Många samhällsvetenskapliga och humanistiska forskare är allt annat än politiskt neutrala. Både i undervisning och publikationer propageras det för politiska åsikter. I min mening är det inte rätt.
För det första är det inte rätt mot skattebetalarna, som betalar för vetenskap inte för att forskarna ska framföra sina politiska åsikter, utan för att man ska få reda på mer om omvärlden.
För det andra förstör det förtroendet för den akademiska världen, som avfärdas som marxistisk, eller dylikt.
För det tredje, och kanske viktigast: Om man har som främsta mål att framföra vissa politiska åsikter, så leder det ofta till att man ger en felaktig bild av verkligheten som ska passa ens egna politiska syften.
För det fjärde är de tråkigt för studenter som är genuint intresserade av t ex statsvetenskap (politik) att behöva lyssna på feministisk eller marxistisk propaganda. Jag kan inte se att det är rätt.
Bör vetenskapen sträva efter att vara politiskt neutral?
Moderator: Moderatorgruppen
I min mening bör vetenskap vara så objektiv som möjligt - utan några som helst inslag av värderingar från något håll. Och med de kraven på vetenskap är jag rädd att människor inte är i stånd att bedriva vetenskap.
All vetenskaplig forskning borde få bedrivas, men absolut inte användandet av de rön vi kommer fram till.
"Finns det någon skillnad mellan afrikaner och arier? Jasså, det gjorde det. Intressant. Bör vi, på den grunden (eller någon annan grund), särbehandla någon av "raserna"? Nej, det tycker jag inte."
Jag tycker det vore intressant att ta reda på hur vi kan bända naturens "lagar" genom vårt ingripande, om det är möjligt att avla fram übermenschens och operera in cybernetiska tillbehör i människor så vi blir ordentligt mycket smartare och "physically enhanced". Därmed säger jag inte att vi bör göra alla dessa saker när vi väl (om vi väl) kommer på hur vi skall gå till väga. Vetenskapen bör vara nyfiken och undersökande, inte dömande. Döma är vi vanliga människor så bra på annars, det är inget forskare behöver sysselsätta sig med.
/varat
All vetenskaplig forskning borde få bedrivas, men absolut inte användandet av de rön vi kommer fram till.
"Finns det någon skillnad mellan afrikaner och arier? Jasså, det gjorde det. Intressant. Bör vi, på den grunden (eller någon annan grund), särbehandla någon av "raserna"? Nej, det tycker jag inte."
Jag tycker det vore intressant att ta reda på hur vi kan bända naturens "lagar" genom vårt ingripande, om det är möjligt att avla fram übermenschens och operera in cybernetiska tillbehör i människor så vi blir ordentligt mycket smartare och "physically enhanced". Därmed säger jag inte att vi bör göra alla dessa saker när vi väl (om vi väl) kommer på hur vi skall gå till väga. Vetenskapen bör vara nyfiken och undersökande, inte dömande. Döma är vi vanliga människor så bra på annars, det är inget forskare behöver sysselsätta sig med.
/varat
Håller med Zi
Vetenskaplig forskning bör vara politiskt förutsättningslös. Resultaten kan dock mycket väl stödja eller tala emot en politisk åsikt. Detta bör dock inte färga varken rapporter eller undervisning. Forskarens personliga, politiska åsikter bör förbli personliga. Det får dock finnas med i rapporten i den kritiska granskningen av det egna resulutatet.
Vetenskaplig forskning bör vara politiskt förutsättningslös. Resultaten kan dock mycket väl stödja eller tala emot en politisk åsikt. Detta bör dock inte färga varken rapporter eller undervisning. Forskarens personliga, politiska åsikter bör förbli personliga. Det får dock finnas med i rapporten i den kritiska granskningen av det egna resulutatet.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Min undran är då hur vetenskapen ska kunna vara objektiv så länge forskning oundvikligt understöds av olika intressen. Vetenskapen studerar aldrig allt samtidigt, utan just sådant det finns incitament för att studera. Som jag ser det är dessa val underkastade viljor vad vetenskapen ska lägga sina resurser på, och steget från detta till "politik" är inte långt. Att forskning bedrivs av individer och kollektiv snarare än slumpmässig tilldelning av ett teoretiskt komplett forskningsfält kommer oundvikligen att ge oss en färgning som när den analyseras närmare kan översättas till politik eller andra särintressen.
