Filosofi grundad på känsla?

[Okunnig]

För ett tag sedan fick jag höra ett uttalande som gjorde mig tveksam. På en filosofisk träff ( kafé Sokrates i Göteborg ) diskuterade vi vad filosofi är, och jag hävdade att filosofi är grundat i logiskt tänkande. Jag grundade det i de lektioner jag har sett/hört där framstående filosofiska professorer, tex från Oxford, påstod bestämt att filosofi är grundat i ren logik, så som induktiv och deduktiv logik. Men då var det en annan person på denna filosofiska träff som påstod att filosofiska argument kan även vara grundade på rena känslomässiga argument, utan logik. Som exempel tog han upp Friedrich Nietzsche ( om jag inte minns fel ) och påstod att Nietzsche använde emotionella argument. Själv har jag inte läst något av Nietzsche så jag förstår fortfarande inte exakt vad han menade med det.

Så hur är det egentligen. Är filosofi beroende av logik, eller inte? Och om den inte är det, kan ni ge exempel på ett filosofiskt argument som är grundat helt och hållet på känslor och inte logik?

[Fication]

Jag skulle vilja uttrycka det så att logiken i sig inte kan grunda sig i något annat "logiskt". Om logik är en kedja så måste slutet på kedjan sitta fast i något. Ofta en känslomässigt baserad förutfattad mening, någon grundläggande intuition eller i bästa fall redovisade obevisade axiom.

Motsvarigheten inom vetenskapshistorien har vi ju Thomas Kuhn som visade att alla paradigm bygger på just obevisade antaganden.

[Marko]

känslor är logik, i sitt eget flum.
bevisa för mig att en känsla inte är spunnen ur en kedja av händelser. (andliga som fysiska)
jag påstår att det abstrakta tänkande är logiskt och inte ologiskt.
Vi använder det dagligen för att kunna förstå en mer komplex verklighet än a och b är inte c.
logik i sig är rent flum där vi inte fattar tycke för helhetsbilden utan får detaljerna att verka förnuftigare än verkligheten.

[Okunnig]

Jag skulle vilja uttrycka det så att logiken i sig inte kan grunda sig i något annat "logiskt". Om logik är en kedja så måste slutet på kedjan sitta fast i något. Ofta en känslomässigt baserad förutfattad mening, någon grundläggande intuition eller i bästa fall redovisade obevisade axiom.

Motsvarigheten inom vetenskapshistorien har vi ju Thomas Kuhn som visade att alla paradigm bygger på just obevisade antaganden.

Logiken kan dock grunda sig i sig själv, så att man på ett sätt kommer till en återvändsgräns om man hela tiden frågar "varför det då?". Ett vanligt påpekat exempel är:

Alla människor är dödliga
Sokrates är en människa
Därför är Sokrates dödlig

Detta anses vara totalt logiskt korrekt, men man bör komma ihåg att den utgår ifrån antagandet att alla människor är dödliga, något som inte nödvändigtvis är sant. Men logik beror inte på sanning dock, utan utgår ifrån ett antal fastställda premisser, dvs, OM alla människor är dödliga, och Sokrates är en människa, så MÅSTE han vara dödlig. Och som sådan är logiken obestridlig. För att den grundar sig i sig själv, eller som jag sa, går upp i en återvändsgränd, där den möter sig själv.

Känsla kan dock grunda sig i en massa tvivelaktiga grunder, så som partiskhet, impulsivitet, önsketänkande, evolutionärt arv, osv osv. Därför tvivlar jag ändå på att filosofi, om det nu ska definieras på något praktiskt värdefullt sätt, kan vara grundat i enbart känslor...

[Lill-Leif]

Måste filosofin vara svart eller vit? En filosofi grundad på bara känslor borde vara lika oanvändbar som en som endast baseras på logik.

Vad är ett emotionellt argument? "Jag har en känsla av att alla människor är dödliga" ?

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Marko]

alla människor är odödliga.
Sokrates är en människa
alltså är Sokrates odödlig.

all logik är flum
filosofi är logik
alltså är filosofi flum

sann logik det med.

[Okunnig]

känslor är logik, i sitt eget flum.
bevisa för mig att en känsla inte är spunnen ur en kedja av händelser. (andliga som fysiska)
jag påstår att det abstrakta tänkande är logiskt och inte ologiskt.
Vi använder det dagligen för att kunna förstå en mer komplex verklighet än a och b är inte c.
logik i sig är rent flum där vi inte fattar tycke för helhetsbilden utan får detaljerna att verka förnuftigare än verkligheten.

Visst finns det logik bakom känslor, det förnekar jag inte. Vårt känslomässiga sinne är mycket äldre än vårt rationella sinne. Våra känslor tjänade oss mycket gott för 100.000 år sedan, på den tiden kunde det tom vara BRA att få panik, så som om du är inträngd i ett hörn av farliga bestar, och paniken ger dig extrem kraft, uthållighet, och "närmsta vägen ut" mentalitet. På den tiden var det logiskt att fungera så. Men tiderna har förändrats, trots att våra grundläggande känslor inte har gjort det.

