Filosofiska Rummet

[David H]

Tackat för alla tips, jag lyssnade igenom de flesta för några år sedan men när inga fler fanns har jag sedan inte lyssnat på ca 3 år.
Dags att se vad som dykt upp och ta med sig på skogspromenader som jag brukar

Jag har ofta saknat österländsk filosofi. Teologiska rummet har jag inte lyssnat på så mycket så det kanske finns mer där.

Filosofi borde ju vara bara "filosofi" kan jag tycka, och att det inte borde finnas anledning att göra skillnad mellan exempelvis västerländsk och österländsk filosofi. I praktiken kan jag ofta uppleva att sådan skillnad finns, men högkvalitativ filosofi borde kunna överbrygga. Att kunna fånga in djupet och det vettiga i både så kallad österländsk och västerländsk filosofi...
Filosofiska rummet kan jag uppleva lyckas sådär med detta. På sistone har det publicerats flera samhällsorienterade program, och det är väl bra att dagsaktuella frågor lyfts tänker jag, samtidigt som jag kan uppleva att det originella och existentiella djupet ofta saknas i dessa program. Att kunna kombinera dessa olika aspekter tror jag är viktigt, men är också väldigt svårt att göra på bra sätt.

[Anders]

Lyssnade på programmet om liberalismen nu, och vilket kräkmedel. Inte nödvändigtvis för att liberalismen presenterades ”fel”, kanske snarare det visade på hur illa fungerande denna filosofi är. Och hur den kan vridas till att betyda vad som helst. Individens frihet kan ju innebära att alla skall rätt mycket skall få göra vad man vill, vilket kan innebära att snylta på andras arbete medan samtidigt ”enjoy the fruits of one’s labors” åtminstone har varit ett liberalt patos. Och jag blir allt mer tveksam till denna ”valfrihet”, då vi människor faktiskt är olika skapade och därför ämnade till olika saker.

Därför drar jag mer åt socialism och konservatism. Grunden i ett samhälle är att alla är skötsamma, och att man ställer krav på skötsamhet och ansvar från alla och envar. Det är inte bara ”åt var och en efter behov” utan ”var och en efter förmåga”. Nu är jag egentligen inte nåt särskilt svensk, men Popper framhöll funktionen hos nationalstaten för att skapa ett fungerande samhälle - för att hämma den ohämmade kapitalismen. Och numer bör den vara ett skydd mot kriminalitet och ett verktyg för att befrämja personligt ansvarstagande.

Och tja, då de framhöll kommunisterna och miljöpartiet som liberala, vilken ansvarsfull människa - vill vara liberal?

Däremot spelades socialdemokraterna ned, vilket jag tycker är fel. Folkhemmet var en tanke som kanske är åt det socialistiska, men ändå en socialliberal riktining. Och det är Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som vill återupprätta folkhemmet.

[David H]

Lyssnade på programmet om liberalismen nu, och vilket kräkmedel. Inte nödvändigtvis för att liberalismen presenterades ”fel”, kanske snarare det visade på hur illa fungerande denna filosofi är. Och hur den kan vridas till att betyda vad som helst. Individens frihet kan ju innebära att alla skall rätt mycket skall få göra vad man vill, vilket kan innebära att snylta på andras arbete medan samtidigt ”enjoy the fruits of one’s labors” åtminstone har varit ett liberalt patos. Och jag blir allt mer tveksam till denna ”valfrihet”, då vi människor faktiskt är olika skapade och därför ämnade till olika saker.

Därför drar jag mer åt socialism och konservatism. Grunden i ett samhälle är att alla är skötsamma, och att man ställer krav på skötsamhet och ansvar från alla och envar. Det är inte bara ”åt var och en efter behov” utan ”var och en efter förmåga”. Nu är jag egentligen inte nåt särskilt svensk, men Popper framhöll funktionen hos nationalstaten för att skapa ett fungerande samhälle - för att hämma den ohämmade kapitalismen. Och numer bör den vara ett skydd mot kriminalitet och ett verktyg för att befrämja personligt ansvarstagande.