Den fria - objektiva - forskningen står inte att finna i vårt samhälle. Den är underkasrtad samma problematik som motiven till de de individuella studieambitionerna.
Sedan håller jag med om att detta inte är samma sak som att man uppenbart håller på med en parallell propaganda för dessa särintressen. Sådant kan man låta bli med. Samtidigt är det nyttigt att sådant redovisas också i stället för att det är implicit. Nu talar jag inte om konspirationer utan om halvt dolda motivationer som inte är uppenbart.
En annan intressant aspekt rörande vetenskapens val, som är understödda av olika motiv (särintressen), är att vetenskapen ibland skapar sin egen världsbild. Detta sker genom den indoktrination som uppstår när vetenskapen tror att den har ett brett arbetsfält medan den i själva verket borrar smala gångar i den helhet som är verkligheten. Politiska särintressen kan på så sätt genom den vetenskapliga forskningen få sin självbekräftelse. Rent konkret sker detta då genom att pengarna styr borrmaskinen, och stöter den på en hård bergart så styrs den i lämpligare riktningar som lever upp till behoven.
På det hela taget ska man vara försiktig med att göra distinktion mellan politik och vilja, då riskerar man att bli blind.
Johan
Den fria - objektiva - forskningen står inte att finna i vårt samhälle. Den är underkasrtad samma problematik som motiven till de de individuella studieambitionerna.
Sedan håller jag med om att detta inte är samma sak som att man uppenbart håller på med en parallell propaganda för dessa särintressen. Sådant kan man låta bli med. Samtidigt är det nyttigt att sådant redovisas också i stället för att det är implicit. Nu talar jag inte om konspirationer utan om halvt dolda motivationer som inte är uppenbart.
En annan intressant aspekt rörande vetenskapens val, som är understödda av olika motiv (särintressen), är att vetenskapen ibland skapar sin egen världsbild. Detta sker genom den indoktrination som uppstår när vetenskapen tror att den har ett brett arbetsfält medan den i själva verket borrar smala gångar i den helhet som är verkligheten. Politiska särintressen kan på så sätt genom den vetenskapliga forskningen få sin självbekräftelse. Rent konkret sker detta då genom att pengarna styr borrmaskinen, och stöter den på en hård bergart så styrs den i lämpligare riktningar som lever upp till behoven.
På det hela taget ska man vara försiktig med att göra distinktion mellan politik och vilja, då riskerar man att bli blind.
Johan
Självklart ska den vara politisk neutral i sin utgångspunkt, men resultatet får inte heller förljugas för att behålla en neutralitet.
Intressant för övrigt att du nämner feminism och marxsism men utelämnar kapitalism som nog är den, politiskt, mest understödda ideologin inom vetenskapen.
Läs ekonomi som inte är politisk färgad, om du kan.
Intressant för övrigt att du nämner feminism och marxsism men utelämnar kapitalism som nog är den, politiskt, mest understödda ideologin inom vetenskapen.
Läs ekonomi som inte är politisk färgad, om du kan.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
JR Auk
Det är inte min erfarenhet. Jag har läst och lyssnat på en hel del vänsterpropaganda under mina år på universitetet (bl a uppmuntran att gå och demonstrera mot Irakkriget). Högerpropaganda har det varit mindre av, med undantag för en gammal nationalekonom som höll ett rasande angrepp på sossarna i två timmar. Så visst finns det högerpropaganda också, men samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen i Sverige domineras av vänsterfolk, och vissa av dessa drar sig inte för att propagera för sina åsikter i vetenskapliga sammanhang.
