vägar, vågar och förvirring

[rara-gossen]

Något jag gått och grunnat på ett tag är om man någon gång faktiskt måste välja en väg.
Igår diskuterade jag med en vän som säger sig ha ett behov av att välja en väg.
Alltså tex vara emot främlingsfientlighet, kämpa för att fattiga personer ska få mat för dagen.
Han förefaller vara en väldigt praktiskt människa, någon som vill göra något konkret.
Han berättade också att han var skytt, missförstå mig rätt nu, jag tror på intet sätt på egenskaper som tilldelats oss via ett stjärntecken.
Dock passade en skytts beskrivning väldigt bra in på honom som person: en skytt vill göra sig en väg, vill rikta in sig på något och sedan följa den, på gott och ont. (Nu var det hans beskrivning av en skytt, någon av er kanske är mer beläst på stjärntecken, hur som helst...)

Jag berättade då för honom att jag är våg. Vi vågar gillar att hålla vågskålen i jämnvikt. Vågar sägs ha svårt att bestämma sig, eller kanske tom inte ens vill bestämma sig. De vill veta allt som går om en viss väg, men inte ta den.
När jag hörde den beskivningen första gången så, tokigt nog, kände jag helt och fullt igen mig själv i beskrivningen.
Och jag känner mig väldigt nöjd med att ha denna "vågiska" egenskap.

För måste man välja en väg? Måste man bygga upp principer som man helt och fullt kör på (till vissa gränser såklart, man efterföljer principerna pga att man dittills helt och fullt tycker så), eller kan man likt oss vågar säga "ahh, visst det är en möjlighet, och det motsatta är en möjlighet. Båda tankarna är giltiga och förefaller gå ihop, då är varken av dem rätt eller fel."

Jag ska försöka förklara lite utförligare vad jag menar med de ambivalenta vågarna. För det första så saknar, åtminstone jag, behovet av att välja väg. Jag tycker det är bättre och viktigare att vara öppen för alla idéer och tankar, jag tycker tom det är viktigare med argument och åsikter som säger emot något som vi tycker är självklart. Det jag tycker är det farligaste och mest skadlga i vårt samhälle är det rättvisemärkta negativa känslorna (det rättvisemärkta hatet mot "avskum till människor"). Detta pga att många människor inte bara kan tycka något utan att göra något åt det, för inte så länge sen så kallades något sådant för lynchning och pågår än idag.
Tankar och idéer, i min ljusblå navia idealiska värld, kan aldrig skada. Visst förändrar en tanke för evigt individen som den vuxit fram hos. Men en tanke är oskyldig, det är dess mer praktiskt lagda och ytterst lättillgängliga kompisar "handling" och "åsikt" som kan skada.

Det kan låta väldigt naivt denna våg-tanke. Tex så låter det som att en sådan här kluven människa lätt kan lockas av diverse sekter eller andra extremistgrupper. Men om man har tanken om att det inte finns något behov av att inrikta sig, så förefaller det som att det är ett enormt bra försvar mot manipulativitet.
Man lyssnar, säger: "okej, det låter trevligt att du känner så, oj vad spännande för dig, eran konstiga gud låter verkligen snäll, ja allt du säger verkar gå ihop och fungera för dig, kul för dig!" Sedan går man iväg utan att någonting personen sagt klistrat sig fast på en.

Jag tycker nog det känns viktigare att insamla så mycket information som möjligt om vilka vägar, hur snåriga, dåliga, otillgängliga och farliga de än är, det finns än att ta en av dem.

[Pho-ku]

Det kan låta väldigt naivt denna våg-tanke. Tex så låter det som att en sådan här kluven människa lätt kan lockas av diverse sekter eller andra extremistgrupper. Men om man har tanken om att det inte finns något behov av att inrikta sig, så förefaller det som att det är ett enormt bra försvar mot manipulativitet.

Varför skulle ett dynamiskt tänkande vara mer extremt (vad nu detta skulle  vara) än ett statiskt? Jag skulle vilja hävda att det ligger något kraftfullt (i egenskap att förändra) i de båda förhållningsätten, och att det egentligen inte är någon större skillnad. Däremot skillnad på att röra sig medvetet  kontra o-medvetet.

[Pho-ku]

Tankar och idéer, i min ljusblå navia idealiska värld, kan aldrig skada. Visst förändrar en tanke för evigt individen som den vuxit fram hos. Men en tanke är oskyldig, det är dess mer praktiskt lagda och ytterst lättillgängliga kompisar "handling" och "åsikt" som kan skada.

En idé kan tänkas som ett objekt, likaså subjektet och dess handling. Alla dessa objekt har imanenta egenskaper vilka affekterar och affekteras, vid sammankoppling uppstår nya objekt och egenskaper. En intressant fråga i sammanhanget: varför låter sig vissa idéer, "memes"  fästas i somliga kroppar, varpå kroppen manifesterar/materialiserar idén? Låt oss ta in Deleuze:

Evaluations, in essence, are not values but ways of being, modes of existence of those who judge and evaluate, serving as principles for the values on the basis of wich thyey judge. This is why we always have the beliefs, feelings and thoughts that we deserve given our way of being or our style of life. [min kurivering]

Vidare har jag svårt at se fruktbarheten i att urskilja en syndabock, ty denna är blott ett epifenomen.

[Lionardo]

Jag tycker nog det känns viktigare att insamla så mycket information som möjligt om vilka vägar, hur snåriga, dåliga, otillgängliga och farliga de än är, det finns än att ta en av dem.

Nån slags väg har du valt. Eller sitter du i rullstol och vägrar kommunicera med dom som matar dig och kör omkring dig till platser som du inte valt själv?

[Marko]

Varför denna blygsamma metod att använda astrorlogi ?
Bara för att sambanden inte testats av en vetenskap och en bred klump anhängare av rationalisms åsikter ska trycka ner dig i skorna ? heh..


Jag har utformat en teori om astrologi som kan vara än mer rationell och påvisa samband.
När vi ligger som foster är vi väldigt påverkbara för hormoner och omgivning, vi tar form den första tiden i en bigbang fart.
ur ingenting kom ett liv på bara några få månader...
Mamman och pappans fysiska kemi som tex ämnesomsättning, vinterdepressioner och annat kan forma barnets första tid och tex blir vågar på ett speciellt sätt mot tex vinter barnen.

Sen när man föds ut ur magen så formas man vidare, antingen under vinterns eller sommarens värme,
man är utomhus första tiden på sommaren och på badplatser och följer med till Liseberg eller annat.
föds man under vintern blir man sittandes inomhus etc..

Så visst tror jag astrologi fungerar på något vis, och att vi får olika egenskaper.

[rara-gossen]

Det kan låta väldigt naivt denna våg-tanke. Tex så låter det som att en sådan här kluven människa lätt kan lockas av diverse sekter eller andra extremistgrupper. Men om man har tanken om att det inte finns något behov av att inrikta sig, så förefaller det som att det är ett enormt bra försvar mot manipulativitet.

Varför skulle ett dynamiskt tänkande vara mer extremt (vad nu detta skulle  vara) än ett statiskt? Jag skulle vilja hävda att det ligger något kraftfullt (i egenskap att förändra) i de båda förhållningsätten, och att det egentligen inte är någon större skillnad. Däremot skillnad på att röra sig medvetet  kontra o-medvetet.

Det jag kan tänka mig är att de som identifierar sig med det statiska tänkandet är mer handelskraftiga människor, då tankens riktning är smalare än en dymanisk sådan - mindre tvivel uppstår. Låter det rimligt?
Viljan i tanken på de bägge, en med det dynamiska tänkandet och den andre med det statiska, kan vara lika kraftfulla. Men den som torde ha störst chans att göra något utåtriktat vore den med det statiska tänkandet.

Nån slags väg har du valt. Eller sitter du i rullstol och vägrar kommunicera med dom som matar dig och kör omkring dig till platser som du inte valt själv?

Jamen visst har jag det! Såklart har jag ingen kontroll över de intryck som färgar mig, rör om i min perseptions och uppfattningsöfrmåga. Många skulle tom säga att jag inte ens har kontroll över de handlingar jag utför, då dessa är uppkomna av bakomliggande utifrånkommande orsaker.
Dock tycker jag, valt att tycka kanske, att betraktare av omvärlden - analytiker av omvärlden - är mer praktfulla, värdefulla och viktigare än agerare. Det känns som det redan finns så många agerade.
Folk går mellan pendeltågen och tunnelbanorna med enkelriktade steg och hörlur i örat, det är inte många som vänder sig om och betraktrar denna köttiga massa... Nu utkom ett uns av min bitterhet, men vem ställer ens frågor på detta forum om de inte är frustrerade över något?

Varför denna blygsamma metod att använda astrorlogi ?
Bara för att sambanden inte testats av en vetenskap och en bred klump anhängare av rationalisms åsikter ska trycka ner dig i skorna ? heh..


Jag har utformat en teori om astrologi som kan vara än mer rationell och påvisa samband.
När vi ligger som foster är vi väldigt påverkbara för hormoner och omgivning, vi tar form den första tiden i en bigbang fart.
ur ingenting kom ett liv på bara några få månader...
Mamman och pappans fysiska kemi som tex ämnesomsättning, vinterdepressioner och annat kan forma barnets första tid och tex blir vågar på ett speciellt sätt mot tex vinter barnen.

Sen när man föds ut ur magen så formas man vidare, antingen under vinterns eller sommarens värme,
man är utomhus första tiden på sommaren och på badplatser och följer med till Liseberg eller annat.
föds man under vintern blir man sittandes inomhus etc..

Så visst tror jag astrologi fungerar på något vis, och att vi får olika egenskaper.

anledning: jag vet knappt ett uns om astrologi, här bakom skärmen sitter en som inte vågar ta ut svängarna på tangentbordet.

angående det övriga du sa så verkar det intressant. Men hur "definierade" (om det nu är ett godkännt ord att använda i detta sammanhang) är vi när vi kommer ut? Jag kan tänka mig, har tänkt länge, att vi föds med vissa tendenser mot att vara på ett visst sätt. Men jag vill ändå tro att vi kan agera mot dessa tendenser.

Tabula rasa tillhör gammalt tänk.
"No man is an island" heter ju det gamla talesättet, men fan om man inte åtminstone är en liten udde, med en björk på, och lite tillhörande buskage.

[Marko]

angående det övriga du sa så verkar det intressant. Men hur "definierade" (om det nu är ett godkännt ord att använda i detta sammanhang) är vi när vi kommer ut? Jag kan tänka mig, har tänkt länge, att vi föds med vissa tendenser mot att vara på ett visst sätt. Men jag vill ändå tro att vi kan agera mot dessa tendenser.

jag gillar ordet superveniense som 'legalt' ord,
Om en person har vissa egenskaper så behöver dom ju inte användas.
det jag gör nu påverkar något annat som i sin tur påverkar tillbaka. den hittar sin balans direkt.
ett super bekvämt läge. Det som sker i hjärnan och vårat medvetande påverkas av omginingen och vise versa.

Att vi föds med egenskaper som naturen gett oss är väl inget jag ifrågasätter,

[rara-gossen]

angående det övriga du sa så verkar det intressant. Men hur "definierade" (om det nu är ett godkännt ord att använda i detta sammanhang) är vi när vi kommer ut? Jag kan tänka mig, har tänkt länge, att vi föds med vissa tendenser mot att vara på ett visst sätt. Men jag vill ändå tro att vi kan agera mot dessa tendenser.

jag gillar ordet superveniense som 'legalt' ord,
Om en person har vissa egenskaper så behöver dom ju inte användas.
det jag gör nu påverkar något annat som i sin tur påverkar tillbaka. den hittar sin balans direkt.
ett super bekvämt läge. Det som sker i hjärnan och vårat medvetande påverkas av omginingen och vise versa.

Att vi föds med egenskaper som naturen gett oss är väl inget jag ifrågasätter,

Nej, det är väl inget jag sagt som kan ha antytt det? Egenskaper är kanske ett för brett uttryck i detta sammanhang.
Hur som helst gillade jag tänkandet, superveniense var ett nytt ord för mig. Jag läste lite om det och fick ihop det något sådär. Men det vore intressant att veta mer vad det går ut på. Berätta gärna!

[Marko]

angående det övriga du sa så verkar det intressant. Men hur "definierade" (om det nu är ett godkännt ord att använda i detta sammanhang) är vi när vi kommer ut? Jag kan tänka mig, har tänkt länge, att vi föds med vissa tendenser mot att vara på ett visst sätt. Men jag vill ändå tro att vi kan agera mot dessa tendenser.

jag gillar ordet superveniense som 'legalt' ord,
Om en person har vissa egenskaper så behöver dom ju inte användas.
det jag gör nu påverkar något annat som i sin tur påverkar tillbaka. den hittar sin balans direkt.
ett super bekvämt läge. Det som sker i hjärnan och vårat medvetande påverkas av omginingen och vise versa.

Att vi föds med egenskaper som naturen gett oss är väl inget jag ifrågasätter,

Nej, det är väl inget jag sagt som kan ha antytt det? Egenskaper är kanske ett för brett uttryck i detta sammanhang.
Hur som helst gillade jag tänkandet, superveniense var ett nytt ord för mig. Jag läste lite om det och fick ihop det något sådär. Men det vore intressant att veta mer vad det går ut på. Berätta gärna!

Det är ett ord som är relativt nytt för mig med,
Jag tror att den används lite olika beroende på vem och i vilken situation den används i.

Jag fångade upp det när jag funderade runt emergence, Det systemet kändes på tok för enkelriktat med sin orsak verkan (deterministiska) händelse förlopp, och jag började fundera på hur det skulle kunna se ut i ett tredimensionellt rum,
och om effekterna påverkar varandra i realtid, Det blir en liten holografisk bild där vart element är sitt eget element men har alla delar av sin omgivning inbakad i sig. Så uppfattar jag ordet idag. En symmetri i ett rum som påverkar varandra och är lite av samma sak, fast i olika delar av rummet

Astrologi, biologi, och våra egenskaper kan jag kanske se som supervenicerande.

[Anna Sara]

"An Astrological Triptych" av Dane Rudhyar damp ner i brevlådan idag. Den tar upp planeternas stationer i enskilda kapitel, förutom Solen alltså. En station är alltså det som händer med den riktiga förståelsen. Man brukar förknippa stationer mest med Vattumannen (astrologi) och Skorpionen (preferenser) tror jag.

[Anna Sara]

1. Need. 2. Personal existence. 3. Stations.

1. Adaptibility; the test of isolation (re-energization: 4)
2. Detachment; the test of possessions (revaluation: 3)
3. The art of letting things happen; the test of thought (repolarization: 2)
4. Knowing where one belongs; the test of stability (reorientation: 1)
5. Simplicity; the test of purity (the way of transcendence)
6. Tolerance; the test of suffering (re-polarization)
7. Ease; the test of mutuality (revaluation)
8. Non-identification; the test of responsibility (the gate to immortality; 9)
9. Compradeship; the test of significance (reconversion: 5)
10. Personal integrity; the test of posision (re-incorporation: 6)
11. Service; the test of discontent (transfiguration: 7)
12. Courage; the test of cloture (transubtanitation:

[Anna Sara]

<iframe width="425" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/RJ8TNCYtTV4" frameborder="0"></iframe>

forts: http://www.youtube.com/user/LuxorMedia# ... J8TNCYtTV4


<iframe width="425" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/pNAZNRMlmdg" frameborder="0"></iframe>

[Anna Sara]

<iframe width="425" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/dGFIOYp96Z8" frameborder="0"></iframe>

[Andreas]

I filosofiforumdelen är det extra viktigt att inte spinna iväg med allt för många egna poster på raken. När man besvarar andra i tråden samt vid stort engagemang så kan det vara berättigat med så där tre-fyra inlägg på rad. Annars kan man redigera sitt sista inlägg med tillägg som jag själv fick ta till när mitt engagemang brann i en av terrortrådarna. Har dessvärre inte kollat dina videor Anna Sara, så det här handlar inte om det, jobbar ju framför dator åtta timmar per dag nästan så när jag kommer hem vill jag ofta göra annat. Men gillar ofta det du och många andra skriver (in här med jämna mellanrum från jobbet också).

[Justin Case]

Något jag gått och grunnat på ett tag är om man någon gång faktiskt måste välja en väg.
Igår diskuterade jag med en vän som säger sig ha ett behov av att välja en väg.
Alltså tex vara emot främlingsfientlighet, kämpa för att fattiga personer ska få mat för dagen.
Han förefaller vara en väldigt praktiskt människa, någon som vill göra något konkret.
Han berättade också att han var skytt, missförstå mig rätt nu, jag tror på intet sätt på egenskaper som tilldelats oss via ett stjärntecken.
Dock passade en skytts beskrivning väldigt bra in på honom som person: en skytt vill göra sig en väg, vill rikta in sig på något och sedan följa den, på gott och ont. (Nu var det hans beskrivning av en skytt, någon av er kanske är mer beläst på stjärntecken, hur som helst...)

Jag berättade då för honom att jag är våg. Vi vågar gillar att hålla vågskålen i jämnvikt. Vågar sägs ha svårt att bestämma sig, eller kanske tom inte ens vill bestämma sig. De vill veta allt som går om en viss väg, men inte ta den.
När jag hörde den beskivningen första gången så, tokigt nog, kände jag helt och fullt igen mig själv i beskrivningen.
Och jag känner mig väldigt nöjd med att ha denna "vågiska" egenskap.

För måste man välja en väg?

Ja, du väljer väg oundvikligen, hela tiden. Den väg just du väljer verkar vara den kanske förhållandevis höga grad av "passivitet" som du felaktigt kallar "att inte välja väg". Därmed inte sagt att du gör fel som väljer att vara så "passiv". Men det kan tänkas vara väldigt fel (det har sagts att "det är de godas passivitet som möjliggör för de ondas handlingar att ställa till med så stor skada", eller något i den stilen), och det är i alla händelser ett val av väg, en väg du tills vidare väljer att vandra. Och för övrigt tror jag nog att du faktiskt utför en hel del aktiva handlingar också, som orsakar att saker och ting händer i världen. Det gör alla människor, i större eller mindre skala. Det är bara i jämförelse med någon som är mer aktiv än dig som du kan tycka att du "inte väljer väg". Du väljer väg, du också.

Måste man bygga upp principer som man helt och fullt kör på (till vissa gränser såklart, man efterföljer principerna pga att man dittills helt och fullt tycker så), eller kan man likt oss vågar säga "ahh, visst det är en möjlighet, och det motsatta är en möjlighet. Båda tankarna är giltiga och förefaller gå ihop, då är varken av dem rätt eller fel."

Jag har svårt att tro att du verkligen anser att det inte finns rätt och fel. Anser du exempelvis att våldtäkt, tortyr och massmord inte är fel, generellt? Det har jag svårt att tro.

Kanske kan det tänkas att en del sådana "onda" handlingar kan vara "goda", de kan t.ex. i någon väldigt speciell situation råka vara just vad som behövs för att sätta igång just de fjärilseffekter i universum som krävs för att universum på sikt ska innehålla sådana skeenden som behövs för världen ska bli så bra som möjligt sammantaget. Men vad finns det som talar för att det skulle vara så i just den situation du just nu befinner dig i? Mer tycks väl trots allt tala för att sådant som våldtäkt, tortyr och massmord skapar mer lidande än de eliminerar. Därmed är det nog bättre att aktivt motverka sådant än att främja det. Däremot kan det vara bättre att använda sin tid och sina resurser till något helt annat än till att motverka just dessa saker. Men att aktivt begå till exempel en massa våldtäkter, tortyr och massmord utan att ens ha något genomtänkt syfte med det, och aldrig göra något annat än det, det vore väl ändå ganska uppenbart med ganska nära 100 procents sannolikhet fel användning av ens tid och resurser. Tycker du inte?

Visst förändrar en tanke för evigt individen som den vuxit fram hos. Men en tanke är oskyldig, det är dess mer praktiskt lagda och ytterst lättillgängliga kompisar "handling" och "åsikt" som kan skada.

I och med att tanken förändrar individen den växer fram hos, är tanken inte oskyldig. Inte alltid, inte i moralisk mening i alla fall. Däremot kan det mycket väl vara så att vi moraliskt sett bör ha en sådan lagstiftning som låter människor tänka vad de vill. Det kan vara moraliskt fel att tänka tanken x, utan att samhället för den skull bör ha rätt att döma till straff när någon tänker tanken x. Men det kommer att uppstå problem där också. Det finns redan teknik som möjliggör att elektroniskt koppla en bilförares hjärna till bilens ratt och pedaler, så att han kan styra bilen med ren tankekraft. Om du sitter kopplad på så sätt i en sådan bil och tänker "vänster", svänger bilen vänster. Om det då står en människa där, som bilen kör över och dödar som en effekt av att du tänkte "vänster", har du dödat en människa genom att tänka en tanke. Detta är inte science fiction, tekniken finns redan och har använts i försök (dock har ingen blivit påkörd än). Med tanke på hur många användningsområden sådana tekniska lösningar har, kommer det här definitivt inte att begränsas till bilkörning. Hela samhället kan lätt bli tankestyrt. Det är kanske alltså redan idag läge att börja fråga sig vad denna teknik snart kommer att innebära för frågan om människor rent generellt bör ha rätt att tänka vad de vill, eller om tankar ska behandlas efter samma måttstock som (andra) handlingar.

(Nästa steg är kanske Minority Report; d.v.s. att man kan bli dömd till straff redan genom att myndigheterna kan bevisa att man skulle ha begått ett brott typ några dagar senare om de inte hade gripit en. Nå, det är än så länge science fiction. Men att styra bilar och annat med tankens kraft är något som görs redan idag. Tanken är alltså inte alls självklart oskyldig.)

Det finns även mycket som talar för att vi lever i en datorsimulation, och att allt, inklusive det vi uppfattar som handlingar, egentligen bara är tankar alltsammans. Om vår värld är beskaffad på det sättet, och om det ändå är så att de lidanden som vi och andra varelser i vår värld känner är något intrinsikalt dåligt, trots att lidandena bara äger rum i form av tankar, finns inte längre någon anledning att göra någon väsenskillnad mellan "tankar" och "handlingar". Jag menar, om handlingar i en datorsimulation bara är tankar, och ändå kan orsaka lidande och alltså vara onda trots att de bara är tankar, vad säger då att det som inte bara är tankar utan även tycks vara enbart tankar skulle förtjäna någon särbehandling och undkomma ansvar?

Det kan låta väldigt naivt denna våg-tanke. Tex så låter det som att en sådan här kluven människa lätt kan lockas av diverse sekter eller andra extremistgrupper. Men om man har tanken om att det inte finns något behov av att inrikta sig, så förefaller det som att det är ett enormt bra försvar mot manipulativitet.
Man lyssnar, säger: "okej, det låter trevligt att du känner så, oj vad spännande för dig, eran konstiga gud låter verkligen snäll, ja allt du säger verkar gå ihop och fungera för dig, kul för dig!" Sedan går man iväg utan att någonting personen sagt klistrat sig fast på en.

Jag tycker nog det känns viktigare att insamla så mycket information som möjligt om vilka vägar, hur snåriga, dåliga, otillgängliga och farliga de än är, det finns än att ta en av dem.

Om alla alltid vore maximalt försiktiga med att skrida till handling, och alltid samlade maximalt med information först, skulle inget bli gjort. Då skulle vi allihop svälta ihjäl ganska snart. Några måste skrida till handling. Men det är nog även bra att det finns sådana som du och jag, som tänker efter noga först, och kanske nöjer oss med handlingar av sådan typ som vi nu utför: att skriva våra tankar så att andra kan bli påverkade (kanske till handling) av dem. Även att tänka och skriva är att handla och få saker och ting att ske. Du är inte alls så passiv och icke-handlande som du tror/framställer det som.