Vad är filosofi?

[David H]

Vi behöver inte tänka oss typ modern vetenskap på detaljnivå..filosofin kan ligga mycket närmare det liv vi lever i vår vardag. Människor som bemöter andra med öppet ärligt sinne är något sällsynt…men det kräver inte att vara raketforskare eller något dylikt. Ofta är väl barn bland de bästa filosoferna tänker jag, för de säger sanningar som inte andra vågar säga…

Som jag minns min barndom var jag idiot - jag trodde på tomten, jag åt jord för jag visste att mamma planterade om sina krukväxter för att de skulle växa, och jag ville växa.

Att barn säger sanningar som vuxna inte vågar säga? Vad har det med filosofi att göra? Och vilka sanningar talar vi om?

Dessutom: Platons grottliknelse ligger väl så nära som det går det liv vi lever i vår vardag! Eller?

Vuxna besitter viss kunskap som barn saknar, det är jag med på. Barn vet inte alltid bättre. Men sen kan man fråga sig vad som är nyttig kunskap...t ex raketforskaren som forskar fram raketer, och fysiker och kemister fixar bomber att fästa på raketerna och sen någon politisk ideolog och historieforskare som bildar sig en teori om vad som är rättvist, och nån beslutsfattare fattar beslut om att skicka iväg dessa bomber för att skipa denna rättvisa. Och barn får begravas levande i rasmassorna av sönderbombade hus. Vad var det som gick fel kan man undra då?
Svar på vissa frågor behöver sökas inåt, tänker jag. Att vi ser oss själva. Är barn bättre på detta? Nja, inte nödvändigtvis. Man ska väl va försiktig med att generalisera...men generellt sett tycker jag det är lättare att bygga förtroendefulla relationer med barn än vuxna, och då faller det väl naturligt att det också går att ha öppna och ärliga samtal med varandra. Har inga mer konkreta exempel att ge just nu.
Sen tänker jag att filosofi handlar om mer än att bara kunna saker. Det handlar om att ha intresset och viljan. Och barn har ofta just detta intresse, nyfikenhet att lära sig om tillvaron.

[Algotezza]

Barn fram till skolåldern är rätt öppna av sig och nyfikna, fantasirika och kreativa, men sedan börjar de skolan, som för många innebär att båda nyfikenhet och kreativitet går neråt, och när de sedan kommit till tonåren och gymnasiet är de mest ute efter att få så högt betyg som möjligt på papperet med minimal ansträngning.

Är det betygsssystemet och idag mobilerna som bidrar till denna trista nedåtgående kurva? Eller är det bekvämligheten som alltmer styr oss ju äldre vi blir? "Skolan skall vara rolig" - ett tonårsdagis? (Men förskolan är inte alltid så kul den heller.) När man tappar sin nyfikenhet och glädjen i att lära något nytt på kunskapernas och förmågornas område, vad skall då lusten bygga på?

[David H]

Barn fram till skolåldern är rätt öppna av sig och nyfikna, fantasirika och kreativa, men sedan börjar de skolan, som för många innebär att båda nyfikenhet och kreativitet går neråt, och när de sedan kommit till tonåren och gymnasiet är de mest ute efter att få så högt betyg som möjligt på papperet med minimal ansträngning.

Är det betygsssystemet och idag mobilerna som bidrar till denna trista nedåtgående kurva? Eller är det bekvämligheten som alltmer styr oss ju äldre vi blir? "Skolan skall vara rolig" - ett tonårsdagis? (Men förskolan är inte alltid så kul den heller.) När man tappar sin nyfikenhet och glädjen i att lära något nytt på kunskapernas och förmågornas område, vad skall då lusten bygga på?

Varje människa har någon sorts drivkraft, något intresse. Annars vore vi likt stenar som bara ligger stilla. En fråga som kan ställas då, är om skolan kan bidra med något som tillfredsställer elevernas intressen? Om nej - vad ska då skolan vara bra för, kan man undra? Om ja - kan man fråga, hur detta ska förmedlas på bästa sätt? Är elevens enda intressen att äta, sova och spela dataspel, och ha bekvämligheter så som el, värme och vatten.... Kan då skolan göra något för att få eleven att förstå att detta inte är något som kommer gratis till skänks från ovan?
Kanske behöver vi ett samhälle som slutar lova och garantera sådana saker... Sådant som "medborgarlön" tycker jag är ett konstigt påhitt. Det finns inga gratisluncher har det påpekats här tidigare.

[Anders]

Kan ju langa in chatgpts förslag :

”Filosofi är en gren av kunskap som söker förståelse och sanning genom att använda logiskt tänkande och resonemang. Det är ett fält som studerar grundläggande frågor om existens, kunskap, moral, värden, medvetande, språk och verklighet. Filosofin strävar efter att ge svar på frågor som inte kan besvaras med empiriska eller vetenskapliga metoder, utan kräver istället en djupare reflektion och analytiskt tänkande.

Filosofin kan delas upp i flera olika grenar, såsom metafysik (läran om verkligheten), epistemologi (läran om kunskap), etik (läran om moral och rätt och fel), estetik (läran om konst och skönhet), logik (läran om resonemang och argumentation) och politisk filosofi (läran om staten och samhället). Genom att undersöka och ifrågasätta våra mest grundläggande antaganden och övertygelser kan filosofi hjälpa oss att få en djupare förståelse av oss själva, vår omvärld och vår plats i universum.”

Här hittar vi förståelsen, sanningssökandet, logiken, och att ifrågasätta våra mest grundläggande antaganden. Finns matnyttigt för såväl barn som vuxna. Jag måste ju säga att förståelsen lockar mig mycket mer än sanningen. Sanningen är matnyttig i vardagslivet. Och att hamna i ett tillstånd av att ha en bra bild av en problemflora för nåt komplext i människans värld ger mig nog störst tillfredsställelse. Folk som ”tar ställning” då det är kontroversiellt imponerar inte på mig, och gör man det, ens i en diskussion, för att boa in sig i en gruppkänsla ser jag personen som en lägre stående varelse. Det är liksom definitionen på vad filosofi INTE är.

Intressant det Pollen skrev om att tro på tomten och att äta jord. Har själv vad jag förstår ovanligt bra minne för min barndom, inte minst hur jag tänkte. Inte fan hade man pejl, minns min förvirring inför 100 m löpning OS68(varför stannade dom så fort) och sedan 71 har jag en klar minnesbild, då 9 år av att ”nu tänker jag äntligen som en vuxen människa”, under en bilfärd. Men sen måste jag säga att jag under åren fram till 13 hade bra spänst i hjärnan. Kanske bättre än senare. De fundamentala sanningarna om tillvaron jag kom fram till då(alla inte enbart positiva) kvarstår fortfarande. Sen hände liksom livet, som inte priviligierat barn med svenska mått- inte drömma, och det var inte förrän drygt 30 år senare som jag åter liksom fick tid att inte vara i det som hände runtomkring utan kunde gå mer inåt.

[David H]

Kan ju langa in chatgpts förslag :

”Filosofi är en gren av kunskap som söker förståelse och sanning genom att använda logiskt tänkande och resonemang. Det är ett fält som studerar grundläggande frågor om existens, kunskap, moral, värden, medvetande, språk och verklighet. Filosofin strävar efter att ge svar på frågor som inte kan besvaras med empiriska eller vetenskapliga metoder, utan kräver istället en djupare reflektion och analytiskt tänkande.

Filosofin kan delas upp i flera olika grenar, såsom metafysik (läran om verkligheten), epistemologi (läran om kunskap), etik (läran om moral och rätt och fel), estetik (läran om konst och skönhet), logik (läran om resonemang och argumentation) och politisk filosofi (läran om staten och samhället). Genom att undersöka och ifrågasätta våra mest grundläggande antaganden och övertygelser kan filosofi hjälpa oss att få en djupare förståelse av oss själva, vår omvärld och vår plats i universum.”

Här hittar vi förståelsen, sanningssökandet, logiken, och att ifrågasätta våra mest grundläggande antaganden. Finns matnyttigt för såväl barn som vuxna. Jag måste ju säga att förståelsen lockar mig mycket mer än sanningen. Sanningen är matnyttig i vardagslivet. Och att hamna i ett tillstånd av att ha en bra bild av en problemflora för nåt komplext i människans värld ger mig nog störst tillfredsställelse. Folk som ”tar ställning” då det är kontroversiellt imponerar inte på mig, och gör man det, ens i en diskussion, för att boa in sig i en gruppkänsla ser jag personen som en lägre stående varelse. Det är liksom definitionen på vad filosofi INTE är.

