Pilatus skrev:Anders skrev:Hur förhåller det här sig till det som rör människans värld, t.ex. kärlek?
Som jag förstår Kant så skulle man kunna säga att empirister och rationalister är för ensidiga. Jag tror att det var detta Kant insåg och fick honom att beskriva att all kunskap (jag bortser här från hans a prioro) om världen utgår från observationer som vi gör begripliga med teori, att våra sinnesdata kan göras begripliga med enkla förståndsverktyg. För att spetsa till det, allt vetande kräver observation och teori.
Men det är kanske mindre vanligt att vi teoretiserar kärleken. De bästa implicita teorierna om kärlek finner vi i den klassiska litteraturen. Ett förslag är att rådfråga bibliotekarien. Lyriken är värdefull om man vill få ett koncentrat. Pröva Sapfo och Catullus. När vi finner en person som vi tycker om att vara tillsammans med, mycket, så beror det på att en kärleksfull relation har uppstått.
jodå...
Kant han skrev - nästintill i allt han skrev om just Kärleken.
Vilken kärlek kan man tänka?
Givet att (hur han kunde veta detta innan någon forskat kring detta vet vi ju inte - men självreflekterande tänkande brukar ha en mirakulös förmåga att gå till botten med saker...) hans skriverier sitter samman. Hans böcker är en enhet som han delade upp för att kunna mer precist behandla de olika delarna som utgör den helhet som är människans förmåga till tanke.
Under tankelivet sitter vårt känsloliv.
När vårt känsloliv styr vårt tankeliv blir det ofta mycket omoraliska handlingar som skapas och görs: vi känner vi måste ha sex med..., vi känner vi är orättvist behandlade för att z fick en vacker klänning vi aldrig kommer att få så vi tar z av daga och klipper sönder hennes klänning och eldar upp delarna, vi känner att vi hatar grannen för han har råd med större hus än vi och eldar upp hans hus eller förför hans fru. --- ja...
Ja - vad?
Jo, våra känslor är till stor del negativa. Varför? Jo forskningen visar oss att om vi hör 100 bra saker men en enda negativ - minns vi den negativa. Varför? Det är så vi överlevt. Det negativa är något som vi ofta behöver minnas för att inte det ska kunna ske igen - men har en backlash när vi inte är medvetna om att vi har denna funktionen.
Så --- vi kan se ett mönster: som vi känner, så tänker vi, som vi tänker så handlar vi. Därmed är avund (jag vill ha det z har), hat (jag kan inte få det z har men vill ha det - z måste bort) och andra negativa känslor norm - när vi tänker på dem, sedan agerar på dem vad händer? Blir relationer, världen och samvaron bättre?
Nej.
Så Kant visar hur vi tänker (första kritiken) för att göra bla vetenskap och förstå världen och oss själva, på bas av våra känslor (andra kritiken) som gör att vi handlar (och hur vi kan handla bättre - urskillnadskrafterna tredje kritiken).
Var är kärleken då?
Jo Kant visar i andra kritiken och de böcker som hänger samman med det praktiska förnuftet (bla Grundläggande) hur vi kan älska oss själva, andra och till och med Gud. Vem är Gud? ---- när människan har en horisont mot mystik, det det vi inte kan se - då... när vi känner dess effekt - sträcker sig vår horisont av möjligt abstrakt och teoretiskt tänkande för att söka - fotfäste. Mao utveckling av kognition.
Så Kärlek för Kant var att vara en god rättskaffens ärlig människa. Kärlek är att göra gott mot andra, vilja dem väl och kunna se vad som är gott - och vad som inte är gott bortom våra känslor om "oh det är så synd om...".
Sann Kärlek för Kant är moral baserat på en högre förmåga att ha en god vilja - mot, för och till andra och sig själv och Gud (horisonten som sträcker sig bortom vårt synfält).
Håller med honom!
know it, been there...