Johan Ågren/
Bra poäng. Val av ämnen är ibland politiskt, och till viss del ser jag inte det som så problematiskt. En socialistisk forskare får gärna ägna sig åt forskning om förtrycka kolgruvearbetare, etc. Detta är inte ett problem i sig. Däremot blir det ett problem om alla forskare av politiska orsaker ägnar sig åt samma saker, och undviker andra ämnen. Men så länge det inte finns någon snedvridning inom ämnet får den enskilde ägna sig åt sådant som intresserar denne, även om det är av politiska skäl.
Själva undersökningen däremot måste vara objektiv. Man får inte undanhålla information för att gagna vissa politiska syften. Inte heller bör man ta explicit ställning för ena sidan. Tyvärr görs detta alltför ofta i dagens forskning.
Intressant för övrigt att du nämner feminism och marxsism men utelämnar kapitalism som nog är den, politiskt, mest understödda ideologin inom vetenskapen.
Det är inte min erfarenhet. Jag har läst och lyssnat på en hel del vänsterpropaganda under mina år på universitetet (bl a uppmuntran att gå och demonstrera mot Irakkriget). Högerpropaganda har det varit mindre av, med undantag för en gammal nationalekonom som höll ett rasande angrepp på sossarna i två timmar. Så visst finns det högerpropaganda också, men samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen i Sverige domineras av vänsterfolk, och vissa av dessa drar sig inte för att propagera för sina åsikter i vetenskapliga sammanhang.
Johan Ågren/
Min undran är då hur vetenskapen ska kunna vara objektiv så länge forskning oundvikligt understöds av olika intressen. Vetenskapen studerar aldrig allt samtidigt, utan just sådant det finns incitament för att studera. Som jag ser det är dessa val underkastade viljor vad vetenskapen ska lägga sina resurser på, och steget från detta till "politik" är inte långt. Att forskning bedrivs av individer och kollektiv snarare än slumpmässig tilldelning av ett teoretiskt komplett forskningsfält kommer oundvikligen att ge oss en färgning som när den analyseras närmare kan översättas till politik eller andra särintressen.
Bra poäng. Val av ämnen är ibland politiskt, och till viss del ser jag inte det som så problematiskt. En socialistisk forskare får gärna ägna sig åt forskning om förtrycka kolgruvearbetare, etc. Detta är inte ett problem i sig. Däremot blir det ett problem om alla forskare av politiska orsaker ägnar sig åt samma saker, och undviker andra ämnen. Men så länge det inte finns någon snedvridning inom ämnet får den enskilde ägna sig åt sådant som intresserar denne, även om det är av politiska skäl.
Själva undersökningen däremot måste vara objektiv. Man får inte undanhålla information för att gagna vissa politiska syften. Inte heller bör man ta explicit ställning för ena sidan. Tyvärr görs detta alltför ofta i dagens forskning.
Vetenskapen och tekniken är aldrig neutral, i än mindre utsträckning gäller detta samhälls- och humanvetenskapen. Och i ärlighetens namn så är de mest intressanta samhälls- och humanvetenskapliga teoretikerna de som just är mest radikala i sina ståndpunkter. Forskare som försöker vara "neutrala" kommer aldrig med några intressanta upptäckter eller nya perspektiv, om det är några som jag inte vill finansiera med skatten så är det dessa "neutrala" "objektiva" dårar.
I den här tråden ställer sig signaturen "skensats" en intressant fråga, varpå den diskussion följer.
"Hur står det egentligen till med filosofin idag? När jag bläddrar i mina filosofi- och idéhistorie-böcker verkar det som att "vänstern" är kraftigt överrepresenterad. Många av de stora namn som finns med sedan efterkrigstiden ungefär är på olika sätt kritiska till kapitalism, bygger vidare på olika varianter av marxism, fokuserar på identiteter och feminism etc etc.. Högern verkar vara fullständigt utmanövrerad. Är det verkligen så? Eller är högern helt enkelt så jävla korkade att dom inte har något att komma med?
Deleuze, Derrida, Butler, Agamben, Foucault, Zizek... Filosofer eller andra intellektuella med någon som helst dignitet som står upp för kapitalismen och försvarar denna verkar vara ytterst sällsynta. Ett namn känner jag till: Fukuyama. Är det bara jag som är väldigt trångsynt så jag aldrig kommit i kontakt med dom, eller är dom helt enkelt utdöende? Det måste svida ordentligt för högern..."