Intressant det Pollen skrev om att tro på tomten och att äta jord. Har själv vad jag förstår ovanligt bra minne för min barndom, inte minst hur jag tänkte. Inte fan hade man pejl, minns min förvirring inför 100 m löpning OS68(varför stannade dom så fort) och sedan 71 har jag en klar minnesbild, då 9 år av att ”nu tänker jag äntligen som en vuxen människa”, under en bilfärd. Men sen måste jag säga att jag under åren fram till 13 hade bra spänst i hjärnan. Kanske bättre än senare. De fundamentala sanningarna om tillvaron jag kom fram till då(alla inte enbart positiva) kvarstår fortfarande. Sen hände liksom livet, som inte priviligierat barn med svenska mått- inte drömma, och det var inte förrän drygt 30 år senare som jag åter liksom fick tid att inte vara i det som hände runtomkring utan kunde gå mer inåt.

Just det om att ni kan ta avstånd och distansera er från de uppfattningar ni hade som barn säger väl något, tänker jag. Det visar att ni hade förmåga att ändra uppfattning. Vuxna däremot tenderar väl att vara mer cementerade i sina uppfattningar...sällan man hör nån vuxen förlöjliga nån åsikt de själva hade för ett par år sen exempelvis, även fast de kan vara nog så problematiska.

Och det är väl annars nåt som jag tänker lätt missas när det talas om vad är filosofi, att det handlar ofta mer om intresse och vilja, än kunskap och kompetens.
Intresse och vilja ger dock inte "status" och erkännande på samma sätt som exvis viss typ av kunskap och kompetens, och kanske är det en orsak till att många attraheras av det senare och fäster ingen större vikt vid det tidigare.

Vidare apropå GPT:s definition: Att många upprepar som nån slags universalsanning att filosofi handlar om "tänkande", gör det fortfarande inte mer sant för mig. Tänkande är bara en av fler funktioner som kan komma till användning inom filosofi. Den som bara sätter tänkande på piedestal kommer nog aldrig bli särskilt stor filosof i mina ögon...

[Anders]

Tänkande är bara en av fler funktioner som kan komma till användning inom filosofi. Den som bara sätter tänkande på piedestal kommer nog aldrig bli särskilt stor filosof i mina ögon...

Vilka fler funktioner än tänkandet tänker du på? Absolut inte för att jag såg något fel i ditt resonemang utan för att jag undrar.

[David H]

Tänkande är bara en av fler funktioner som kan komma till användning inom filosofi. Den som bara sätter tänkande på piedestal kommer nog aldrig bli särskilt stor filosof i mina ögon...

Vilka fler funktioner än tänkandet tänker du på? Absolut inte för att jag såg något fel i ditt resonemang utan för att jag undrar.

Jag tänker då framförallt på de jungianska funktionerna; tanke, känsla, intuition och sinnesförnimmelse. Går att tänka sig helt andra funktioner också, men det jungianska narrativet om funktioner är det som tilltalat mig mest. Utifrån detta narrativ är alla dessa funktioner är lika viktiga i det filosofiska sanningssökandet.

Inom akademiska filosofin som är så tankebetonad finns det nog framför allt en brist på känslokompetens och känsloförståelse. Jag brukar då nämna lynx/Anne som exempel på en som inte lider av denna brist lika mycket som många andra...så tänker man sig hennes inlägg kan det nog hjälpa en att förstå lite bättre.

De som är mer känslomedvetna visar generellt sett bättre känslomässigt omdöme, mindre benägna att ta känslomässiga felsteg, och reagerar mer adekvat på känslomässig kritik. Har en medvetenhet om både positiva och negativa känslor.

Motsatsen, tänkaren, kan nog ofta vara medveten om egna "positiva" känslor, men har desto svårare att hitta medvetna negativa känslor inom sig själv - utan är då mer benägen att projicera sådant på andra. (För den som sett senaste säsongen av Robinson kan nog deltagaren Helene tjäna som bra exempel här).

[Pilatus]

Tänkande är bara en av fler funktioner som kan komma till användning inom filosofi. Den som bara sätter tänkande på piedestal kommer nog aldrig bli särskilt stor filosof i mina ögon...

Vilka fler funktioner än tänkandet tänker du på? Absolut inte för att jag såg något fel i ditt resonemang utan för att jag undrar.

Auguste Rodin Tänkaren, 1904.jpg

Frågan är, tror jag, vad vi kan uträtta med våra tankar. Försöker vi lösa problem, analysera vad någon menar, eller något annat? Med kognitiv förmåga menas de funktioner som tänkandet hjälper oss med (att processa information och förvärva kunskap).

[David H]

Tänkande är bara en av fler funktioner som kan komma till användning inom filosofi. Den som bara sätter tänkande på piedestal kommer nog aldrig bli särskilt stor filosof i mina ögon...

Vilka fler funktioner än tänkandet tänker du på? Absolut inte för att jag såg något fel i ditt resonemang utan för att jag undrar.

Auguste Rodin Tänkaren, 1904.jpg

Frågan är, tror jag, vad vi kan uträtta med våra tankar. Försöker vi lösa problem, analysera vad någon menar, eller något annat? Med kognitiv förmåga menas de funktioner som tänkandet hjälper oss med (att processa information och förvärva kunskap).

Det må vara en typ av fråga som filosofer som värderar tänkandet högst ställer sig. Och det går säkert säga en massa intressant om detta. Men filosofi är också så mycket mer än så, menar jag.

[David H]

Visst kan man tala om en filosof som en begåvad person. Men jag tänker att det också ibland kan finnas en tendens att överskatta människor i allmänhet. Människan som påstås vara världens farligaste djur...kanske är det då inte en fråga så mycket om att vara mest klok och godsint, utan snarare en fråga om att vara minst dum och ondsint.
Någon kan då invända: Filosofi behöver kanske inte handla om att välja gott framför ont? En definitionsfråga, är jag benägen att säga. Om vi då istället säger att det handlar om att välja sanning framför lögn? Stämmer väl bättre med hur filosofi brukar definieras.

Det jag anar är i alla fall att inom varje människa finns i alla fall en hel del förljugenhet. Inte minst den "kultiverade" människan. Att bidra till filosofi tänker jag då kan handla om att röja undan det falska (ett slags "negativt" bidrag - då det inte direkt handlar om att tillföra något nytt), minst lika mycket som att tillföra någon ny kunskap.

[xion]

Som jag ser det....
Filosofin är vetenskapens moder.
När människan började försöka förstå sin omvärld, så försökte hon med hjälp av sin fantasi förstå varför?
Till en början tycktes "vidskepliga" förklaringar vara den enklaste förklaringen, men dessa håller inte för en närmare granskning.
Då gör sökandet efter sanningar mer trovärdiga förklaringar eftersom de kan prövas genom experiment som kan återupprepas.
Så föddes vetenskapen. Men vetenskapen är fragmentarisk och ger sällan komplexa svar.
Därför blir det filosofins roll att försöka ge dessa svar.

[Smisk]

Som jag ser det....
Filosofin är vetenskapens moder.
När människan började försöka förstå sin omvärld, så försökte hon med hjälp av sin fantasi förstå varför?
Till en början tycktes "vidskepliga" förklaringar vara den enklaste förklaringen, men dessa håller inte för en närmare granskning.
Då gör sökandet efter sanningar mer trovärdiga förklaringar eftersom de kan prövas genom experiment som kan återupprepas.
Så föddes vetenskapen. Men vetenskapen är fragmentarisk och ger sällan komplexa svar.
Därför blir det filosofins roll att försöka ge dessa svar.

Håller helt med om detta

[David H]

Om något som skiljer filosofi från övriga ämnen tänker jag att det är att filosofin har en relativt sett högre abstraktionsnivå. Andra ämnen är mer nischade och detaljerade, medan filosofin är på en högre abstraktionsnivå. Men hamnar filosofin på en alltför hög abstraktionsnivå blir det bara irrelevant och verklighetsfrånvänt fluff-fluff.

