Pyramidfolket

[Sceptisk]

Påbörjade en diskussion på chatten som jag tänkte skulle kunna ledas in till en filosofisk diskussion. Talade om ett beteende som jag menar vara ganska klassiskt för det folk som lever i pyramiden, dvs vad jag kallar "filosofernas republik" och de folk som lever utanför pyramiden i stammar, det evolutionära samhället.

Se detta gärna som ett socialt experiment nästa gång ni ber någon person i detta samhälle om ett gott råd och se hur pass väl denna analys stämmer med hur den förutser hur människor kommer att bete sig.

Först en snabb genomgång av den filosofiska republiken. Ala Platon och hans vision om ett perfekt samhälle, där han utgår ifrån klasser som alla utför en specifik syssla med bönder, hantverkare, krigare, kungen och så filosoferna på toppen som regisserar hela pyramiden. Det som händer när man lever i pyramiden är att det alltid finns någon som bestämmer hur saker ska göras. Krigarklassen är väl i detta avseende minst lika väldresserade som hantverkarklassen, och vet direkt hur de ska reagera på order av kungen. Lagarna är fixerade orders som kungen ger till sin befolkning som säger att detta måste ni följa, för annars så gör man sig till en fiende med kungen. I den moderna republiken som har en president så är det folket som röstar fram hur de vill bli beordrade under de kommande 4 åren, detta är deras "frihet" och "jämlikhet".

Det som jag då ser hända i ett sådant samhälle är att människor snabbt får lära sig att ta orders. Även om det inte sker på det drillande disciplinerade sätt som krigarna, militären får ta order. Men skolan gör ingen hemlighet av att barnen inte är där av egen fri vilja och inte heller att skolschemat är den standard som alla måste följa. Det duger inte att mitt under en mattelektion börja prata om hur tigrar lever eller vad som är intressant med att spela hockey. Beordringen att sitta still, lyssna på läraren och inte prata med kompisen är inte lika ärligt uttalad som en militärisk order, men den finns där ändå och läraren är medveten om den för om han inte utför denna order så blir han utan jobb.

Detta pyramidala ordermässiga system återfinns såklart även på arbetsplatserna. På jobbet ska man jobba och förtjäna sin lön, man ska inte prata onödigt mycket med varandra, man ska inte fundera på livets mening eller sätta sig och klappa något djur eller leka med barnen, sådant hör inte hemma på en arbetsplats. I pyramiden så måste allting etableras som en särskild sysselsättning, om du vill leka med barn då bör du ta jobb på ett dagis, om du vill klappa djur då får du bli veterinär. Du kan inte göra som DU vill, hur skulle det se ut? Jobba och tjäna pengar. Gör det du ska.

Min analys är att detta sätt att leva på får återverkningar i hur människor tänker och pratar med varandra. Framförallt ifall man skulle be någon om ett råd i pyramiden. Det som då oftast händer är att folk säger vad man ska göra, antingen säger de precis i detalj vad man ska göra och hur man ska göra det, eller så vill de "uppmuntra till självständigt tänkande" genom att säga "tänk själv".

Detta kanske på ytan ser ut som himmelsvida skillnader, någon som säger åt en vad man ska göra och någon som säger "tänk själv". Men principen är densamma. Essentiellt så är det alltid en order bakom rådet. Att säga "tänk själv" är principiellt lika mycket en order som att säga "gör såhär". Jag har arbetat inom många olika yrken och träffat alla möjliga slags människor, men det som tycks vara gemensamt för dom alla är att de alltid agerar utifrån order och de resonerar utifrån order och talar därför också utifrån order. Så å ena sidan så förväntas man att följa order och å andra sidan förväntas man att tänka själv.

Resultatet av detta ordergivande blir att om man inte lyckas uppfylla en order då blir man kallad för något, beroende på vilket sätt man lyckats klanta sig. Men fördömelsen ligger alltid där någonstans. En order är ju i princip ett diktum och i det avseendet som om en kung eller gud själv skulle beordrat det, om man då inte uppfyller detta diktum då kan man bli hur fördömd som helst. Man kan bli djävul, demon, satan, förrädare, idiot, klant, osv.

Det är som att det då finns olika spektra i vad som gäller för vilket göromål man har för sig, ifall man fått en viss grad ansvar då förväntas man att kunna "tänka själv" och om man inte klarar av att utföra göromålet då blir den logiska följden att man måste idiotförklara sig själv. Om man misslyckas med att följa lagen, då blir man en kriminell och då är man fiende med hela samhället. Oavsett om man var klantig eller var tvungen, t ex att stjäla, det spelar ingen roll för det är regler och det är order och det är samhällets diktum.

I det pyramidala tänkesättet så är det alltid fråga om att vara den som utmärker sig och är den bäste. Att vinna är allt. Desto mer pyramidalt tänkande man har desto viktigare blir det att vinna eftersom man känner av den logiska följden av att inte vinna; nederlag, skam, vanära. Precis som med krigarna så är vanära det värsta som kan hända och självmordet ligger då inte långt borta.

Så givetvis så blir sport en stor del av pyramidanhängarna. Att vara atlet är nog bland det finaste som man kan vara, förutom president eller kung. Men om man vinner så får man kanske skaka kungens hand. För ett ögonblick befinna sig på kungens nivå av godkännande. En enorm ära för någon som lever hela sitt liv för att jämföra sig med andra och sträva mot att nå toppen och vinna.

Så om man pratar med folk i denna kultur, då är tankesättet oftast på ett sådant sätt att livet handlar om att ge och ta order, kämpa och vinna, och om du inte gillar sport, framförallt fotboll, då är du i princip redan en främling. Sporten förenar... ja, den förenar pyramidfolket eftersom de redan tänker i termer av sport, kamp, vinst och förlust. Även deras ekonomiska system bygger på att vinna eller försvinna. Konkurrensen mellan olika företag, aktiebörsen osv går ju ut på att vinna mot konkurrensen, helst konkurrera ut de övriga spelarna. Man använder till och med sportterminologi i ekonomin och inom företagen. Kämpa på, vinn, erövra... även inom lagsystemet, om du bryter mot lagen och gör bort dig då blir du utvisad ur samhället och får sitta på skambänken, inlåst i ett fängelse under så pass lång tid som domaren bestämmer att du ska sitta där. I USA har man tre chanser på sig innan man åker ut för gott. Det är baseball, fotboll, hockey, fattar du inte? Du måste spela, ge gärnet och vinna, annars har du inget i samhället att göra! Fattar du inte det?

Att då be någon i detta samhälle om ett gott råd är som att öppna upp hela användarmanualen för hur spelet går till och hur saker ska göras.

För er som lever i detta samhälle så är det en självklarhet, men för mig så är det som att befinna sig mellan två stolar och falla mellan båda. Jag är helt enkelt inte kompetent nog att leva på det sätt som ni gör, för mitt tänkande är principiellt helt annorlunda från ert tänkande.

För mig så faller det sig mer naturligt att vilja se på situationen, beskriva situationen för att man ska kunna prata om den. För att kunna prata om situationen så måste man vara villig att delta i dialog och reflektion. Något som pyramidfolket sällan tycks bry sig om att vilja göra. Deras kulturella programmering är så starkt fokuserad på orders och kamp och vinst, att dialog blir som ett avbrott i det som de anser vara det vesäntliga. Det blir för pyramidfolket på sin höjd hobby.

För mig så är det vesäntliga att försöka förstå vår situation och att försöka beskriva situationen på ett så pass bra sätt som möjligt, för detta gagnar dialog och utrymme för egna bedömningar och perspektiv. Den tekniska skillnaden mellan pyramidfolket och som jag förstår stamfolken är att antingen utföra orders - som pyramidfolket, och därmed leva efter hur någon annan bedömer situationen. Eller, att tillsammans se på situationen, förklara den och förstå den så att alla kan få möjlighet att göra sin egen bedömning utifrån sitt eget unika perspektiv, så som verkar vara det vanliga i stamsamhällen, till och med i det judiska stamsamhället. Judarna har behållit vissa aspekter av stamlivet men de lever inte som sina förfäder eller våra förfäder, de lever också i städer och strävar efter att komma upp och vinna och bli rika. Dock har de behållit vissa aspekter av stamsamhället såsom att alltid vara jude och ha en stor familj och självklar gemenskap och så vidare. Medan det enda som är kvar av våra förfäders stamliv är familjen, och för många så finns inte ens familjen kvar. Det finns dessutom många av pyramidfolket som tycker att familjen ska bort och alla ska göras om till att bli pyramidens egendom så fort som möjligt.

För mig är pyramidfolket bisarrt. Har aldrig känt mig hemma bland dem. Men har aldrig förut kunnat peka på vad det är som gör att jag inte känner mig hemma hos dom heller. Dessutom kan jag inte undgå att se att det finns många andra som inte heller känner sig hemma i pyramiden, men som är som jag var, kunde inte se någon annan möjlighet, ingenannanstans att ta vägen, inget annat sätt att tänka. Det ironiska är att människan blev människa i stamsamhället, medan pyramidsamhället vägrar människan att vara bara människa och ändå anser pyramidfolket att leva i pyramiden är det mest mänskliga sättet att leva på. Trots att gemenskap är något som är sällsynt, äkta vänskap är sällsynt, det viktiga för pyramidfolket är att sträva uppåt i pyramiden. Att då vilja fokusera på gemenskap, vänskap blir lätt tolkat som att ta avstånd från strävan och man blir inte lika gärna sedd som seriös.

Så expermientet går ut på följande, fråga någon om ett råd angående något och observera hur de ställer sig till din fråga. Börjar de att mata dig med motfrågor, blir de förvirrade över att du ens tar upp frågan? Tar de direkt initiativ till en förklaring eller säger de att du måste "tänka själv"? Kommer de med en åsikt som inte har något med din fråga att göra? Tar de tillfället i akt för att vilja styra dig till "sin egen" åsikt? Alla sådana saker är vad jag ser vara typiska för pyramidfolket. Eller, försöker de positionera sig till din fråga på ett sådant sätt att de försöker förstå ditt perspektiv, alltså inser de att du talar utifrån ditt perspektiv? Försöker de att hjälpa dig att se situationen bättre så att underlätta för dig att göra en egen självständig bedömning? Alla sådana saker anser jag vara mer typiska för de som inte är pyramidfolk.

[Zokrates]

Vet inte om du läste det i Aftonbladet, men tydligen får polisen hjälp av
fotbollshuliganer, för att upprätthålla ordningen i Londons förorter,
eller, ett tydligt bevis för att din beskrivning om pyramidfolket håller.

[Skogsälvan]

Men om man frågar om råd finns det ju inte så många vägar för den tillfrågade att gå. Precis som du säger kan den ge dig rekomendationer. Det är väldigt bra t ex om man aldrig har tapetserat förut och frågar en kunnig hantverkare. Det andra alternativet är att uppmuntra personen att tänka själv. Det finns ett helt gäng beslut man bara själv kan fatta i sitt liv. Den tillfrågade kan då enbart hjälpa dig med att ställa följdfrågor så att du lättare kan sortera dina tankar, men tänka får du göra. Däremot håller jag med (som jag tolkar dig) att dessa resposer ofta sker på ett arrogant och nonchalant sätt som jag tycker är vidrigt, dvs. präglat av de otrevliga tendenserna att vilja söndra och härska, köra med folk och framhäva sin (iallafall inbillade) eminens. Alternativt att man inte orkar engagera sig och därför uppmuntrar den som frågade att tänka själv.

[rara-gossen]

På jobbet för några dagar sen:

En mentalt handikappad man - han var 1971 med om en bilolycka som gör att både hans tal, hörsel, kropp och minneförmåga är grovt nedsatta. Han har ett konstant tinitus i bägge öronen, han sover i timmar i taget under hela dygnet. Han behöver mer hjälp av oss än han kan få (då jag kom hade han inte ätit på 3 dar, trots att jag vet att han klarar av det).
Jag stiger in i denna mans lägenhet.
"Kan du ta med dig sopan ut?"
"Ursäkta? Vilka sopor?"
"Jag, jag är bara en lite sopa."
Han har ytterst låg självkänsla.
Medan jag var där för att ta honom på en promenad han inte orkade gå på så började vi tala om hans uppväxt.

Jag är så trött, sa han
"Jag är så trött på det här, min enda räddning är att jag vet att jag en dag kommer försvinna ifrån det här."
Jag är så less på livet, sa han, tittandes på mig med med de snälla fromma ögonen - inte ett uns av elakhet såg jag i dem.
Han har ju missat allt, han är 60 år gammal, var 20 när han skadade sig.

Vad kunde jag säga? Det jag tänkte var att de flesta skulle sagt: "Det är en dag imorgon med!", "gaska upp dig", "efter regn kommer solsken". Folk är generellt rädda för att titta sig om när de går framåt.
Men när man vaknat upp ur den romantiska drömmen inser man att det inte blir bättre, världen är inte romantisk utanför ens egen naivitet. Han kommer endast lida i några år till, sedan kommer han aldrig igen ha problem med att sova.

Jag sa: "Det finns ingen annan plats jag hellre skulle varit på än just här med dig i detta nu."

Då blev han glad och gav mig ett glas mjölk, jag gav mig sedan av med nya intryck, lämnade intryck som hans nedsatta hjärna snart förglömmer.


Din pyramidvärld stämmer in på hur kallt vårt sociala klimat blivit. Och all hjälp vi ger är till de som redan är med i pyramiden, de som gjort sitt jobb. Personer tenderar att göra allt utifrån ett intresse som återgäldar dem själva.