Och tja, då de framhöll kommunisterna och miljöpartiet som liberala, vilken ansvarsfull människa - vill vara liberal?

Däremot spelades socialdemokraterna ned, vilket jag tycker är fel. Folkhemmet var en tanke som kanske är åt det socialistiska, men ändå en socialliberal riktining. Och det är Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som vill återupprätta folkhemmet.

Riktigt så negativt inställd blev jag inte. Men kan hålla med om att det blir diffust och svårgreppbart. Att det blir diffust och svårgreppbart ser jag däremot inte som något skäl i sig till att ta avstånd från liberalismen.
Då säger jag hellre att jag inte förstår, och avstår från att klanka ner på det jag inte förstår.

Mycket som liberalismen säger sig stå för är nog sådant som vi tar för självklarheter...som vi ibland kanske förstår värdet av först efter att det tagits ifrån oss.

Programmet om socialism tycker jag inte var tydligare.

[Anders]

Lyssnade på programmet om liberalismen nu, och vilket kräkmedel. Inte nödvändigtvis för att liberalismen presenterades ”fel”, kanske snarare det visade på hur illa fungerande denna filosofi är. Och hur den kan vridas till att betyda vad som helst. Individens frihet kan ju innebära att alla skall rätt mycket skall få göra vad man vill, vilket kan innebära att snylta på andras arbete medan samtidigt ”enjoy the fruits of one’s labors” åtminstone har varit ett liberalt patos. Och jag blir allt mer tveksam till denna ”valfrihet”, då vi människor faktiskt är olika skapade och därför ämnade till olika saker.

Därför drar jag mer åt socialism och konservatism. Grunden i ett samhälle är att alla är skötsamma, och att man ställer krav på skötsamhet och ansvar från alla och envar. Det är inte bara ”åt var och en efter behov” utan ”var och en efter förmåga”. Nu är jag egentligen inte nåt särskilt svensk, men Popper framhöll funktionen hos nationalstaten för att skapa ett fungerande samhälle - för att hämma den ohämmade kapitalismen. Och numer bör den vara ett skydd mot kriminalitet och ett verktyg för att befrämja personligt ansvarstagande.

Och tja, då de framhöll kommunisterna och miljöpartiet som liberala, vilken ansvarsfull människa - vill vara liberal?

Däremot spelades socialdemokraterna ned, vilket jag tycker är fel. Folkhemmet var en tanke som kanske är åt det socialistiska, men ändå en socialliberal riktining. Och det är Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som vill återupprätta folkhemmet.

Riktigt så negativt inställd blev jag inte. Men kan hålla med om att det blir diffust och svårgreppbart. Att det blir diffust och svårgreppbart ser jag däremot inte som något skäl i sig till att ta avstånd från liberalismen.
Då säger jag hellre att jag inte förstår, och avstår från att klanka ner på det jag inte förstår.

Mycket som liberalismen säger sig stå för är nog sådant som vi tar för självklarheter...som vi ibland kanske förstår värdet av först efter att det tagits ifrån oss.

Programmet om socialism tycker jag inte var tydligare.

Har inte hört det än, men det är ett dåligt betyg. Socialismen borde gå att presentera tydligare.

Och det är inte direkt otydligheten som lämnade största motviljan. Snarare valfriheten som den presenterades. Där man har rätt att välja så det blir dåligt för andra. Och som sagt, valfriheten som sådan är jag också tveksam inför. Ett typiskt högreklassbegrepp.

[David H]

Har inte hört det än, men det är ett dåligt betyg. Socialismen borde gå att presentera tydligare.

Och det är inte direkt otydligheten som lämnade största motviljan. Snarare valfriheten som den presenterades. Där man har rätt att välja så det blir dåligt för andra. Och som sagt, valfriheten som sådan är jag också tveksam inför. Ett typiskt högreklassbegrepp.

