till livet, tex att finna lycka, att hjälpa andra, att tro på en Gud, eller en hel drös andra, men oavsett vilken mening med livet du väljer att tro på finns det fortfarande en sak som är säker: Livet måste existera för att kunna uppnå en sådan mening. Därmed blir livets existens i sig själv det absolut viktigaste syftet. Helt enkelt för att något som inte existerar kan inte fullfölja några andra meningar med sig självt.
Men givetvis är detta inte i sig självt ett bevis för att en mening med livet verkligen existerar, så långt är vi överens. Dock är jag tveksam om din definition av en "mening" är given. Finns det något som bevisar att definitionen måste innehålla intelligent tanke? Tänk på att ordet "mening" är en mänsklig uppfinning, så det är vi som bestämmer vad den ska betyda. När jag tänker på fenomenet liv, ser jag en enorm vilja att fortsätta existera. Det gör mig öppen för möjligheten att livet redan har skapat en mening för sig självt, utan att ens debattera om det. Jag kan naturligtvis inte påstå att detta är sant, men jag tror möjligheten är verklig.
Men jag kan förstå att själva tanken om att "livet existerar för att det ska existera" kan ses som tomt och innehållslöst. Dock vill jag påpeka att det kan användas för att finna en grundläggande utgångspunkt för att finna objektiva moraliska sanningar, vilket i sin tur kan potentiellt sett skapa världsfred. Om vi blott kan finna en sak som alla kan komma överens om, och som gynnar allt liv, finns hopp för att utrota alla subjektiva syner på moral, och minska risken för starka motstående åsikter om rätt och fel, vilket enligt mig är ett grundläggande krav för att kunna uppnå världsfred.
Så även om det kan verka vara meningslöst att påstå att livet ska existera, kan konsekvenserna av en sådant påstående ha extremt stort värde.
Betyder det då att man ska hitta på saker bara för att det är av praktisk nytta? Nej, självfallet inte, och jag grundar inte heller min teori enbart på den praktiska nyttan. Jag grundar den på logik och den stämmer överens med alla tros-system som jag känner till. Om jag trodde att detta enbart var en fantasi utan grund, hade jag absolut inte framfört den. Nej, jag tror faktiskt att det kan vara sant!
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Meningen med livet, min teori
Okunnig skrev:Detta inlägg postar jag både under filosofi och religion/andlighet då jag anser att det berör båda ämnena lika mycket, och vill gärna att även de som enbart besöker en av kategorierna, ändå ska få en chans att säga sitt.
För ett tag sedan lade jag upp ett inlägg under filosofi där jag ställde många frågor om folks tankar runt omkring meningen med livet. . . .
Oj, vilket intressant ämne! Men ack så klurigt . . . .
Först några frågor (även om du kanske svara på dem i dina inlägg så sammanställer jag dem ändå):
Meningen med livet eller livets mening, ja den frågan vill jag först bena ut utifrån ett semantiskt perspektiv.
Börjar med Livet:
Avses:
Biologiskt liv så som celler, organismer etc?
Uppleveslen från perioden mellan det vi kallar födelse och död?
Den totala existensen av allt "vara"?
Därefter mening:
Avses:
Syftet med X
Syftet i X
Syftet för dig med X
Syftet utifrån en funktionalitet med X
Syftet utifrån ett perspektiv som vi inte kan förstå, med X
Låt mig, som vanligt komma med en liknelse:
Vad är meningen med Monopol (spelet alltså)?
"Syfet i" spelet är (som jag har förstått det) att genom att följa spelets regler vinna.
"Syftet med" spelet ja det kan ju variera något enormt beroende på utifrån vems perspektiv man ser det:
De som har tillverkat det kanske vill tjäna pengar på det?
De som spelar det kanske vill ha en "trevlig kväll tillsammans"?
Se hur "Syftet i" intet med nödvändighet är kopplat till eller beroende av "syftet med" och tvärt om, men att det antagligen interagerar med varandra på olika plan.
Om jag med utgångspunkt från mitt eget exempel (liknelsen) ska försöka besvara frågan om meningen med livet får det bli enligt följande.
1. Jag bestämmer mig för vilken tolkning av ordet livet som ska gälla och därefter vilken syfte-variant som intresserar mig. Dessa går säkert att kombinera på olika sätt etc.