Just eftersom filosofin är på en högre abstraktionsnivå tänker jag också att det faller naturligt att filosofin är sammanvävt med många olika andra ämnen, så som vetenskap, matematik och logik, psykologi, politik, religion och litteratur.... Alla dessa ämnen har inte nödvändigtvis så mycket med varandra att göra. En vetenskapsman kan till exempel vara bra vetenskapsman utan att intressera sig för litteratur, och författaren kan vara en bra författare utan att intressera sig för vetenskap. Men filosofin kan vara en gemensam nämnare för alla dessa, tänker jag.
Och något som kännetecknar en riktigt bra filosof är att det är en person som har förmåga att väcka intresse inom alla dessa områden. En person som såväl vetenskapsmän som poeter och matematiker och religiösa tänkare kan knyta an till och inspireras av.

[Anders]

Om något som skiljer filosofi från övriga ämnen tänker jag att det är att filosofin har en relativt sett högre abstraktionsnivå. Andra ämnen är mer nischade och detaljerade, medan filosofin är på en högre abstraktionsnivå. Men hamnar filosofin på en alltför hög abstraktionsnivå blir det bara irrelevant och verklighetsfrånvänt fluff-fluff.

Just eftersom filosofin är på en högre abstraktionsnivå tänker jag också att det faller naturligt att filosofin är sammanvävt med många olika andra ämnen, så som vetenskap, matematik och logik, psykologi, politik, religion och litteratur.... Alla dessa ämnen har inte nödvändigtvis så mycket med varandra att göra. En vetenskapsman kan till exempel vara bra vetenskapsman utan att intressera sig för litteratur, och författaren kan vara en bra författare utan att intressera sig för vetenskap. Men filosofin kan vara en gemensam nämnare för alla dessa, tänker jag.
Och något som kännetecknar en riktigt bra filosof är att det är en person som har förmåga att väcka intresse inom alla dessa områden. En person som såväl vetenskapsmän som poeter och matematiker och religiösa tänkare kan knyta an till och inspireras av.

Känner ”både ja och nej” inför den. Filosofen vill ha den stora bilden klar för sig, men ett väsentligt inslag i filosofin är att argumentera och det innebär ofta en djupdykning i detaljer. Frågeställningen är ofta av karaktären ”hur är det egentligen med…” men sedan kan man i diskussionerna bli hur detaljerad som helst. Utmaningen är lite att inte fastna i detaljerna utan att hela tiden kunna föra upp det man lärt sig till det större perspektivet.

[Algotezza]

Om något som skiljer filosofi från övriga ämnen tänker jag att det är att filosofin har en relativt sett högre abstraktionsnivå. Andra ämnen är mer nischade och detaljerade, medan filosofin är på en högre abstraktionsnivå. Men hamnar filosofin på en alltför hög abstraktionsnivå blir det bara irrelevant och verklighetsfrånvänt fluff-fluff.

Just eftersom filosofin är på en högre abstraktionsnivå tänker jag också att det faller naturligt att filosofin är sammanvävt med många olika andra ämnen, så som vetenskap, matematik och logik, psykologi, politik, religion och litteratur.... Alla dessa ämnen har inte nödvändigtvis så mycket med varandra att göra. En vetenskapsman kan till exempel vara bra vetenskapsman utan att intressera sig för litteratur, och författaren kan vara en bra författare utan att intressera sig för vetenskap. Men filosofin kan vara en gemensam nämnare för alla dessa, tänker jag.
Och något som kännetecknar en riktigt bra filosof är att det är en person som har förmåga att väcka intresse inom alla dessa områden. En person som såväl vetenskapsmän som poeter och matematiker och religiösa tänkare kan knyta an till och inspireras av.

Känner ”både ja och nej” inför den. Filosofen vill ha den stora bilden klar för sig, men ett väsentligt inslag i filosofin är att argumentera och det innebär ofta en djupdykning i detaljer. Frågeställningen är ofta av karaktären ”hur är det egentligen med…” men sedan kan man i diskussionerna bli hur detaljerad som helst. Utmaningen är lite att inte fastna i detaljerna utan att hela tiden kunna föra upp det man lärt sig till det större perspektivet.

Det rådet fick jag när jag länste engelska och en gästföreläsare från USA var där på besök. Börja i det allmänna, "gå ner i detaljerna, ge exempel" och lyft sedan blicken till det allmänna planet men på en högre nivå av förståelse genom djupdykningen i detaljerna.

Det är väl vad filosofi handlar om, att försöka förstå sig själv, sitt tänkande och omvärlden. Om man sedan finner en och annan sanning på vägen, är bara en bonus.