Instämmer i att detta snack om valfrihet är knepigt. Men jag skulle inte nödvändigtvis göra så stor grej av det. Det finns också andra sätt att beskriva liberalismen. I en annan tråd lyfte jag exempelvis fram Judith Shklars definition av liberalism, som inte handlar så mycket om de "positiva" aspekterna, utan mer om att undvika det negativa.
https://en.wikipedia.org/wiki/Judith_N._Shklar

Eller som Richard Rorty uttrycker det utifrån sin tolkning av Shklar: "a liberal is one who believes that cruelty is the worst thing we do"

[Anders]

Har inte hört det än, men det är ett dåligt betyg. Socialismen borde gå att presentera tydligare.

Och det är inte direkt otydligheten som lämnade största motviljan. Snarare valfriheten som den presenterades. Där man har rätt att välja så det blir dåligt för andra. Och som sagt, valfriheten som sådan är jag också tveksam inför. Ett typiskt högreklassbegrepp.

Instämmer i att detta snack om valfrihet är knepigt. Men jag skulle inte nödvändigtvis göra så stor grej av det. Det finns också andra sätt att beskriva liberalismen. I en annan tråd lyfte jag exempelvis fram Judith Shklars definition av liberalism, som inte handlar så mycket om de "positiva" aspekterna, utan mer om att undvika det negativa.
https://en.wikipedia.org/wiki/Judith_N._Shklar

Eller som Richard Rorty uttrycker det utifrån sin tolkning av Shklar: "a liberal is one who believes that cruelty is the worst thing we do"

Och då skulle man kunna hävda att Konservatismen är den bästa vägen att gå, kanske. Cruelty, dvs att folk får ett starkt försämrat läge brukar hänga samman med viljan till stor förändring. Vissa grupper vill (eller vill att en viss annan grupp skall få) få ett snabbt, dramatiskt förbättrat läge, och det blir nästan alltid på bekostnad av att andra då får ett dramatiskt försämrat läge. Särskilt den konservatism som faktiskt fick mest spelrum i Filosofiska Rummets program, ett relativt strukturkonservativt program. Möjligen med inslag av socialism, för att hjälpa upp de som har det allra sämst i landet. Men inte för mycket. En socialdemokrati.

Sedan, på längre sikt, kan ju en större förändring kanske ge positiva effekter. Men vare sig socialismen eller konservatismen motsätter sig förändring.

[David H]

Har inte hört det än, men det är ett dåligt betyg. Socialismen borde gå att presentera tydligare.

Och det är inte direkt otydligheten som lämnade största motviljan. Snarare valfriheten som den presenterades. Där man har rätt att välja så det blir dåligt för andra. Och som sagt, valfriheten som sådan är jag också tveksam inför. Ett typiskt högreklassbegrepp.

Instämmer i att detta snack om valfrihet är knepigt. Men jag skulle inte nödvändigtvis göra så stor grej av det. Det finns också andra sätt att beskriva liberalismen. I en annan tråd lyfte jag exempelvis fram Judith Shklars definition av liberalism, som inte handlar så mycket om de "positiva" aspekterna, utan mer om att undvika det negativa.
https://en.wikipedia.org/wiki/Judith_N._Shklar

Eller som Richard Rorty uttrycker det utifrån sin tolkning av Shklar: "a liberal is one who believes that cruelty is the worst thing we do"

Och då skulle man kunna hävda att Konservatismen är den bästa vägen att gå, kanske. Cruelty, dvs att folk får ett starkt försämrat läge brukar hänga samman med viljan till stor förändring. Vissa grupper vill (eller vill att en viss annan grupp skall få) få ett snabbt, dramatiskt förbättrat läge, och det blir nästan alltid på bekostnad av att andra då får ett dramatiskt försämrat läge. Särskilt den konservatism som faktiskt fick mest spelrum i Filosofiska Rummets program, ett relativt strukturkonservativt program. Möjligen med inslag av socialism, för att hjälpa upp de som har det allra sämst i landet. Men inte för mycket. En socialdemokrati.

Sedan, på längre sikt, kan ju en större förändring kanske ge positiva effekter. Men vare sig socialismen eller konservatismen motsätter sig förändring.

Om så vore fallet skulle man kunna uttrycka det som att en liberal är en person som förespråkar konservatism. Men det visar väl då bara på hur diffust det tenderar att bli. Och det är en del av min kritik mot programmen i "Politiska rummet", att det tenderar att bli något verklighetsfrånvänt. För att det ska bli mer intressant behövs kanske mer möte med verkligheten. Men helt lätt är det nog inte.

[David H]

Lyssnat på de senaste programmen från "Politiska rummet" nu, om nationalism, identitetspolitik och populism, men inte heller de senaste avsnitten gjorde några starkare intryck på mig. Tycker inte direkt att programmen är dåliga eller att det de i studion säger är helt fel, men tycker som att det aldrig blir riktigt intressant... Att de inte riktigt lyckas pricka pudelns kärna, om än det görs försök. Kanske är jag överdrivet negativ, och kanske finns det saker att lära mig från dessa programmen som jag är för dum för att förstå...visst det får jag ha i beaktande. Vissa ljusglimtar tycker jag det finns, till exempel Gina Gustavsson i programmet om nationalism tycker jag förde fram några vettiga synpunkter.

[Anders]

Lyssnat på de senaste programmen från "Politiska rummet" nu, om nationalism, identitetspolitik och populism, men inte heller de senaste avsnitten gjorde några starkare intryck på mig. Tycker inte direkt att programmen är dåliga eller att det de i studion säger är helt fel, men tycker som att det aldrig blir riktigt intressant... Att de inte riktigt lyckas pricka pudelns kärna, om än det görs försök. Kanske är jag överdrivet negativ, och kanske finns det saker att lära mig från dessa programmen som jag är för dum för att förstå...visst det får jag ha i beaktande. Vissa ljusglimtar tycker jag det finns, till exempel Gina Gustavsson i programmet om nationalism tycker jag förde fram några vettiga synpunkter.

Tror mixen folk i ”panelen” är helt avgörande. De här mer poppiga filosoferna typ Bornemark och Wigforss levererar. Såna som Lena Andersson, GW, Greider levererar. Sen bör det vara med nån typ från innersta klicken av anhängarna.

Säg Wikforss, Greider och nån från Timbro skulle kunna fått till en bra om Liberalism(den var nog den sämsta av politiskarummetpaneerna), Bornemark, GW och Witt-Brattström skulle kunna pratat identitetspolitik. Vet att Greider tyvärr har dålig hälsa. En av ytterst få bra socialliberala tänkare.

Har inte lyssnat på de sista två, tveksam efter din recension Rekoj.

[David H]

Lyssnat på de senaste programmen från "Politiska rummet" nu, om nationalism, identitetspolitik och populism, men inte heller de senaste avsnitten gjorde några starkare intryck på mig. Tycker inte direkt att programmen är dåliga eller att det de i studion säger är helt fel, men tycker som att det aldrig blir riktigt intressant... Att de inte riktigt lyckas pricka pudelns kärna, om än det görs försök. Kanske är jag överdrivet negativ, och kanske finns det saker att lära mig från dessa programmen som jag är för dum för att förstå...visst det får jag ha i beaktande. Vissa ljusglimtar tycker jag det finns, till exempel Gina Gustavsson i programmet om nationalism tycker jag förde fram några vettiga synpunkter.

Tror mixen folk i ”panelen” är helt avgörande. De här mer poppiga filosoferna typ Bornemark och Wigforss levererar. Såna som Lena Andersson, GW, Greider levererar. Sen bör det vara med nån typ från innersta klicken av anhängarna.

Säg Wikforss, Greider och nån från Timbro skulle kunna fått till en bra om Liberalism(den var nog den sämsta av politiskarummetpaneerna), Bornemark, GW och Witt-Brattström skulle kunna pratat identitetspolitik. Vet att Greider tyvärr har dålig hälsa. En av ytterst få bra socialliberala tänkare.

Har inte lyssnat på de sista två, tveksam efter din recension Rekoj.