Jag hittar på några varianter (som alltså är exempel och inte min åsikt i sig):
A1. Syftet i det biologiska livet skulle t.ex. kunna vara allt från mångfald, evolution och ökat koll på världen till annat vi varelser företar oss så som uppleva saker (gå på restauranger, bio eller nöjesfält etc.)? Detta kanske förutsätter någon form av utifrån regiserad plan och om man har svårt för att se en sådan plan eller skapare av denna - ja då faller ju tanken på att det finns ett syfte (mening, funktion) i det biologiska livet.
A2. Syfte med det biologiska livet, ja det blir j då utifrån betraktarens ögon - upplever man det som att det har ett syfte, en mening - ja då har det ju det. Om någon t.ex tycker att människan och hennes förehavanden, eller för den delen en liten kanin på gräsmattan, har en mening - ja då har den ju det utifrån den som upplever det så. Precis som att Monopolet kan vara meningsfullt i termer av underhållande, eller möjligt att tjäna pengar på etc.
B1. Syftet i livet som den period vi upplever (att vara), tja om vi för ett ögonblick antar att våra liv följer någon viss form av plan eller har en funktion, ja då har det ju en mening - problemet verkar ju vara att vi inte direkt kan komma på vad den funktionen eller planen skulle kunna vara - många alternativ har framförts inom både religion och filosofi men vi verkar uppenbarligen aldrig komma överens om detta!
B2. Syfte med livet som upplevelsen här på jorden (alltå inte biologiska livet som sådant) får väl mening om vi tycker att det har det. Och det som får oss att tycka att det har en mening skiljer sig nog väldig från person till person, från grupp till grupp etc.
Fredrik
freddemalte
Jag tror du gör samma misstag som många andra gör, dvs, du verkar anta att enbart en mening, ett syfte, kan gälla vid en tidpunkt, eller överhuvudtaget. Visserligen använder sig frågan "Vad är meningen med livet" av ordet "meningen" vilket antyder en enda mening med livet, men kanske inte i den mån att inga andra meningar kan finnas. Jag anser istället att frågan söker efter den viktigaste "meningen" med livet, det som är prioritet ett och som inga andra meningar kan väga tyngre än.
Ditt monopol exempel är gott, men inte fullständigt. För åter igen verkar det som att du försöker begränsa den till ett enda syfte. Varför? Personligen är jag övertygad om att spelet monopol har många meningar till att finnas, men att det skiljer sig från person till person vilket syfte som anses vara det viktigaste.
Detta kan verka som en omöjligt snår att komma ut ur, om nu alla har olika värderingar och uppfattningar om vilken mening som väger tyngst. Men det är här jag tycker mig finna en logisk lösning. Helt enkelt för att utan sin existens, kan inga andra syften finnas. Visst, du kan fantisera om något som inte finns i verkligheten, men då existerar den iallafall som en tanke. Men något som inte existerar på något plan alls, kan inte heller ha några meningar eller syften med sig. Om ingen ens har tänkt på ett monopol spel, kan det heller inte ha några meningar med sig.
Så rent logiskt kan inget annat syfte väga tyngre än det ultimata syftet "att existera". Och om man då ser frågan "vad är meningen med livet" som sökandet efter den ultimata meningen, så måste svaret bli "att existera" om nu logik är överhuvudtaget pålitligt.
Eller tänk så här: Skulle någon av dina alternativ överhuvudtaget kunna vara sanna om livet som fenomen inte existerade?
Sedan frågade du vad som bör räknas som liv. Detta är naturligtvis en fråga som ingen har ett riktigt svar på, och det finns oändligt många förslag på vad definitionen på liv ska vara. Personligen anser jag helt enkelt att liv är något större, mer komplext och har större värde, än summan av alla sina inbördes delar. Och utifrån den definitionen är jag även öppen för att kalla datorer för en "livsform". Men detta är min högst personliga ide, och inget jag kan påstå är korrekt. Dock vill jag påpeka att oavsett hur man definierar ordet "liv" verkar samma logiska slutledning gälla, dvs, dess existens måste vara den viktigaste av livets alla syften och meningar. Dvs, oavsett hur ordet liv definieras.
Dock förstod jag inte fullt ut dina frågor om definitionen av ordet "syfte"? Syfte i X? Syftet utifrån en funktionalitet med X ? Verkar inte fungera i den uppfattning jag tror de flesta har, dvs att syfte är skapat av något som lever, och helst tänker också. Eller kan du sätta in dessa exempel i mer konkreta exempel? Då kanske jag har lättare för att förstå vad du menar.
Jag tror du gör samma misstag som många andra gör, dvs, du verkar anta att enbart en mening, ett syfte, kan gälla vid en tidpunkt, eller överhuvudtaget. Visserligen använder sig frågan "Vad är meningen med livet" av ordet "meningen" vilket antyder en enda mening med livet, men kanske inte i den mån att inga andra meningar kan finnas. Jag anser istället att frågan söker efter den viktigaste "meningen" med livet, det som är prioritet ett och som inga andra meningar kan väga tyngre än.
Ditt monopol exempel är gott, men inte fullständigt. För åter igen verkar det som att du försöker begränsa den till ett enda syfte. Varför? Personligen är jag övertygad om att spelet monopol har många meningar till att finnas, men att det skiljer sig från person till person vilket syfte som anses vara det viktigaste.
Detta kan verka som en omöjligt snår att komma ut ur, om nu alla har olika värderingar och uppfattningar om vilken mening som väger tyngst. Men det är här jag tycker mig finna en logisk lösning. Helt enkelt för att utan sin existens, kan inga andra syften finnas. Visst, du kan fantisera om något som inte finns i verkligheten, men då existerar den iallafall som en tanke. Men något som inte existerar på något plan alls, kan inte heller ha några meningar eller syften med sig. Om ingen ens har tänkt på ett monopol spel, kan det heller inte ha några meningar med sig.
Så rent logiskt kan inget annat syfte väga tyngre än det ultimata syftet "att existera". Och om man då ser frågan "vad är meningen med livet" som sökandet efter den ultimata meningen, så måste svaret bli "att existera" om nu logik är överhuvudtaget pålitligt.
Eller tänk så här: Skulle någon av dina alternativ överhuvudtaget kunna vara sanna om livet som fenomen inte existerade?
Sedan frågade du vad som bör räknas som liv. Detta är naturligtvis en fråga som ingen har ett riktigt svar på, och det finns oändligt många förslag på vad definitionen på liv ska vara. Personligen anser jag helt enkelt att liv är något större, mer komplext och har större värde, än summan av alla sina inbördes delar. Och utifrån den definitionen är jag även öppen för att kalla datorer för en "livsform". Men detta är min högst personliga ide, och inget jag kan påstå är korrekt. Dock vill jag påpeka att oavsett hur man definierar ordet "liv" verkar samma logiska slutledning gälla, dvs, dess existens måste vara den viktigaste av livets alla syften och meningar. Dvs, oavsett hur ordet liv definieras.
Dock förstod jag inte fullt ut dina frågor om definitionen av ordet "syfte"? Syfte i X? Syftet utifrån en funktionalitet med X ? Verkar inte fungera i den uppfattning jag tror de flesta har, dvs att syfte är skapat av något som lever, och helst tänker också. Eller kan du sätta in dessa exempel i mer konkreta exempel? Då kanske jag har lättare för att förstå vad du menar.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Okunnig skrev:Dock förstod jag inte fullt ut dina frågor om definitionen av ordet "syfte"? Syfte i X? Syftet utifrån en funktionalitet med X ? Verkar inte fungera i den uppfattning jag tror de flesta har, dvs att syfte är skapat av något som lever, och helst tänker också. Eller kan du sätta in dessa exempel i mer konkreta exempel? Då kanske jag har lättare för att förstå vad du menar.
Hej Okunnig
intressant inlägg
Jag håller med dig om att det där med "mening" kan uppfattas väldigt olika och inte låter sig förklaras så lätt!!! Vad gäller att meningen skulle vara "att existera" så låter det hur bra som helst - det blir förvisso en ganska intrinsikal mening och möjligtvis lite ad hoc (men det gör väl inget) - det är svår att ha någon bestämd uppfattning i detta.
Vad gäller mina X så ska jag omedelbart sluta med dem ty det leder uppenbarligen enbart till förvirring
Men här kommer en översättning:
Exempel: X = fotboll
Syftet med fotboll - tja kan vara att hålla uppe konditionen, minska ungdomsvåldet då unga personer använder sin engergi på planen, tjäna pengar, ha roligt, underhålla folk, etc
Syftet i fotboll är väl att göra mål genom att följa bestämda regeler
Syftet för dig med fotboll vet du bara själv
Syftet utifrån en funktionalitet med med fotboll, vet inte om fotboll har någon sådan?
Syftet med fotboll utifrån ett perspektiv som vi inte kan förstå - tja, finns det något sådant (det förtår vi inte in så fall).
Dumt exempel eftersom jag inte är fotbollsintresserad, men vad gör man för att förklara sig?