100.000 år sedan var det bättre att få panik om man var inträngd i en grotta vars skräp har tagit eld, så man åtminstone fick en chans att springa sig ur situationen. Men i dagens, långt mycket mer komplexa mänskliga värld ( så som civilisationen är ) kan samma känslor, samma panik, orsaka mer skada än nytta. Bara tänk dig vara i ett restaurangkök och du ser flammorna på gasspisen. Om du då får panik, börjar slå vilt omkring dig, klamra dig desperat efter närmsta väg ut, kan alla knivar och heta saker i köket skada dig, eller ännu värre, skada någon oskyldig.

Vår känslomässiga sinne är uråldrigt, och inte på ett bra sätt. Det är utdaterat, och därmed inte anpassat för den komplexa verklighet vi idag finner oss i. Ja, de känslorna vi har, har en logisk anledning som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Men det betyder inte på något sätt att vi skulle dra fördel av att göra alla våra beslut genom att följa vår "intuition" eller "magkänsla". I dagens komplicerade värld måste vi tvivla våra känslor, och mer lyssna till vår logiska förståelse...Det må vara onaturligt för oss, men det är lika onaturligt som vår civilisation.

Den naturliga känslan är enbart en fördel i naturliga situationer. I onaturliga situationer kan de rent av vara en nackdel.

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Okunnig]

Måste filosofin vara svart eller vit? En filosofi grundad på bara känslor borde vara lika oanvändbar som en som endast baseras på logik.

Vad är ett emotionellt argument? "Jag har en känsla av att alla människor är dödliga" ?

Visserligen har du en poäng: "Filosofi" är ett ord, därmed uppfunnet av människan. Därmed kan vi associera ordet med vad helst vi vill. Men om vi inte har en specifik definition av ord, eller som du säger: Om det inte är svart och vitt, till vilken praktisk nytta är den då? Jag kommer att tänka på ordet "kreativitet" som har blivit så luddigt att det kan betyda vad som helst. Tillochmed börsmäklare kan då säga att de är kreativa, för de skapar nytt värde. Visst kan ordet "kreativ" definieras så, men om man gör det, har det verkligen något praktiskt värde längre? Jag tycker inte det, och av samma anledning tycker jag inte att vi får någon praktisk nytta av att göra ordet "filosofi" luddigt och obestämt, dvs, något som kan betyda både svart och vitt samtidigt....

Nej, vi ska nog satsa på en mer specifik definition av ord så som "filosofi" om vi överhuvudtaget värderar praktisk nytta.

[Marko]

allt flum är logiskt
jag flummar
alltså är jag logisk

vilken bra värld logiken är

Logiken hör hemma i sin egen miniatyr värld och inget mer.
output bekräftar input.

[Okunnig]

Ja, försök filosofera utan känslor så får du se hur långt du kommer med det.

Jag filosoferar alltid utan känsla. Så långt en känslomässig varelse kan iofs. Men för att vara mer tydlig: Jag försöker alltid skala bort min egen existens från resultatet. För ju mer resultatet är beroende på vem som finner det, ju mer opålitligt blir det anser jag. ( Jag är en vetenskapligt lagd människa ). Så ja, jag tror att jag kan filosofera utan att använda känslor som argument.

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Okunnig]

alla människor är odödliga.
Sokrates är en människa
alltså är Sokrates odödlig.

all logik är flum
filosofi är logik
alltså är filosofi flum

sann logik det med.

Ja, det är logiskt så som du framställer det. Som jag skrev ovan:

"Man bör komma ihåg att den utgår ifrån antagandet att alla människor är dödliga, något som inte nödvändigtvis är sant. Men logik beror inte på sanning dock, utan utgår ifrån ett antal fastställda premisser, dvs, OM alla människor är dödliga, och Sokrates är en människa, så MÅSTE han vara dödlig. Och som sådan är logiken obestridlig. För att den grundar sig i sig själv, eller som jag sa, går upp i en återvändsgränd, där den möter sig själv."

Så, under antagandet att all logik är flum, så har du helt rätt. Det är logik. Men om du ska försöka bevisa det på ett metafysiskt plan blir det värre

[David H]

För ett tag sedan fick jag höra ett uttalande som gjorde mig tveksam. På en filosofisk träff ( kafé Sokrates i Göteborg ) diskuterade vi vad filosofi är, och jag hävdade att filosofi är grundat i logiskt tänkande. Jag grundade det i de lektioner jag har sett/hört där framstående filosofiska professorer, tex från Oxford, påstod bestämt att filosofi är grundat i ren logik, så som induktiv och deduktiv logik. Men då var det en annan person på denna filosofiska träff som påstod att filosofiska argument kan även vara grundade på rena känslomässiga argument, utan logik. Som exempel tog han upp Friedrich Nietzsche ( om jag inte minns fel ) och påstod att Nietzsche använde emotionella argument. Själv har jag inte läst något av Nietzsche så jag förstår fortfarande inte exakt vad han menade med det.

Så hur är det egentligen. Är filosofi beroende av logik, eller inte? Och om den inte är det, kan ni ge exempel på ett filosofiskt argument som är grundat helt och hållet på känslor och inte logik?

Om du tänker, det du skriver på filosofiavdelningen i detta filosofiforum. Vad innehåller det? Bara presentation av givna premisser och utförande av logiskt giltiga slutsatser utifrån dessa premisser? Nej, så tycks det inte riktigt. Resonemang som kan översättas till ren satslogik känns ganska ovanliga här.

Jag la upp en text skriven av Nietzsche om hans syn på filosofi här:
http://filosofiforum.com/gallery/displa ... 0045&pos=0

Jag tycker han skriver bra!