Självklart har panelen en viktig roll. Något som slår mig av att ha lyssnat på dessa program i "politiska rummet" är att det är betydligt mindre oenighet än jag annars är van att höra i andra diskussionsprogram. De säger mest att de håller med varandra. Och visst behöver det inte heller vara fel med det, jag säger inte att det vore bättre med mer polemik. Men vad jag kunde önska är kanske att de skulle nå en djupare nivå. Det finns rötter som går djupare... och när man mer tar sig an detta kan det bli känsligare, hetta till... en fråga om liv och död. Det kräver dock mod att blotta sig på den nivån.

Jag har hyfsad koll på de du nämner förutom Lena Andersson (har säkert lyssnat till program där hon är med också, men kommer bara inte ihåg), men jag tror tyvärr inte att de skulle presterat bättre enligt min uppfattning. Det är inte några korkade personer. Överlag tycker jag personerna som gästar i filosofiska rummet är ganska vettiga, som är både pålästa, intelligenta och med överlag vettiga värderingar...men det är väl mer att jag bara inte tycker de riktigt förmår att pricka de ömmande punkterna, missar kärnan i problematiken. Och det må vara svårt att göra det. Jag säger inte att jag lyckats göra det själv. Men jag skulle då inte heller vara nöjd och belåten med min egna insats om jag inte lyckades.

Gina Andersson i programmet om Nationalism tyckte jag bidrog med några vettiga och tänkvärda kommentarer.

Jag gissar att det är situationen i världen och Ukraina-kriget som bidragit till att Filosofiska rummet förvandlats till Politiska rummet, man försöker vara mer relevant. Och det kan jag tycka är hedervärt. Men det räcker inte riktigt. Man måste våga bli ännu mer relevant, komma ännu närmare hettan, tror jag, genom att kombinera existentiellt djup med dagsaktuella frågor.

[David H]

Senaste avsnittet i Politik handlar om ideologi, och diskussion om hur ideologi styr svensk politik
https://sverigesradio.se/avsnitt/politi ... sk-politik

Jag kan tycka det är intressant att lyssna, och försöker ta till mig av vad de säger och lära mig...men även denna gång reagerade jag också med ganska stor skepsis.

Ett genomgående tema under programmet var att de utgick från ideologi/idealism som en motsats till pragmatism. Själv uppfattar jag detta som en slags falsk dikotomi. På ett ytligt vardagligt plan kan jag förstå denna uppdelningen, då ideologi/idealism ofta uppfattas som orealistiskt och verklighetsfrånvänt, medan pragmatism uppfattas som praktiskt och verklighetsanpassat. Men då kan jag tycka att man utgår från en närmast pejorativ definition av ideologi/idealism, vilket inte har något att göra med vad jag tänker ideologi borde handla om. Alla gäster verkade inte jätteförtjusta i den uppdelningen, men det var inte heller någon som direkt ifrågasatte det.
De talade också en del om "ideologins död", och även det är något som kan ifrågasättas, menar jag. Är "ideologi" något som kan dö, vad är det egentligen för definition av ideologi man utgår från då?

Man kan fråga sig vad som egentligen är motsatsen till att följa ideologi? Kan det handla om att anpassa sig efter folkopinion? Anpassa sig efter konventioner? Agera utifrån egenintresse/egna gruppens intresse? Jag tror inte det finns något helt enkelt svar. Kanske kan va ämne för egen tråd.

[Anders]

Senaste avsnittet i Politik handlar om ideologi, och diskussion om hur ideologi styr svensk politik
https://sverigesradio.se/avsnitt/politi ... sk-politik

Jag kan tycka det är intressant att lyssna, och försöker ta till mig av vad de säger och lära mig...men även denna gång reagerade jag också med ganska stor skepsis.

Ett genomgående tema under programmet var att de utgick från ideologi/idealism som en motsats till pragmatism. Själv uppfattar jag detta som en slags falsk dikotomi. På ett ytligt vardagligt plan kan jag förstå denna uppdelningen, då ideologi/idealism ofta uppfattas som orealistiskt och verklighetsfrånvänt, medan pragmatism uppfattas som praktiskt och verklighetsanpassat. Men då kan jag tycka att man utgår från en närmast pejorativ definition av ideologi/idealism, vilket inte har något att göra med vad jag tänker ideologi borde handla om. Alla gäster verkade inte jätteförtjusta i den uppdelningen, men det var inte heller någon som direkt ifrågasatte det.
De talade också en del om "ideologins död", och även det är något som kan ifrågasättas, menar jag. Är "ideologi" något som kan dö, vad är det egentligen för definition av ideologi man utgår från då?

Man kan fråga sig vad som egentligen är motsatsen till att följa ideologi? Kan det handla om att anpassa sig efter folkopinion? Anpassa sig efter konventioner? Agera utifrån egenintresse/egna gruppens intresse? Jag tror inte det finns något helt enkelt svar. Kanske kan va ämne för egen tråd.

Vet inte ens hur Pragmatismen programförklaringsmässigt förhåller sig till mer idestyrda ismer.

Ideologi har väl ingen direkt motsats, jag kan nog tycka att pragmatismen(i min egna lilla förståelse) inte är den sämsta av förslag. Men jag ser dem inte som motsatser. Jag kan se mer en analogi mellan forskaren och ingenjören. Där forskaren kommer på bra men inte helt användbara rön, och ingenjören översätter dem till något som faktiskt är användbart.

Ideologins styrka, för den tänkande människan, är inte som mål utan en förhållningspunkt, något att navigera efter. Alla hyfsat framgångsrika nationer nu verksamma har ingredienser av men följer inte slaviskt någon ism men har ingredienser av alla(Konservatism, Liberalism, Socialism). Ismerna är teorier och sedan finns det en praktik. Möjligen skulle man kunna säga att demokratin lite är i motsats till ismerna också.

[Vertumnus]

Senaste avsnittet i Politik handlar om ideologi, och diskussion om hur ideologi styr svensk politik
https://sverigesradio.se/avsnitt/politi ... sk-politik

Jag kan tycka det är intressant att lyssna, och försöker ta till mig av vad de säger och lära mig...men även denna gång reagerade jag också med ganska stor skepsis.

Ett genomgående tema under programmet var att de utgick från ideologi/idealism som en motsats till pragmatism. Själv uppfattar jag detta som en slags falsk dikotomi. På ett ytligt vardagligt plan kan jag förstå denna uppdelningen, då ideologi/idealism ofta uppfattas som orealistiskt och verklighetsfrånvänt, medan pragmatism uppfattas som praktiskt och verklighetsanpassat. Men då kan jag tycka att man utgår från en närmast pejorativ definition av ideologi/idealism, vilket inte har något att göra med vad jag tänker ideologi borde handla om. Alla gäster verkade inte jätteförtjusta i den uppdelningen, men det var inte heller någon som direkt ifrågasatte det.
De talade också en del om "ideologins död", och även det är något som kan ifrågasättas, menar jag. Är "ideologi" något som kan dö, vad är det egentligen för definition av ideologi man utgår från då?

Man kan fråga sig vad som egentligen är motsatsen till att följa ideologi? Kan det handla om att anpassa sig efter folkopinion? Anpassa sig efter konventioner? Agera utifrån egenintresse/egna gruppens intresse? Jag tror inte det finns något helt enkelt svar. Kanske kan va ämne för egen tråd.

Motsatsen till att följa ideologi är förstås att tänka fritt, dvs att lägga de ideologiska ledstängerna åt sidan. Ideologin går ständigt tillbaka till sin idè och dess inneboende logik, den fungerar som en algoritm där frågeställningar förvandlas till svar enligt ett på förhand givet mönster. Någon verklig plats för den förundran eller nyfikenhet som kännetecknar det filosofiska tänkandet finns inte med mindre än att den produktiva idèn överges.

[xion]

Senaste avsnittet i Politik handlar om ideologi, och diskussion om hur ideologi styr svensk politik
https://sverigesradio.se/avsnitt/politi ... sk-politik

Jag kan tycka det är intressant att lyssna, och försöker ta till mig av vad de säger och lära mig...men även denna gång reagerade jag också med ganska stor skepsis.

Ett genomgående tema under programmet var att de utgick från ideologi/idealism som en motsats till pragmatism. Själv uppfattar jag detta som en slags falsk dikotomi. På ett ytligt vardagligt plan kan jag förstå denna uppdelningen, då ideologi/idealism ofta uppfattas som orealistiskt och verklighetsfrånvänt, medan pragmatism uppfattas som praktiskt och verklighetsanpassat. Men då kan jag tycka att man utgår från en närmast pejorativ definition av ideologi/idealism, vilket inte har något att göra med vad jag tänker ideologi borde handla om. Alla gäster verkade inte jätteförtjusta i den uppdelningen, men det var inte heller någon som direkt ifrågasatte det.
De talade också en del om "ideologins död", och även det är något som kan ifrågasättas, menar jag. Är "ideologi" något som kan dö, vad är det egentligen för definition av ideologi man utgår från då?

Man kan fråga sig vad som egentligen är motsatsen till att följa ideologi? Kan det handla om att anpassa sig efter folkopinion? Anpassa sig efter konventioner? Agera utifrån egenintresse/egna gruppens intresse? Jag tror inte det finns något helt enkelt svar. Kanske kan va ämne för egen tråd.

Motsatsen till att följa ideologi är förstås att tänka fritt, dvs att lägga de ideologiska ledstängerna åt sidan. Ideologin går ständigt tillbaka till sin idè och dess inneboende logik, den fungerar som en algoritm där frågeställningar förvandlas till svar enligt ett på förhand givet mönster. Någon verklig plats för den förundran eller nyfikenhet som kännetecknar det filosofiska tänkandet finns inte med mindre än att den produktiva idèn överges.

Ja, det som står över porten vid Uppsala universitet "Tänka fritt är stort, tänka rätt är större" är ju helt fel. Det ska vara tvärt om. Hur kan man vara säker på vad som är rätt?

[Anders]

Senaste avsnittet i Politik handlar om ideologi, och diskussion om hur ideologi styr svensk politik
https://sverigesradio.se/avsnitt/politi ... sk-politik

Jag kan tycka det är intressant att lyssna, och försöker ta till mig av vad de säger och lära mig...men även denna gång reagerade jag också med ganska stor skepsis.

Ett genomgående tema under programmet var att de utgick från ideologi/idealism som en motsats till pragmatism. Själv uppfattar jag detta som en slags falsk dikotomi. På ett ytligt vardagligt plan kan jag förstå denna uppdelningen, då ideologi/idealism ofta uppfattas som orealistiskt och verklighetsfrånvänt, medan pragmatism uppfattas som praktiskt och verklighetsanpassat. Men då kan jag tycka att man utgår från en närmast pejorativ definition av ideologi/idealism, vilket inte har något att göra med vad jag tänker ideologi borde handla om. Alla gäster verkade inte jätteförtjusta i den uppdelningen, men det var inte heller någon som direkt ifrågasatte det.
De talade också en del om "ideologins död", och även det är något som kan ifrågasättas, menar jag. Är "ideologi" något som kan dö, vad är det egentligen för definition av ideologi man utgår från då?

Man kan fråga sig vad som egentligen är motsatsen till att följa ideologi? Kan det handla om att anpassa sig efter folkopinion? Anpassa sig efter konventioner? Agera utifrån egenintresse/egna gruppens intresse? Jag tror inte det finns något helt enkelt svar. Kanske kan va ämne för egen tråd.

Motsatsen till att följa ideologi är förstås att tänka fritt, dvs att lägga de ideologiska ledstängerna åt sidan. Ideologin går ständigt tillbaka till sin idè och dess inneboende logik, den fungerar som en algoritm där frågeställningar förvandlas till svar enligt ett på förhand givet mönster. Någon verklig plats för den förundran eller nyfikenhet som kännetecknar det filosofiska tänkandet finns inte med mindre än att den produktiva idèn överges.

Tänka fritt behöver väl inte innebära att man inte tar intryck av tidigare tänk, till exempel de tre stora ismerna? Tycker alla tre är ytterst inspirerande.