Fredrik
om meningen med livet är att existera
kan man fråga sig vad mening betyder
först låter det ganska logiskt, men förmodligen därför att människan har haft en massa idéer om att det skulle finnas någon mening med att leva, vilka raserats och ingen mening längre finnes, vilket ger slutsatsen att den enda mening som finns är att existera
men är det en mening, är det eg inte en icke mening, att vi bara existerar helt enkelt?
kan man fråga sig vad mening betyder
först låter det ganska logiskt, men förmodligen därför att människan har haft en massa idéer om att det skulle finnas någon mening med att leva, vilka raserats och ingen mening längre finnes, vilket ger slutsatsen att den enda mening som finns är att existera
men är det en mening, är det eg inte en icke mening, att vi bara existerar helt enkelt?
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Existensen föregår essensen?
Sartre sa ju att "människans existens föregår hennes essens", kanske är det så även för hela livet? Om så är fallet, så finns det inte någon mening med livet förän det levs vilket blir likställt med att meningen med livet är att vi existerar, vilket leder till att livets mening (om det har någon sådan) endast kan vara intrinsikal!
Eller är det en felaktig slutledning? Argumentera och förklara!
Fredrik
Eller är det en felaktig slutledning? Argumentera och förklara!
Fredrik
Men jag ser det som att det finns 2 meningar med mening, objektiv eller subjektiv.
Antingen att man tänker sig meningen som något objektivt, som en reell kraft. Eller också som något skapat av människan med någon sorts avsikt. En subjektiv mening.
OBJEKTIV
Man kan ju tänka sig att det finns en sorts mening med livet som inte är skapad av människan. Att meningen är typ universell el dyl. Som en naturkraft. Att då hänvisa till överlevnad eller existens verkar väl inte ologiskt. Lite tomt kanske. Frågan är ju hur en sådan bevisföring skulle kunna se ut.
SUBJEKTIV
Man kan ju också tänka sig att meningen med livet är en idé skapad av människan därför att vår hjärna har begränsad kapacitet att förstå verkligheten.
Om man tänker sig att alla ideologier och alla religioner, åtminstonde för en ateist som mig, inte längre kan ge folk någon mening med att leva. Kanske ideologierna bara var intresserad av att manipulera folk hit och dit, möjligen även i god tro. I och med att det finns en mening med livet så kan man slåss för att förändra, eller arbeta för något.
Det enda mening jag finner i dagens samhälle är njutning (kanske man kan kalla det perceptions knarkare el fenomenologism?).
Jag vet inte om jag tjatar om något som någon annan skrivit. Jag är inte så bevandrad i filosofi tyvärr, jag kan mest om konst. Vet inte om jag förklarat något eller trasslat in mig ännu mer. Jag högaktar verkligen Sartre men tyvärr har jag aldrig lyckats greppa essens och existens begreppen, eller Hegels dito.
PS. Naturligtvis kan man ju sen alltid argumentera om att den objektiva meningen i själva verket är subjektiv. DS
Antingen att man tänker sig meningen som något objektivt, som en reell kraft. Eller också som något skapat av människan med någon sorts avsikt. En subjektiv mening.
OBJEKTIV
Man kan ju tänka sig att det finns en sorts mening med livet som inte är skapad av människan. Att meningen är typ universell el dyl. Som en naturkraft. Att då hänvisa till överlevnad eller existens verkar väl inte ologiskt. Lite tomt kanske. Frågan är ju hur en sådan bevisföring skulle kunna se ut.
SUBJEKTIV
Man kan ju också tänka sig att meningen med livet är en idé skapad av människan därför att vår hjärna har begränsad kapacitet att förstå verkligheten.
Om man tänker sig att alla ideologier och alla religioner, åtminstonde för en ateist som mig, inte längre kan ge folk någon mening med att leva. Kanske ideologierna bara var intresserad av att manipulera folk hit och dit, möjligen även i god tro. I och med att det finns en mening med livet så kan man slåss för att förändra, eller arbeta för något.
Det enda mening jag finner i dagens samhälle är njutning (kanske man kan kalla det perceptions knarkare el fenomenologism?).
Jag vet inte om jag tjatar om något som någon annan skrivit. Jag är inte så bevandrad i filosofi tyvärr, jag kan mest om konst. Vet inte om jag förklarat något eller trasslat in mig ännu mer. Jag högaktar verkligen Sartre men tyvärr har jag aldrig lyckats greppa essens och existens begreppen, eller Hegels dito.
PS. Naturligtvis kan man ju sen alltid argumentera om att den objektiva meningen i själva verket är subjektiv. DS
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster