Melasu skrev:
Min läsning av 6.5.3 är att W anser sig kunna visa hur de uttalande som inte grundar sig på satser som är/kan vara en del av naturvetenskapen inte är meningsfulla överhuvudtaget. Den sista satsen betyder i sammanhanget att en massa kommunikation är helt meningslös. Hur han definierar naturvetenskap vet jag inte helt, men skulle tro att den övriga delen av boken på nåt sätt definierar gränserna för denna. Problemet är att hans bok är filosofisk och inte vetenskaplig enligt sin egen definition och alltså meningslös. Därför skall man kasta bort den när man läst den, vilket jag alltså anser vara den rätta tolkningen av W:s ord. Sen har folk kommunicerat långt innan naturvetenskapen fanns i den form som den har idag, så det är också problematiskt åtminstone om det som man säger måste vara naturvetenskapligt framkommet. Sats 7 implicerar att det finns en massa saker som man inte kan tala om. Hur kan de sakerna finnas överhuvudtaget enligt W:s filosofi? W verkar inte kunna uttrycka sig sammanhängande i Tractatus om jag skall vara ärlig, och om han nu använder sig av språkspel så öppnar det upp för en djuplodande tolking. Sen under förutsättning att hans begrepp om naturvetenskap kan ankytas till fysikalismen i sin nuvarande form. Om man med den kan finna säker kunskap om världens alla fenomen, och om det är den enda metoden av relevans, skulle det vara intressant att veta. Men hur man skall bevisa det i sig, det är ju snarast ett argumentativt filosofiskt problem. Men mycket annat som man kan säga är definitivt så att det kan vara en del av naturvetenskapen.
Något jag uppskattar i det du skriver är att du tar dig an detta med meningslöshet. Jag upplever att du försöker passa in detta med meningslöshet, men att du inte riktigt får det att gå ihop, och att du då också läser in andra tolkningar. När du läser in andra tolkningar kan jag uppleva att det du skriver blir problematiskt.
I den här tråden kan nog sägas att jag hållit ganska hårt fast vid nonsens-tolkningen. Men jag kan också medge att det inte heller är oproblematiskt, att säga att satserna är nonsens, och att jämföra dem vid kejsarens nya kläder. Ingenting betyder ju ingenting, och av ingenting kommer ingenting...visst kan det ifrågasättas om det gör oss klokare att komma med sådana kommentarer.
Centralt hos Wittgenstein var distinktionen mellan grammatiska satser och materiella satser, eller som det kanske kan uttryckas med andra ord: distinktion mellan logiska satser och empiriska satser. Det är något som vi varit inne på tidigare i denna tråden, och verkar vara överens om. Det är exempelvis här vi kan se koppling till den logiska positivismen.
Något jag vill hävda är att detta är en distinktion som går att göra, kan vara viktig att göra, samtidigt som att det inte är okomplicerat att göra en sådan distinktion. Det vore bekvämt om vi enkelt kunde sortera grammatiska satser från materiella satser, men verkligheten är komplex. De olika typerna av satser kan lätt gå in i varandra och blandas samman. Att helt särskilja den ena typen av anspråk från den andra typen av anspråk låter sig nog inte riktigt göras. Inom den logiska sfären brukar till exempel matematiken anses höra hemma, men matematiken leder oss in på geometrin, och när vi räknar med tre dimensioner inom geometrin så faller det sig naturligt att tala om "kroppar"...och kroppar fyller en funktion inom teknologin och tekniken. Vid någon punkt som nog inte är helt lättdefinierad, är det som att vi glidit över från det abstrakta till det konkreta.
Jag kan också komma att tänka på olika matematiska mönster som kan upptäckas i naturen...vid något tillfälle när jag lyssnat till resonemang om matematisk koppling kring universums uppbyggnad, med alla stjärnor och galaxer, har jag kommit på mig själv att "stänga av" min tankeverksamhet. Det var som det var tankar för jobbiga att tänka, så jag stötte undan det. Då kan det vara bekvämare att bara sluta sig till antagandet om att logik är logik och empiri är empiri, och det har inget med varandra att göra - och det må vara en typ av förenkling som jag ibland gör mig skyldig till.
Om jag då får göra en tolkning till hur olika tolkar Wittgenstein, så kan det vara så att vissa är mer benägna att tolka honom från ett "materiellt" perspektiv, medan andra tolkar honom från ett "grammatiskt" perspektiv. Tolkningar från det rent materiella perspektivet kommer leda till antaganden som inte stämmer, ogrundade förutfattade meningar, som inte är i linje med W:s intention, medan tolkningar från det rent grammatiska perspektivet kommer leda till antagandet om innehållslöst nonsens. Och båda två tolkningarna skulle kunna kallas problematiska. Vad situationen kräver må då vara någon form av transcendens... Likt att gå in i en portal till en annan dimension, där båda tolkningsperspektiven kan förenas (men inte utan att perspektiven i sin ursprungliga form måste överges).