-----------------
Jag håller med "skensats" i viss mån. De flesta intressanta filosofer & tänkare under 1900-talet (och efterkrigstiden i synnerhet) har ju faktiskt varit vänster och ofta just marxister. Och de högerfilosofer som presenterat intressanta tankar har sällan varit särskilt entustiastiska till kapitalismen de heller. Vart är alla liberala filosofer och tänkare? Finns dem? Varför kommer inget intressant ur det lägret? Är det för att de saknar fantasi och förmåga till nytänkande? Albert Einstein (som för övrigt också var marxist) hävdade ju som bekanta att fantasi var viktigare än kunskap. Det kan ligga något i det; om det är något jag verkligen haft nytta av så är det min förmåga att tänka i flera nivåer, bortom det rådande, abstrahera & konkretisera, greppa sammanhang, processer och totaliteter, osv.
"Hur står det egentligen till med filosofin idag? När jag bläddrar i mina filosofi- och idéhistorie-böcker verkar det som att "vänstern" är kraftigt överrepresenterad. Många av de stora namn som finns med sedan efterkrigstiden ungefär är på olika sätt kritiska till kapitalism, bygger vidare på olika varianter av marxism, fokuserar på identiteter och feminism etc etc.. Högern verkar vara fullständigt utmanövrerad. Är det verkligen så? Eller är högern helt enkelt så jävla korkade att dom inte har något att komma med?
Deleuze, Derrida, Butler, Agamben, Foucault, Zizek... Filosofer eller andra intellektuella med någon som helst dignitet som står upp för kapitalismen och försvarar denna verkar vara ytterst sällsynta. Ett namn känner jag till: Fukuyama. Är det bara jag som är väldigt trångsynt så jag aldrig kommit i kontakt med dom, eller är dom helt enkelt utdöende? Det måste svida ordentligt för högern..."
-----------------
Jag håller med "skensats" i viss mån. De flesta intressanta filosofer & tänkare under 1900-talet (och efterkrigstiden i synnerhet) har ju faktiskt varit vänster och ofta just marxister. Och de högerfilosofer som presenterat intressanta tankar har sällan varit särskilt entustiastiska till kapitalismen de heller. Vart är alla liberala filosofer och tänkare? Finns dem? Varför kommer inget intressant ur det lägret? Är det för att de saknar fantasi och förmåga till nytänkande? Albert Einstein (som för övrigt också var marxist) hävdade ju som bekanta att fantasi var viktigare än kunskap. Det kan ligga något i det; om det är något jag verkligen haft nytta av så är det min förmåga att tänka i flera nivåer, bortom det rådande, abstrahera & konkretisera, greppa sammanhang, processer och totaliteter, osv.
Ripper skrev:Vetenskapen och tekniken är aldrig neutral, i än mindre utsträckning gäller detta samhälls- och humanvetenskapen. Och i ärlighetens namn så är de mest intressanta samhälls- och humanvetenskapliga teoretikerna de som just är mest radikala i sina ståndpunkter. Forskare som försöker vara "neutrala" kommer aldrig med några intressanta upptäckter eller nya perspektiv, om det är några som jag inte vill finansiera med skatten så är det dessa "neutrala" "objektiva" dårar.
Vad menar du med att neutrala forskare inte kommer med intressanta upptäckter. Var inte Einsteins resultat intressanta. Mig vetenligen var han inte politiskt aktiv. I alla fall inte innom ramarna för sin vetenskapliga forskning.
Ripper/
Quine och Nozick är två filosofer på högerkanten som i min mening är fullständigt överlägsna dom du räknar upp. Frege var konservativ och antisemit men allmänt ansedd att vara en av historiens främsta filosofer. Schumpeter och Weber var definitivt inte vänster heller.
Det kan jag inte hålla med om. T ex är spelteorin utvecklad av neutrala forskare, men ändå är den i min mening oerhört mycket intressantare än Foucault & co. Inte minst därför att den till skillnad från dem är begriplig.
Deleuze, Derrida, Butler, Agamben, Foucault, Zizek... Filosofer eller andra intellektuella med någon som helst dignitet som står upp för kapitalismen och försvarar denna verkar vara ytterst sällsynta.
Quine och Nozick är två filosofer på högerkanten som i min mening är fullständigt överlägsna dom du räknar upp. Frege var konservativ och antisemit men allmänt ansedd att vara en av historiens främsta filosofer. Schumpeter och Weber var definitivt inte vänster heller.
Och i ärlighetens namn så är de mest intressanta samhälls- och humanvetenskapliga teoretikerna de som just är mest radikala i sina ståndpunkter. Forskare som försöker vara "neutrala" kommer aldrig med några intressanta upptäckter eller nya perspektiv
Det kan jag inte hålla med om. T ex är spelteorin utvecklad av neutrala forskare, men ändå är den i min mening oerhört mycket intressantare än Foucault & co. Inte minst därför att den till skillnad från dem är begriplig.
-
MrTambourineMan
- Inlägg: 545
- Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
- Ort: Göteborg
I sann analytisk anda tycker jag den här diskussionen behöver en hållfastare definition av "vetenskap". Vad som menas med det begreppet, i det här sammanhanget, är av yttersta vikt. Begreppet politik tycker jag är litet klarare; det brukade betyda maktspel, men har i våra dagar kommit att betyda miljö- och skattefrågor och det är inte riktigt klart annat än med en specifik definition av vetenskap, hur den nyssnämnda ställer sig till endera.
Squirrel skrev:Vad menar du med att neutrala forskare inte kommer med intressanta upptäckter. Var inte Einsteins resultat intressanta. Mig vetenligen var han inte politiskt aktiv. I alla fall inte innom ramarna för sin vetenskapliga forskning.
Einstein var politiskt aktiv marxist. Men visst, syftade främst på samhälls- och humanvetenskaperna nu.
Stefan skrev:Quine och Nozick är två filosofer på högerkanten som i min mening är fullständigt överlägsna dom du räknar upp. Frege var konservativ och antisemit men allmänt ansedd att vara en av historiens främsta filosofer. Schumpeter och Weber var definitivt inte vänster heller.
Notera att det du citerar är ett utdrag ur ett citat från sidan som jag länkat till, det är alltså inte mitt påstående. Vidare så följer påståendet en diskussion på två sidor som delvis består utav invändningar av det här slaget. Anser själv att såväl Schumpeter som Weber var intressanta. Quine vet jag inte mycket om, och Nozick är väl sådär, åtminstånde överlägsen tokstollen Rand.
Det kan jag inte hålla med om. T ex är spelteorin utvecklad av neutrala forskare, men ändå är den i min mening oerhört mycket intressantare än Foucault & co. Inte minst därför att den till skillnad från dem är begriplig.
Franska postmodernister är svåra då det krävs en del kunskap i bakhuvudet; inte minst om Nietzsche, Marx, Freud och Spinoza. De är dock jävligt bra när man väl greppat dem. Spelteorin känner jag inte till, men jag vidhåller att marxister tillfört filosofin (eller i stort sett alla fakulteter...i dagarna blev tom Marx utnämnd till hedersdoktor vid Juridiska instutitionen på Stockholms universitet) en hel del nytänkande och friska perspektiv.
Får kanske utveckla senare, börjar lektion om några få minuter.
Nozick är väl sådär, åtminstånde överlägsen tokstollen Rand.
Rand verkar knasig; man hör bara talas om henne bland rabiata nyliberaler och aldrig i akademiska kretsar. Nozick däremot åtnjuter stor respekt även bland politiska fiender.
Franska postmodernister är svåra då det krävs en del kunskap i bakhuvudet; inte minst om Nietzsche, Marx, Freud och Spinoza.
Quine, en av 1900-talets största filosofer, avfärdade Lacan som "as coherent as a dream". Jag skulle kanske inte uttala mig så kategoriskt då jag inte är tilräckligt insatt, men från det jag läst är jag skeptisk; mycket skeptisk. Känner du till Sokal-affären? Den säger en hel del om postmodernismen.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster