Solipsism

[freddemalte]

Hej

Kan jag få riktigt bra argument (hållbara och relevanta) för respektive emot solipsismen?

Se även denna info: http://en.wikipedia.org/wiki/Solipsism

Se http://www.jstor.org/pss/2012145

Se även Hans Tekes artikel: http://salomonochlydia.se/userfiles/file/Solipsism.pdf

Vänligen

Fredrik

[Okunnig]

Låter som det Descarte funderade på. Han menade att vi inte vet ifall det våra sinnen tror är sant, verkligen är sant. Att det kan finnas en okänd kraft, i hans exempel en demon, som manipulerar våra sinnen så de inte längre stämmer överens med verkligheten. Hans svar på denna tankenöt var att även om man inte kan lita på sina sinnen, kan man ändå veta att man existerar, för att man tänker på tankenöten. "Jag tänker, därför existerar jag" har nog alla hört, även om Descarte egentligen sa något i stil med "Jag tvivlar, därför existerar jag".

Men som med alla gamla tankar, är det också en utdaterad tankenöt. Psykologen James R. Flynn bevisade för många decennier sedan att människans IQ ökar med cirka 3% för varje generation. Och då IQ är direkt relaterad till logisk förståelse, innebär det att vi inte har ett perfekt logiksinne ännu. Därmed kan även ett påstående som verkar helt logiskt felfritt, så som Descartes påstående "Jag tvivlar, därför finns jag" vara fel. Så slutledningen av detta är att vi inte kan vara 100% säkra på någonting, inte ens vår egen existens.

Descarte hade helt enkelt fel. Vi kan inte veta att vi existerar. Faktum är att vi inte ens kan lita på vår egen förmåga att avgöra om det är troligt eller ej ( tyvärr ). Och DET är mer skrämmande och fascinerande än alla skräckfilmer tillsammans!

Jag vet inget. Inte ens att jag inget vet.

[freddemalte]

Låter som det Descarte funderade på. Han menade att vi inte vet ifall det våra sinnen tror är sant, verkligen är sant. Att det kan finnas en okänd kraft, i hans exempel en demon, som manipulerar våra sinnen så de inte längre stämmer överens med verkligheten. Hans svar på denna tankenöt var att även om man inte kan lita på sina sinnen, kan man ändå veta att man existerar, för att man tänker på tankenöten. "Jag tänker, därför existerar jag" har nog alla hört, även om Descarte egentligen sa något i stil med "Jag tvivlar, därför existerar jag".

Men som med alla gamla tankar, är det också en utdaterad tankenöt. Psykologen James R. Flynn bevisade för många decennier sedan att människans IQ ökar med cirka 3% för varje generation. Och då IQ är direkt relaterad till logisk förståelse, innebär det att vi inte har ett perfekt logiksinne ännu. Därmed kan även ett påstående som verkar helt logiskt felfritt, så som Descartes påstående "Jag tvivlar, därför finns jag" vara fel. Så slutledningen av detta är att vi inte kan vara 100% säkra på någonting, inte ens vår egen existens.

Descarte hade helt enkelt fel. Vi kan inte veta att vi existerar. Faktum är att vi inte ens kan lita på vår egen förmåga att avgöra om det är troligt eller ej ( tyvärr ). Och DET är mer skrämmande och fascinerande än alla skräckfilmer tillsammans!

Jag vet inget. Inte ens att jag inget vet.

Oj, tänkvärt och så - och hur skulle man kunna relatera detta till solipsismen lite mer "fördjupat"?

Fredrik

[Zokrates]

Emot
Solipsism är en ren bluff ism. Jag jämför det med ett naivt tänkande precis som hos småbarn som ännu ej hunnit bilda sig en god erfarenhet om verkligheten.

Vad som alltid stämmer skall inte blandas ihop med nonsens. Verkligheten den upplever vi individuellt, alla upplever verkligheten inom sig, tolkad genom vars och ens sinnen och samlade erfarenheter och den kan vi dela med varandra så att vi tar del av andras uppfattningar. Solipsismen som ism är grundlös,  en ism för trögdjur.

Behövs det verkligen  en IQ på 200 för att avgöra om man existerar?

[freddemalte]

Emot
Solipsism är en ren bluff ism. Jag jämför det med ett naivt tänkande precis som hos småbarn som ännu ej hunnit bilda sig en god erfarenhet om verkligheten.

Vad som alltid stämmer skall inte blandas ihop med nonsens. Verkligheten den upplever vi individuellt, alla upplever verkligheten inom sig, tolkad genom vars och ens sinnen och samlade erfarenheter och den kan vi dela med varandra så att vi tar del av andras uppfattningar. Solipsismen som ism är grundlös,  en ism för trögdjur.

Behövs det verkligen  en IQ på 200 för att avgöra om man existerar?

Tack för ditt argument mot solipsismen - bra! Intressant resonemang

Har du några fler argument mot eller stannar det där?

Fredrik

PS. Trögdjur var ett roligt ord - det ska jag nog kalla min katt för ett tag framöver. DS.

[Okunnig]

freddemalte

Jag är väldigt osäker på vad du menar med med "fördjupat"?  Trodde jag täckte alla synvinklar med det jag sa....såvida jag inte har missuppfattat ordet "Solipsism"? Jag uppfattar iallafall ordet som att det har med människans förmåga att avgöra om vi ens existerar, att göra. Har jag missuppfattat ordet?

[freddemalte]

freddemalte

Jag är väldigt osäker på vad du menar med med "fördjupat"?  Trodde jag täckte alla synvinklar med det jag sa....såvida jag inte har missuppfattat ordet "Solipsism"? Jag uppfattar iallafall ordet som att det har med människans förmåga att avgöra om vi ens existerar, att göra. Har jag missuppfattat ordet?

Nä då, det känns som du har koll, så långt jag kan se det och förstår det - jag undrade mer om du hade ännu fler argument för respektive emot solipsismen?

Jag kan ju vända på det och tala om den allmänt kända vetenskapliga, materialistiska världsbilden eller den religiösa, andliga världsbilden och konstatera att det finns mängder med argument för respektive emot dessa synsätt och idéerna inom dem?

Det jag vill ha fram är så många relevanta och hållbara argument som möjligt för och emot solipsismen precis som det finns dito inom ovan nämnda synsätt.

Fredrik

[Zokrates]

Ok, ett till argument emot.

Vad som är vetenskapligt känt är att personer som får vissa organ donerade till sig ändrar en del av sitt beteende,
exempel finns det gott om, människor som tidigare aldrig gillat en specifik sak som efter donationen plötsligt fått ett delvis ändrat beteende, varpå det visat sig att just den egenskapen, karaktärsdraget, kan spåras tillbaka till den som donerade just det organet.

Detta skulle aldrig vara möjligt i en solipsisk värld.

[freddemalte]

Ok, ett till argument emot.

Vad som är vetenskapligt känt är att personer som får vissa organ donerade till sig ändrar en del av sitt beteende,
exempel finns det gott om, människor som tidigare aldrig gillat en specifik sak som efter donationen plötsligt fått ett delvis ändrat beteende, varpå det visat sig att just den egenskapen, karaktärsdraget, kan spåras tillbaka till den som donerade just det organet.

Detta skulle aldrig vara möjligt i en solipsisk värld.

OK? Det skulle vara väldigt intressant om du ville utveckla det där? Jag ser inte helt och hållet varför solipsismen inte kan vara sann på grund av detta? Kanske missuppfattade jag dig eller så . . .

Vänligen

Fredrik

[Okunnig]

Ok, ett till argument emot.

Vad som är vetenskapligt känt är att personer som får vissa organ donerade till sig ändrar en del av sitt beteende,
exempel finns det gott om, människor som tidigare aldrig gillat en specifik sak som efter donationen plötsligt fått ett delvis ändrat beteende, varpå det visat sig att just den egenskapen, karaktärsdraget, kan spåras tillbaka till den som donerade just det organet.

Detta skulle aldrig vara möjligt i en solipsisk värld.

Detta är ett mycket vanligt misstag hos de som vill tro på övernaturliga ting. De tar enstaka händelser som bevis för ett större fenomen.

Det är sant att vissa som har genomgått transplantationer får personliga egenskaper som tycks vara relaterade till organdonatorn. Dock är detta långt ifrån en vanlig förekommelse. Dock är det extremt vanligt att transplatations-patienter förändrar sitt beteende och sina värderingar.

Om du tänker efter, om en person behöver transplantation, är det en väldig stor händelse i deras liv. Det skulle vara mer förvånande om en sådan transplantationshändelse INTE fick mottagaren att omvärdera sitt liv, sina värderingar och tillochmed sin egen identitet. Om du någonsin behöver transplantation, vore det då mer konstigt om det inte skälvde hela grunden av din syn på verkligheten och förändrade hela din personlighet. Om du är så sjuk att du behöver få en del av dig utbytt....vad för slags människa vore du, ifall det inte påverkade dig på en fundamentalistisk nivå?

Med andra ord, det är helt naturligt att bli förändrad som person, när man blir tvungen att få en transplantation. Och rent statistiskt är det då inte konstigt att vissa av dessa transplatationsmottagare råkar, av ren slump, utveckla nya personlighets-egenskaper som påminner om donatorns egenskaper. Men att vissa mottagare av organ utvecklar egenskaper som liknar donatorernas egenskaper, bevisar inget. Om du ska ha en chans att hävda detta som ett direkt resultat av transplantationen, måste du åtminstone kunna förutspå hur en människa förändras, redan innan transplantationen har genomförts. Och någon sådan förutsägelse har aldrig dokumenterats så vitt jag vet.

Då är det mycket mer troligt att människor har en förmåga att se vad de vill se. Dvs, en person som tror på en "själ" och vill bevisa dess existens, kommer  finna mängder av saker som kan tolkas som stödjande, oavsett om det är sant eller ej. Jag såg ett UFO en gång...men ingen annan såg det, trots att deras ögon var vända åt "UfO´ts" håll. Den rationella förklaringen är att jag såg ett UFO, för att jag var väldigt fascinerad av tanken om utomjordingar vid detta tillfälle. Ögonen kan ha sett en fågel flyga förbi i ögonvråt, men då periferiseendet har begränsningar, valde min UFO intresserade hjärna att tyda detta som ett UFO. Samma sak gäller alla andra mänskliga visioner.

Har du aldrig funderat över varför alla religioner har exempel på människor som ser syner som styrker deras religion? Trots att alla dessa religioner inte kan vara korrekta samtidigt? Med andra ord, även människor som tror på de mest motstridiga av religioner, har båda haft visioner som tycks stödja deras tro. Med andra ord, rent motstridiga syner, men ändå accepterade som bevis för den relaterade religionen. Detta borde, om något, får dig att inse att människans uppfattning av verkligheten inte är pålitlig. Och detta gäller givetvis även forskare!

Och om det nu skulle vara så att du verkligen vet att det är sant, och därmed ha mer än din egen uppfattning som bevis,  vinner du en miljon dollar av James Randi´s foundation. Bäst du skyndar dig innan någon annan bevisar det före dig

[freddemalte]

Ok, ett till argument emot.

Tack!! Jätteintressant!!!

Vänligen

Fredrik

PS. Om, och endast om, jag skulle "veta till 100% säkerhet" att solipsismen är sann skulle jag nog drabbas av en total mental implosion utan dess like! Men det skiljer sig oerhört från om den är sann men jag inte vet om det - en helt annan situation. DS.

[Okunnig]

Tja, vem vet....chansen finns alltid att just din uppfattning råkar överensstämma 100% med verkligheten.... Det är inte troligt, men hey, chansen finns! Så problematiken ligger inte i huruvida vi råkar veta vad sanningen är, utan snarare....hur vet vi vilken "sanning" som råkar vara korrekt? Personligen tror jag att det aldrig kommer vara möjligt.

[Okunnig]

Bara för att vara extra tydlig: Inte ens JAG vet om min egen uppfattning om verkligheten är korrekt. Den är troligtvis INTE korrekt. Jag menade alltså inte det som en personlig attack mot dig, utan som ett generellt påstående om ALLA människor, eller tillochmed, ett påstående som gäller ALLA fysiska livsformer!

[Zokrates]

Då är det mycket mer troligt att människor har en förmåga att se vad de vill se.
Jag såg ett UFO en gång...men ingen annan såg det, trots att deras ögon var vända åt "UfO´ts" håll. Den rationella förklaringen är att jag såg ett UFO, för att jag var väldigt fascinerad av tanken om utomjordingar vid detta tillfälle. Ögonen kan ha sett en fågel flyga förbi i ögonvråt, men då periferiseendet har begränsningar, valde min UFO intresserade hjärna att tyda detta som ett UFO. Samma sak gäller alla andra mänskliga visioner.

Ok, du råkar in på ett intressant ämne, men här, jag som tvivlar på visuell masspsykos, måste jag delvis dementera din utsaga då jag finner att möjligheten existerar.

För ett antal decennier sedan, så befann jag mig i vardagsrummet hemma i mitt familjehem, jag och mina syskon, min farsa. Vi hade en stor balkong med dito stora fönster, vi lekte och sprang ut och in mellan balkongen och vardagsrummet, farsan gick ut på balkongen och rökte, då såg jag några föremål på himlen, det var mitt på dagen, sommar, varmt. Farsan såg dem samtidigt, vi tittade på dem när min bror plötsligt frågade vad det var för något som rörde sig på himlen, det var ingen helikopter, inget flygplan, det var helt ljudlöst. Det var inga ballonger, det var ingen luftballong, däremot var det stort, men det var ingen zeppelinare, det hade starka strålkastare som kastade iväg ljussken som liknar dagens lasrar, men den tekniken fanns ju inte då.

Farsan gick in för att hämta superåttan!!! en stenåldersklump idag, men men, detta var ju då det. Vi såg plötsligt hur ljusen från föremålet närmade sig oss, plötsligt lyste det upp himlen som om det vore en modern rockkonsert, det rörde sig från norr mot en sydlig riktning, helt utan förvarning händer det som jag trodde var helt omöjligt, den sände ut svarta ljusstrålar, i samband med det så blev farsan rädd, han sa till oss att gå in och han drog för persiennerna och han var ingen man skrämde i första taget.

Jag och brorsan gick in i rummet mittemot så vi fick sydöst utsikt, efter ett tag såg vi föremålet sakta svepa över ett par hustak cirka en 500 meter bort, därefter tog föremålet fart och försvann så fort att det bör ha handlat om ett par mach i hastighet. Allt var över på cirka 5-6 minuter. Inga rapporter i några tidningar, trots att detta hände i ett förortsbostadsområde med minst 50.000 invånare mitt på dagen.

Jag skiter i om det var ett ufo, men det var ett intressant ljusfenomen från ett slags farkost som inte är dokumenterat i allmänna skrifter, masshypnos, nja det fastnade lite skit på filmen, även om han bara hann filma en minut innan rullen tog slut. Sedan är jag däremot mer än övertygad om att det finns en hel del  människor som på grund av diverse psykiska nedsättningar har en kraftigare inbillningsförmåga, men tänk...om de bara är känsligare än "vanligt folk", därmed inte sagt att jag räknar in min familj i den kategorin, men vem vet?

[freddemalte]

Tja, vem vet....chansen finns alltid att just din uppfattning råkar överensstämma 100% med verkligheten.... Det är inte troligt, men hey, chansen finns! Så problematiken ligger inte i huruvida vi råkar veta vad sanningen är, utan snarare....hur vet vi vilken "sanning" som råkar vara korrekt? Personligen tror jag att det aldrig kommer vara möjligt.

. . . . låter rimligt och finns ingen anledning att "bestrida"