Existensen är odefinierbar

[Algotezza]

Existensen kan inte definieras av den som själv existerar lika lite som man kan känna en lukt när näsan är mättad av doften. Man är så att säga förblindad av sin existens och har inte den distans till den som krävs för att se vad det är och definiera densamma. Den är och förblir ett mysterium som inte kan vare sig analyseras eller definieras fullt ut. Därför fortsätter både filosofin och litteraturen att mala på i sin försök att definiera


Bara den icke-existerande kan tänkas ha distans nog till existensen för att förstå den men han/hon finns inte och kan därför inte göra något alls.

Kanske går det upp ett ljus för oss i dödsögonblicket innan ridån helt går ner... och vi finner kanske vägen till evigheten  (nollan mellan ettorna)...

/Algotezza

[freddemalte]

Existensen kan inte definieras av den som själv existerar lika lite som man kan känna en lukt när näsan är mättad av doften. Man är så att säga förblindad av sin existens och har inte den distans till den som krävs för att se vad det är och definiera densamma. Den är och förblir ett mysterium som inte kan vare sig analyseras eller definieras fullt ut. Därför fortsätter både filosofin och litteraturen att mala på i sin försök att definiera


Bara den icke-existerande kan tänkas ha distans nog till existensen för att förstå den men han/hon finns inte och kan därför inte göra något alls.

Kanske går det upp ett ljus för oss i dödsögonblicket innan ridån helt går ner... och vi finner kanske vägen till evigheten  (nollan mellan ettorna)...

/Algotezza

Hej Algotezza

Så vad avses då med ordet/begreppet existens/existera i de sammanhang då de används?

Kanske kan detta vara till hjälp i utredandet av vad vi avser när vi talar om att något existerar:

http://en.wikipedia.org/wiki/Popper%27s_three_worlds

Mvh
Fredrik

[Marko]

hur många miljarders miljarders sidor bok ska skrivas för att vi ens ska komma nära vad en gen är ?

definitionen av existensen är nog inte möjlig, men vi kan abstrakt använda och leva med begrepp.

[Algotezza]

Allt vi håller på med i vår mänskliga värld är väl ett sätt att fylla den tomma påsen existens med ett innehåll. Eller vadsomhelst för att slippa tristess och fly livets stora och små djävligheter -  och få tiden att gå. Oavsett om det handlar om litteratur, vetenskap, religion eller supa skallen av sig. Vi fyller påsen och tömmer den i form av det vi gör mot andra och med oss själva och det vi kommunicerar om med andra. Existenspåsen fylls och töms ständigt - delvis i alla fall.

"Människans existens är given men inte hennes essens".

Vi är i varje ögonblick vad vi gör - och det vi gör gör vi med hjälp av våra förmågor att göra det vi gör, vilket baseras på övning och kunskaper - och förmåga att använda det vi kan och vet eller antar.

Never-ending story - eller en story som ständigt når sitt slut och börjar om på ny kula. Ständigt.

/Algotezza

[freddemalte]

Allt vi håller på med i vår mänskliga värld är väl ett sätt att fylla den tomma påsen existens med ett innehåll. Eller vadsomhelst för att slippa tristess och fly livets stora och små djävligheter -  och få tiden att gå. Oavsett om det handlar om litteratur, vetenskap, religion eller supa skallen av sig. Vi fyller påsen och tömmer den i form av det vi gör mot andra och med oss själva och det vi kommunicerar om med andra. Existenspåsen fylls och töms ständigt - delvis i alla fall.

"Människans existens är given men inte hennes essens".

Vi är i varje ögonblick vad vi gör - och det vi gör gör vi med hjälp av våra förmågor att göra det vi gör, vilket baseras på övning och kunskaper - och förmåga att använda det vi kan och vet eller antar.

Never-ending story - eller en story som ständigt når sitt slut och börjar om på ny kula. Ständigt.

/Algotezza

Hej Algotezza

Ska detta tolkas på så sätt att ordet/begreppet existens/existera inte går att använda eller inte betyder något eftersom det inte går att definiera?

Mvh
Fredrik

[Zokrates]

Vi definierar existensen kontinuerligt, att människor har skiftande uppfattningar däremot, betyder inte
att det inte går att beskriva existensen, bara att vi inte kan enas om en enda definition.

Ju fler aspekter och olika vinklingar som vi tar med i vår beskrivning, desto mer kommer vi att ända
upp med sådant som framstår som rena självmotsägelser.

[freddemalte]

Vi definierar existensen kontinuerligt, att människor har skiftande uppfattningar däremot, betyder inte
att det inte går att beskriva existensen, bara att vi inte kan enas om en enda definition.

Ju fler aspekter och olika vinklingar som vi tar med i vår beskrivning, desto mer kommer vi att ända
upp med sådant som framstår som rena självmotsägelser.

Hej Zokrates

Jo, säkert så - låter som en naturlig språkutveckling . . .  men om vi ska kunna diskutera frågan rent filosofiskt, t.ex "vad som existerar och ej" så krävs det väl ändå någon form av överenskommelse vad gäller ordets/begreppets betydelse?

Eller vad vill du egentligen ha sagt?

Mvh
Fredrik

[Zokrates]

Vi definierar existensen kontinuerligt, att människor har skiftande uppfattningar däremot, betyder inte
att det inte går att beskriva existensen, bara att vi inte kan enas om en enda definition.

Ju fler aspekter och olika vinklingar som vi tar med i vår beskrivning, desto mer kommer vi att ända
upp med sådant som framstår som rena självmotsägelser.

Hej Zokrates

Jo, säkert så - låter som en naturlig språkutveckling . . .  men om vi ska kunna diskutera frågan rent filosofiskt, t.ex "vad som existerar och ej" så krävs det väl ändå någon form av överenskommelse vad gäller ordets/begreppets betydelse?

Eller vad vill du egentligen ha sagt?

Mvh
Fredrik

Överenskommelser om vad existens rent språkligt syftar på finns det ju redan,

Existens (lexikaliskt: Tillvaro, verklighet, befintlighet, liv; bestånd, fortvaro; uppehälle, utkomst), den viktigaste kategorin (ung. frågeställning, problemområde) inom den filosofiska disciplinen ontologi (kunskapens problem). Frågeställningarna kring existensen sägs också utgöra en del av metafysiken.

Bland de svar som givits kring existensen i filosofins historia finns kända sentenser som Descartes "Jag tänker, alltså är jag till" (cogito, ergo sum). Skeptiker har ibland givit svar på frågan, med ungefär innebörden att världen och livet kanske är en illusion och att någon sann existens inte finns, eller att all verklig existens är andlig. Dessa åsikter delades av bland andra George Berkeley. Den vanliga människans kanske vanligaste fråga på området är följande: Vad är meningen med livet?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Existens

existens, av fra. existence, av nlat.
existentia, till lat. part. pres. existens
(genit. -stentis), av existere, uppstå, träda
fram, av ex, ut, ur, o. sistere, ställa,
stare, stå (se stå).

http://runeberg.org/svetym/

Så vad vill jag ha sagt, läs om det jag skrev tills du begriper det själv, gör du fortfarande inte det så var det väl överkurs.

[freddemalte]

Vi definierar existensen kontinuerligt, att människor har skiftande uppfattningar däremot, betyder inte
att det inte går att beskriva existensen, bara att vi inte kan enas om en enda definition.

Ju fler aspekter och olika vinklingar som vi tar med i vår beskrivning, desto mer kommer vi att ända
upp med sådant som framstår som rena självmotsägelser.

Hej Zokrates

Jo, säkert så - låter som en naturlig språkutveckling . . .  men om vi ska kunna diskutera frågan rent filosofiskt, t.ex "vad som existerar och ej" så krävs det väl ändå någon form av överenskommelse vad gäller ordets/begreppets betydelse?

Eller vad vill du egentligen ha sagt?

Mvh
Fredrik

Överenskommelser om vad existens rent språkligt syftar på finns det ju redan,

Existens (lexikaliskt: Tillvaro, verklighet, befintlighet, liv; bestånd, fortvaro; uppehälle, utkomst), den viktigaste kategorin (ung. frågeställning, problemområde) inom den filosofiska disciplinen ontologi (kunskapens problem). Frågeställningarna kring existensen sägs också utgöra en del av metafysiken.

Bland de svar som givits kring existensen i filosofins historia finns kända sentenser som Descartes "Jag tänker, alltså är jag till" (cogito, ergo sum). Skeptiker har ibland givit svar på frågan, med ungefär innebörden att världen och livet kanske är en illusion och att någon sann existens inte finns, eller att all verklig existens är andlig. Dessa åsikter delades av bland andra George Berkeley. Den vanliga människans kanske vanligaste fråga på området är följande: Vad är meningen med livet?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Existens

existens, av fra. existence, av nlat.
existentia, till lat. part. pres. existens
(genit. -stentis), av existere, uppstå, träda
fram, av ex, ut, ur, o. sistere, ställa,
stare, stå (se stå).

http://runeberg.org/svetym/

Så vad vill jag ha sagt, läs om det jag skrev tills du begriper det själv, gör du fortfarande inte det så var det väl överkurs.

Hej Zokrates

Jo, det där är (precis som du framhäver) känt och inget märkligt i sig . . . men om du nu läser Algotezza påståenden om existensen som odefinierbar och samtidigt ser att den är definierad . . .  så kanske du förstår varför jag frågar det jag frågade . . .

Så, Zokrates - vad krävs för att något ska anses existera, respektive inte existera (bespara mig gärna fler länkar utan försök svara från eget huvud) . . .

Mvh
Fredrik

[Zokrates]

Så, Zokrates - vad krävs för att något ska anses existera, respektive inte existera (bespara mig gärna fler länkar utan försök svara från eget huvud) . . .

Mvh
Fredrik

Länkarna var till för att underlätta för dig om vad som är den gängse beskrivningen av själva begreppet existens, inte en förklaring av det som existerar samt hur och vad.

Jag har i ett flertal trådar här på forumet redan besvarat en mängd existensiella frågor inklusive dito
metafysiska aspekter och det helt utifrån mina egna erfarenheter, alltså mitt eget huvud, det känns
inte aktuellt att i vartenda ny tråd på liknande tema återupprepa svar, därav mitt korta tidigare bidrag till
den här tråden, vilket avser peka på just det faktumet att existensen kan definieras, men däremot
inte sagt att man kan nå en heltäckande konsensus, på sin höjd delas människor in i stora grupper som
delar likvärdig syn.

MVH, är det ett hån eller?

[Zokrates]

Usch, det känns som man blir halvt dyslektisk när jag försöker förklara något som borde vara självklart för rena imbeciller, fan, ni är vettlösa, gå ut och lev istället för att hänga över böcker som ni ändå inte lär er ett uns av.

[Marko]

Definitionen är ett axiom.
dess ontologi är något annat.


Bokstaven D som du ser nu är per definition ett D och inget mer.
Dess ontologi är hur den hamnade på tex ett forum och här.
i princip kommer vi att hamna vid frågan vad massa är, när vi undersöker saken närmare.

kan bokstaven D existera utan ontologin, ja uppenbarligen existerar den utan att vi helt vet varför.
likaså existerar definitionen av detta D.

[freddemalte]

Usch, det känns som man blir halvt dyslektisk när jag försöker förklara något som borde vara självklart för rena imbeciller, fan, ni är vettlösa, gå ut och lev istället för att hänga över böcker som ni ändå inte lär er ett uns av.

Hej Zokrates

Ok.

Med vänlig hälsning,
Fredrik

[Zokrates]

Usch, det känns som man blir halvt dyslektisk när jag försöker förklara något som borde vara självklart för rena imbeciller, fan, ni är vettlösa, gå ut och lev istället för att hänga över böcker som ni ändå inte lär er ett uns av.

Hej Zokrates

Ok.

Med vänlig hälsning,
Fredrik

Bra att du skippade inlägget innan och tog ut det du ansåg var det viktigaste, eller träffade det bara rätt?

[Sceptisk]

RE: Trådstarten.

Det påminner om den där zen-koanen där en munk liknade vår situation vid fiskarna i havet. Fiskarna simmar omkring och tar sina liv för givna. Men en dag så är det en fisk som tar sig upp till ytan och kan se havet för första gången. Dock när fisken återvänder ner till dom andra fiskarna och försöker förklara för dom vad han har upptäckt att det är dom simmar i så förstår dom inte vad han menar. För dom förstår inte att dom simmar "i" något. Konceptet att befinna sig "i" nånting saknas i dessa fiskars värld.

Men samtidigt så stannar det ju inte vid "hav". Fiskarna må simma i havet, men vad simmar havet i? Och vad befinner sig det som havet simmar i? Eller från ett annat håll; Vad är luft? Vad är land? Vad finns bortom bergen? Finns det någon verklighet bortom 'luft' och 'land' och 'berg'? Vidare till finns det någon verklighet bortom atmosfären? Finns det någon verklighet bortom stjärnorna, galaxen, rymden? Och så vidare.

Även om vi förmodligen aldrig kommer att kunna få reda på dessa frågor eller nästkommande frågor, så kan vi iallafall få svar på de omedelbara frågorna och bygga vidare på dom. Problemet verkar vara delvis språkligt, eftersom vi hela tiden behöver en prototyp eller ett föremål att studera för att kunna ha en meningsfull diskussion om det. Svaret på gåtan är inte att börja med att försöka definiera "allt som finns", utan att börja med att försöka definiera det som vi har kännedom om och bygga vidare på det. För om man skulle börja med att definiera "allt som finns", hur skulle man definiera det? Man har ju inget föremål att prata om för vi vet ju inte om allt som finns. För att kunna ta reda på vad som finns så måste man ha en metod där man bygger på vad man känner till - här - där man befinner sig och studera vidare det som ligger bortom detta; Och att man samtidigt bygger på detta som man redan känner till.

Jag tänker likadant om begreppet "essens". Vad är det jag kan känna till om mig själv? vad finns bortom eller "innanför" det jag känner till om mig själv? Vetenskapen avslöjar det som hjärnsubstans, nervsystem, kött och ben. Vad finns innanför det? Celler. Innanför det? Kemiska substanser. Innanför det? Partiklar och vågor av energi. Och innanför det? Eller om man skulle ta en annan riktning och studera varför man är som man är. Var kommer personligheten ifrån? Från andra människor i min närhet. Och bortom det? Och innan det? Det går alltså inte att definiera vad "essens" är eftersom det är samma problem där som det är i att definiera "existens". Både essens och existens tolkar jag som absoluta eller generiska begrepp och det är det språkliga problemet med sådana termer.