nivelleringen av det svenska språket

[Ungkarl]

Jag upplever ofta det svenska språket som extremt meningslöst.

Jag vet inte hur många gånger jag har stannat vid ett ord och tänkt "det där BORDE vara meningsfullt, men det för ju mina tankar till något meningslöst".

Ta t.ex. ordet gott. Gott BORDE vara motsatsen till ONT, en moralisk kategori, men de flestas tankar förs till godis när de får höra det. Varför associera något så storslaget som godheten till något så meningslöst som "godis"?

Och minst lika anmärkingvärt är t.ex. nivelleringen av ordet skuldbeläggning. Det borde betyda att man t.ex. belägger en personlig ekonomisk skuld eller att man lägger en orättvis filosofisk/ekonomisk/intellektuell börda på framtida generationer men nu betyder det att "förtrycka" någon emotionellt, alltså få dem att "må dåligt". Återbetalning av skulder - alltså plikter - är precis vad männskligheten bör ägna sig åt nu, men det blir lite svårt när ordet "skuld" associeras till diverse saker som inte alls hjälper oss att återbetala skulden.

Visst måste vi har ett brett och nyansrikt språk, men det verkar dumt att göra det meningslöst.

[Marko]

Det tysta språket talar också och behöver utvecklas. (en inre disciplin, förmågan att fånga sitt inre)
det talade språket har brister och det känns ibland omöjligt att få fram det man vill,
det blir metaforer och liknelser, som inte passar in i alla sammanhang,
och i filsosofin ska ju en teori helst fungera logiskt bra. och då kan man väl inte använda metaforer med de brister som följer.

eller så väljer man att acceptera en kontext, vi förstår sammanhang via liknelser.

ondska och godhet, ett evig ämne, två motpoler verkar det som, men är det verkligen motpoler till varandra ?

jag brukar tänka på andra språk när ord inte finns,
standard exempel är faith och beliefe,
samerna har hundra olika benämningar på snö,
samernas mytologi har sju olika begrepp om själen, vi använder ett och samma för många olika sammanhang.
det går nog att nyansera språket bättre, eller så får vi acceptera när någon använder en metafor och köra med sunt förnuft.

[Justin Case]

Jag upplever ofta det svenska språket som extremt meningslöst.

Jag vet inte hur många gånger jag har stannat vid ett ord och tänkt "det där BORDE vara meningsfullt, men det för ju mina tankar till något meningslöst".

Ta t.ex. ordet gott. Gott BORDE vara motsatsen till ONT, en moralisk kategori, men de flestas tankar förs till godis när de får höra det. Varför associera något så storslaget som godheten till något så meningslöst som "godis"?

Sötsug är inte meningslöst, det får oss att förse oss med socker, som får vår hjärna att fungera bättre. Dock äter ju folk numera sådant godis som är gjort på artificiellt socker och onyttiga tillsatser, och det är ju inte så bra. Men att godis är gott beror ju på att det tillfredsställer vårt sedan urminnes tider medfödda sötsug, som fram tills relativt nyligen varit en garant för vår överlevnad, eftersom frukt kanske under långa tidsperioder var det enda vi kunde få tag på (på stenåldern och tidigare). Och överlevnad är verkligen inte meningslöst.

Däremot skulle det kanske vara bra att ha ett annat ord för det "gott" man syftar på när man säger "handla inte ont, handla gott", än det "gott" man syftar på när man säger "nu ska jag gå och handla något gott".

Det skulle lösa ditt problem. Två ord, ett för varje betydelse. Jag säger ibland "godhjärtat" istället för "gott", just för att undvika den sorts missförstånd du belyser.

En annan reflektion: Gott på tyska betyder Gud. För den som är ateist finns alltså ytterligare ett skäl för att sluta använda ordet "gott". Man vill ju inte prata som om Gud skulle stå för allt som är gott, om man inte ens tror att det existerar någon Gud, men däremot tror att det existerar sådant som är gott.

Och minst lika anmärkingvärt är t.ex. nivelleringen av ordet skuldbeläggning. Det borde betyda att man t.ex. belägger en personlig ekonomisk skuld eller att man lägger en orättvis filosofisk/ekonomisk/intellektuell börda på framtida generationer men nu betyder det att "förtrycka" någon emotionellt, alltså få dem att "må dåligt". Återbetalning av skulder - alltså plikter - är precis vad männskligheten bör ägna sig åt nu, men det blir lite svårt när ordet "skuld" associeras till diverse saker som inte alls hjälper oss att återbetala skulden.

Varför är det så självklart för dig att mänskligheten bör ägna sig åt återbetalning av skulder nu? Tänker du på miljö och naturresurser? Ska vi börja pumpa tillbaka all olja ner under jorden där vi fann den? Ska vi börja spruta in all järnmalm i de berg vi en gång bröt ut den från? Ska vi skicka tillbaka allt ljus, som solen strålat till oss, tillbaka till solen?

Jag tror mer på att fortsätta teknikutvecklingen och chansa på att det kommer att föda lösningar på de problem som uppkommit. Det är väl nu uppenbart väldigt svårt, för de som försöker, att få världens länder att samsas om att dra ned på utsläppandet av växthusgaser så mycket som man på något för mig okänt sätt kommit fram till att vi "måste" göra. Det är nog en dödfödd kamp, och alltså en felaktig inriktning. Bättre att istället satsa den tiden och den energin på att ge teknikutvecklingen extra skjuts, så att chansen ökar för att vi lyckas ta fram klimaträddande teknik i tid. Återhållsamhet är inte mänsklighetens melodi. Fortsatt utveckling är mänsklighetens melodi. Det får bära eller brista, det är ändå det mest lovande kortet att spela på. Ty man måste inse att det faktiskt är ett spel, ett risktagande, hur man än gör, vilken väg man än väljer. Då gäller det att välja den minst riskabla vägen. Och den tror jag är att satsa allt på ökad utveckling istället för "skuldåterbetalning" och återhållsamhet. Ska man dra ned på utsläppen måste man dra ned på konsumtionen, vilket innebär minskad tillväxt, och effekten av det blir att man drar ned även på sådan teknikutveckling som skulle kunna lösa bland annat klimatproblemen. Samtidigt väntar under flera årtionden framöver klimateffekterna av de utsläpp som redan är gjorda och de utsläpp som kommer att ske inom de närmaste tio åren och som inte går att förhindra ens med de mest optimistiska överenskommelser. Att välja en sådan väg vore som att försöka krypa ut ur ett brinnande hus samtidigt som man håller andan för att inte försämra luften utöver vad röken försämrar den. Att hålla andan gör att man kryper långsammare. När det brinner kan det vara farligt att krypa långsammare än vad man behöver. Bättre att andas hejvilt, den lilla luft som är kvar, och chansa på att den kraft man får av det gör att man hinner ut innan det är för sent. Väl där ute finns det gott om frisk luft. Att fokusera på att snabbast möjligt ta sig ut ur huset är alltså en liknelse för att prioritera att försöka ta teknikutvecklingen till en sådan nivå att vi hinner ta fram teknik som möjliggör för oss att få stopp på den farliga klimatutvecklingen innan den hunnit gå för långt. Men oroväckande många är istället inne på att hålla andan för att spara på syret i huset, vilket gör att krypandet ut ur huset går onödigt långsamt, vilket kan bli vår undergång. Vad väldigt många klimatkramare gör idag är att hålla andan och hoppas att huset då ska sluta brinna av sig självt. De väljer den strategin mycket för att de inte vågar lita på att det går att ta sig ut ur huset. Och framför allt verkar de inte se (eller fästa adekvat vikt vid) det troliga förhållandet att om man andas ordentligt ökar ens chanser att lyckas ta sig ut ur huset.

Skuld kan för övrigt vara något alldeles livsnödvändigt och bra. Om man får tro kvantfysikerna, existerar elementarpartiklar tack vare att de kan tillfälligt "låna" till sin existens från någon sorts fluktuationspotential. Det borde egentligen inte existera någonting alls, och det gör det heller inte sett över riktigt lång tidsrymd sammantaget, eftersom "plus-existens" och "minus-existens" går på ett ut med tiden. Att vi existerar (d.v.s. har "plus-existens") beror på att de elementarpartiklar vi består av för tillfället lånar materia och energi till sin och därmed vår existens, på bekostnad av ett motsvarande "minus" (underskott) på andra "platser" i världsalltet. Det är en form av universell skuldsättning, en skuldsättning som är själva förutsättningen för vår existens. Den som är emot skuldsättning är alltså emot att vi existerar. Vilket ju ironiskt nog går stick i stäv med själva syftet med att vara emot skuldsättning in the first place, som väl måste vara att man vill att vi ska fortsätta att just existera.

[Justin Case]

Att vara skuldfri och ha gott om pengar kan i sig främja den totala mängden skuldsättning i världen lika väl som att vara i skuld gör det. När man själv äger pengar, utgör ju de pengarna en sorts fordring som går ut på att man har rätt att inkassera något från resten av världen, vilket innebär att andra människor - tills vidare dock okänt vilka - kommer att bli skyldiga en varor och/eller tjänster till det belopp som man har pengar. Om jag t.ex. har tusen kronor, betyder det att jag tills vidare har valt att avstå från konsumtion för tusen kronor, konsumtion som jag egentligen hade rätt till. Jag har avstått från den konsumtionen till förmån för att andra ska få konsumera för tusen kronor istället för mig - tills jag inkasserar de där tusen kronorna, d.v.s. driver in de varor och/eller tjänster som andra människor, på grund av mitt temporära avstående av konsumtion, är skyldiga mig. Att överhuvudtaget ha ett utbyte av varor och tjänster i samhället - något vi alla gynnas väldigt mycket av - innebär ständig skuldsättning hit och dit, mellan människor. Detta är ännu ett skäl för att vara positivt inställd till skuldsättning som fenomen.

[Postsokratiker]

Pecis så som den här tråden har förskjutits från att handla om språk och ords betydelser till att handla om skuld och skuldsättning så förskjuts ju ordens innebörd hela tiden, det är nog inte så märkligt. Lite synd är det naturligtvis när ett ord blir urvattnat och känns tomt och kraftlöst. Vad göra? Kan man återvinna en innebörd? Det kräver nog en samordning av många språkbrukare i så fall. Kanske får man "roll with the punches" och söka en synonym som ligger tillräckligt nära det man vill ha sagt. Jag tror inte svenska språket är fattigt på ord, egentligen. Det går dessutom att skapa nya vid behov - något som händer både ständigt och nätt och jämt!

Beträffande det här spännande kvantfysiska resonemanget om skuldsättning som förutsättningen för vår existens, så är det väl inte så att elementarpartiklarna betalar ränta till den aktuella borgenären? Jag undrar om det inte är just räntan som är det stora problemet, nämligen. Boven, rövaren.

[Zokrates]

Jag upplever ofta det svenska språket som extremt meningslöst.

Jag vet inte hur många gånger jag har stannat vid ett ord och tänkt "det där BORDE vara meningsfullt, men det för ju mina tankar till något meningslöst".

Ta t.ex. ordet gott. Gott BORDE vara motsatsen till ONT, en moralisk kategori, men de flestas tankar förs till godis när de får höra det. Varför associera något så storslaget som godheten till något så meningslöst som "godis"?

Och minst lika anmärkingvärt är t.ex. nivelleringen av ordet skuldbeläggning. Det borde betyda att man t.ex. belägger en personlig ekonomisk skuld eller att man lägger en orättvis filosofisk/ekonomisk/intellektuell börda på framtida generationer men nu betyder det att "förtrycka" någon emotionellt, alltså få dem att "må dåligt". Återbetalning av skulder - alltså plikter - är precis vad männskligheten bör ägna sig åt nu, men det blir lite svårt när ordet "skuld" associeras till diverse saker som inte alls hjälper oss att återbetala skulden.

Visst måste vi har ett brett och nyansrikt språk, men det verkar dumt att göra det meningslöst.

Ja vad var och en har för egna associationer av ord är ju deras ensak, men rent generellt så är ju vårt
språk ett av de bästa i världen, det är oerhört enkelt grammatiskt och så gott som alla ord kan sättas
samman och därmed bilda helt unika innebörder, det helt utan inblandning av en språkakademi dessutom.

Så det svenska språkets största styrka ligger i sammansättningarna av ord, vilket många sökmotorer på nätet
tydligen aldrig lär sig vilket jag ser som en brist, men är du säker på att du inte förväxlat skuldbelägga med
skuldsatt, det förefaller som det faktiskt är så.

[Ungkarl]

"vad händer?" Tyder det på kroppsdelen? Varför säger man inte "what hands" på engelska?

"Rättighet". Borde inte det vara något man måste förtjäna/uppnå snarare än bara kräva? Inte enligt det nuvarande språkbruket.

"Berika". Används för att beskriva saker som sällan berikar.

"Kunskap". Tyder numera på vilka ströfakta som helst utan hänsyn till meningsfullhet. Kunning verkar man vara om man är öppen till stora kvantiteter information eller om man underkastar sig Gudrun Schymann.

"Roligt". Verkar ursprungligen ha betytt att man har funnit ro eller frid - motsatsen till "orolig". Numera menar man allt som oftast med detta en snäv sorts barnslig ro, typ "hade du roligt på karusellen"?

"Upfinna" istället för skapa, som om skapandet var ett receptivt istället för produktivt fenomen.

"Fortsätta". Detta ord har inget med nivelleringen att göra men är intressant i sig. Varför just "prefixet" fort? Finns det en antydan till takten som vi ska fortsätta i där? Bara en tanke.

"Hållbarhet". Vad fan betyder det? Att det inte är en gas?

"Åsanisse", "skrytmåns" etc. Det finns nog få eller inga språk där man nämner ett underligt eller slumpartat människonamn i samband med meningsfulla ord. Kanske någon någon gång kände Månsen som var högfärdig, men var är relevansen nu?

Vilket för mig till "högfärdig". Oerhört negativ konnotation på det ordet, men varför? Om man är färdig för högre nivåer, är det dåligt?

"Svulstig". Används för att beskriva t.ex. mycket vacker estetik.

"Skönt". Används för att beskriva typ känslan av att få massage, men verkar komma från ordet "skönhet". Används ofta för att beskriva sexkänslor, sällan estetik.

"Ren". Cleanliness is next to godliness säger de på engelska. På svenska förs tankarna till en svettig sameren.

[Ungkarl]

Ni är sådana goda människor, får jag slicka er?

[Zokrates]

Kannibalens efterrätt.
<iframe width="480" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/1Vb_FY_mDNI" frameborder="0"></iframe>

[lösdrivaren]

En svensk och en finne blev tillfångatagna av kannibaler och dränktes i var sin gryta med kokande vatten.
Svensken tuppade av direkt.
Finnen:
- Undrar vad det blir till lunch idag, kålrötter kanske. Hur länge ska jag sitta här?
Van vid finsk bastu som han var.

[Ungkarl]

En svensk och en finne blev tillfångatagna av kannibaler och dränktes i var sin gryta med kokande vatten.
Svensken tuppade av direkt.
Finnen:
- Undrar vad det blir till lunch idag, kålrötter kanske. Hur länge ska jag sitta här?
Van vid finsk bastu som han var.

Relevans?

[Zokrates]

Lösdrivarens inlägg har ungefär 0,01% relevans i genomsnitt och så är det bara, men jag undrar varför
du ungkarl använde ordet nivellering, det är ju en fackterm för något helt annat eller?
Det hade kanske varit bättre med ord som "urvattning" eller "urholkning", själv hade jag nog till och
med kunnat använda ordet utflatning (tillplattat) istället. Ords betydelseglidningar över till helt nya
betydelser kommer vi aldrig ifrån, inte heller det absurda i vissa fraser som t.ex "det var skitgott".
Orderosion och ordras, sug på dem!

[Skogsälvan]

Meningsfullt. Tja, vi har en datornisse här på forumet som kallar sig Marko. Marko har barn. Tror du Markos son heter r o l f  :wink: ?

[Zokrates]

Meningsfullt. Tja, vi har en datornisse här på forumet som kallar sig Marko. Marko har barn. Tror du Markos son heter r o l f  :wink: ?

Nä, han heter säkert .se BB(Cod)e.

[Marko]

Lol, Nej dom borde ha få hetat Leet (1337) och Hexie.

fast det blev bara jossan o stoffe.